Kapitalism 5.0 – Banker skapar pengar ur tomma intet

Kapitel 21 i Robert Tressells roman Filantrop i trasig byxor heter Det stora penningtricket. Detta har varit en slags ”klickpunkt” i diskussionerna om hur kapitalismen fungerar här på lindelof.nu, vilket ju också är ämnet för romanen:

”Pengarna är den verkliga orsaken till fattigdom, sade Owen.
– Bevisa det, sade Crass.
– Pengarna är orsaken till fattigdom därför att pengar är det knep som används av människor som är för lata för att arbeta till att beröva arbetarna frukten av deras arbete.
– Bevisa det, upprepade Crass.”

Sedan börjar en halsbrytande gestaltning av hur kapitalet plundrar arbetarna på frukterna av deras arbete. Har du möjligen problem med att uppnå den av medicinalstyrelsen rekommenderade dosen av skratt – 8 min per dygn – rekommenderas en nedladdning, bör räcka till någon veckas normalbehov. Kap 21 är återgivet i antologin Våra författare 2. En engelsk version av kap 21 finns här.

Owen – Tresells alter ego – har tagit till sig uppgift att förklara led 2 och 3 i Marx’ schema för penningomvandlingar, det schema som Ehrenberg/Ljunggren använder i Ekonomihandboken (EHB).

”Schema för hur pengar fungerar enligt Marx:
1. v – p (Vara byts mot pengar)
2. v – p – v’ (Vara byts mot pengar som byts mot vara)
3. p – v – p’ (Pengar byts mot vara som byts mot mer pengar)”

Vilket i EHB utökades med en ny formel för ej värdeskapande exploatering
4. p – p’ (Pengar byts mot mer pengar) ”

Tanken är nu att utvidga schemat till att beskriva hur kapitalismen 5.0 fungerar och hur dess formel eventuellt skall skrivas. Ehrenbergs/Ljunggrens krav på symmetri kan bli svårt att klara. Men för att överhuvudtaget genomföra uppgiften måste föremålet för vår formel, kapitalismen 5.0 beskrivas.

Kapitalismen 4.0 handlade om kapitalets berikning genom ränta och spekulation vilket försiggår inom bank och finans marknaden. Finns då någon struktur som ligger högre upp i den kapitalistiska näringskedjan än banksystemet?

Eftersom bankväsendet är en mycket sluten och hemlighetsfull verksamhet är insynen och överblicken begränsad. Hur banksystemets ägarhierarkier ser ut och hur värdeflöden organiseras går långt utöver ramen för dessa korta rader. Dock, de källor som står till förfogande borde ge några insikter, kanske ett helikopterperspektiv? Vad säger då EHB om bank- och penningsystem.

EHB om pengar:

”Det kan ju bli ont om stål eller mjöl, men det kan aldrig bli ont om pengar. Så länge vi litar på att pengar är värda andra saker, så kan de aldrig ta slut.” … ”Pengar handlar om förtroende. Men det innebär att pengar kan manipuleras. Om medierna, bankerna och staten säger att pengarna är värda mindre, ja, då blir de också värda mindre. Pengars värde är alltså politik och ingen matematisk formel. ” [sid 303]

Skall detta betyda att kriser framkallas genom att pengarna undermineras med skitsnack? Att prata skit om pengar låter i och för sig som en rolig grej. Erbjudanden om befrielse från ”skiten” skulle troligtvis inte saknas vid alltför påstridiga försök till förtal. Nej sådan ryktesspridning skulle nog få betala rejält för sig om det skulle få någon större spridning. Folks långa erfarenheter av pengar kan inte pratas bort.

EHB menar tydligen också att, så länge som man litar på pengar kan de ändå aldrig ta slut. Mina pengar brukar ta slut, men tydligen inte våra gemensamma pengar då? Om bankerna plockar in alla pengar och eldar upp dom kan vi blockera det genom att vi vägrar tro på att så har skett? Nja, kanske dags att slå igen avdelningen Ebberöds Bank för den här gången.

