Man kan fundera på om USA är en demokratins banerförare. Läser man Dagens Nyheter hamras den bilden in mycket övertygande. Visst klarades den bisarra presidentprovocerade stormningen av Kapitolium, vilket ändå måste ses som ett styrkebevis för US-amerikansk demokrati. Och visst är det bra att rättssamhällets försvarare sänt ut sitt budskap över världen i riksättsprocessen mot Donald Trump som dessa skickliga retoriker från början visste att de skulle förlora. Det hela var emellertid betydligt mer politik än rättssäkerhet enligt mitt förmenande.
Det finns motkrafter i USA mot antidemokratiska krafter, inte minst en vidsträckt yttrandefrihet där många röster kommer till tals, tack vare konstitutionens första tillägg. Dock är det – i USA som i Sverige – så att de stora och politiskt inflytelserika medierna ägs och styrs av den ekonomiska eliten genom sina stora bolag – inte sällan de stora vapentillverkarna, som ju lever på just krig.
Frågan är alltså, kan USA idag ses som demokratins banerförare i världen? Här en partsinlaga från Matt Orfalea, men som otvivelaktigt pekar på USA:s problem med att utmåla sig själv som demokratins banerförare. Men ännu kan han sprida sina inlägg via YouTube (som ägs av Facebook).
Jag har vidarebefordrat detta inlägg till mina systrar.
USA är en imperialistmakt en sådan räknar jag inte till demokrati. Omöjligt. Demokrati för egna folket despoti för andra folk, det går inte ihop för mig.
För mig är det inte mycket att fundera över. Jag var i USA 1968 då medborgarna stormade och rev hela kvarter i protest mot icke demokratin. Har efter det besökt ett stort antal länder vars befolkning fått lida av USA:s åberopade världsherravälde. Sett hur man sårat och dödat i ambitionen att skapa ”demokrati”.
Någon nation av betydelse för utveckling av demokratin är USA inte. Gör dig kvitt dina romantiska idéer!