Dagen börjar inte bra. Den morgontrötta blicken fastnar nämligen i ett inlägg i Expressen från den alltid lika kloke Nils Funcke, ständigt beredd att försvara grundlagarna, våra medborgerliga fri- och rättigheter. Som få andra. Dessvärre.
Ibland undrar jag, smått förtvivlad, över svenskens medborgerlighet, hur det är ställt med den. Om undersåtlighet råder. Och inget annat.
Funcke är alltid uppmärksam på dolda konsekvenser som inte alla ser. Men som gömmer sig där. Oavsett eventuellt ”goda” avsikter.
Först tänker jag spontant, det är väl bra om de som angriper blåljuspersonal och därmed enligt förslaget ”kränker” myndighetsutövare kläms åt. Men lagrummet finns ju redan för det.
Det här förslaget bär på uppenbara, långtgående risker för samhällsdebatten och det offentliga samtalet.
Jag tänker: vad skulle hända med mycket grov satir från sådana som Lasse Hillersberg eller Lena Svedberg? Peter Dahl? Får man vara ”ful i munnen”? Oförskämd och högljudd? ”Smäda” myndighetspersoner?
Vem avgör vad som är vad?
Funcke påminner om när Jan Myrdal åtalades för vassa ord mot statens höga jurister. Han frikändes, men vad händer nästa gång någon är lika oförblommerad?
Det farligaste av allt: om opinionsbildare och samhällsdebattörer, konstnärer och andra, börjar att utöva självcensur, lägga band på sig, tänka efter före. Samhället blir genast tystare. Förutom tristare.
Vännen och journalisten Gunnar Sandelin, som på faktas grund varit invandringskritiker, inte ”invandrarkritiker” som man velat stämpla honom som, börjar nu få upprättelse efter alla år. (Intervjun med honom i senaste Kvartal – bakom betalvägg)
Till och med socialdemokraterna, med partiledaren i spetsen, börjar ju låta som Sandelin, ”rasisten”, ”den främlingfientlige”. De kritiserar öppet sin egen, tidigare migrationspolitik.
Det Sandelin har att berätta om kolleger som i smyg höll med honom, men inte öppet våga säga det utan självcensurerade, är en varningssignal.
Är det ett självcensurens, tysta samhälle vi vill ha? Kanske Gunnar Strömmer. Och andra makthavare som inte vill ”störas”. Men vi andra?
Vi tänker väl på Hillersbergs oöverträffade nidbild med polisen som bankar på en demonstrant: men snälla konstapeln jag är ju antikommunist, jag ger väl fan i vad slags kommunist du är. Brist på aktning för poliskåren, ja. Men skulle den hålla för den lagstiftning som nu föreslås?
Men myntet har ju en annan sida också som Funcke antyder. Vi har många i allmän tjänst som får brutala hot och det lär vara rekordmånga som lever med skyddad identitet. Det är svårt att gradera, men nog tycker jag det är absurt när ambulans och sjukhuspersonal får hot som: tar ni inte hand om våran kompis så…
Hej Lasse E!
Man kan koppla ”ett tystare samhälle” till vad som skedde 1952 och framåt av den av mig och som Nils Bejerot ofta påtalat STORKOMMUNREFORMEN. Där försvann 100.000-tals fritidspolitiker som gav röst åt sina kontakter med gräsrötterna. Här kommer en länk.
Idag har jag lyssnat på ett av mig inspelat radioprogram. Som inte går att avlyssna p g a att SR-Play, det slutar 2006 i sin tillbakablick.
Jag är inte anhängare av en svart-vit bild av media när jag satte på TV:n så hamnade jag precis i början kl 14:00 ett program:
14:00: Partipolitiken – från engagemang till karriär.
Om hur ett minskat politiskt engagemang i slutändan påverkar vår demokrati negativt. Utgångspunkten är antologin ”Vad hände?!”. Med Lars Stjernkvist,
fd partisekreterare (s), Ulrica Schenström, vd Fores m fl.
Arrangör: tankesmedjan Fores. Från 22/1. *
Här kommer länken: OBS! 4 tim 55 min in i programmet.