Kan vi då få någon hjälp av EHB:s beskrivning av själva banksystemet och deras penninghantering Några citat:

”Alla banker lånar pengar från riksbanken. Det är orsaken till att denna faktiskt kan styra räntan. Men lever inte en bank på sina egna pengar?” [sid 312]

”Banker lånar inte ut dina insatta pengar. De skapar krediter, det vill säga de skapar nya pengar.” [sid 312]

”Det privata banksystemets makt över lån och investeringar är ett problem. Det är en märklig ordning att banker lånar billigt från staterna (via deras riksbanker) för att sen låna ut dyrare till företag och privatpersoner.” [sid 56]

Att reda ut dessa motsägelser blir bara en tröttande omväg till den information vi behöver. En hemsida som står till tjänst med denna information är Positiv Money i England, som drivs av ett antal studenter och forskare. I tre korta videor som tar dryga halvtimmen förklaras saken pedagogiskt. De är på engelska, och tyvärr något ”släpigt” upplästa, men bilderna är riktigt bra.

Åter till Kapitalism 5.0, Det stora penningtricket
Om nu kapitalismen 4.0 består i att skapa profiter utan direkt inblandning av arbete – pengar blir mer pengar – vad mer kan kapitalet egentligen önska sig? Ger beskrivningarna av banksystemet ovan någon ledtråd? … Frågan blir hängande i luften. Jag skickar den vidare till Johan Ehrenberg med epost, han kanske kan ge ett svar.

Hej Johan

Jag håller på att skriva några artiklar om Ekonomihandboken. På sidan 306 redovisas där några formler i mervärdesteorin v – v osv.

Nu har jag kommit på att det finns inte bara en kapitalism 4.0 som du skriver om, utan en kapitalism 5.0. Men hur skall jag skriva det som formel. När man inte ens behöver pengar för att berika sig, man gör det ur tomma intet, räntor på tomma intet hur fan skriver man det enligt Marx:s schema, Du tyckte ju också att formeln skulle vara symmetrisk till formen?

Hälsningar
Evert

Medan vi väntar på svar får vi söka vidare. Det centrala ovan är att banker utan någon som helst täckning/säkerhet beviljar ”lån” till alla som skriver under skuldsedeln. Säkerheterna regleras långt i efterhand, och om vi skall tro topparna i riksbanken är det inte mycket till säkerhet. Stefan Ingves förklarar själv här varför.

Kärnpunkten i Kapitalismen 5.0 är att de inte ens behöver pengar för att suga åt sig av samhällets värdeflöden. Hur ny är då denna form av svindleri? Det är väl med det som med allt annat: Inget nytt under bedrägeriets skinande sol.

När kvitton på guld (istället för guldet självt) började skrivas ut av banker och dess föregångare guldsmederna, lades grunden för det som sen kom att kallas fraktional reserv. Man började förfalska kvitton på guld och på den grunden vilar hela vårt banksystem. Förfalskning alltså! Vår roll som skuldsatta har varit att betala ränta på förfalskade värden – våra lån.

Två saker värt att notera har hänt med banksystemet under efterkrigstiden. 1971 övergavs dollarns knytning till guld. Dollarns ställning som världsvaluta byggdes därefter på dess knytning till oljan, vilket grundade sig på en allians mellan USA och Saudiarabien. Världens valutor lämnades att flyta fritt och blev därmed till villebråd för de internationella bankernas angrepp och ”räddningar”. USA kunde nu utnyttja sin ställning och låta sedelpressarna gå och därmed låta andra betala kostnaderna för sitt världsherravälde. Den broms som knytningen till guldet innebar var borta och skuldsättningen kunde börja byggas upp utan periodvis avbrott. En begränsande regulator för skuldtillväxten hade tagits bort.

När de svenska bankerna 1903 fråntogs rätten att trycka egna sedlar, sattes ett stopp för den direkta sedeltryckningen. Nu blev bankerna tvungna att från riksbanken köpa in sedlarna och mynten, vilket gav statskassan ett ordentligt tillskott. Falskmyntningen via fraktional reserv kvarstod dock, värden skapades genom att siffror skrevs in i bokföringen. Genom datoriseringen av bankväsendet och dess uppkoppling mot Internet har de digitaliserade pengarna trängt ut våra kontanter – sedlarna och mynten – till i storleksordningen 4% av den totala penningmängden. Digitaliseringen av penningmängden har berikat bankerna, vilket är en av anledningarna till att de nu arbetar för att helt plocka bort kontanter ur hanteringen. Målet är ett kontantfritt samhälle.

