Debatten om Bokmässan speglar på ett mycket tydligt sätt de två konkurrerande synsätt som florerar i Sverige idag gällande vad som är demokratins grundförutsättning. ”Åsiktsfrihetdemokrater” står mot ”Värdegrundsdemokrater”.
Åsiktsfrihetsdemokratin
Denna är den traditionella västerländska synen på demokrati. Enligt den är grundförutsättningen för att demokrati skall kunna råda just åsiktsfrihet, yttrandefrihet, fri åsiktsbildning, fri debatt.
Endast när alla politiska alternativ har fått framföra sina åsikter och argument i en fri, offentlig debatt på lika villkor kan väljaren/medborgaren på ett informerat och underbyggt sätt forma sin egen ståndpunkt inför allmänna val. Endast när alla dessa demokratiska förutsättningar är uppnådda kan demokrati uppstå.
Åsiktsfrihetdemokrater finns både till höger och till vänster, även om de är vanligare till höger. Exempel på offentliga personer som sedan tidigare, eller de senaste dagarna, öppet visat att de är åsiktsfrihetsdemokrater är; Jan Guillou, Expressens chefredaktör Thomas Mattson, och sedan tidigare SVT:s Janne Josefsson.
Värdegrundsdemokratin
Den andra sidan, ”värdegrundsdemokraterna”, menar istället att grundförutsättningen för demokrati är ett knippe åsikter. Åsiktspaketet brukar kallas ”demokratiska värderingar”, eller ännu hellre ”demokratisk värdegrund”, men alternativa formuleringar som ”liberal demokrati” förekommer också.
Endast när alla människor delar den demokratiska värdegrunden kan vi uppnå demokrati, och därför kan debatten och åsiktsbildningen inte vara fri. Den måste villkoras och begränsas så att människor vars åsikter avviker från värdegrunden inte ges möjlighet att påverka omgivningen.
Sveriges officiella värdegrund
Den svenska officiella värdegrunden är fylld med ett knippe värderingar som omfattar; ”mångfald”, ”jämlikhet” och feminism, ”öppenhet” och porösa gränser, hbtq-vurmande, ”tolerans” för allt utifrån inkommande, kamp mot främlingsfientlighet och islamofobi och allra mest central är den fritt tolkningsbara ”allas lika värde”.
För de som ser värdegrunden som demokratins grundförutsättning är åsiktskorridorer som utestänger och exkluderar de som avviker från värdegrunden en nödvändighet för att skydda ”demokratin” (värdegrundsdemokratin).
Vad är då problemet?
Värdegrundsdemokratin står i direkt motsats till åsiktsfrihetsdemokratin – eftersom det är en demokratisyn som är emot åsiktsfrihet. Det farliga med värdegrundsdemokratin, vid sidan av att den exkluderar avvikande åsikter än de utpekat ”rätta”, är att den riskerar bli ett sluttande plan; nya åsikter alltid kan komma att bli obligatoriska att ta avstånd ifrån respektive bekänna sig till, eftersom värdegrunden är en kameleont som ständigt kan skifta innehåll.
Värdegrundsdemokrater finns också både till höger och vänster, även om de är betydligt vanligare bland dem som ser sig som vänster. Tydliga exempel på värdegrundsdemokrater är bland andra alla de författare och skribenter som skrivit under krav på exkludering av Nya Tider (eftersom Nya Tider avviker från ”demokratins” värdegrund). Därtill mängder av svenska politiker (vänsterpolitiker i synnerhet) och skribenter, inte minst på Aftonbladets ledarredaktion.
Två oförenliga synsätt
Det är synnerligen märkligt att två så skilda synsätt om vad demokrati är kan florera öppet i detta land, utan någon som helst offentlig debatt om vilken demokratisyn som skall vara landets officiella.
Jag ser personligen den villkorade värdegrundsdemokratin som ett högst relevant hot mot den riktiga demokratin eftersom den förespråkas av en så stor andel av landets samhällselit och etablissemang.
Fredrik ?
Förstår inte denna indelning, kategorisering, i bara två svartvita mot varandra stående synsätt. Det finns flera!
