Karl XIV Johan och Gustav IV Adolf
Kriget i Ukraina belyser på ett tragiskt sätt vad som kan hända med en stat som gör fel bedömning eller oförskyllt dras in i stormaktsspelet. Den danske historikern Thorkild Kjaergaard skriver i tidningen Politiken i september 2023 ”att när Ukraina öppet eftersträvar ett medlemskap i Nato, en västlig, USA-ledd och kontrollerad organisation då överskrider man det geopolitiska läget som gäller för Ukraina. Därmed gör Zelenskyj sig skyldig till den största förbrytelsen en ledare av en liten stat kan begå, nämligen att sätta landets existens på spel utan någon tvingande grund.”
Historiskt är inte Ukraina ett unikt exempel. De omvälvande Napoleonkrigen i början av 1800-talet fick stora konsekvenser för Europa. Kriget ritade om de europeiska ländernas gränser, furstendömen upplöstes och det Tysk-romerska riket gick i graven. Att välja fel militärallians kunde få ödesdigra konsekvenser. Det fick inte minst de nordiska länderna erfara.
Napoleonkrigen
Napoleon deklarerade 1806 ”Kontinentalblockaden” mot brittiska varor, som innebar att ingen europeisk stat fick bedriva handel med Storbritannien. När Ryssland, efter att ha förlorat slagen vid Pultusk och Eylau mot Frankrike och slöt fred med Frankrike i Tilsit 1807 kom de överens om att tillsammans upprätthålla blockaden. Det försatte Danmark-Norge och Sverige i en prekär situation.
Danmark hade under 100 år kunnat föra neutralitetspolitik som tjänat landet väl. Men nu var allt detta i gungning. Om de inte frivilligt anslöt sig till blockaden väntade krig. Danmark stod inför valet mellan krig med britterna och handelsblockad eller att hotas av fransk ockupation. När Storbritannien tog det säkra för det osäkra och anföll Danmark som slutade med Danmarks kapitulation och att britterna lade beslag på hela den fullt utrustade danska flottan. Det här ledde till att Danmark ingick en militärallians med Frankrike som några år senare visade sig vara ett ödesdigert val.1
Historiker tror att Ryssland i Tilsit av Frankrike fick fria händer att annektera Finland från Sverige. Ryssland ville skydda S:t Petersburg från angrepp. Sverige hade allt sedan franska revolutionen genom Gustav IV Adolf hyst en djup motvilja mot det revolutionära Frankrike och förde en antifransk politik. En politik som ledde till att Sverige hamnade i krig med Frankrike 1805–1807 men kommit undan med blotta förskräckelsen.
I och med avtalet i Tilsit blev Sveriges läge nu desperat skriver Björn Gäfvert i Vägen till Kymmene älv. Om Sverige vek sig för de fransk-ryska villkoren skulle de få Storbritannien som fiende med förödande konsekvenser för den svenska maritima handeln, möjligen också för örlogsflottan i Karlskrona. Att det var en påtaglig risk hade det engelska överfallet på Köpenhamn i augusti 1807 visat.
Även om Sverige övergav engelsmännen så bevarades dock Sveriges territoriella integritet. Om Sverige däremot trotsade Frankrike och Ryssland var landets överlevnad i fara. Möjligheten att motstå ett angrepp var små och man riskerade att Danmark skulle återta områden i södra Sverige och att Ryssland skulle lägga beslag på Finland. I värsta fall kunde riket gå samma öde till mötes som Polen, alltså delas upp och helt försvinna från kartan. 2
För Gustav IV Adolf var valet inte svårt. Han hyste ett djupt agg mot Napoleon. Sverige stod trogen sin antifranska politik orubbligt kvar som allierad till Storbritannien och vägrade delta i Napoleons handelsblockad.
Det här resulterade i att Ryssland den 21 februari 1808 utan krigsförklaring gick över gränsen vid Kymmene älv i sydöstra Finland. Freden i Fredrikshamn i september 1809 markerade det definitiva slutet på Sverige-Finland. Fredsavtalet gav Ryssland en tredjedel av Sverige-Finlands areal och en fjärdedel av dess befolkning.
