Var tar jag del av detta? Inte i DN, inte SvD, inte i någon Public Service-kanal, utan i den oberoende socialdemokratiska webbplattformen Dagens aréna. Det är en mycket välskriven och balanserad artikel av juristen, debattören och författaren Jesús Alcála.
Han har uppenbarligen tagit sig ordentligt med tid att djupstudera förundersökningen – ett digert material på flera tusen sidor – och plockat fram flera helt avgörande förhållanden som stjälper hela rättegången över ända. Artikelns sista rader:
Det finns många oklarheter och rena motsägelser i utredningen. Den måste betraktas som sorgligt bristfällig. Någon grund för en fällande dom eller ens för åtal finns inte. Åtalet är obefogat. Jag ser det som självklart att Anna Lindstedt frias.
Artikeln verkar på mig mycket saklig och juridiskt korrekt i sina bedömningar. Han påvisar bristande trovärdighet i vittnesmål, obelagda påståenden och rent felaktiga beskrivningar av vad ambassadörer i allmänhet har för befogenheter.
Till exempel: Ett spektakulärt DN-reportage om Sheratonmötet finns med i förundersökningen som argument för åklagarens resonemang. I vittnesmålen med höga UD-tjänstemän förs resonemang om att Anna Lindstedts ”engagemangsnivå” varit för hög i fallet Gui Minhai, och att man på UD beslutat ”sänka den”. Det här låter rent grönköpingsmässigt, om det nu inte vore så allvarligt. Ett annat resonemang som av åklagaren ses som en viktig omständighet är spekulationer om att Lindstedt haft ett revanschmotiv mot UD-ledningen med Sheratonmötet.
Jesús Alcála har en gedigen karriär som jurist, journalist och människorättsförsvarare. Men, han har också en stor plump i sitt personliga protokoll. I Wikipedia läser jag:
”Dom föll den 14 juni 2001 och Alcalá fälldes för bedrägeri och missbruk av urkund. Den 31 maj 2002 fastställde en enig Svea hovrätt domen och påföljden fängelse i 18 månader. Domstolen slog fast att Alcalá, som var Internationella Juristkommissionens svenska avdelnings representant, hade missbrukat sin ställning i ett Sida-finansierat projekt i Paraguay och tillskansat sig biståndsmedel genom bedrägligt beteende.”
Han har sedan dess varit förpassad från sin tidigare upphöjda position i den svenska offentligheten. Men fallet Anna Lindstedt har nu fångat hans intresse och han har satt sig ner med det stora undersökningsmaterialet. Och han fann vad han anade. Så skrev han sin artikel och erbjöd den säkerligen först till både DN och SvD, som inte ville publicera den. Förmodligen för att artikeln är kontroversiell, men också för att Jesús Alkála inte har tillräcklig trovärdighet för att lyftas fram i de finares spalter. Så hamnade den i alla fall i offentligheten. Tack för det Dagens aréna.
Så, artikeln är nu offentlig. Alkála har gjort det nödvändiga journalistiska arbete som våra stora medier inte längre verkar intresserade av. Så kan vi foga ännu en skumraskaffär till den redan långa raden.
Nästa steg blir att gräva vidare i orsakerna till att höga svenska UD-tjänstemän med regeringens tysta stöd tvingar fram en sån här rent politisk rättegång. Allt tyder som sagt på att här finns en hund begraven. Vem tar upp stafettpinnen?
Tillägg 2020-07-07
Mina spekulationer om att Jesús Alcalá först vänt sig till DN och SvD var fel. Han meddelar mig att i DN vill ”inte skriva alls”. Han vände sig direkt till Jonas Nordling på Dagens aréna.
”Plumpen i protokollet”, den så kallade Alcalá-affären som jag nämnde, är en oklar och tragisk historia som faktiskt måste betraktas om ovidkommande i detta sammanhang. Wikipedia är en dålig sanningskälla. Jag ber om ursäkt för dess nämnande. /KL
Knut L skrev: ”Så skrev han sin artikel och erbjöd den säkerligen först till både DN och SvD, som inte ville publicera den. Förmodligen för att artikeln är kontroversiell, men också för att Jesús Alkála [Alcalá] inte har tillräcklig trovärdighet för att lyftas fram i de finares spalter”, underförstått på grund av en dom i ett brottmål.
Den senare förklaringsgrunden stämmer nog inte. Arkiven visar att Jesús Alcalá har haft goda publiceringsmöjligheter under det senaste decenniet. Möjligen skulle redaktörer kunna ogilla hans artiklar om Svenska Akademien, men att intervjua Katarina Frostenson torde knappast ge publiceringsförbud. Det måste vara texten, inte författaren.
Mina egna artiklar om Gui Minhai och om hans dotter har andats en känsla av att Sverige haft en ”för hög engagemangsnivå” i affären.
