Är det bra för klimatet att skrämmas för en näraliggande klimatkatastrof?

ubrikens fråga ska jag inte försöka svara på, jag ska bara försöka resonera lugnt och sakligt. Jag ska också fundera lite omkring vad jag läst och lyssnat till om olika ståndpunkter i frågan om klimatet och försöka komma till slutet av denna artikel utan att riskera att stämplas som varken klimatskeptiker/-förnekare eller klimataktivist. Sådan är min ambition, men jag är tveksam om det i dagens skadligt upphettade debattklimat – inte 2-3 ºC, utan till minst kokpunkten – är möjligt. Som jag ser det skär frågan rakt igenom det politiska fältet, höger eller vänster spelar alltså ingen roll.

Vi har i många år nu upplysts om att klimatet på jorden håller på att värmas upp (global warming) på grund av att människan under 200 år skapat sig energi genom att elda med fossila bränslen och släppt ut CO² i atmosfären till den milda grad att polarisar och galciärer nu smälter, tundran tinar och släpper ut all sin lagrade CO², havsnivåerna stiger och dränker stora tättbefolkade områden, värmeböljor och extremväder av alla slag blir allt vanligare, flyktingströmmarna ökar… Och, om inte världens forskare och politiker kan komma överens om att få ner CO²-utsläppen, så att uppvärmningen stannar på 1,5 ºC, kommer vår planet att drabbas av en (nästan) aldrig tidigare skådad katastrof – kanske i dignitet som det gigantiska meteoritnedslaget som utrotade dinosaurierna för 65 miljoner år sedan.

Det här har fått även mig att börja källsortera, ta med en tygkasse till affären, köpa miljödieselbil, känna lite flygskam och… Ja, kort sagt intressera mig för att också dra mitt lilla strå till den stora klimaträddarstacken.

Nog är det märkligt
Så fort jag då till exempel gjort till rutin att ta med min tygkasse till affären – för att inte förpesta haven med mikroplaster – kommer någon saklig skeptiker fram med en förklaring om att bomullskassen är mer energikrävande i tillverkning än X hundra plastkassar och att plastkassarna skapar nyttig energi vid förbränning. Därför är plastkassen i affären ett miljövänligt alternativ, och höjd skatt på plastpåsar en vansinnig åtgärd (annat än för att dra in skatt till staten).

Och några år efter att jag fått 10.000 kr i rabatt för att jag köpte en miljödieselbil kom man fram till att dieselbilar släpper ut en massa skadliga partiklar, vilket nu lett till politiska beslut om att förbjuda dieselbilar på vissa platser.

Vad ska man då tro, blir förstås frågan? Ska man slå dövörat till och tänka att skeptikern och bilindustrin är högerpopulister och/eller Sverigedemokrater och att det därför är bättre att trots allt ta med tygkassen till affären om man vill rädda havsmiljön – och inte alls ha bil om man vill rädda klimatet? Eller ska man försöka bilda sig en egen uppfattning och handla efter eget förstånd? Jag har svårt att inte rekommendera det senare. Men det är som vanligt den svåraste vägen.

Ännu en motsägelsefull miljönyhet poppade upp häromdagen om mikroplasterna i havet. Vi fick då lära oss att det inte är Västvärldens rika länder som släpper ut plasten i havet. Den exporterar från Väst till Kina, Vietnam och Kambodja, som får betalt för att dumpa den i sina havsområden. Då slipper Västvärlden det problemet – så länge inte havsströmmarna för skiten tillbaka igen på något sätt. Och det är vad som nu sker.

Men åter till den globala uppvärmningen och klimatet. Medeltemperaturen stiger på jorden, det verkar vara ett faktum som alla är överens om. Jag har just läst Lennart Bengtssons nya bok Vad händer med klimatet? – En klimatforskares syn på jordens klimat (Karneval). Bengtsson är svensk klimatforskare i världsklass och bekräftar att medeltemperaturen sakta stiger på jorden. Visserligen är det av olika skäl mycket svårt att mäta temperaturändringar över långa tider, men det är rimligt att tolka tillgängliga mät- och andra data som att jorden är inne i en period av uppvärmning.

Men! Vad som orsakar denna uppvärmning kan knappast fastslås med någon säkerhet. Bengtsson menar t o m att den ökande CO²-halten i atmosfären har en marginell effekt och att andra faktorer förmodligen är av mycket större betydelse för den sakta stigande temperaturen på jorden.

Han gör en noggrann genomgång av alla kända klimatpåverkande faktorer och övertygar åtminstone mig om att frågan om ”global warming” är mycket mer komplicerad än att CO²-utsläppen de senaste 200 åren är orsaken. Jag ska här inte närmare gå in på detaljerna, utan bara lugnt konstatera att för att fatta förnuftiga klimatpolitiska beslut bör man veta vad som kan få betydelse och inte famla i blindo eller ännu värre tala i tungor, vilket för närvarande blir allt vanligare.

Dilemmat med Preem i Stenungsund
Exemplet Preem i Stenungsund är intressant. De vill bygga ut en anläggning för att raffinera miljöskadlig tjockolja till mindre miljöskadlig brännolja för stora lastfartyg, vilka nu kör på den miljöskadliga tjockoljan med allvarliga utsläpp av svavel och annat i luft och vatten. Detta innebär att Preem kommer att öka sina CO²-utsläpp högst väsentligt. Men i andra ändan kommer lastfartygen att släppa ut mycket mindre miljöskadliga ämnen. Är det då förnuftigt att protestera mot Preems utbyggnad p g a deras ökade CO²-utsläpp? Miljööverdomstolen prövar för närvarande frågan. Om de ger tillstånd, vilket ur miljösynpunkt förefaller mest förnuftigt, blir det då protester för att folk i allmänhet tror att minskade CO²-utsläpp är det viktigaste för att hejda den globala uppvärmningen? Jag hade i alla fall tvekat att protestera – även om jag bott i Stenungsund.

Viktig bok
Det är mycket värdefullt att Karneval nu ger ut Lennart Bengssons bok. Där kan var och en ganska enkelt skaffa sig en överblick över klimatfrågan. Boken skulle möjligen kunna lugna ner den glödheta klimatdebatten, som blivit till en rent fnoskig vattendelare mellan ”goda” och ”onda” samhällskrafter idag.

Det faktum att jag som redaktör för denna blogg publicerade SWEDTV:s intervju med energiexperten Ebba Widding föranledde en gammal vän på vänsterkanten att påtala för bloggens läsare vilka obskyra krafter som nu grep omkring sig på denna blogg. Orsak; Ebba Widding utsågs av Föreningen Vetenskap och Folkbildning till ”årets förvillare 2010 […] för sitt förnekande av det vetenskapliga kunskapsläget inom klimatforskningen”. Möjligheten att Föreningen Vetenskap och Folkbildning den gången var ute i ogjort väder verkar för min vänstervän vara en otänkbar tanke. Denna typ av stillsamt ondskestämplande är i högsta grad osmakligt, men framför allt ovetenskapligt.

Jag uppmanar alla att – liksom jag nu försökt göra – sätta sig in i klimatfrågan en smula. Det behövs inte så hemskt mycket för att man ska förstå att frågan inte är så enkel som politiker och hela vår präktiga överhet – med sina mäktiga medier – låter oss förstå; att minskade CO²-utsläpp är den allra viktigaste framtidsfrågan. För så är det nog inte.