När sängkammardörren var öppen hade jag ett gömställe mellan den och väggen. Där kunde jag smita in och osedd se vad som hände i just sängkammaren. Även korridoren utanför kunde jag övervaka genom att kika ut genom dörrspringan.
Där satt jag nu då mamma och pappa hade ett av sina vanliga gräl. Jag kikade ut i korridoren och petade på det kraftiga lite oljiga gångjärnet i ögonhöjd. Då marscherade pappa förbi med bestämda steg och slet ilsket med sig dörren, som slog igen med en smäll. Mitt vänstra långfinger klämdes fast ovanför gångjärnet.
Jag skrek till, och mamma upptäckte mig bakom dörren. Min hand badade i blod. Hon lindade in handen i en handduk och pappa körde oss till Ekmanska sjukhuset.
När doktorn lindat upp handduken och konstaterat att långfingret var kapat, frågade han om mamma tagit med sig fingertoppen. Den satt fastsmetad i dörrspringan. Hade den varit med hade fingret kunnat återställas bättre.
o o o
Föregående glimt: Mina första böcker (2)
Nästa glimt: Jag lärde mig inte läsa (4)
Jag skrev ner 23 minnesglimtar från min barn- och ungdom för att själv försöka förstå varför det gick som det gick för mig i arbetslivet. Läste igenom dem igen och tycker om dem. Boken sålde uruselt. Knappt 200 lyckades jag prångla ut (färre läsare än ett normalt blogginlägg). Efter att UNT:s recensent slagit fast att jag visar upp min tveksamma kvinnosyn, var boken stendöd. Har en låda kvar om någon är intresserad.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: barndom, minnen, finger
