Det är förenat med risker att skriva om Förintelsen. Det är ett begrepp av närmast sakral karaktär. Första gången jag märkte det var när jag som barn på 50-talet frågade mina föräldrar om andra världskriget. De var ju med, även om Sverige slapp undan tysk ockupation. Av reaktionerna förstod jag att om detta bör man inte tala. Några berättelser eller förklaringar gavs inte. Det gjorde mig förundrad och än mer nyfiken. Dolde de något? Hade några vi kände varit nazister? Så småningom märkte jag även att västsvensk borgerlighet var snarare antitysk än antinazistisk. Man såg inte nazismen ur ett politiskt perspektiv, den var mera en slags unik naturkatastrof – ojämförlig med allt annat ont av människohand.
Chocken från koncentrationslägerfilmerna efter kriget gjorde borgerligt liberala människor mållösa. Av kolonialismens praktik – tillämpad i det industrialiserade Europa, på sina egna medborgare – öppnades en hål i vilket man inte fick titta in. Då riskerade man att få syn på sig själv och förstå att idéerna om ”Untermenschen” fanns hos praktiskt taget alla. Vi mätte skallar och tog för givet att hottentotter var lägre stående. Därför lades locket på.
Min första skola hade startats av framsynta judar som eftersträvade religionsfrihet. Av mina kompisar var flera judar. De var omskurna, vilket vi förstås kunde se när vi bytte om före gymnastiken. Det var enda skillnaden. Senare fick jag även veta att min mormors mamma var judinna. Därmed är jag åttondel – om jag nu ska definiera mig enligt tyska lagar av 1938.
Så länge engelsmän, fransmän och tyskar konkurrerade om koloniernas rikedomar behövdes inga lagar föra att definiera vilkas liv man kunde släcka fort och lätt. När Tyskland var slaget efter första världskriget och dignade under krigsskadestånd och 30-talskris fanns god jordmån för att söka även en inre fiende. Isamband med Nürnbergdagarna 1938 presenterades de så kallade Nürnberglagarna där judar definierades strikt efter ärftlighet. Vi vet sedan hur det gick.
Nu framträder några välartikulerade skribenter med buller och bång i bloggvärlden för att vända upp och ner på bilden av Tredje riket och Förintelsen. De menar att Hitlerregimen inte hade aggressiva ambitioner, utan provocerades till krig i rent försvarssyfte. Tredje riket var inte en aggressiv fascistdiktatur. De menar även att det är en lögn att man ägnade sig åt industriell ihjälgasning av judar i dödsläger i Polen. Judarna skulle bara förflyttas österut för att utföra nyttigt arbete. Vi som ännu inte genomskådat den stora bluffen kallas ”Förintelsetroende”.
Förintelserevisionister har funnits ända sedan andra världskrigets slut, men fört en undanskymd tillvaro och saknat politisk betydelse. Möjligen är något nytt på gång nu. I de nya stora krisernas spår söker många åter syndabockar och enkla förklaringar till alltings djävlighet. Därför får mystiska rörelser, även förintelserevisionister alltså, luft under vingarna. De är på frammarsch av samma anledning som Sverigedemokrater, Nationaldemokrater, Nationella fronten i Frankrike och andra.
Den främste av våra egna förintelserevisionister är otvivelaktigt Lars Adelskogh. Han är en känd ”esoteriker” och ”tredjepositionist” som varit verksam i dessa frågor i många år. Hans intellektuella grunddomän kan i korthet beskrivas som:
”sökande av dolda kunskaper i hemliga läror knutna till hemliga sällskap med invigningsriter, inte sällan knutna till någon religion, samt kategoriska avståndstaganden från såväl kapitalism som kommunism”.
Han ingår i en grupp som betraktar sig som ”fribytare” och samlas ibland i Uppsala, där de föreläser för varandra och sina närmaste beundrare, med vilka de nu bygger ett nytt hemligt sällskap. Tre av de ledande är alltså: en intellektuell fascist, en före detta kommunist och en nybliven islamist. Dessa tre idémässigt starkt repellerande krafter förenas i något de kallar ”antisionism”.