En vecka efter att Ryssland angripit Sverige förklarade Danmark krig mot Sverige. Danmark som nu var allierad med Frankrike låg i beredskap med en stor styrka på Själland under befäl av Jean Baptist Bernadotte. Avsikten var att angripa Sverige söderifrån. Men tursamt för Sverige blev det danska anfallet aldrig av. Napoleon hade fått problem i sitt krig i Spanien och behövde sina trupper där.3
Att säkerhetsläget för olika länder, inte minst för andra- och tredje rangens stater, kan skifta snabbt blev Danmark varse i freden i Kiel 1814. Efter Frankrikes stora nederlag i angreppet på Ryssland 1812 där Napoleons armé på 450.000 man förintades, endast 25.000 återkom till Frankrike, hade Danmark hamnat på den förlorande sidan. Sverige var mera tursamma som hade varit med och slagits mot Napoleon och stod nu på den segrande sidan. Som belöning för sin insats beslöts att Norge skulle införlivas med Sverige. Sverige hade i tidigare avtal med Ryssland, som även Storbritannien 1813 accepterade, fått löfte om deras stöd med att införliva Norge med Sverige i utbyte mot att Sverige slöt upp bakom de övriga europeiska staternas krig mot Napoleon.
Efter Napoleons nederlag i Ryssland avslutades kriget mellan Frankrike och de allierade stormakterna Preussen, Ryssland, Österrike och Storbritannien med fredsavtalet i Paris den 30 maj 1814. Napoleonkriget hade raderat ut tidigare gränser i Europa. Hur skulle nu gränserna se ut? De två stormakterna Ryssland och Storbritannien var inte överens om hur gränserna skulle dras.
Ny europeisk säkerhetsordning
För att reda ut detta inkallades en fredskonferens i Wien (Wienkongressen). Den pågick mellan september 1814 och juni 1815 där alla de länder som varit indragna i ”Napoleonkrigen” under 1803–1815 var inbjudna för att få fram en ny europeisk ordning.
Två länder var inte inbjudna, Danmark och Sachsen. De hade slagits på Frankrikes sida. Det gjorde att dessa länder efter Napoleons fall var i en mycket svag position. De fick verka i kulisserna för att på olika sätt slå vakt om sina intressen. På danskt territorium fanns efter fredsuppgörelsen i Kiel 1814 60.000 ryska soldater i Holstein som Danmark var skyldig att hålla med mat och husrum. De ryska styrkorna var inte bara en stor ekonomisk börda, utan sågs också som ett direkt hot mot det danska rikes existens, skriver den danske historikern Claus Björn i Vejen till Wien.
Efter att Sverige lyckats införliva Norge fanns det också en oro i Danmark att Sverige tillsammans med Preussen under Wienerkongressen skulle försöka dela Danmark och att Jylland skulle tillfalla Preussen och de danska öarna Sverige. Att Danmark skulle kunna upphöra att existera var inte enbart ett uttryck för paranoia. Sachsen var närmast ensamt om – bland de tyska staterna – att kämpa tillsammans med fransmännens under kriget. Bland de allierade ansåg man att kung Fredrik August I hade förverkat sin tron och landet sattes under rysk ockupation. Sachsens öde var en av huvudfrågorna på Wienerkongressen. Preussen tilldelades 40 procent av kungariket. Här fanns såldes ett oroande exempel.4
Sverige hade genom freden i Kiel kunnat kvitta förlusten av Finland med Norge. För Carl Johan5, som inte hade några känslomässiga knytningar till Finland, var Norge ett bättre val ur en militärstrategisk synvinkel. Han skall ha sagt, att försöka erövra Finland även om Ryssland nu var försvagat var ett dåligt förslag. Sverige skulle vart tionde år tvingas utkämpa ett blodigt krig mot Ryssland för att bevara Finland. Till slut skulle vi förlora. Det var förnuftigare att sluta fred med Ryssland och med detta inleddes Sveriges mer än 200-åriga historia av neutralitet, som nu är bruten.6
Här kan vi se skillnaden mellan Gustav IV Adolf, som förde en känslobaserad utrikes- och säkerhetspolitik, och Carl Johan som var en realpolitiker som tog hänsyn till de geopolitiska realiteterna. För Sverige resulterade Gustav IV Adolfs politik i en katastrof när vi miste Finland. Medan Carl Johans politik visade sig vara framgångsrik som höll Sverige utanför två för Europa katastrofala krig.
Realpolitik – känslopolitik
Att man måste vara realpolitiker när det gäller ett lands säkerhet och överlevnad som nation förstod de danska politikerna i det fransk-tyska kriget 1870–71. Danmark hade fem år tidigare tvingats avträda Schleswig-Holstein och Sachsen-Lauenburg till Tyskland. Den danske historikern Niels Bo Poulsen skriver i Den katastrofale triumf: Krigen 1870–1871 att om Danmark hade frestats att sluta upp bakom Frankrike för att försöka vinna tillbaka delar av Schleswig hade det förmodligen lett till Danmarks undergång, då det var Tyskland som gick segrande ur kriget.