En dikt:
Dialogens död
Samtalet flyter ryckigt fram
Argument motargument
och tillslut beslut
Deltagarnas demokratiska
samtal löper på
Men sen man bjöd in extremisten
i samtalet har en efter en
av deltagarna tystnat
För extremistens effektivaste
argument är inte ord utan hot
Hot långt utanför samtalsrummet
Hot och krossade knäskålar
i deltagarnas hem
Snart finns det bara de
demokratiska deltagarna
kvar som tycker ”rätt”
Och den demokratiska dialogen
är död
Uttrycker inte dikten just det som är essensen i Fredriks text?
Går inte det här att uttrycka mycket enklare. Vi har dels de som inte vill vara med på avsiktligt icke politiserande bokmässor. Och dels de som inte har något emot att vara det.
Knut! Borde inte ni som bor i Uppsala gå till aulan i Universitetshuset och bila bort inskriften ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”.
Har själv alltid sett det som ett råd för studenter som vill göra karriär i Staten eller på Dagens Nyheter mm.
Ovanför ingången till Uppsala Universitets aula sitter en devis som sammanfattar det hela ”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större”. Den sista versen i Carl Johans dikt visar vart vi är på väg utan att några knäskålar har krossats. Taktiken från de ”rättänkade” att slippa dialogen är att kalla oss andra ”naiva flummare, populister, extremister, Putinkramare, till att helt ignorera oss och fastslå att det finns bara en politik. Den enda vägens politik som Carl Bildt uttryckte sig när han var statsminister. Problemet för de ”rättänkande” är att fler och fler människor i hela västvärlden upptäcker att den ”enda vägens politik” leder till högre arbetslöshet och ökade klyftor och det är därför invektiven haglar när t ex britterna röstade för brexit. De var lågutbildade rasister allihop. När SD fick 13.7 % av rösterna i riksdagsvalet 2014 gick Expressen ut med uppgiften att det finns 801.178 rasister i Sverige. Någon dialog med dessa var inte önskvärd.
Nej.
Svenska Wikipedia har en intressant utläggning om ”värdegrund” som klassas som en rent svensk innovation. Vad är förbryllande är att det framställs som att det började tillämpas inom statsförvaltningen 2010-12. Men i mitt statliga verk (SMHI) lanserades det redan i början på 2000-talet.
Då väckte det viss undran och debatt. Hursomhelst, det kan vara meningsfullt att tala om ”värdegrund” för ett företag eller förening, men knappast för en stat. Att vi inte utan vidare går omkring och slår ihjäl varandra beror inte på någon definierad ”värdegrund”, utan på Svea Rikes lag.
När ordet ”värdegrund” kom till min skola – Lundagårdsskolan i Boden – var det många som reagerade, eftersom det var ett ord som då inte ens fanns i Svenska Ordlistan. Jag förstod inte riktigt anledningen, men sa, att jag aldrig tycker exakt likadant som någon annan.
Tack ”Fredrik” för ditt inlägg, du benar upp de frågor som jag tycker är besvärligast i dagens offentliga debatt.
Tänker på hur de du kallar värdegrundsdemokrater utropar sig själva till domare i varje sammanhang. Hur ord och uttryck kan döma en person till isolering, bara redan tänkta tankar och godkända formuleringar får plats. Tänker bl a på Repalu (som använde fel ord i diskussionen om antisemitism och blev paria p g a det) och debatten om Tintin på Kulturhuset (Boken som visserligen är rasistisk men borde godkännas därför att det tillhör åsiktsmonopolets barndomslitteratur). För att ta ett par särskilt synliga exempel.
Vår uppfattning om demokrati har starka begränsningar.
Den parlamentariska demokratin som idé har sitt ursprung i ett par länder i Västeuropa. Från samma geografiska område stammar kapitalism och kommersialism (som nu ses som naturlagsbundna av de flesta).
Kolonialism och imperialism emanerar också härifrån, liksom ”god litteratur”, klassisk musik etc etc etc. Visst är ”vi” alla överens om att Mozart, Shakespeare och Rembrandt står på topp av världens konstnärliga skapande? Eller i vår tid Lennon, Warhol och Dylan.
Namnen kan diskuteras, men ni förstår vad jag menar.
Allt detta förutsätter vi som grundsanningar, principer och ideal som ska styra världen om det ska gå bra.
Men tänk … tänk om andra tycker att allt detta är uttryck för förtryck. Tänk om det finns andra goda idéer och tankar som borde prövas. Tänk om valurnor och parlament inte är det ultimata. Tänk om det är så att vi dränker de bästa tankarna och lösningarna i vårt enorma västerländska vrål!