I en mejlkonversation nyligen har jag något dissat Knut L. som den bäst lämpade att följa upp Sveriges försök att vara på ledande plats i Västs kampanj för att ”banka på Kina”. Ann Linde skröt i svenska MSM om att hon var ensam om att vilja stå för detta bankande i ett EU-möte häromsistens, för att ta ett aktuellt exempel på detta.
Att Knut L också tar upp en del oegentligheter som Jesús Alcála står för gläder mig extra. Om jag minns rätt tog Göran Hägg upp denne senare i en av sina böcker om retorik och jämförde honom med Oscar Wilde som också inför domstol försökte, på ett oskickligt sätt, ge en fördelaktigare bild av sig själv än vad en enkel faktakoll visade. Att av denna anledning döma ut artikeln av J. Alcála vore helt fel. Lika fel som när en del personer i Slätthögs församling dömer ut kassören i hembygdsföreningen bara för att han är kvinnoprästmotståndare. ”NN är en utmärkt kassör, det är det som räknas,” har jag framfört ett par gånger när ”snacket gått”.
Alltså måste jag säga att lindelof.nu åter visar sig vara väl framme i det viktiga folkbildningsarbetet.
Men märk väl, att han refucerats i DN och SvD är bara spekulation från min sida.
Jag tycker det är märkligt att som Bertil Carlman uppröras över folk som vill ”banka på Kina”. Själv är jag aktiv i Amnesty och har skrivit åtskilliga protestbrev till kinesiska myndigheter med kopia till ambassaden i Stockholm. De senare svarar med tilltagande irritation, i förra veckan fick jag ett brev där jag uppmanades sluta trakassera (harass) ambassaden. Dessa diktaturrepresentanter fattar uppenbarligen inte att jag får ännu större lust att fortsätta skriva till dem!
Benkt L!
Det är inte dina personliga kampanjer mot Kina det handlar om. Bertil C är skeptisk till att det officiella Sverige internationellt går i spetsen för kritik av Kina. Hans skepsis är desto mer motiverad när Sverige inte får med sig övriga EU. Men på UD känner man sig förmodligen trygg över att man har Storebror USAs hand skyddande över sig. Men det ska man inte vara. Plötsligt ändrar kanske State Department kurs och då står svenska UD där med sin tvättade hals och får själv klara upp relationerna.
Jag tycker det är bra att den kinesiska regimen kritiseras, och det är enbart beklagligt om andra EU-länder har en servil inställning till Kinas diktatur. Att Sverige skulle förlita sig på USA:s ”skyddande hand” tror jag inte ett dugg på. Alla vet ju att USA knappast någonsin haft en så lynnig och oberäknelig regim som den nuvarande.
Jag får samtidigt ett intryck av att vissa skribenter på denna blogg (och i FIB/Kulturfront) ogillar att den kinesiska regimen kritiseras för mycket, eftersom det ändå är ”USA-imperialismen som är alla folks huvudfiende”. Rätta mig om jag har uppfattat saken fel!
Du har uppfattat saken helt rätt, Benkt L! Bortsett från att ”FiB/Kulturfront” aldrig varit någon godkänd skrivning av tidning och/eller förening. Antingen ska det vara utskrivet i sin helhet (Folket i Bild/Kulturfront) eller förkortat FiB/K!
”Kinesernas” senaste missbruk i FiB/Ks spalter (nätupplagan) ledde till att ansvarige utgivaren rådigt ingrep och avpublicerade två inlägg och mer än tjugo kommentarer från kritiker och (naturligtvis!) andra ”kineser”. Då gällde det overifierat skvaller och förtal angående Gui Minhai.
Samtidigt bör vi naturligtvis med öppet sinne (så öppet som möjligt, i alla fall) ta in olika uppgifter och värdera de ökade motsättningarna mellan just USA och Kina i den allt skarpare konflikten om herraväldet i världen.
Kina har aldrig varit något annat än en diktatur, först en kejserlig och sedan 1949 då Kina tog språnget ur japansk ockupation en kommunistisk. Kina är en centralstyrd ”världsdel”, knappast jämförbar med europeiska stater, möjligen med USA i storlek, men inte kulturellt och historiskt. USA är en nymodighet byggd på indianers och svarta slavars blod. Kina är en 3000-årig kulturell enhet olikt allt annat i världen. De har valt sitt styrelseskick och vi bör respektera deras rätt till det. Om Kina skulle övergå till ett västerländskt styrelseskick skulle landet falla samman. Det skulle innebära en oöverblickbar katastrof för det kinesiska folket – och världen.
Varför ska det vara så svårt att ha respekt för detta, samtidigt som vi försvarar vår egen yttrandefrihet och vårt relativt demokratiska styrelseskick (som genom EU håller på att avskaffas)?