Den här historiska utvikningen om 1800-talets omvälvande historia, inte minst för de nordiska länderna, bör vi ha i minnet då vi diskutera svensk säkerhetspolitik idag. Precis som nu var Ryssland en stor och mäktig granne och vår fiende som det gällde att hantera med försiktighet. Med vår Nato-anslutning och basavtal med USA bedriver Sverige idag – på samma sätt som Gustav IV Adolf gjorde 1808 – en äventyrspolitik som då slutade med att vi förlorade Finland. Det är en känslomässig och ideologisk politik som baserar sig på hat och önskedrömmar, som kan sluta illa för våra länder.
Vad händer när Ryssland har besegrat Nato i Ukraina? Det är ett försvagat och utmattat Nato och det är inte ens säker att USA längre är villiga att engagera sig i Europa?
Vi bör lyssna på vad danske utrikesminister Peter Rochegune Munch, sa för 90 år sedan i ett tal i Folkförbundet (Nationernas förbund) 1935, att ett lands regerings viktigaste uppgift var att säkra statens överlevnad. Han säger också att det geopolitiska läget är ett grundvillkor för alla småstater, som inte kan överskridas utan att sätta landets överlevnad på spel. Kloka ord som även svenska politiker och medier borde reflektera över när man nu kastar alliansfriheten överbord och ägnar sig åt allt mera högljutt vapenskrammel.
Men också några kloka ord från Östen Undén, han var utrikesminister mellan 1945–1962. Han skriver i sin bok Tankar om Sveriges utrikespolitik, att målsättningen för den svenska utrikespolitiken är att i det längsta bevara freden så länge inte Sverige blir angripet. ”Bevarandet av freden är enligt vår övertygelse den bästa vägen till skyddande av landets frihet, oberoende och välstånd. Bryter ett stormaktskrig ut, vari Sverige indrages, måste vi räkna med att vårt lands hela framtid sättes på spel”.
Till sist vill jag återknyta till den danska historikern Thorkild Kjaergaards dom över president Volodymyr Zelenskyj, som också kan komma bli en dom över svenska politiker. Att utan tvingande grund sätta sitt lands existens på spel utgör den största förbrytelse en ledare för ett land kan göra.
- Martin Hårdstedt Omvälvningarnas tid, sid 187-188. ↩︎
- Björn Gäfvert Vägen till Kymmene älv i Stormvindar – en bok om ödesåret 1809, sid 13–131. ↩︎
- Martin Hårdstedt Omvälvningarnas tid sid 194–195. ↩︎
- Claus Björn Vejen till Wien i Danmark og den dansende Wienerkongresspillet om Danmark 2002.
Rasmus Glentehöj/Morten Nordhagen Ottosen Union eller undergång, sid 146, 223, 402. ↩︎ - Carl Johan var det svenska kunganamnet Jean Baptist Bernadotte tog när han valdes till Sveriges kronprins
1810. ↩︎ - Åke Sandström Sverige 1809–1864 i Det nya Norden efter Napoleon, sid 128. ↩︎
Mycket bra artikel! För en fördjupning i ämnet rekommenderar jag Dag Sebastian Ahlanders bok: Sverige vid avgrunden 1808–1814.
1941 fanns starka krafter som ville att Sverige skulle vara med i operation Barbarossa och få en munsbit av erövringen. Hur hade det gått för Sverige efter att Tyskland förlorade kriget? Se på Finland som gick med i Barbarossa!
En synnerligen lärorik del av den nordiska historien Jan F. Efter att i dagarna kunnat följa en medieintensiv bevakning av spektaklet i Storlien, den s k ”Freds- och försvarskonferensen”, kan vi konstatera att läget är dystert och historiekunskapen usel i den svenska överheten. Det råder ingen tvekan om att våra lokala makthavare är beredd att följa Ukraina ner i botten.