Sionismen är en rörelse från 1800-talet för en judisk stat, en slags judisk nationalism. Efter andra världskriget slog sionisterna till i Palestina, fördrev 700.000 palestinier och upprättade sin judiska stat. FN antog resolutioner som försvarade palestiniernas rätt att återvända. England lät sionisterna hållas och västvärlden ville inte ha mer krig just då. Palestinierna – om västmakterna över huvud taget märkte dem – betraktades på sedvanligt kolonialistiskt vis som primitiva och outvecklade.
Sionismen visade sig emellertid användbar för många. USA behöver en nära allierad mitt i det oljerika Mellanöstern. Det borgerliga Europa (som liksom mina föräldrar lade diskussionslocket på efter andra världskriget) fick skuldavlastning för judarnas hemska lidande under kriget. Arabregimer för att man kortsiktigt tjänar på splittring i området. Det finns säkert fler.
Alla judar är dock inte sionister. En del ser på den judiska staten på samma sätt som jag. Alla sionister är inte heller judar. Många stöder helhjärtat Israel, Sverigedemokraterna till exempel. Men för att få israeliskt medborgarskap måste man definitionsmässigt vara jude samt lojal mot staten Israel. Därför har Israel lagar för detta, som påminner om Nürnberglagarna. Någon berättade för mig att jag som åttondelsjude skulle kunna få medborgarskap, men att det ändå skulle stupa på att jag skriver sådana här artiklar. Sionismen är alltså, liksom apartheid var i Sydafrika, ett rasistiskt politiskt system. Jag är alltså en helt vanlig antisionist.
”Antisionistiska fribytare” finns lite varstans i Europa. I Frankrike, där de lär ha bildat parti, har man stiftat lagar mot förintelseförnekelse. Sådan lagstiftning lär breda ut sig i takt med att ”fribytarna” förökar sig. Dessa inskränkningar av yttrandefriheten har blivit deras trumfkort. Och sådan lagstiftning kommer i längden att få motsatt verkan och alltså spela dem i händerna. Enda möjligheten att tränga tillbaka dem till sina hemliga sällskapsrum igen är att förklara kriserna och krigen på ett politiskt mera trovärdigt sätt.
Nog förekommer det en och annan konspiration, men de är trots allt krusningar på den stora politiska oceanen. Att blåsa upp konspirationer gör att det stora maktspelt om människans rikedomar kan pågå ostört. De ”antisionistiska fribytarna” har här sin svaga punkt. Liksom den liberala borgerligheten så räds ”fribytarna” idag diskussionen om krisernas och krigens verkliga orsaker.
__________
Läs också Olle Svenning i AB 2009-12-27: I Europa förbereds ett nytt korståg
Andra bloggar om: Intressant, Förintelsen, andra världskriget, nazismen, koncentrationsläger, Nürnberglagarna, förintelserevisionism, Lars Adelskogh, esoterism, sionism, antisionism, Israel
Enligt Garthons Palestinas frihetskamp (2008) är du jude, men det skriver du ju.
Vi har boken som studiecirkel i Palestinagruppen. Den är gedigen och det är upprörande att Israel fortsätter sin politik. Ändå har palestinierna flyttat fram sina positioner de senaste 10 – 20 åren.
Det är viktigt att föra den diskussion du för. I Luleå är diskussionen på en ”lägre” nivå. Jag har en del e-postdiskussioner med en vän som börjat sympatisera med SD, som jag nämner utan SD:s nämnande i min senaste blogg. För mig var förintelsen tidigt självklar. Jag såg ju tidigt bilderna i Norrskensflamman. Inte heller vi hörde mycket om kriget, som barn, men jag tror inte det var någon förnekelse. Genom skolan fick vi ytterligare kunskaper och jag läste själv och tittade i uppslagsböcker hemma.
När ”Förnekelsediskussionen” kom upp i FiB av yttrandefrihetsskäl kunde jag möjligen ”intellektuellt” förstå diskussionen, men det var för mig en oviktig fråga. Det finns ju andra människor, som knappt får framföra sin åsikt ens i insändare. Vi skulle tiga.
Genom Gnistan, Norrlandsbulletinen, Folket i Bild och Rödluvan, fick jag nya möjligheter att skriva. Det händer att jag även nu skriver insändare, som den senaste bloggen. Men, lokalpressen tar inte in om jag skriver i Klarspråk. Det blir en desperat situation. I lokalpressen är tyckandet ofta styrt, de har sina ledarskribenter som skall forma orden, medan det folkliga ofta begränsas till fem rader. Vi skall inte engagera oss utan enbart konsumera.
