”Vad som behövs nu är ett kortfattat och juridiskt hållbart upprop om att inleda en krigsansvarighetprocess för krigsanstiftan. ´Den som med våldsamma medel eller utländskt bistånd framkallar fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter, dömes, om det ej är högförräderi, för krigsanstiftan till fängelse, lägst två och högst åtta år.” (Brb 19 kap 2 §) Man kunde hävda att ”med … utländskt bistånd’ vore tillämpligt. Dock är ’högförräderi’ och ’landsförräderi’ ej tillämpliga, som lagen är skriven. Uppropet skulle kunna undertecknas av individer, organisationer och partier. Sverigedemokraterna må inbjudas, eftersom de har varit Sveriges minst krigsdrivande parti.”
Så skriver lindlof.nu-medarbetaren Jan Arvid Götesson i en kommentar till den artikel Lars Gunnar Liljestrand skrev på alliansfriheten.se med anledning av filosofie doktorns vid Uppsala universitet, Lars Wikman (knuten till Försvarshögskolan), nya avhandling Don´t Mention the War.
Det låter i mina öron som ett utmärkt förslag. Det finns alltså ansvariga för att 5 svenskar stupat och mer än 30 skadats i ett fullkomligt onödigt krig långt bort i Asien, som tillåtits pågå från 2002 till mars 2021. I februari 2010 var 500 fullt utrustade svenskar på lats i Mazar-e Sharif och Kabul. Inga av alla ”hedervärda” målsättningar man knåpat samman har uppfyllts. Ett enda mål har nåtts; att befästa Sveriges position som USA:s lydige vasall. Ett mål som borde vara brottsligt.
Kostnaderna för 19 års krigande är enorma. Redan för tio år sedan påpekade journalisten Stefan Lindgren i SvD att att kostnaderna kunde antas uppgå till 33–35 miljarder jämfört med den officiella siffran på cirka 7 miljarder då. Det innebär att kostnaderna idag torde vara smått astronomiska, kanske över 50 miljarder.
Det här var ett krig som alla med en smula sunt förnuft och en gnutta omvärldsorientering visste förr eller senare skulle förloras. Det var endast ett led i USA:s globala krig mot terrorn, som inleddes efter den ännu outredda attacken på World Trade Center i New York 11 september för 20 år sedan. Detta krig följdes av ytterligare tre stora helt onödiga och från början dödsdömda krig, där Sverige också haft sina fingrar i syltburken: Irak, Syrien och Libyen.
Allt har alltså varit meningslöst. USA har inte vunnit något, utan bara förlorat och lämnat död, förödelse och politiskt kaos efter sig. Någon demokrati, kvinnofrigörelse eller annan mänsklig rättighet kan inte skådas så långt ögat når. Endast västerländska vapenindustrier, privata krigsbolag och andra globalkapitalistiska eliter har berikat sig.
Som sagt, det här står klart för alla som ids intressera sig. I vårt land vilar ansvaret för den meningslösa svenska Afghanistaninsatsen tungt på ett väl sammansvetsat etablissemang med regeringen, utrikesministern och försvarsministern i spetsen. Besluten har fattats på bristfälliga underlag, där manipulerade fakta och falska förespeglingar spritts, bland annat med stöd av följsamma medier. Kriget avslutades för svensk del med en maximalt bantad ceremoni utan några ansvariga på plats den 25 maj 2021. Mediestystnaden runt denna tilldragelse talar sitt tydliga språk. Man skäms. Allt det här borde gå att klarlägga i en domstolsprocess.
Så statsministern, utrikesministern och försvarsministern borde ställas inför rätta för att ”med våldsamma medel” och med ”utländskt bistånd framkallat fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter” och alltså dömas … ”för krigsanstiftan till fängelse, lägst två och högst åtta år”. Inte minst Akilovs vansinnesattack 7 april 2017 på Drottninggatan går direkt att koppla till Sveriges Afghanistaninsats. Vem tar tag i detta?
Jag skriver gärna på!
Utmärkt förslag! De bör ställas inför rätta! Nu är ”vi” i Mali också! NATO med Stoltenberg i spetsen samlar nu sina styrkor för att gå mot Ryssland och Kina. Stoltenberg som var ledande i förstörandet av Libyen. Socialdemokrat till råga på allt. När man ser Hultqvisten i TV får man nypa sig i armen för att förstå att han är Sveriges försvarsminister. I verkligheten!
Knut L!
Jag tror att det är bäst att ha ett tydligt avgränsat mål, så att så många som möjligt skulle kunna skriva under uppropet.
Din artikel ovan säger: ”Det var endast ett led i USA:s globala krig mot terrorn”. Det är ej nödvändigt att uttala sig från ett vänsterperspektiv om de senaste tjugu årens världspolitiska händelser. Även de som menar att ett initialt militärt ingripande mot Afghanistan av Förenta staterna var befogat skulle kunna stödja en process om den specifikt rörde svenska ledande kretsars agerande som ledde till svenska krigshandlingar. Lagen säger inget om att kriget i vilket involvering anstiftas (”krig eller andra fientligheter” i lagtexten) måste vara orättfärdigt.