Mycket lärorikt! Vårt lands ledning styr oss nu beslutsamt in i kriget. Landet, nu omvandlat till en äkta USA-koloni under ledning av Pål och Magdalena. I baksätet sitter som vanligt Carl Bildt. Ekonomin ställs på krigsfot. Huruvida Pål är feminist eller inte är i detta läge underordnat. Det är nu klarlagt att även feminister kan vara landsförrädare. Svenska folket har en svår tid framför sig. I den stora omvandling i världen som pågår (BRICS mm) ansluter sig nu norra EU-regionen Sv-r-g- till förlorarna. Folket sedan länge marinerat i triv(S)eltänkande, och riket kostymerat till matriarkat. Som uppmuntran har vi tillropats: Alla är lika, Hela landet ska leva, Ökad jämlikhet, Det går bra för Sv-r-g-, Alla ska med samt Vi såg det inte komma!
En alldeles utomordentlig lektion i framförallt svensk historia! En lektion som ”skulle kunna” lära vår nuvarande politikerklass väldigt mycket. Ja även denna klass informatörer i press, radio och TV skulle kunna ta lärdom.
Men det finns ett problem; eller kanske två. Vår politikerklass och dess informatörer vill inte. De är helt förhäxade av det nyliberala globala projekt som har sin starkaste grund i USA-imperialismen, och som bland annat lett till en desperat medlemsansökan i Nato. Ja det vet vi, för även det som uppenbart hårt drabbar Sverige, och som har sitt ursprung i USA är våra politiker villiga att inte se.
Två exempel. Var är den undersökning av USA:s spioneri mot Sverige, som förre utrikesministern Hultqvist påstod sig ha för avsikt att genomföra? Var är den svenska delen av undersökningen gällande sprängningarna av northstream-ledningarna?
För att förstå det andra problemet som den svenska politikerklassen har, skall jag först förklara vad LUS är. Enligt ett läsutvecklingsschema utformat av forskaren Bo Sundblad, måste en elev som går i t ex årskurs 6 ligga på en viss nivå i sin läsutveckling, för att kunna hänga med i undervisningen, även i ämnen som matematik, samhällskunskap och fysik. Ligger denne elev ett steg under i läsutveckling kan det korrigeras med löpande extra insatser. Ligger eleven två steg under, kommer denne inte att kunna klara ämneskraven.
Vår politikerklass ligger garanterat minst två steg under de kunskapskrav som måste ställas på riksdagsmän; bland andra. Ett gott exempel är att alla svenska toppolitiker var överens den 7.10 2023. ”Israel har rätt att försvara sig!” utbrast de. Det hävdade de, utan att Libanon, Syrien, Jordanien eller Egypten, som är Israels grannländer, eller något annat land, hade angripit Israel. Än mindre kände de då naturligtvis till att ett ockuperat folk har rätt att göra uppror.
Så tyvärr bäste Jan Fredriksson, din utmärkta lektion skulle inte räcka till. Inte ens om den långsamt hölls enskilt för varje svensk toppolitiker.
”De är helt förhäxade av det nyliberala globala projekt som har sin starkaste grund i USA-imperialismen, och som bland annat lett till en desperat medlemsansökan i Nato.” skriver Bertil C
Det är svårt att förstå den kollektiva intellektuella kollaps, ett så omfattande grupptänkande som vi ser i Sverige när det gäller Ukraina. Jag kastas mellan olika förklaring i mitt försök att förstå. Bertil Carlmans försök ovan är ett. Själv tänker jag på att det också handlar om en rädsla bland journalister och kulturskribenter med flera att vara avvikande. De har sina amorteringar och räntor på sina huslån att tänka på. Att bli utfryst är inte bra för karriären. De flesta av oss vill bli omtyckta och då gäller det inte att sticka ut allt för mycket.
Därför är det ju lättare för oss pensionärer. Vi har karriären bakom oss och har därför lättare att tänka fritt.
Mycket lärorik artikel
Lite märkliga turer i samband med med Bernadotternas intåg i konungariket Sverige. Fanns det verkligen ingen svensk som kunde överta tronen?
Det svenska 1700-talsfrimureriet kom också från Frankrike och var huvudsakligen en sysselsättning för adeln och det kom därför att förankras bland maktens män och vann också popularitet i kungahuset. Den förste svenske kung som var frimurare var Adolf Fredrik.
Holstein-Gottorpska ätten på Sveriges tron
1. Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp, kung av Sverige år 1751, död 1771.
