ÅSA LINDERBORG: MEDIEHUSEN MÅSTE FÖRSVARA ASSANGE

1. Åsa Linderborgs text igår i AB om Nils Melzer: Fallet Julian Assange. En historia om förföljelse, Karneval Förlag, är i sanning ett ord i rättan tid. Boken utkom 29:e oktober och nu skriver vi 15:e november. Linderborg är mig veterligt den första i svensk offentlighet att skriva om boken viket säger en hel del om bristen på civilkurage i det svenska kommentariatet. Melzer är inte vilken löskokt tyckare som helst, han är bland annat sedan 20 år FN:s specialrapportör om tortyr och andra människorättsbrott.

   Läsningen av den närgångna och grundliga granskningen är en gräslig, helt förfärlig upplevelse av ett decennielångt övergrepp från fyra s–tater: Sverige, Storbritannien, Ecuador – och Förenta Staterna. Med stor sannolikhet dirigerat ”from over there”. Linderborgs omdöme: ”…ett (…) rättsövergrepp som är så otäckt att jag för alltid tappat tilltron till svenskt rättsväsende, åtminstone i fall där stater som vi allierat oss med har avgörande intressen att bevaka” är bara att instämma i. Minns bara den ruskiga IB-affären med dess internationella implikationer. Eller ubåtseländet för 30-40 år sedan som Ola Thunander grävt i…

   Trots den emellanåt taskiga snabböversättningen från tyska lyser den kalla vreden ofta igenom Melzers rätt knarriga ämbetsmannaprosa. Återstår att se hur det går för honom framöver. För att inte tala om framtiden även för Manning och Snowden. Köp boken, läs och sprid den till andra.

2. Jag är nyfiken på vad de ärade lindelofianerna har för uppfattning om detta: hur går det till när Förenta staterna, eller Förenta staternas intresse, styr medborgare i Sverige och Förenade kungariket, som har formella befogenheter eller informell makt, så att de handlar på ett sätt som gynnar Förenta staterna?

   Åsa Linderborg kritiserar: de poliser som hade första kontakten med de två kvinnorna; poliser (kanske inte samma) som snabbt läckte nyheten; en polis som är bekant med ena kvinnan och gör polisanmälan och skriver i sociala medier; personer i rättsväsendet som döljer och 66 SMS och hindrar Julian Assanges advokater från att använda SMS:en; poliser som faxar med ena kvinnans namn i klartext; Expressen som skapar ett ”narrativ”; en icke namngiven åklagare; någon som läckte ett förhör; Claes Borgström; Marianne Ny; okända personer som tar Julian Assanges väska efter incheckning på Arlanda; polis och andra personer i rättsväsendet i London.

   Hur går Förenta staterna styrning av Marianne Ny och andra personer till?

   En mindre fråga till Hans M G: varför jämföra med ubåtarna, där allt som presenterats av Ola Tunander (inte Thunander, jag har själv stavat fel på det) och andra om västmakters agerande hittills är hypotetiskt? I fallen Julian Assange och IB har vi ju fakta.

3. Jan Arvid G!
   Vet inte hur jag ska uppfatta din fråga av flera skäl. En sak är att benämnandet av läsare här som ”de ärade lindelofianarna” ställer dig själv utanför denna eventuella krets. Varför det? En annan sak är att se den lilla del av läsekretsen som aktivt kommenterar som någon slags åsiktsgrupp. Det känns olustigt. Min redaktionella strävan är att olika meningar ska kunna framföras – utan personpåhopp. Du hör ju som sagt i högsta grad till denna lilla grupp, vars enda gemensamma nämnare är att man brukar kommentera på lindelof.nu.

   Svaret på din fråga om hur det går till när Förenta staterna styr medborgare i Sverige etc… är ju mycket enkelt att ge. Även om påtryckningarna självklart inte alltid är så tydliga som när Jim Mattis skickade brev till svenska försvarsministern, så är det ganska rimligt att dra slutsatsen att det officiella Sverige i sitt umgänge med USA, Nato och Storbritannien träffas av tusen små informella signaler om vad som är lämpligt respektive olämpligt med hänsyn till alla militära och säkerhetspolitiska samarbeten (inte minst alla lönsamma vapenaffärer) de senaste 30 åren. Tycker som sagt att kommentaren är svår att förstå.

4. Knut L!
   Jag var på väg att skriva ”medlindelofianerna”, men gjorde inte det av någon anledning. Jag menade detta: ”Vad har ni andra, som liksom jag ingår i gruppen som bidrar till denna tidning, en grupp med skilda åsikter, för hypoteser om hur det fysiskt går till när saker händer i Sverige som gynnar Förenta staternas intresse?”

   Om jag skriver så blir väl frågan inte olustig?

   ”Mycket enkelt”, skriver du. Jag undrar faktiskt hur det rent praktiskt kan gå till när operatörer från Förenta staterna, som väl vanligen inte står i direktkontakt med svenska åklagare, indirekt och via ombud styr Marianne Nys med fleras tänkande, så att de fattar de önskade besluten.

5. Jan Arvid G!
   Det undrar jag också. Om någon kan få fram mejlen från ministern till åklagaren, som vill påverka dennes behandling av en förundersökning, skulle det förstås vara ett handfast bevis. Men ministerstyre sysslar man inte med i Sverige (officiellt), därför finns säkert mycket få sådana mejl. Påtryckningarna sker därför genom informella kanaler, en arbetslunch, en privat sammankomst, kanske rent av vid hemliga möten. Framför allt, inget på papper! De är ju inte dumma i bollen. Det gäller ju inte sällan rikets säkerhet (i deras ögon). Men nu är jag väl över gränsen för vad du kallar konspirationsteorier.

6. Jan Arvid Götesson undrar hur det rent praktiskt går till när svenska myndighetsperson bringas att efterkomma imperiets önskningar. Jag tror att de flesta som haft sin yrkesverksamhet i en hierarkisk organisation förstår. Ägaren utser en VD, platschef, generaldirektör eller vad det månde heta. Denne är lojal och utser med liknande urvalskriterier motsvarande lojala mellanchefer. Dessa ansvarar för belöningar till underlydande och att sätta arbetsklimatet i verksamheten. Efter en ganska kort tid har varje anställd lärt sig vad som belönas och vad som icke uppskattas. Detta kan enkelt konstateras bl a genom att studera samtalet på en arbetsplats. De uppåtsträvande lär sig snart vilka nyckelord och åsikter som är de lämpliga och för karriären befrämjande. Det hela går med automatik. Endast få sätter sig på tvären och försöker gå emot strömmen.

7. Åsa Linderborg ”blir förbannad att boken är slarvigt översatt” skriver hon i Aftonbladsartikeln. Då undrar jag utan att vara översättare om tre felskrivningar som inte har betydelse för texten i sin helhet har någon betydelse för innehållet i sin helhet. Det påminner om tuvan som välter hela lasset i det här fallet orimligt, och att skåpa ut texten på några felskrivningar köper jag inte. Jag ska läsa boken trots Åsas slarviga påpekande.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.