Frågan ställs i detta inslag från Studio Ett, tisdag 19 oktober 1timme och 24 min in i programmet!
En intressant diskussion om vad antisemitismen är och hur definitionen används. Eva Illouz, sociologiprofessor, och historieprofessor Amos Goldberg tar upp problemen med frågan om ”antisemitismen”. De visar hur israeliska påtryckningar inför den nyligen hållna konferensen om just påstådd ”antisemitism” gjorde att Sverige vek ner sig i frågan om lika rättigheter för ”israeler” och palestinier. Ann Linde misslyckas med att ljuga sig och Sverige fria från dessa hårda anklagelser och den 95-årige Yehuda Bauer, Israels högt aktade expert på förintelsen och antisemitism, blir övertydlig i sitt försvar för begreppet: ”Kritik mot vad Israel gör är inte antisemitism, men kritik mot vad Israel är leder till antisemitism!”
Så här står det på Wikipedia om antisemitismens historia.
”Antisemitismen kan ta sig uttryck som fientlighet mot verkliga eller inbillade drag hos den judiska religionen, kulturen eller föreställda rasmässiga egenskaper. Termen användes av den judiske orientalisten och bibliografen Moritz Steinschneider år 1860 och avsåg då fientlighet mot hela den så kallade semitiska rasen (förutom judar exempelvis araber, assyrier och amharer), men används sedan början av 1900-talet om en fientlig inställning enbart gentemot judar.”
Alltså inte enbart judar utan även araber. Precis det jag påstod i en annan tråd. En myt som Israel sprider.
Du har rätt, Tommy!
Men det gäller att ha reda på var en befinner sig. D v s om det är i en verklig sinnevärld eller enbart i en eller annan idévärld. För i den sistnämnda är det inte säkert att du (eller någon annan levande varelse) finns!
Och vi kan ju alla vara överens om att ”antisemitismen” (med eller utan assyrier och amharer) inte existerar i sinnevärlden utan endast tillhör idévärlden.
Att tro på den som verklig leder till underliga konsekvenser.
Jag har vetat om antisemitismen mot även araber. Tror det var för 15 år sedan, när jag var på Angereds Kulturhus och såg en utställning och föredrag av Teddy-John Frank om Palestina.
Bauers kommentar är obegriplig ”men kritik av vad Israel är, leder till antisemitism”. Om man påstår att Israel är en apartheidstat, vilket borde vara uppenbart för alla, så blir man alltså antisemit enligt hans mening.
Abrahams söner Ham, Sem och Jafet spred på gudomlig uppmaning sin säd över den då kända världen. Ett resultat blev de semitiska folken och stammarna, däribland judar och araber. Samma ursprung, såväl i Gamla Testamentet, Torah som i Koranen.
När jag i mitten av 90-talet i polemik mot den då till judendomen konverterade Per Ahlmark påtalade detta faktum, samt att han i sin agitation mot antisemitism lämnade det andra semitiska folket ute i kylan blev svaret en dånande, möjligen generad, tystnad. Vill minnas att Jan Guillou var inne på samma spår då.
Jag, som efter ett antal dödsfall har enbart judar i min återstående familj har inga som helst svårigheter att skilja på synnerligen berättigad kritik mot staten Israels politik mot såväl sina arabiska medborgare, palestinierna på Västbanken som de två miljonerna i utomhusfängelset Gaza från rent judehat på nätet och i vardagen som t ex i Malmö. Det avskyvärda hatet gör solidaritetsarbetet för palestinierna oändligt mycket svårare.
Inte minst då israeliska regeringar, nu under ledning av Benny Ganz, lyckats sälja in dels att ”Israel är det judiska folkets hemland”, dels de 11 deldefinitionerna av antisemitism – vilka avser att omvandla all form av kritik mot staten Israels apartheidpolitik till antisemitiska angrepp – till allt fler stater i Väst, nu senast via utrikesminister Ann Linde till Sverige. Skammens rodnad sprider sig på mina kinder. Ja, jag skäms över att leva under en regering som lagt sig så platt!
Yehuda Bauer uttrycker solklart och till 100% den sionistiska uppfattningen. Inget fel med det, allting blir ju mycket tydligare när vi talar klarspråk. Men givetvis kan vi inte låta en sådan rasism peka ut riktningen för vårt eget tänkande. ”Antisemitism”-fanatikerna vill givetvis göra det svårare för oss kritiker och söker stämpla oss som judehatare och allmänna nidingar. Medan det är de själva som är rasister och apartheid-gynnare.
Som sagt: Det gäller att skilja på verklighet och propagandistisk ideologi!