Kulturtidskrifter kvitterar ut tidskriftsstöd från Kulturrådet. Att detta sker på lösa grunder vet vi efter Manafallet, som visade på Kulturrådets roll som smak- och cesurinstans. Men det är värre än så. Man skyddar också skojare med hänvisning till skydd av affärshemlighet i sekretsslagen.
Exempel: För ett par år sedan blev jag blåst på 30.000 kr av tidningsägaren till en av alla dessa mer eller mindre angelägna tidskrifter, som påstod att han inte hade några pengar. Jag skrev om saken då. Därför ville jag granska ägarens ekonomiska redeovisning. Eftersom ägaren vägrade redovisa någonting begärde jag ut den som inskicktas till Kulturrådet i samband med ansökan om stöd. Den är offentlig handling.
Jag erhöll den ekonomiska redovisningen som pdf-fil via mail. Men alla siffror var noggrant överstrukna med tjock tuschpenna, med hänvisning till § 2 punkten 1 sekrestessförordningen och punkten 71 i bilagan till sekretessförordningen (1980:657). I punkten 1 står att sekretess gäller för uppgift om ”en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs”. Jag hade eventuellt kunnat verifiera tidningsägarens bluffuppgifter, vilket förstås hade orsakat den enskilde skojaren skada. Punkten 71 i bilagan har jag inte letat rätt på. Kulturrådet är uppenbarligen ointresserade av att avslöja bluffmakare. Var det så det var tänkt?
Läs även andra bloggares åsikter om sekretess, Kulturrådet, tidskriftstöd, affärshemlighet
Överklaga, Knut! Om du vill kan jag hjälpa dig med detta. Såvitt jag kan förstå med min begränsade intelligens har Kulturrådet trampat fel. Detta är inget där det ”kan antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs”, eftersom det inte är utfallssiffror utan tydligt en BUDGET! Det gör ju kanske att siffrorna blir av begränsat värde för dig också då det hade varit bättre (men då också mer relevant med sekretess) om UTFALLET, som även ska följa redovisning till skatteverket m m, redovisats!