Igår var det exakt 30 år sedan folkomröstningen om kärnkraften. Uppmarschen till omröstningen var en plågsam tid för oss som var politiskt aktiva på vänsterkanten och samtidigt trodde på både teknik och förnuft. Tittade i min dagbok och fann lite om det här. 15/3 1980, en vecka före omröstningen demonstrerade linje 3 i det lilla Östhammar:
”Ute hela familjen för att bese det bedrövliga skådespelet på stan. Det godkända folket marscherade och beskyllde oss andra för att vara ansvarslösa, barnamördare, motståndare till livet och jag vet inte allt. JA TILL LIVET – NEJ TILL KÄRNKRAFT var huvudparollen för tåget. Det angav tonen. Att det fanns så mycket flummare i kommunen var en överraskning. Fam. Lindelöf gjorde sensation genom att stå utanför.
Denna rörelse är en besvikelse. Jag känner på något sätt igen mig i den. Ser mina egna fel och förstår varför folk i allmänhet föraktar vänstern. Den rena osakligheten, den blinda övertygelsen, enigheten om något obestämt påhittat, ett slags väckelserörelse byggd på enkla slagord och attribut. Jag blir rädd. Jag undrar om förnuftet idag har en chans. Är resonerande omöjligt? Vad händer med demokratin i detta klimat?
Att jag nu står utanför demonstrationen beror inte på att jag älskar k-kraft, det är snarare motståndarnas blinda övertygelse om att k-kraftsavskaffande skall lösa alla problem, allt från människors ensamhet till arbetslösheten och freden.
Plågsamt att se så många vänner i tåget. Kanske funderade någon lite på varför jag stod vid sidan.”
22/3, dagen före omröstningen:
”Sverige håller andan. Det är obehagligt med denna omröstning, den skär rätt in. Å ena sidan beundrar jag denna rörelse för sin verkligt massomfattande verksamhet. Fantasin och tillförsikten verkar enorm. Sverige kommer aldrig att bli som tidigare. En verkligt politisk omvälvning har faktiskt skett.
Och den har jag bekämpat. Jag förstår helt enkelt inte den politik som linje 3 bedriver. Den verkar glad och förhoppningsfull, men jag uppfattar den som djupt pessimistisk. Den odlar katastrof- och skräckstämning. Svenska folket föraktas som enbart pryl- och ABBA-diggare. Det är en falsk bild.
Men någonstans är det ändå rätt och riktigt. Jag reder inte ut det ena från det andra. Jag lyckas idag, dagen före omröstningen, inte se vilken sida som väger över. Skall de få min röst eller inte? B säger att hon känner sig tvingad att rösta 3. Det är nästan samma med mig.
Har varit trött idag och haft ångest efter en nästan sömnlös natt.”
26/3, tre dagar efter omröstningen:
”Röstade blankt. Att rösta 3 hade varit att falla för påtryckningar.”
Att vi nu till och med är på väg att kunna ersätta de gamla reaktorerna är ett framsteg, trots att det för med sig bränsle- och avfallsproblem. Men, de problemen verkar gå att lösa genom att elda nya reaktorer med de gamla reaktorernas avfall. Ja, det har faktiskt gått framåt sedan 1980. Den tekniska utvecklingen har blivit tillåten igen, men det tog en hel generation att komma vidare.
Atriklar om saken: DN 2010-03-23, AB 2010-03-22, GP 2010-03-23
Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: atomkraft, folkomröstningen 1980, kärnkraft