EHB är nu inte på långa vägar så usel som jag ovan ger sken av. Tvärtom är författarna ensamma om att från ett underifrånperspektiv beskriva hur ekonomi har utvecklats. Jag läser just nu Johan Ehrenbergs bok Globaliseringsmyten från -98. Boken är både underhållande och fylld med fakta och den vibrerar av indignation över hur vårt system fungerar.

Här uppstår emellertid en klyvnad som är mycket intressant. Hur kan en så engagerade kritiker, med unikt stora kunskaper om hur den svenska (och globala) ekonomin fungerar, ha klarat av att undvika hur frågan om bank och penningsystemet fungerar i praktiken? Ja, de är inte ensamma i sin beröringsskräck för att tränga djupare in i pengarnas och bankerna mysterium.

Kapitalismen 5.0
2. v – p – v’ (Vara byts mot pengar som byts mot vara)
3. p – v – p’ (Pengar byts mot vara som byts mot mer pengar)”
4. p – p’ (Pengar byts mot mer pengar) ”
5. – – – (Ingenting blir pengar)

Att sätta värdeformeln på Kapitalismen 5.0 har alltså kört fast. Jag ringer därför till Riksbanken. Ingen svarar. De har väl fullt upp (Toppnyheten för dagen är vissas besvikelse att räntan ligger fast på 1%. Röstsiffror 2 – 4.) Att själv hitta på en beteckning på de där pengarna känns ju heller inte så roligt. Jag bidrar då kanske till att legitimera något som bankerna försökt hålla hemligt under decennier, och som dom bollar mellan sig som en het potatis.

Jag ringer igen … och Riksbanken svarar!

– Hej, jag vill veta er beteckning på de digitala ”pengar” som finns på var mans konto idag.

Tyvärr så får jag inget svar, det verkar vara full kalabalik på banken. Jag ombes att skicka e-post istället. Susanne Meyer på Riksbanken har nu via e-post den heta potatisen i sitt knä.

Kapitalism 5.0 – trolleritricket
Vad är det som händer konkret i detta trolleritrick. Var kommer värdena från, och i vems fickor hamnar de. De digitala pengarna som skrivs in på kontot då lån ges är ju rent bedrägeri i och för sig. Det är en form av kredit som bankerna inte ens vågar förmedla direkt mellan sig. För överföringar mellan sig använder de ett invecklat system av transaktioner, och i bakgrunden snurra deras ”riktiga” digitala pengar som bara storbankerna har tillgång till, och med vars hjälp de reglerar sina ekonomiska mellanhavanden. Riksbanken borde rimligtvis ha en beteckning på dessa ”oberörbara” krediter (pengar).

Pling! E-post från riksbanken har anlänt!

Hej Evert,

Susanne har bollat frågan vidare till mig och den är tyvärr inte helt lätt att svara på. Jag antar att vad du menar med konto är ett bankkonto. Vi har helt enkelt ingen speciell beteckning för de ”digitala” pengar som finns hos bankerna. Personligen föredrar jag att kalla dem kontomedel eftersom det säger exakt vad det är frågan om. De digitala pengarna som du hänvisar till har ju funnits i princip så länge det funnits banker och då ”konstruerade” med papper och penna. Är detta papperspengar? De behöver alltså inte vara just digitala utan det viktiga i mina ögon är att de finns på ett konto i någon form, alltså kontomedel.

Digitala pengar är dessutom möjligtvis ett missvisande begrepp. För det första finns det elektroniska pengar som lagras på något elektroniskt medium (se lagen om elektroniska pengar) och där det inte finns den bakomliggande kontostruktur som du tänker på. Förbetalda kort är ett exempel. I en text kan det bli oklart om e-pengar ingår i begreppet digitala pengar eller inte. För det andra finns det virtuella valutor (se Bitcoin, Linden dollar…) som också är digitala men som inte finns på konton.