2. Gustav III, kung av Sverige från 1771, död 1792 (mördad av Jacob Johan Anckarström).
3. Gustav IV Adolf, son till Gustav III, kung av Sverige 1792–1809 (avsatt).
4. Karl XIII, bror till Gustav III, kung av Sverige från 1809, död 1818. (Adopterade Jean Baptiste Bernadotte.)
Efter Gustav III:s död blev sonen Gustav Adolf ny regent och under dennes regeringstid förlorades Finland medan Pommern blev tidvis ockuperat av Napoleon. Detta ledde till att Gustav IV Adolf avsattes. Därefter fick Karl XIII agera marionettkung och tvingades adoptera den danske prinsen Kristian August, som emellertid avled av slaganfall redan 1810, vilket orsakade stor uppståndelse och starka rykten om förgiftning. I samband med begravningståget för Kristian August genom Gamla stan i Stockholm den 20 juni 1810 mördades riksmarskalken Axel von Fersen på Riddarhustorget, anklagad av folkhopen för att ha förgiftat den danske prinsen.
Man var tvungen att utse ny kronprins. Carl Otto Mörner sändes till Frankrike för att inhämta kejsar Napoleon I:s åsikt i tronföljdsfrågan, men agerade där på eget initiativ och sålde svenska kungakronan till den franska fältmarskalken Jean Baptiste Bernadotte. Det påstås att Karl XIII förfasade sig över att behöva adoptera en advokatson från Pau. Men han blev ganska snart nöjd med sin nye adoptivson, som fick namnet Karl Johan.
År 1812 tog Karl Johan över regentskapet i praktiken, efter att kungen blivit allt äldre och tröttare. Karl XIII hade i slutet av 1809 drabbats av ett slaganfall och han kunde bland annat mitt under regeringssammanträden somna och förbli sovande under resten av mötet och var inte alltid medveten om vad han godkände eller avslog utan lät sig lätt påverkas av andra regeringsmedlemmar.
Gustav IV Adolf – alias överste Gustavsson lär ha sagt:
Förräderiet skall bli liktydigt med folkens sak, mened med tidsandan och den sociala ordningens byggnad skall störta samman på en olycksdiger dag, då man utan att blygas skall kunna säga: det finns ingen uselhet, så snart den är allmän.
Bertil C!
Tyvärr var det inte bättre 1960 när jag gick i 6:an, då var jag den ende eleven som visste vem R M Nixon och Patrice Lumumba var. Detta p g a att jag läste Ny Tid och Trollhättans Tidning (Tompåsen kallad) av min farsa. När vi hade varit på semester och kom hem till Olof Gransgatan i Trollhättan så hoppade jag ur bilen och kastade mig över alla tidningar.
Min farmor upptäckte mig liggande, efter att vi rusat av oss efter stillasittandet i bilen, läsande på en soffa. Hon var övertygad att jag skulle bli präst, tyvärr är jag sedan 1977 ej med i Statskyrkan.
Jag skilde mig inte från kompisarna när det gällde hyss, fotboll och liknande aktiviteter. Men jag hade behov av ensamhet. Tröttnade fort på bus. Minns att jag besökte skolbiblioteket, Stavredskolan
regelbundet. Är nog den ende i min släkt som har en lägenhet som mest liknar ett stökigt Antikvariat.
När det gäller våra politiker tror jag vi bör kalla dom Statstjänstemän med få kontakter med gräsrötterna. Dråpslaget var ju Storkommunreformen, där försvann 100.000-tals fritidspolitiker som hade kontakter i lokalsamhället.
Detta tog Nils Bejerot upp i FiB/K vid flera tillfällen, han varnade för konsekvenserna.
Jan F!
1974 sände TV en miniserie om Gustaf IV Adolf av Lars Forsell ”Galenpannan” med Sven Wollter som överste Gustavsson. Skall göra ett försök att få SVT lägga ut den på ”Öppet Arkiv” för att öka våra historiekunskaper.
Två saker bör påpekas bäste Tommy S. På 1960-talet gick stora delar av politikereliten i gymnasium och fick sedan någon form av högskoleutbildning. SAP:s och SKP:s (nu V:s) toppolitiker skaffade sig utbildning på folkhögskolor eller via Hermods-/ABF-kurser eller på annat vis. Jag minns till exempel hur professorn i socialmedicin, Nils Bejerot, vid ett föredrag på 1970-talet sade att han tillhörde de som på sanatorium (efter TBC-sjukdom) ägnat sig åt att studera.
För det andra bör påpekas hur Sverige står sig i till exempel i Pisaundersökningen. Går du in på skolverkets hemsida får du följande rubrik: ”Försämrade PISA-resultat i Sverige och i många andra länder (2023-12-05)” därefter kommer texten: ”15-åringar presterar sämre i matematik och läsförståelse i Sverige, i övriga Norden samt i de flesta andra OECD-länder.” Vår nuvarande skolminister har förtjänstfullt påpekat att mer tid skall ägnas åt läsning.