Artikeln nämner ”den ännu outredda attacken på World Trade Center i New York 11 september för 20 år sedan”. Jag och många andra finner det klarlagt vad som hände. Onödigt att avleda diskussionen från huvudfrågan, enligt min mening.
”Detta krig följdes av ytterligare tre stora helt onödiga och från början dödsdömda krig, där Sverige också haft sina fingrar i syltburken: Irak, Syrien och Libyen.” Återigen är det ej nödvändigt att infoga saken i en större vänsterpolitisk analys. Libyensaken var grundligt debatterad och röstad om i riksdagen. Inga individer kan formellt anklagas i den genomskinliga processen; det var formellt svenska folket som skickade stridsflygplan.
Det är enligt min mening oklarheterna kring just den gradvisa inblandningen i Afghanistan som skulle kunna utredas med lagens stöd. Det hela hänger på att ”med … utländskt bistånd” kan beläggas.
Preskriptionstiden vore ett problem; kanske vore en åklagarledd utredning och juridisk prövning av de viktiga tidiga händelserna i Sveriges inblandning omöjlig. Legalitetsprincipen tillämpas mycket strikt i Sverige.
Slutligen vill jag säga att jag närmast kommenterade kulturkonservativt, inte vänster. Dom där obildade dårarna har förstört vårt omistligaste fosterländska värde, fredsperioden efter 1814.
Jag skriver också gärna på; med Jan Arvid:s påpekanden.
Detta är utmärkt förslag. Vi lyfter därmed upp en gammal budkavel från den stora daldansen 1743 då bönderna for åt Stockholm för att ”runka perukerna av herrarna i regeringen”. Den gången gällde det (bl a) kampen mot hattarnas vansinniga krigspolitik mot Ryssland 1741–1742 som slutat i en katastrof. Ansvariga generaler dömdes den gången till döden och halshöggs.
(Beträffande formuleringar i uppropet 2021 håller jag med Götesson – kort och koncist ska det vara – så att enhetsfronten kan bli bred!)
Min text var inte ett förslag till upprop, bara en personlig reflektion över JA Götessons kommentar. Jag upprepar därför min fråga: Vem tar itu med formulerandet av ett kort och koncist upprop för största möjliga bredd?
Det heter förstås budkavle… och inte något annat.
Strindberg sade: ”Lagarna äro endast stiftade för folket!”
Denna utsaga från August Strindberg lär gälla än idag. Överhetens domstolar friar alltid maktens män och kvinnor.
Jan Arvid Götesson har säkert helt rätt. Den fråga vi här diskuterar är inte en höger-vänster-fråga. Men så irrelevanta som såväl dagens höger som dess vänster i dag är – de missar båda vad som idag är huvudfrågan – så är det nog naivt att tro att de kommer att erkänna detta.
För inte så länge sedan uppmärksammades här på lindelof.nu den några år gamla boken Sverige vid avgrunden 1808–1814 av Dag Ahlander.
Den gången räddades Sverige av den förste bernadotten. Så tolkar jag Jan Arvid Götessons avslutning i hans senaste kommentar och att Sverige idag befinner sig i samma kritiska läge som då. Men ingen ny bernadotte har framträtt.
Skall vi den här gången räddas av den militärtekniska utvecklingen, som gjort ett nytt stormaktskrig högst osannolikt?
Bo P skriver: ”Skall vi den här gången räddas av den militärtekniska utvecklingen, som gjort ett nytt stormaktskrig högst osannolikt?” Var finns den vetenskapliga analys som stöder detta påstående? Var på sannolikhetsskalan ligger denna fråga?
Ett svar på Bertil Carlmans fråga: Ett stormaktskrig riskerar ju numera att eskalera till ett kärnvapenkrig. Och vem kan vinna ett sådant krig?
Om man vill skriva ett upprop behöver man nog undersöka lagens förarbeten, och tänka på preskriptionstider med mera. I svensk rätt räcker det inte att någon ”borde” kunna dömas till ansvar om man tolkar lagen på ett moraliskt rättvist sätt. Legalitetsprincipen säger att det måste ha varit möjligt även för gärningsmännen/kvinnorna när det begav sig att veta att de handlade brottsligt. Tyvärr arbetar jag i Guugu Yimithirr-landet och har inte möjlighet att läsa på. Kan vännerna på alliansfriheten.se hjälpa till?
Så du menar att svensk insats i Afganistan, orsakade Drottninggatan?
(Frågan ställd till artikelförfattaren)
I så motto att utan svenska soldater i Afghanistan hade terrordådet på Drottninggatan sannolikt inte hänt.
Är inte den borgerliga riksdagsmajoriteten ansvarig för sina handlingar och beslut?