Har jag nu gjort mig till en kinesisk propagandamegafon Benkt och Dennis?
Benkt L!
Kritiken att somliga kritiserar Kina ”för mycket” kan också riktas emot dem som kritiserar USA. Om amerikanarna t ex vill förbjuda aborter är helt och hållet deras ensak. Det är hur de förhåller sig till omvärlden som förtjänar vår kritik – eller beröm. Eller ta Sverige. Nu kritiserar man oss för vår coronastrategi. Hade Sverige varit det enda landet med Corona hade det varit en inblandning i våra inre angelägenheter, men inte nu när Sverige kan tjäna som gott eller dåligt exempel för omvärlden.
Dennis Z!
Än så länge är det för tidigt att hävda att Kina, till skillnad från USA, strävar efter ”världsherravälde”. Att stora delar av världen, inklusive USA, de facto är beroende av Kina beror ju dels på dess avancerade teknologi, dels på att Väst förlagt massor av sina företag i Kina p g a den billiga arbetskraften. Den som 1940 i Sverige kritiserade det brittiska klassamhället hade rätt i sak, men blev icke desto mindre klassad som nasse. Men inte så våren 1945…
Knut L skrev: ”Kina är en 3000-årig kulturell enhet olikt allt annat i världen. De har valt sitt styrelseskick och vi bör respektera deras rätt till det. Om Kina skulle övergå till ett västerländskt styrelseskick skulle landet falla samman. Det skulle innebära en oöverblickbar katastrof för det kinesiska folket – och världen.
Varför ska det vara så svårt att ha respekt för detta, samtidigt som vi försvarar vår egen yttrandefrihet och vårt relativt demokratiska styrelseskick (som genom EU håller på att avskaffas)?”
Detta är en respektabel hypotes som skulle kunna diskuteras i god ordning. Men det är svårt att göra det i kommentarfältet med 1000 skrivtecken. (När jag till synes har skrivit långa kommentarer beror det på att redaktören slagit ihop kommentarer som tog upp lite olika saker.)
Saken skulle kunna diskuteras i korta artiklar som tydligt länkas till varandra i en kedja medelst länkar till föregående och efterföljande. Jag ber att få börja.
Det kan vi mycket väl försöka. Välkommen med första artikeln Jan Arvid. Skicka med e-post.
Jag har inget intresse av att sätta etiketter på dig eller någon annan, Knut! Jag konstaterar att du ansluter dig till den ståndpunkt Jan Myrdal gav uttryck för 1989, då han försvarade arméns attack på Himmelska fridens torg 4 juni. Självklart fick han klä skott för detta i bl a en tv-debatt. Yttrande-, mötes- och organisationsfrihet är grundläggande rättigheter som härstammar från upplysningen i Europa på 1700-talet. Det är därför det präglar Europas stater och stora delar av Nya världen och kallas ”västerländskt”. Avsaknad av dessa rättigheter leder till hyckleri, förljugenhet och historieförfalskning. T ex är det i Kina tabu att diskutera t ex svältkatastrofen 1959-60 eller händelserna 4 juni 1989. Detta är inget det kinesiska folket har valt och följaktligen inget som är värt att ”respektera”. Att demokrati skulle leda till ett lands undergång har påståtts många gånger, men det har aldrig stämt.
Anders P!
Jag skulle nog ö h t vilja tona ner den ”nationella” komponenten när det gäller frågan om ”klassamhälle” och ”världsherravälde”. Kinas strävan till det sistnämnda ligger givetvis i korten så fort man beslöt om att gå den kapitalistiska vägen till ekonomisk framgång och därmed bibehålla och förstärka samhällets klassindelningar.
Knut L!
Jag blir inte riktigt klok på ditt resonemang. OK att det kinesiska samhället alltid varit en diktatur, även om de under 3000 år uppträdande olika diktaturerna haft sina särskilda grunder och kännetecken. Om ”de” (=Kina?) skulle ”valt” sina olika ”styrelseskick” undrar jag lite hur det skulle kunna ha gått till? Har diktatorn själv fattat beslutet att fortsätta med diktaturen? Vad fanns då att välja på?
Jan Arvid G!
Briljant idé. Ska bli mycket intressant att få läsa ditt första brev i respektfrågan och med den sammanhängande frågan om yttrandefriheten, som enligt min mening ej främst rör ”vår egen” utan mer handlar om ”andras”.
Det är viktigt att hålla isär vad som får sägas i statsumgänget och vad enskilda personer får säga.
I det första fallet gäller folkrättens icke inblandningsregel när det gäller det andra landets inre angelägenheter. I det senare fallet gäller det egna landets yttrandefrihetsregler.