Hoppas att jag har kunnat vara till någon hjälp.

Vänliga hälsningar,
Björn

Kontomedel är alltså Björns (på Riksbanken) svar. Huruvida det är Riskbankens officiella svar är fortfarande oklart.

En stilla undran: Bedrivs inte någon akademisk forskning om penningsystemet? Någon tydlig definition verkar ju inte finnas. Har den akademiska världen inte anledning att försöka förstå sig på skuldkrisen och den allt skarpare kritiken mot bankerna?

Nå, som Björn nu bekräftat i sin e-post, har denna form av kreditskapande funnits långt före Marx’ tid. Bankerna tryckte egna sedlar, eller skrev ut intyg på guld som i verkligheten inte fanns. Sen tog de ränta på denna skuldsedel. Har Marx möjligen någonstans i sina verk utvecklat sitt värdeschema också för Kapitalismen 5.0

På nätet finns Kapitalets band 1. Engelska, Svenska tillgängliga. Hur var det där i Londons mörka och dammiga bibliotek för dryga 100 år sedan? Sökning i Kapitalet på ”P-P” ger en träff.

“Låt oss nu undersöka formeln P-V-P lite närmare. Den består, precis som de andra, av två raka motstående led. I det första ledet, P-V – d v s köpa – omvandlas penningarna till en handelsvara. I det andra ledet, V-P – vid försäljning – omvandlas varan tillbaka till pengar”. … ”Resultatet – i vilka leden i processen försvinner – är utbyte av pengar för pengarna, P-P. Om jag köper 10 kg bomull för 1000 kr, och säljer 10 kg bomull för 1100, jag har faktiskt utväxlat 1000 kr för 1100 kr, pengar för pengarna.” [Kapitalet, sid 530, egen övesättning]

Att som Marx ovan trolla bort varan ur formeln är nog aningen lättsinnigt. Kanske döljs en underliggande kritik av handelsmannen – handelskapitalisten – som ju oftast inte tillför själva varan något mervärde. Han gör trots allt genom sin “verksamhet” varan tillgänglig för kunder, vilket inte är oväsentligt för en ekonomin byggd på arbetsdelning. För det andra, vad blir över för Marx då han skall beskriva räntemekansimen som verkligen är P-P’, då ju ingen vara är inblandad? I stycket ovan lämnar oss även Marxs svaret skyldigt om formeln för Kapitalismen 5.0, då ju inte ens pengar behövs för att berika de som kontrollerar penning- och banksystem.

Även Marx Kapitalet innehåller klyvnader, motsägelser, och tolkningsmöjligheter. Någonstans i den mannens efterlämningar måste finnas en kritik av finans- och bankapitalet, som ger stöd åt analysen formulerad i Kapitalismen 5.0.

Ur Kapitalet I (egen översättning):

”Vid sin födelse var de stora bankerna om än dekorerade med nationella symboler bara sammanslutningar av privata spekulerare som placerat sig själv över regeringarna, och tack vare de privilegier de fått kunde de förse staten med pengar, ofelbart ledande till en växande statsskuld och stigande aktievärden. …

Bank of England började med att låna ut sina pengar till regeringen med 8% ränta samtidigt som de gavs makt av parlamentet att trycka pengar utifrån samma kapital, och återigen låna ut det till allmänheten i form av sedlar … Det var inte längesedan dessa kreditpengar, gjorda av banken själv, blev det mynt (coin) som Bank of England försåg staten med och som lagd till den offentliga skulden blev ränta till bankerna. Det räckte inte med att banken gav med ena handen och tog tillbaka mer med den andra, trots betalning kvarstod skulden och skulle så göra till nationens evige fordringsägare till sista öret. Gradvis blev det uppenbart att landets skattkammare, hade blivit centrum för alla kommersiella krediter. Från den tidens publikationer kan effekterna studeras i form av en hord av bankirer, finansiärer, ockrare, mäklare och börshajar”. [sid 530]