Det är därför jag tycker att FiB åter skall kunna bli en slags folkets röst, som en förening hette i Tornedalen i samband med att man ville tysta ned Norrbottensteaterns pjäs ”Spelet om Norrbotten”:
Vi måste varje dag erövra orden åter och idag jobbar vi i en motvind som kanske håller på att vända. Jag såg att Per Garthon skrivit en artikel mot Hägglund där han ansåg att det nu var lika viktigt att få ut KD ur riksdagen, som att förhindra SD från att komma in.
”Antisionistiska fribytare måste överbevisas”. Förutsättningen tydligen given: ”De har fel”. Låter som en givande grund för dialog. Inte.
Leif E!
Som du märker undviker jag resonemang om vittnens trovärdighet, dieseavgasers och Cyklon B:s bristande effektivitet mm. Den diskussionen kan också föras, men påverkar knappast bedömningen av Hitlerregimens grundläggande karaktär i grunden. Jag koncentrerar mig istället på det politiska i upptakten till Hitlerregimen och i dess omedelbara efterföljd. Välkommen med ett svar om det här – om det intresserar.
Ditt svar till mig insinuerar att det finns någon i debatten som försvarar ”Hitlerregimens grundläggande karaktär”. Låter inte heller som någon givande grund för dialog.
En intressant aspekt som sällan diskuteras är Englands och USA:s löfte att ta emot judar från koncentrationslägren och överföra till resp nationer eller, redan då, Israel/Palestina.
Koncentrationslägren skulle bara vara en mellanstation i väntan på den slutgiltiga lösningen. Detta avtal fullföljdes ej, inte på grund av tyskarna utan på respektive mottagarnation. Hur det gick sedan är ju som bekant en ”annorlunda skriven historia”.
Sverige vill ju gärna framhålla sin politiska navigering som en skickligt förd politik. Jag ser det inte så. Istället var detta meningen och hade så förblivit nästan hur vi hade klantat till det. Vi fick inte heller så många båtar torpederade eller sänkta.
Om någon hade gått in i Sverige hade man fått ett inbördeskrig i de tre olika lägren av sionister med ekonomiska intressen av handel med sina stamfränder i Sverige och även mellan varandra.
Hela WW1+2 måste ses utifrån aspekten av affärsuppgörelse om en uppdelning av Europa och upprättandet av Israel. Israel följde med som en dold gratis bonus även om den var en av anledningarna till kriget.
Vad gäller avlivningsmetoder finns ingen anledning att ens diskutera dessa då dom är efterhandskonstruktioner. Hela denna storyn behövdes för att legitimera stöd för Israel under uppbyggnadsfasen. Det fortsatta hotet behövdes för att engagera ännu inte aktiverade judar i arbetet.
Då det sedan visade sig finnas pengar i själva storyn växte den av sig själv och fick ett eget liv. Det gick för lång i kampen för aktivering av judar och frivilliga oäktingar. Storyn rullade vidare och blev allt värre till innehållet. Att ifrågasätta storyn nu har blivit liktydigt med att ifrågasätta judarnas existens, inte deras skeva uppfattning om sin egen förträfflighet utan som enskilda personer.
Lägg märke till att hatbilden förändrats i ”medierna”. Tidigare pratade man om ”antisemitism” som förakt för den judiska tron, denna har blivit ersatt av termen ”judehat” som nu pekar på enskilda judar som person. En värdeglidning för att öka trycket på oss orättfärdiga.
Den som inte satt sig in i de judiska skrifterna kan inte förstå. För denne blir Israels kamp en ”vanlig krigshandling” med de vanliga målen inslagen försvar och säkring av landområden. Vilket i sig är obegripligt då Israel förfogar över den senaste vapenteknologin mot palestiniernas hemmasnickrade raketer.
Har man satt sig in i hela bakgrunden tecknas ett annat mönster. Judarna, enligt böckerna, är guds utvalda folk och har sin oinskränkta rätt att förfoga över världen som dom behöver/vill. Den som inte tillhör ”rasen” har bara rätt att existera under de former som denna tro för stunden tillåter.
Med denna bakgrund blir det oerhört mycket lättare att förstå att Israel fullständigt skiter i alla FN-resolutioner, dom saknar bärighet.
