Svenska Akademiens tid – som den svenska kulturparnassens krona – är med stor sannolikhet över. Förutom Lotta Lotass och Kerstin Ekman har nu ytterligare tre ledamöter lämnat arbetet; Klas Östergren, Kjell Espmark och Peter Englund. Kvar finns då 13 och fem tomma stolar, 28% medveten fråvaro. Både Sara Stridsberg, Sara Danius och tydligen också Kristina Lugn har övervägt att lämna. Sara Danius (som ju är kapten på skutan) har emellertid bestämt sig för att tills vidare kämpa för att rädda vad som räddas kan.
Anseendet och förtroendet för Svenska Akademien har nu rasat ihop. De 13 som sitter kvar kan på goda grunder misstänkas för – med Klas Östergrens ord – ”obskyra hänsyn”, d v s korruption.
Trots att inget får komma ut från Akademiens sammanträden vet vi att en avgrund öppnade sig efter att en majoritet röstat emot uteslutning av Katarina Frostensson (Kulturprofilens hustru). På torsdagens möte kunde man sedan inte enas om det pressmeddelande som skulle klargöra hur Akademien tänkte hantera den uppkomna situationen, varpå de tre avhoppen verkställdes.
Nobelstiftelsen har också denna heta potatis i knät nu. Akademiens Nobelkommitté är ju utan ordförande i och med Kjell Espmarks avgång. Klarar Svenska Akademien sitt uppdrag att utse Nobelpristagare i litteratur måste de fråga sig? Riskerar hela det för Sverige så internationellt prestigefyllda och inkomstbringande Nobelprisspektaklet att devalveras? De här frågorna surrar i många höga herrars och damers tankar i dessa yttersta dagar. Följderna är för dem säkerligen oöverblickbara. Mycket står på spel. Det hela är ett nationellt kulturtrauma och kan bli en ekonomisk katastrof.
Jag upprepar vad jag skrev den 29/11 2017 efter skandalen med den så kallade Kulturprofilen.
Svenska Akademien förfogar över tillgångar ingen utomstående riktigt kan beräkna, de delar ut priser (mutor) till dem de anser förtjänat att äras av dem själva. Detta möjliggörs av – som det står i en FOKUS-artikel från maj 2009:
’Det är svårt att få en heltäckande bild av Svenska Akademiens ekonomi eftersom den drivs under en uråldrig juridisk form: »offentlig korporation och anstalt«. Det innebär att varken årsredovisningar eller bolagsrapporter behöver vara offentliga. […] Ingen myndighet har rätt att granska Svenska Akademien. […] Dessutom är alla inkomster – utöver de som rör fastigheter – skattebefriade.’
Akademien är en ankdamm med oförtjänt hög prestige. Förr eller senare skulle doften av något ruttet sippra ut genom någon läcka, och nu kom det. Att det tog så lång tid beror förstås på att Svenska Akademien har förmögna och mycket inflytelserika beskyddare. Det har man för att man sedan år 1900 blivit så intimt förknippad med Nobelpriset i litteratur, det kanske mest uppmärksammade kulturella uttryck som Sverige har ute i världen, ett “varumärke” fullt i klass med IKEA, Volvo och ABB.
Snart måste nog Konungen – Svenska Akademiens höge beskyddare – ingripa för att rädda vad som räddas kan. För, Svenska Akademien står ju utanför lagen.
Jag kan inte påstå att jag känner sorg, vilket däremot flera andra har uttryckt. Den svenska kulturen har viktiga försvarbara värden, men jag anser knappast att Svenska Akademien i nuvarande form hör dit.
Kindergarten: ”Was sagt man mehr”, Akademien? Skämma ut Sverige på det här viset. Ett lågvattenmärke värre än Salman Rushdie-dramat. Är det vuxna människor vi talar om i kultureliten? Fy f** i h****** heller! Är verkligen Sveriges Konung beredd att sätta sitt ämbete på spel? Tyckte att ”Hans Majestät Konungen” gjorde ett svagt intryck i etern!? Om författaren HC Andersen levat skulle han säkert sagt: ”Detta kanske överträffar Kjesarens nya kläder” eller något liknande, värre kanske? Skönt att chefredaktören Knut Lindelöf för denna blogg hade modet att skriva sanningen om Akademien!
För en sådan som mig, gammal metallarbetare, numera pensionerad, är Svenska Akademin ingenting alls och jag gissar att den betyder ungefär lika mycket för större delen av landets medborgare.
Lägg ner skiten och dela ut pengarna till fattigpensionärerna och låt Hamnarbetarförbundet, som är en verkligt demokratisk organisation, utse nobelpristagarna.
Min kommentar gäller ”MISSA INTE”-texten “Sara Danius klarar inte skivan, hon borde lämna” (10 april). Men jag såg ingen kommentarfunktion där.
Redax skrev: ”Till Svenska Dagbladet säger [Ebba Witt-Brattström] att alla fyra senaste sekreterarna (inkl. ex-maken) borde lämna.” Det sade Ebba Witt-Brattström inte. Hon vet att ”lämna” är ett transitivt verb. Direkt objekt är obligatoriskt efter verbet ”lämna”. Ebba Witt-Brattström sade: ”Jag tycker att hon borde lämna Akademien.”
”Den svenska kulturen har viktiga försvarbara värden”, skriver KL. Till de värdena hör standardsvensk ordkunskap. (Att man dessutom måste kunna ett genuint folkmål med grammatiska kategorier som kasus och verbnumerus för att inte vara språkligt endimensionell är en annan sak.) Denna kunskap försvinner snabbt i dag (detta är inte tyckande utan mätbart i högskoleprovets bakgrundsforskning). Motstånd är progressivt, eftersom gamla och nya svenskar annars inte kan läsa Strindberg, Moa Martinson och Olaus Petri.
Anders Åberg!
Vi tycker ganska lika du och jag. Svenska Akademien är en mjölkkossa för kultureliten. Pengarna skulle naturligtvis gå till fattigpensionärer och uteliggare som inte ens har lagstadgat stöd från riksdagen. Jag har kollat med politiker. Inget parti vill ta i frågan angående hemlösa. Det är faktiskt så dystert. Hamnarbetarförbundet är helt okej. Men varför inte låta Knut Lindelöf erhålla litteraturpriset likväl som någon annan författare eller musiker? Annars kan väl bloggen dela ut priset årligen! Bloggens ledamöter blir 9 och sitter tills pengarna tar slut… ett dåligt skämt förstås, det sistnämnda!
Jag håller med kungen. De får ta sig samman och lösa motsättningarna. Förändra de stadgar som är uppenbart orimliga. Släppa ut de som inte vill vara med. Välja in nya i deras ställe. Det amerikanska annexet/varumärket Sverige som knakar i fogarna blir inte bättre av att Akademien pajar. En del förlöpningar i press visar vilka starka känslor som nu kommit till utlopp. Och bevare mig för denna mediebevakning! Nyss var det Metoo, nu är det fest i media igen.
Det stinker om den svenska dubbelmoralen som genomsyrar varje vrå av samhället! Jag kommer ihåg när vi skulle gå med i EU och göra det socialdemokratiskt… hoppas att inte något liknande sker med Akademien. Tänk om den skulle bli feministisk! Som regeringen.