Jag tror att Fredrik pekar på två aktuella och viktiga strömningar i samhället. Kanske ett steg på vägen att förstå vad som händer i samhället nu när företeelser i politiken byter förtecken.
Kommer att tänka på vad Diana Johnstone skrivit om den europeiska vänstern. En betydande del av arbetarklassen röstar inte längre vänster. Varför? Många inom den vänster som skulle kallas värdegrundsdemokrater har betecknat delar av arbetarklassen som röstar på ex.vis Sverigedemokraterna eller Le Pen som reaktionärer och efterblivna. Hur skall de kunna närma sig dessa arbetare med den utgångspunkten? För att ta ledningen…
Införandet av ”värdegrund” är det nya sättet att styra i en tid när klasskillnaderna ökar exponentiellt och folk vänder ryggen åt allt vad politiker heter. Det är en mekanism för att lämna demokratin för en modern styrelseform som passar det globaliserade samhället och dess hjälpredor inom den liberala vänstern.
Peter, förklara!
Ingen har vad jag vet kunnat definiera vad ordet värdegrund egentligen betyder. För några månader sedan sände SVT Forum en trevlig paneldiskussion i ämnet. Eli Göndör, Ann Heberlein m fl deltog. Inte vet jag om jag blev så mycket klokare av diskussionen men den var intressant och gav mig en hel del nytt att tänka på.
”Alla människors lika värde” är en svensk felöversättning av FN-deklarationen: ”All human beings are born free and equal in dignity.” Att en människa kan ha ett värde, något som kan prissättas, är en cynisk tanke.
”Alla människors lika värdighet” är den logiska följden av den gyllene regeln som återfinns i alla religioner.
Notera dock det särskiljande inom islam; ”Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv” som alltså avser en rättroende ”broder” medan övriga religioner pratar om allmän medmänsklighet som också inkluderar kvinnan.
Indoktrineringen sker redan vid skolstart. Få länder har som Sverige nästan jämställt elevernas värdegrund med deras kunskapsutveckling.
människors okränkbarhet
individens frihet och integritet
alla har lika värde
jämställdhet mellan könen
solidaritet mellan människor
”Det är dessa värden som ska förmedlas och gestaltas. Alla personer i skolan ska också främja människans egenvärde och vår gemensamma miljö”.
”Barn och elevers kunskaper om mänskliga rättigheter får de genom detta arbetssätt. där barn och elevers arbetssätt är det centrala!”
”Deras demokratiska kompetens utvecklas till vår gemensamma framtids demokrati. Demokratiska förmågor utvecklas i möten med andra genom samtal och i relationer”.
Detta är Sverige är så gott som ensamt om detta begrepp oroar mig en aning. De punkter som Hans A. radar upp ovan är det ju svårt att ha något emot. Frågan är hur det tolkas, hur man förhåller sig till dem som inte anses leva upp till ”värdegrunden”?
Att en förening, statligt verk eller företag har en värdegrund är väl OK eftersom de inte är organisationer som omfattar alla. Men när det gäller ett helt land?
Hade inte det fd Sovjetunionen och de gamla östblocksstaterna ”värdegrunder” som på ytan såg bra ut . . . .
En koll i SvD:s arkiv (DN:s slutar 1992) visar att ordet värdegrund dyker upp första gången 1910 sedan 1926, 1943, 1953, 1964 och 1970 (2 ggr). Det förekommer fem gånger på 80-talet (1985 en gång och 1988 fyra gånger).
Sedan börjar det hetta till: efter en gång 1990 och två 1992 är det fem gånger 1993 och 17 1994. Sedan håller det sig några år mellan 7 och 15 för att 1998 gå upp i 24, 1999 i 34 och 2000 i 52. Där släppte jag räkningen.
Jag vill alltså klassa ”värdegrund” som ett begrepp som lanserades i mitten eller slutet på 1990-talet.
Värdegrunden för demokrati är alla människors lika värde.
De enda som separerar sig från det är de som inte vill erkänna människors lika värde. Alltså människor som inte vill ha demokrati, de vill avvika från demokratins absoluta och orubbliga grund att alla människor har lika värde inför samhället, alltså lika rösträtt, lika inflytande osv.
Är man inte med på värdegrunden så faller åsiktsfrihetstramset i artikeln, eftersom de tar avstamp i ”Värdegrundsdemokratin”, vilket gör att det hela enbart är förvirrat nonsens.