Det går inte att utesluta, även om Natoövningen i sig inte utgör upptakten till det verkligt fullskaliga kriget. Snarare bör Washingtons storskaliga sammandragning av krigsförband ses som en fortsättning på inringningen av ryska federationen samt isolering genom ekonomisk och kulturell och idrottslig bojkott.
Natoövningen är ett verktyg ur Förenta staternas låda för genomförandet av sitt beslut från 1992 om att endast en stormakt ska få existera på vår jord. Riskerar andra stater och konstellationer att växa sig starka ska dessa kvävas snarast möjligt. Visserligen har Washington än så länge lyckats domptera Europa och splittra ett framväxande, starkt block av Tyskland och Ryssland.
Men den unipolära världsordningen krackelerar sakta men säkert, vilket inte minst utvecklingen i Ukraina och BRICS vittnar om. Att som Förenta staterna ersätta sin tappade roll som ekonomiskt, politiskt och kulturellt föredöme med militära äventyr lönar föga. Intressant är dock vilka länder som önskar följa med på helvetesfärden.
Å ena sidan känns det för tidigt för vår del. Å andra sidan kanske det gäller att passa på innan Ryssland har hunnit besegra Ukraina. Enligt en läckt tysk scenarioplanering skulle kriget starta med att Ryssland tog Suvalkikorridoren, alltså kortaste vägen från Vitryssland till Kaliningrad längs med den litauisk-polska gränsen.
Så vi får hålla ögonen öppna efter baltiska eller polska provokationer mot Kaliningrad.
Förra året övertolkade ju Litauen EU-sanktionerna och försökte väl sätta Kaliningrad i något slags blockad? Har för mig att vi backade undan från det då.
Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!Avbryt svar
Nej.
Det går inte att utesluta, även om Natoövningen i sig inte utgör upptakten till det verkligt fullskaliga kriget. Snarare bör Washingtons storskaliga sammandragning av krigsförband ses som en fortsättning på inringningen av ryska federationen samt isolering genom ekonomisk och kulturell och idrottslig bojkott.
Natoövningen är ett verktyg ur Förenta staternas låda för genomförandet av sitt beslut från 1992 om att endast en stormakt ska få existera på vår jord. Riskerar andra stater och konstellationer att växa sig starka ska dessa kvävas snarast möjligt. Visserligen har Washington än så länge lyckats domptera Europa och splittra ett framväxande, starkt block av Tyskland och Ryssland.
Men den unipolära världsordningen krackelerar sakta men säkert, vilket inte minst utvecklingen i Ukraina och BRICS vittnar om. Att som Förenta staterna ersätta sin tappade roll som ekonomiskt, politiskt och kulturellt föredöme med militära äventyr lönar föga. Intressant är dock vilka länder som önskar följa med på helvetesfärden.
Å ena sidan känns det för tidigt för vår del. Å andra sidan kanske det gäller att passa på innan Ryssland har hunnit besegra Ukraina. Enligt en läckt tysk scenarioplanering skulle kriget starta med att Ryssland tog Suvalkikorridoren, alltså kortaste vägen från Vitryssland till Kaliningrad längs med den litauisk-polska gränsen.
Så vi får hålla ögonen öppna efter baltiska eller polska provokationer mot Kaliningrad.
Förra året övertolkade ju Litauen EU-sanktionerna och försökte väl sätta Kaliningrad i något slags blockad? Har för mig att vi backade undan från det då.