Upprustningen av Vagnmakartorpet fortskrider. Det sista rummet håller nu på att få sitt lyft. Ett riktigt gammalt men även mycket slitet plankgolv, som dessutom sjunkit ner i ena ytterhörnet har nu dolts under ett helt nytt furobrädgolv. Först en inspektion och reparation av upplaget i det nedsjunkna hörnet. Genom en uppsågad lucka kom jag ner tillräckligt för att kontatera att allt var torrt och friskt. Jag slog i kilar av gamla stockar vilket stabiliserade tillräckligt. På med luckan, ett vindspärrande fiberduksskikt, reglar som riktade upp det ojämna men nu stabila undergolvet, stenullsisolering 7-12 cm beroende på buckligheten och sedan 28 x 135 mm golvbrädor som skråskruvades. Golvsocklar av mitt favoritvirke 22 x 120 mm råplan. En fräst skålformad skåra i övre kanten blev en liten avslutning. Några drag med banslipen gjorde dem tillräckligt släta.
Det blir nog målning av golvet, färg har vi inte bestäm än. De röda fläckarna i bildens nedre högerhörn är blodspår från min högerhand efter en slintande såg. ”Arbete på egen hand”, som vännen Stig Södergren brukar säga. Trots värkande knän och rygg efter allt golvkrypande – och ibland blödande händer alltså – känns det tillfredsställande att kroppsarbeta. Jag kan gå runt och titta och njuta av resultatet långa stunder, koka en kopp kaffe, gå ett varv till, sträcka på ryggen och fundera på hur jag ska angripa nästa problem.
Det här rummet ska bli ett kombinerat sov- och arbetsrum. Det är rymligt (21 kvm) och ska även rymma förvaring och bokhyllor. Här ska vi kunna sova utan golvdrag längre om höstarna och tidigare på vårarna, ja kanske året runt så småningom. Genom de tre fönstren ser man rådjur, fåglar och när det kommer besökare. I det här rummet faller solen som vackrast in i detta hus. Här ska jag i framtiden kunna sitta vid ett ännu obefintligt skrivbord framför föntret och skriva, ja och blogga förstås. Genom krikonträdet utanför skrivbordsfönstret silas solstrålarna och faller milt in över min skrivplats. Inte än, men så är det alltså tänkt.
Läs vad andra bloggar skriver om: sommartorp, golvläggning
Måla inte, lacka inte ett tag!
Njut av den naturliga lukten av trä istället …
Låt den andas och bli helt fri tills våren kommer.
Eller kanske är det försent att säga… 🙁
Knut!
Alltid när jag läser om gamla hus och speciellt om golvet sjunkit ihop tänker jag på hussvamp. Jag hoppas du kollat upp det innan. Det handlar inte bara om röta som många tror. Men det verkar som att du kollat upp att virket var tort och friskt, men varför hade golvet sjunkit ned?
Det verkar vara ett gammalt hus med torpargrund. Är det tillräckligt ventilerat? Fukten är farlig och hussvampen ”arbetar” envetet och knäcker golv. Hoppas du inte lägger in plast/linoleummatta i något rum. Den fungerar som husmördare och stänger in fukten.
Bror
Bror!
Hussvamp är det inte. Det är torrt sedan många år i torpargrunden. Men det hörnet av huset låg under ett läckande tak ett par decennier tror jag. Hästmyror hade jag däremot i en vägg. De hade ätit upp timret så att man kunde kasta in sin gamla hatt (om man haft någon) efter att ha tagit bort panel utanpå och masonit på insidan. Ett kvalificerat reparationsarbete behövdes för att få bort allt ruttet virke och få ny stabilitet. Jag fick hjälp av proffs.