”T ex är det i Kina tabu att diskutera t ex svältkatastrofen 1959-60 eller händelserna 4 juni 1989.” skriver B L. Sant.
I Sverige berättar MSM inte mycket om den vidriga behandlingen av J Assange, hur Gula Västarna blivit behandlade i Frankrike, hur fascister härjar i Ukraina… exemplen är många. Men så fort demonstranterna i Hongkong har något för sig så får det stort utrymme. Eller för att ta ett mer generellt exempel. Var i svenska MSM ser vi något om att pågående pandemi kraftigt har ökat och ökar rikedomen hos de mest besuttna, jorden över, i varje fall i västvärlden? Är det tabun i Sverige som åstadkommer detta? Nä, det behövs inte, för ”våra” stora media har självmant valt denna censurerande och sollande linje, av skäl som har att göra med vem som äger media och villkoren för hur de anställda rekryteras. En bra sammanfattning av världsläget är en artikel av Therborn. (borde översättas).
Klokt sagt, Bo Persson. Alla verkar inte riktigt ha fattat detta!
Dennis Z!
Det var exakt detta jag åsyftade i min kommentar 7 juli. Benkt (och vem som helst) ska ha rätt att kritisera Kina hur mycket som helst, också i MSM, utan hänsyn till de mellanstatliga relationerna. D v s så länge han inte är utrikesminister eller på annat sätt företräder den svenska staten. Då bör han tänka efter vad som ligger i hans lands kortare och längre intressen. Det är därför vi har ett UD.
Bertil Carlman, du skriver att MSM i Sverige ”inte skriver mycket” om t ex behandlingen av Assange. Vad som är ”mycket” är en smakfråga, men nog skrivs det om saken! Jag har läst många debattinlägg. Det är absurt att jämföra detta med den totalitära regimen i Kina, som effektivt stoppar all debatt om t ex ”det stora språnget” eller 4 juni 1989. Där finns bara ”mainstreammedia”! Det är märkligt att alltjämt vissa debattörer på vänsterkanten inte ser skillnaden mellan demokrati och diktatur.
Anders P!
Ja, om en timme faller domen i det närmast unika åtalet mot Anna Lindstedt, förre svenske ambassadören i Kina. Den skulle något närmare kunna belysa denna fråga, inte minst när det gäller ansvaret hos svenska staten och dess företrädare för vad och hur man gör i våra relationer med ”främmande makt” och hur man bedömer vad som är vad. Under rådande hetspropaganda från ledande krafter i nation och stat har inte domarna någon lätt uppgift, inte minst med hänsyn till att de flesta har partibok av det ena eller andra slaget!
Bertil C!
Jag noterar att du uppenbarligen är kunnig om hur fascisterna härjar i Ukraina, eftersom du dels kan bedöma att de härjar, och dels kan bedöma att MSM undertrycker information om dessa härjningar.
Kan du redovisa dina källor? Jag antar att de kanske emanerar från personliga upplevelser i Ukraina, men här är jag något osäker.
Jag kan redovisa att för två år sedan, när jag besökte Kiev med min mamma, 90 år gammal, så såg vi faktiskt två troliga fascister under en morgonpromenad i centrala Kiev. De stod i lugn och ro och bevakade ett monument som hade någon slags anknytning till något som möjligen, med lite fantasi, kunde tolkas som fascistiskt.
Trots många resor i Ukraina, är detta det närmaste jag kan komma en upplevelse av fascisternas härjningar…
Jag antar att du noterade att ingen av de s k folkrepublikerna i Donbass tilläts delta i Segerparaden den 24 juni i Moskva. Man undrar varför?
Anna Lindstedt blev, som väntat (inte minst efter Jesús Alcalás lysande genomgång i fallet) helt frikänd och åklagaren fick (ånyo) stå med den juridiska rumpan bar!
UD säger sig själva (genom tidigare chefen Wallström) inte ha gjort polisanmälan i ärendet, vilket säkert är korrekt.
Jag skulle gärna (alla grävande journalister, hör upp!) vilja ha en fullständig kartläggning av den lille åklagarens partibok och alla hans kontakter med sosseriets toppar (även genom diverse ”mellanhänder” och deras intjäning på drängtjänsten) under tiden från det famösa Sheratonmötet och fram till nu!
Vi vill inte ha ett Sverige av polsk-ungerskt typ (oavsett om det är SD eller det högsta sosseriet som ligger bakom)!
Svar till Mats L.
Mats Larsson!
Du efterlyser höger-fascisternas härjningar i Ukraina som MSM undanhåller. Se denna länk. Det har ej gått att läsa om detta i MSM medier. När de utför en politisk avrättning och inte drar sig ej att en treårig pojke stryker med. Tror även din 90-åriga morsa skulle uppröras över det dådet.