Statsvetaren och Socialdemokraten Stig-Björn Ljunggren nagelfar tankesmedjan Katalys´ valanalys i en lång essä på näringslivets Timbro Smedjan. Smaka på följande citat …
”Vad Katalys missar är att så länge människor har föreställningen att de är lurade av en elit – en känsla som det finns goda skäl att ha – då kommer missnöjet inte bara att riktas mot kapitalisterna, utan också mot politikerna och den offentliga sektorn. Folk är lika irriterade över profithungriga vårdbolag som de är över fackpampar som åker på lyxresor, ineffektiv polis och bidragsslösande kommuner. De folkliga dygderna är skeptisk till all slags överhet. […]
Katalys studie använder sig av en stor mängd data, bitar av information som var för sig äger sin riktighet, men som valts ut och sammanställt i syfte att stärka tesen att dagens samhälle är produkten av medveten ideologisk påverkan, och framför allt att utvecklingen hade kunnat undvikas om en annan vilja varit förhärskande. […]
Dagens vänster har en tydlig idealistisk dragning. Den har bytt ut Marx mot Jesus. Det som avgör är den politiska viljan. Godheten. Den faktiska utvecklingen i samhället drivs av makthavarnas ambitioner, medan de underliggande samhällsförändringarna – teknologi, produktionskrafter, människors mentalitet – inte är lika viktiga. Tron kan försätta berg! […]”
Från ljuset falla vi mot mörkret…
… och allvetaren Stig-Björn Ljunggren och stora delar av vänstern bortser från det uppenbara faktum att stora delar av det arbetande folket som tidigare röstade ”vänster” av ideologisk övertygelse, inte längre gör det. Många röstar inte bara med de borgerliga utan t o m Sverigedemokraterna.
Istället för att medge detta söker vänstern behagligare förklaringar och lägger skulden någon annanstans än hos sig själva. Många underkänner till och med de ”svikande” väljarna och betraktar dem som missledda, lurade, som inte inser sitt eget bästa. De antas sakna politiskt förstånd, men som kan talas till rätta av de bättre vetande och fortfarande rättrogna.
Att många väljare inte längre delar gårdagens arbetarrörelses värderingar och ideologi vill man inte ens tänka och istället tillgriper man populistiska finter och knep, försöker köpa tillbaka väljarna med sänkta skatter, nya bidrag och förmåner, som ändå inte imponeras.
När vänsterns företrädare inte själv tror på sina värderingar och sin ideologi är det kanske inte svårt förstå att de ”vilseledda” väljarna inte heller gör det. Den mer renläriga vänstra vänstern gör inte heller någon skillnad med sina ständiga nostalgiska tillbakablickar och svavelosande predikningar.
Intresset ljuger inte, som bekant.
Men vilket intresse?
”Dagens vänster har en tydlig idealistisk dragning. Den har bytt ut Marx mot Jesus.” Är det statsvetaren och socialdemokraten Stig-Björn Ljunggrens analys av ”vänstern” så vet han inte vad han talar om. Det är lika magert som om jag skulle säga att konservativa är kristna. Men en slutsats kan man dra. Stig-Björn Ljunggren kan nog inte räknas tillhöra någon som helst form av vänster.
Mycket intressant text! Som Palme sa: Ägandet kan aldrig vara en central fråga. Och som Löfven säger: Det går bra för Sverige. Skall bli intressant se vad den peristaltiska rörelsen som pågår i Jejejing och riksdagis kommer släppa ifrån sig. Men, som sagt, den elegantaste dessängen vore väl ändå, om man nu skall fortsätta enligt vår författning, en allians mellan S och M. Man kunde säga att man gör det för att rädda ”det här landet” undan Åkesson. Lätt som en plätt! Annars bäddas väl lite överallt för en ”stark man”.
Stickans analys är synnerligen välbehövlig. I flera av diskussionstrådarna på bloggen följer många inlägg exakt det av Knut citerade (av Stig-Björn tydligt blottlagda) mönstret ovan. Vi måste bli bättre, tydligare och mer konkreta! Vad är annars anledningen till att vi ö h t diskuterar här? Våra skilda åsikter i olika frågor är ju en sak, men vilka iakttagelser och erfarenheter som grundar dessa är väl det som egentligen är intressant att utbyta tankar om? Eller är vi bara ännu ett exempel på vänsterns haveri?