Igår på STV-Rapport, 22 minuter in i programmet såg vi Mitt Romney framträda för en grupp officerare i USA:s krigsmakt. Han sa då exakt det som Benny Åsman (den kände trotskisten och revolutionären) hävdade i sitt inlägg på bloggen K & Å redan den 24 augusti i år. ”Ge oppositionen i Syrien de vapen de behöver”. Med imperialismen för demokrati och folkvälde står det väl på Kildén/Ådmans knallröda banderoll i nästa års 1-majtåg.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: trotskiser, Åsman, Kildén, Syrien, Mitt Romney
Jo, jo. Men på franska då, kanske. (Han bor väl i Bryssel om jag förstått honom rätt. Däremot skall det bli intressant och se var hr Kildén kommer att protestera. Det kan bli mer lokalt i Nol…)
Knut,
Jag trodde dig inte ligga på en så usel nivå. För att en reaktionär idiot som enbart ser till Israels intressen säger något som andra sagt innebär det naturligtvis inte att man har samma motiv och politik. Det vet du mycket väl men kunde inte avstå från en i ditt tycke enkel poäng.
Mussoloni gapade under 20-talets början mot kapitalismen och borgarklassen, vilket också Komintern gjorde. Med din nivå stod de egentligen på samma linje. Eller…? Kom igen, bättre än så kan du?
Men Benny!
Är det inte lite pinsamt att du som ”revolutionär kommunist” kräver samma sak som republikanske presidentkandidaten Mitt Romney? Står du fast vid kravet? Frågan är allvarligt menad.
Självfallet att jag står fast vid kravet. Det är du som rider på formell logik. Om A säger B och C säger B då har A och C samma motiv och politik.
I dag säger Marine Le Pen exakt samma saker om EU, globaliseringen och den ”nationella självbestämmanderätten” som du, Fibban och Clarté. Är det inte pinsamt?
Men som sagt om det kan göra dig glad: Ge oppositionen i Syrien de vapen de behöver för att försvara sig mot Assads flygvapen, stridsvagnar och artilleri.
Visst finns det många politikområden där man kan hamna i konstigt sällskap. Men, i krig kan man inte stå vid fronten och vela. Man tvingas välja att ta skydd hos någon. Du väljer i det här fallet imperialismen. I Syrienkriget hamnar vi nu skoningslöst på olika sidor. Eftersom du bor i Europa har du förstås privilegiet att kunna ändra dig. Det har dom inte i Syrien.
Precis, vid fronten kan man inte stå och vela. Du hurrar för det syriska flygvapnets framgångar och jag hurrar när en MIG23 skjuts ned och kraschar. Två sidor i en revolution mot en diktatur. Jag har valt sida. Hittills har du alltid sagt att du inte är för vare sig regimen eller upproret. Men nu när du inte velar längre, på vilken sida hamnar du då? Pinsamt det också kanske? Men du kan ju alltid ta tillbaka ordet ”vela” så kan du formellt säga att du inte tar ställning. För min del räcker det med dessa ord.
PS; om du verkligen är intresserad av vad jag och mina politiska fränder anser tycker jag du ska ta dig tid att läsa den här analysen av Joseph Daher
Ett mycket typiskt svar från trotskisten Åsman. Först påstå (helt utan grund) att motståndaren säger konstiga saker (”hurrar för det syriska flygvapnets framgångar”), sedan hänvisning till en lång artikel på engelska som förklaring till vad han egentligen anser. Jag förstår att Åsman vill sluta här.
Nu ska inte ”gammelstalinisten” Lindelöf (om du inte kan skriva mitt namn utan adjektivet trotskist) smita undan. Säger du att på fronten kan man ”inte vela” då innebär det att ta ställning mellan de stridande parterna. Kom inte sedan dragandes med några pacifistiska paroller om ”fredsaktivism”, eller att du sitter på läktaren som objektiv åskådare utan partialitet.
Skäms du för din politiska hemvist? Det trodde jag inte. Att kalla mig ”gammelstalinist” är emellertid lika långsökt nu som för 40 år sedan då ni trotskister kallade alla fibbare stalinister – för att Myrdal inte gillade Trotsky. Men vi kan sluta här nu tycker jag. Gokväll.
Det intressanta är inte att Åsman uttrycker samma paroller som Romney. Det viktiga är att båda står på imperialismens sida. Vi kan vara helt övertygade om att det finns en omfattande opposition i Syrien MEN den vill INTE se utländsk inblandning eller ta hjälp av vare sig USA, legosoldater eller inhyrda salafister. Då föredrar oppositionen hellre sittande styre. I detta bör vi ta ställning.
Rättelse till Jan B. Det finns oppositionella i Syrien som bejakar utländsk inblandning. Att blunda för detta gör ju inte att vi får en mer rättvisande bild än vad som kolporteras ut i den gängse pressen. Situationen i Syrien är komplex. Det vi kan enas om är att avvisa en imperalistisk attack mot Syriens suveränitet.
Det kan vi enas om DZ! Vad gäller ”oppositionella i Syrien som bejakar utländsk inblandning” så finns de såklart men jag är övertygad om att de är i klar minoritet inom denna opposition.
Om Åsman skulle få för sig att starta den permanenta revolutionen här i Sverige skulle jag definitivt inte sitta på läktaren. I fallet Syrien är det enda alternativet – på det att såna som Åsman inte ska ha stöd av främmande makt – när de anser tiden vara mogen för statskuppen.