Fler och fler börjar inse att denna tanke är den rådande i Israel. Frågan är vad gott kan göras för att ändra denna syn på omvärlden. Jag är rädd att sionisterna menar att om inte vi kan få oinskränkt allt som dom tillhörer i området skall ingen annan heller ha något någonstans.
Det var nog inte bara dikt då politiker i Israel menade att man kunde nå varenda europeisk huvudstad inom nån timme. Dom menade förmodligen inte SMS eller datatrafik.
Knut!
De ”antisionistiska fribytarna” för ju en diskussion som handlar om just vittnens trovärdighet, huruvida dieselavgaser är lämpliga att gasa människor med osv. Hur skall du kunna motbevisa dessa fribytare om du undviker den typen av diskussioner?
Leif E!
Det finns många som har en dragning åt totalitära konstitutionella lösningar, föraktar demokrati och misstror människors lika värde. Har du aldrig mött dem?
Knut Lindelöf!
Tror inte vi tänker på samma människor, i det fallet. Ta Lars Adelskogh, som du med hjälp av Wikipedias svenska redaktörer stoppar in i några fack, som du sedan presenterar som fakta. Men de etiketterna har inget att göra med hans verkliga känslor. De är bara intellektualiseringar, definitioner. Min erfarenhet efter några möten med Lars Adelskogh och med hans texter är att en större människovän får man leta mycket länge efter. Jag tror helt enkelt att du inte förstår, och att du därför försöker tolka verkligheten med hjälp av uppslagsbok. Men det är ändå bra att du har lyft ämnet. Läs Leif Bengtssons kommentar ovan. Den är genial. Bengtsson är också en mycket stor människovän, förresten. Men så fick jag leta länge. : )
Leif Bengtsson!
Beträffande
– Englands och USA:s löfte att ta emot fångar från koncentrationslägren för överföring …
– Sveriges ”politiska navigering som en skickligt förd politik”
– ”Om någon hade gått in i Sverige hade man fått ett inbördeskrig i de tre olika lägren av sionister …”
– om respektive mottagarnation och ”annorlunda skriven historia”
allt detta är för mig synneligen kryptiskt. Jag begriper ingenting.
Att WW1+2 skulle vara ett led i en affärsuppgörelse för att dela upp Europa och upprätta Israel och att Nazisternas avlivningsmetoder saknar betydelse och endast är delar av en efterkonstruerad ”story” för att legitimera staten Israel är båda monumentala förenklingar.
Det där om att ”storyn” om judarna och hatbildens förskjutningen från ”antisemitism” till ”judehat” i medierna ”för att öka trycket på oss orättfärdiga” är konspirationskryddat smömos.
Till sist: Att plocka tankar ur heliga skrifter för att förklara stora politiska skeenden är inskränkt och främjar ännu fler heliga krig.
Visst kan väl någon för vilken utgångspunkten för all samhällsanalys är att hela världen är manipulerad av samverkande/konkurrerande judiska nätverk/hemliga sällskap/maffior då och då hitta något tankeväckande. Men inte kan det väl ändå vara så mycket?
Knut!
Du menade att det jag skrev var krypiskt, det beror förmodligen på att du närmar dej från ett annat håll eller ännu inte kommit tillräckligt nära essensen.
Knut du menade också: ”Att plocka tankar ur heliga skrifter för att förklara stora politiska skeenden är inskränkt och främjar ännu fler heliga krig.” Jag vill påstå det omvända, man använder gamla skrifter för att åtminstone för sig själv och egna gruppen rättfärdiga nya krig.
Att använda gamla skrifter som profetsior eller ännu värre facit
för sina idelogiska ambitioner är vansinnigt men bekräftas varje dag
i nyhetsmedierna om än inte i dom termerna.
Leif B!
Det är väl just det som är skillnaden mellan oss vanliga dödliga och esoteriker som du och dina kompisar, att medan ni räknar med en essens så gör inte vi det. Vi nöjer oss med empiri.
Bo P!
Jo du menar ”Vi nöjer oss med empiri.” Tyvärr är det så dom flesta ser på verkligheten, den naturliga såväl som den av människan konstruerade. I detta fallet hamnar vi utanför dom fysiska lagarna. Empiri slutar då att gälla.
Det är ju det som är det knepiga, empiri funkar ju knappast när man blandar in religioner eller ekonomier.
Tack Leif B!
