Sitter på ett fik i Haga, det fik där vi tjuvrökte och spelade flipper på frukostrasten. Djävligt förbjudet! Då hette det Mosters, nu Nöller Espressobar. Då strök lodisarna omkring här, nu poserar den gentrifierade medelklassen i ala hörn. Fiskaffären och Droskuthyrningen Sleipner har ersatts av designbutiker och vegomat. Undrar va’ Kålle skulle sagt?
Om ett par timmar blir det boksläpp ett par kvarter bort av min ”Ett liv en tid …” som handlar mycket om ett svunnet Göteborg.
Igår träffade jag han som blev det jag inte ville bli – företagare i Göteborg. Våra respektive fäder var kompanjoner i ett Göteborgsföretag, där min pappa ägde mest. Eftersom söner ska ta över fäders företag gick frågan först till mig. Men jag var redan fången av omvärlden så jag tackade nej. Då gick frågan till honom, som inte kunde tacka nej. Nu har även han befriats och har jobbat i hotellsvängen ett tiotal år, nu senast i en av Göteborgs och Sveriges mest anrika och i mitt tycke mest antikverade herrklubbar. Märkliga dagar dessa. Det svunna Göteborg finns alltså kvar inom denna klubbs solida tegelmurar. Äpplet faller ibland som tur är långt från trä’t.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Ett liv – en tid, Göteborg, Haga, Mosters
Jag bodde runt hörnet på Husargatan 20. En morgon hade jag elva-tolv grader i köket på andra våningen. Visste ju inte om studielånet skulle räcka… Och Mosters gick jag alltid förbi! Det var i början av 1970-talet. Ses!
Tack för igår! Roligt med mycket folk på boksläppet! PANG! Nu gäller det att sprida information om boken.
Det låter intressant med en bok om Göteborg! Jag skall försöka hitta den! Det har kommit ut en tidigare bok av en klasskamrat till mig i Gamla Lundenskolan den heter ”Mitt namn är Ronny”. Det handlar om klassresan han anser sig ha gjort! Vi är födda 1936, Ronny bodde lite finare än jag som bodde på S;t Pauligatan 29 med dass på gården och pinkekur där folk kunde gå in på gården från gatan – inte alls trevligt! Ronny tror jag bodde på Brunkebergsgatan där husen kallades halvmoderna; en del hade WC på svalen och en del t o m inne!
I Lundenskolan märktes klasskillnaderna stort; barn från Bö och Kärralund med föräldrar som var professorer och präster och kanske någon Epa-ingenjör! Första och andra klass gick vi flickor och pojkar. Vår lärarinna hette fröken Ellen Gustavsson. Här märktes inga klasskillnader, men i tredje klass delades man upp i flick- och pojkklasser och här märkte man klasskillnaderna! Fröken frågade: … och vad arbetare din pappa med? Vilken klass
tillhör du? Det visste man knappt vid den tiden. Pappa bara arbetade!
Klasskamraterna från villakvarteren i Kärralund hade engagerade föräldrar som planerade barnens fortsatta studier!
Själv anser jag mig inte gjort någon klassresa och jag gillar inte heller ordet! Det är väl barnen som i så fall gjort resan. En är busschaufför och en statsvetare! Lika bra arbeten utan att kallas för klassresa tycker jag!
Genom ursprunget har jag blivit politiskt frälst och det är jag mycket tacksam för!
Ulla-Britt!
Min bok kan du fråga efter i bokhandeln. De har den antagligen inte, men kan beställ den. Om du beställer av mig får du den med posten i brevlådan och kostar med moms och porto 360kr. Faktura ligger i paketet.