Ännu en sak bör kanske tas upp. De länder i vilka 15-åringar presterar bäst, som Sydkorea, Japan och Kina, är också de länder i vilka respekten för skolkunskaper och lärare är störst. Jag har undervisat barn från både Vietnam och Kina, som inte varit adopterade, så jag vet.
När jag började som lärare i grundskolan 1970 var kvinnliga rektor en liten minoritet, idag är de i majoritet. Jag vill med bestämdhet hävda att det inte främst beror på ökad jämlikhet mellan könen. Det beror på löne- och statusförsämringar.
Om du slutligen lyssnar på ÖB, försvarsministern, miljöministern m fl Tommy, så märker du att det de säger är resultat av vad de tagit del av i MSM eller hört höga EU-tjänstemän säga. Inte har de själva studerat något som inte kommer från det som är godkänt i USA/EU/Nato.
Bertil C!
Mitt exempel var ju inte ett uttryck för hur det såg ut i hela Sverige utan bara en självupplevd reflektion.
Som 6-klassare 1960 upplevde jag ingen kunskap bland mina kamrater om samhällsfrågor. Var rätt
ensam att läsa Dagstidningar.
Jan F!
Kollade upp några av dina källor på LIBRIS, men din första fanns bara på danska. Så därför vill jag komplettera med 2 länkar från SVT-Play. Hermans historia del 4 och 1.
Fördelen med dessa att dom är tillgängliga för alla med Dator.
https://www.svtplay.se/video/8pBQB1j/hermans-historia/4-jean-baptiste-bernadotte-karl-xiv-johan?id=8pBQB1j
https://www.svtplay.se/video/8DYa1re/hermans-historia/1-gustav-iv-adolf?id=8DYa1re
Och så som slutkläm besök våra Folkbibliotek och låna eller beställ böcker om den aktuella perioden. Detta sagt av f d Biblioteksassistenten och Folkbildaren T S
Jag kan också rekommendera Union eller undergång. Kampen för ett enat Skandinavien av Rasmus Glenthöj och Morten Nordhagen Ottosen.
Två randanmärkningar.
Många på lindelof.nu hävdar att Folket är drivande i historien. Jag är tveksam till att folket är mogna för att läsa böcker på danska. Om vi som kommenterar här är intresserade av att sätta folket i rörelse bör vi anvisa böcker på svenska.
Jag kommer så länge jag medverkar här att skriva och hänvisa till källor jag kan rekommendera
till dom människor jag möter ute i vardagen (2-3 timmar). Folket i min Bostadsrätt har vunnit en tillfällig seger. Den gamla avgick för att protesterna mot en 90 procent höjning av månadsavgiften. Har fått avin för Februari 2024 och den stannade på 10 procent. Här kan man se min insats som Folkbildare.
För 10 år sedan skänkte jag ett 50-tal pocketböcker till BRF Plogen. Dessa finns i en bokhylla till höger i styrelserummet. Förhoppningsvis har några hamnat hos mina grannar.
Jan F, du skall ha tack för att du väckt mitt intresse för vår svenska historia. Det har medfört att jag har dammat av boken Sju kliv genom historien av Jan Lindahl, utgiven på Hägglunds Förlag. Där driver JL tesen om att folket är drivande och avslöjar Per Nyström och Sven Wernström för sin bristande tro på folket.
Min andra anmärkning gäller vår Politikerklass. Min enkla tes är att våra politiker är valda av oss, dom är i dom flesta fall uppvuxna och haft sin skolgång här. Före dom blev politiker så var dom boende och aktiva i våra föreningar o s v. Har vi inte alla ett ansvar för vilka politiker vi har?
Jan F!
Tack för tipset.
”Union eller undergång. Kampen för ett enat Skandinavien av Rasmus Glenthöj och Morten Nordhagen Ottosen.”
Den har jag varit och lånat idag och den var på rätt många sidor så kommentarerna får jag återkomma till. Sökte igenom i mina egna bokhyllor och fann en tunn liten skrift: Temastudier i Historia för Gymnasieskolan ”Sveriges väg från envälde till parlamentarism” utgiven på Läromedelsförlagen 1971 av Einar B. Mellquist.
Inköpt för 7 kronor på Bok-Rean.
Läste gymnasisterna denna skrift så har dom bra på fötterna om vad som skedde 1808-1810.
Även Anders Perssons, känd för läsare av lindelof.nu, 1808-gerillakriget i Finland rekommenderas.