”Den offentliga skulden blir så en av de viktigaste hävstängerna för kapitalackumulationen. Som genom en trollslag gavs detta döda kapital liv utan att behöva utsätta sig för riskerna och problemen med anställningar som är förknippat med industriell verksamhet, eller ens med bankverksamhetens ocker. Statens fordringsägare avstår faktiskt ingenting eftersom de utlånade beloppen omvandlas till obligationer, lätta och omsättningsbara, som i deras händer fungerar lika bra som kontanter. [sid 529]

Javisst, här är Marx mycket tydlig. Blir det han som ska bli räddaren i nöden? Inte för att han har satt upp dessa ”pengar”, i sitt värdeschema, men redan i slutet på 1800-talet – med näsan full av biblioteksdamm och skallen full av A. Smiths värdeteorier – såg han vad som hände bak de finansiella draperierna.

”Den offentliga skulden blir så en av de viktigaste hävstängerna för kapitalackumulationen.”

Kan det sägas tydligare? Och vad ger detta för underlag för politiskt handlande? ” … de viktigaste hävstängerna för kapitalackumulationen”. Detta skall jämföras med arbetsvärdesteorin och den därur framvaskade mervärdesteorin, som varit ”de vetenskapliga socialisternas” främsta argument för att arbetarklassens befrielse förutsätter avskaffande av privategendomen. Bankernas kontroll av penningmängden har mer att göra med stöld än ett rättssystem förankrat i privat äganderätt.

Så kommer då till slut ett e-postmeddelande från EHB:s författare. Inte från Ehrenberg dock, som jag trott och förutspeglat alla läsare, utan från Sten Ljunggren, som är den som skrivit de kapitel som varit föremål för våra funderingar kring Kapitalismen 5.0.

Hej Evert

Blev som du märkte ganska sur (jag använder ofta ganska i dess ursprungliga tyska betydelse) på att mitt bidrag till EHB bara är en parentes. Och sättet du ställer frågor till Johan får mig att undra om du tror att alla tankar i EHB kommer från JE? Att jag inte gjort mer än tagit fram diagrammen? Det är faktiskt inte så! Det där med v-v´, … exempelvis, återfinns i ”Marknad och kapital” från 1998.

Sen din idé. Den är ju bra, men först blev jag helt ställd över hur man skulle kunna illustrera det och behålla symmetrin.

Men. Säg att vi betecknar den rena självhushållningen (som naturligtvis aldrig funnits sedan vi blev människor) med enbart ett ”v”. Då får vi följande schema:

v
v-v´
v-p-v´
p-v-p´
p-p´
p

Riktigt hur man kopplar det sista p:et till att pengar nu bara växer av sig självt har jag inte någon klar idé över just nu.

Vänligen
Sten

Bravo!, symmetrin sitter, den är perfekt och gör den lätt att komma ihåg. Men, sen är det sista P:et, det som har en sådan inneboende “kraft” att det skapar ur tomma intet. Det är speciellt. Precis som Sten anmärker är inte detta synligt som det nu står. Men även det näst siste ledet (P-P’) märker ut sig eftersom det inte finns varken arbete eller någon vara direkt ingående i formeln. Det handlar om ocker, ränta eller de nyuppfunna finansiella instrument som derivat och blankningar. Marx är ju mycket tydlig i sin beskrivning ovan av vilka fördelar hans tids banksystem gav, som i princip är desamma som vår tids banksystem har.

De som fortfarande tror att bankerna lagrar spargrisar i sina valv eller står som förmedlare mellan sparare och låntagare har nu ett antal läxor att göra. För, samtliga källor som av olika anledningar kommit upp under denna undersökning bekräftar samma sak. Banker skapar pengar ur tomma intet. Vilket ger dessa banker oöverträffade möjligheter till kapitalackumulationen.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: penningsystemet, Det stora penningtricket, Ekonomihandboken, Filantrop i trasiga byxor, Johan Ehrenberg, Kapitalet I, Kapitalism 5.0, Karl Marx, Robert Tressel, Stefan Ingves, Sten Ljunggren