Mycket klargörande. Här finns en skiljeväg. Att försöka förstå Förintelsen med hjälp av metafysik tror jag inte på. Jag tror mest på rationella förklaringsmodeller.
Knut Lindelöf!
Därmed – när du enbart tror på rationella förklaringsmodeller – bortväljer du att förstå, för enbart lydnad. Den som likt Leif Bengtsson med hans ingenjörserfarenhet plockar ut mönster, samband och analogisk kunskap ur mönstren övervinner det grundläggande filosofiska problemet med rationalismens begränsning. Analogi-erfarenhet är en självklar del av hans livserfarenhet.
Att välja bort att förstå andra tankesätt inom den egna kultursfären såväl som inom andra kultursfärer innebär att man ej deltar i den verkliga freds- och försoningsprocessen mellan människor.
Bäste Leif E!
Vad ska man svara på en sådan sågning?
Det där med att bortvälja förståelse för lydnad är ändå ganska innehållslöst. Ett sådant omdöme skulle lika väl kunna vändas emot det irrationella, men det vore att krympa världsbilden, vilket inte gagnar någon.
Jag sa dessutom att jag tror ”mest” på rationella modeller, vilket din läsart uppernbart missade.
Leif B!
Blanda inte bort korten nu, bäste Leif. Vad det i det här fallet handlade om var ju om vi skall söka ”den större sanningen” som din ”broder” Leif E älskar att tala om – alltså essenser av typ ”allt är ett” – eller om vi skall nöja oss med att bara söka ”sanningen” med de empiriska metoder vi har.
Jo Knut.
Det finns oftast ingen rationell metod att tillämpa för att lära sig se mönster eller sammanhang. Dom flesta har säkert sett teckningarna som antingen är två ansikten mot varandra eller ett glas. Det finns andra bilder med samma fenomen.
En del människor kan inte växla mellan tolkningen av bilderna. Antingen den ena eller den andra. Dom flesta är nöjda med den bilden som dyker upp först även om den alternativa är mer innehållsrik och nyanserad. Men har man en gång lärt sig se alternativet så upptäcker man allt oftare att den som först presenteras inte är den viktiga.
Om alla pratar om bilden som föreställande ett glas kommer mycket få att upptäcka den alternativa bilden. Ser dom inte den själv så köper dom det alternativet och lär sig att när det dyker upp något sådant så är det. Som Bush sa om den går som en anka och låter som en anka osv
Det är så politik/manipulation fungerar, presentera en bild som folk kan köpa och agera efter på direkten. Så fram med en ny bild på temat innan folk hinner studera för noga. Makten har alltid övertaget då man inte bara presenterar bilden utan också levererar hur den skall tolkas.
Krigen som startades efter 911 skulle aldrig gått att genomföra om man låtit folk på egen hand ostört tolka 911. Presentera bilden ge lösningen. Repetera repetera … Misskreditera offentligt dom som hann se ett annat motiv. Det som hände är såpass stort att få kan se den mycket obehagligare men verkliga bilden. Eftersom ett sådant agerande dels inte är möjligt att genomföra utifrån det egna perspektivet applicerar vi samma omständigheter på makten. När makten sedan förbjuder sådana stolligheter som konspirationsteorier tar folk emot detta förbud med tacksamhet. Ingen vill ju att sådana virrpannor skall få omstörta systemet man ingår i.
Samma metod har körts i teaterstycket förintelsen. Regissören, manusförfattaren och scendesignerna var till en början oense om detaljerna men över tiden har teaterstycket finslipats och körs nu i en ständig loop.
Precis som vid alla stora föreställningar finns nu stycket beskrivet i 100 tolkningar i bokform. Samma med film och ljud. Eftersom teaterensemblen även äger distributionen kommer endast deras föreställning att ges till publiken. Att göra andra uppsättningar och
tolkningar är förbjudet, det inkräktar på upphovsrätten.
Allt detta är rationellt men skall man förstå teaterstyckets verkliga
händelseförlopp är rationellt tänkande ett trubbigt verktyg. Att analysera en bok låter sig inte göras om man inte har tillgång till den kontext den skrevs i. Vi kan bara tolka resultatet. Men har vi läst
tillräckligt många böcker och teaterstycken av samma författare framtonar förmodligen en annan bild. Känner vi också författarens hemförhållanden så ökar sannolikheten till att bilden blir mera rättvis.
Det är skillnad som bl a Leif E säger ”Vill du lyda eller förstå?” trots
att det vid första betraktandet inte är varandras alternativ.
Få skulle ställa upp på att låta Sverige ingå i NATO under 60-70-talet. Inställning är samma idag. Trots detta är vi nu mer engagerade i NATO än vad ex Norge är. Frågan är brännande aktuell ”Vill du lyda eller förstå?”
Leif B!
Att ta hänsyn till omgivande faktorer och sådant som till en början kan verka ovidkommande är fullt rationellt. Exemplet med profilerna och glaset ur Psykologibok 1A är ändå en aning för trivialt för att förklara 911, svenskt engagemang i Nato och ”teaterstycket Förintelsen”.
Det finns ett problem med auktoritetstro i vårt land. Det här ser olika ut i olika länder och för med sig olika sorters problem. Mediernas inflytande över våra samhällen hör samman med deta här. Men folk kan tänka själva. Och de allra flesta söker rationella förklaringar till det som sker, vilket vi ska vara mycket tacksamma för. Men i svårtolkade kristider halkar en del in i mystiska förklaringsmönster.
Men, skilj ”för guds skull” på tro och vetande! 🙂
Knut
”Men folk kan tänka själva. Och de allra flesta söker rationella förklaringar till det som sker, vilket vi ska vara mycket tacksamma för.”
Visst kan folk tänka själva. Svenskarna är överlag ansedda som initiativrika problemlösare i praktiska sammanhang. När det gäller andra sammanhang är vi oerhört naiva och har en fantastisk övertro på experter och auktoriteter. Vilket skolan lärt oss.
Senaste snurren med Svininfluensan kan väl tas som ett bra exempel. Vårt eget 911 dvs Estonia är ett annat lysande fall på intellektuell flathet och engagemang. Det som skall finnas på alla löpsedlar och ges uttalanden om presenteras alltid först på Reuters och TT. Dessa organ är dom som skriver agendan för svenskarna! Vem äger dom?
Efter mer än 50 år med obligatorisk engelska läser folk ändå ingen litteratur eller texter på andra språk än svenska. Vi är därför helt utlämnade till mediernas och kulturens urval i film och bokhandel. Det viktigaste för en svensk är att delta i sportaktiviteter. Sportbilagan i tidningarna är nu minst lika tjock som övrigt innehåll. Säger kanske något om den politiska medvetenheten i landet.
Varför tror ni att den viktigaste exporten från svenskarna är begreppet ”ombudsman”. I klartext betyder det … ”manjana, nån annan är ansvarig, i vilket fall har inte jag betalt för att fundera över det”.
Vad gäller förintelsen räcker det att ställa en enda fråga utifrån utsagan ”Förintelsen är det största brottet mot mänskligheten i historien”. Varför släpper man då inte alla arkiv och tillåter brottsutredning och forskning resp. redovisning utan inblandning av antisemithot?
Jag förstår att dina förfäder la locket på, dom ville väl inte fara med osanning. Hederlig ärlighet med andra ord, vilket jag tycker mej se även i dina texter! Av dom ”överlevare” som jag träffat som föreläsare på skolorna har hittills ingen sett någon gasas, varken med dieselrök eller ZyclonB. Dom har dock vänner till vänner som gasats. Vilket brukar vara inslaget som i myterna om råttan i pizzan eller försvunna ungar på IKEA. Kompis kompis grannes syster osv. Ställ frågorna själv Knut.
Du är ju vuxen nu.
Men, skilj “för guds skull†på kunskap och insikt/medvetande! 😉
Leif B!
Det här är en fråga om tro. Du tror att hela svenska folket är fört bakom ljuset i Estoniafrågan, svininfluensan, 911 och Förintelsen etc. Bakom det gigantiska bedrägeriet ligger någon illasinnad hemligt dunkel makt. Som en jättelik fårskock lallar människomassorna omkring utan kunskap, insikt eller medvetande. Det där tror inte jag på. Frågan är vem som är mest trovärdig, du eller jag. Jag överlåter det åt läsarna. Vi kommer inte längre om detta, så jag klipper av min diskussionen med dig här.
V.S.B.
Vilket inte bevisar annat än att jag inte tänker fortsätta diskussionen med dig – såvida du inte hittar ett nytt givande spår.