Han konstaterar också att det inte finns något som helst olagligt i det som sänts i SwebbTV, men att de nu är blockerade på YouTube.
För den som eventuellt inte är bekant med SwebbTV eller ens har varit inne på YouTube, kan jag berätta att YouTube är en ”filmkanal” på nätet med en enorm opinionsbildande kraft. Där samlas alla unga som vill nå kändisstatus som ”YouTubers” samt alla kreativa individer och grupper med politiska ambitioner som känner sig åsidosatta i den etablerade offentligheten – det man gärna kallar MSM (Main Stream Media).
Träffades på ett kafé i Uppsala
Jag skickade Stefan T ett meddelande via Messenger och fick genast svar. Jag kommer till Uppsala imorgon så tar vi ett snack, tyckte han. Och så blev det. Vi satte oss på ett kafé invid Centralstationen och snackade i en och en halv timme.
Stefan T är mycket intensiv, men mycket medveten om att han gärna går på för hårt och manglar sin samtalspartner. Men han har uppenbarligen mycket att berätta. Han är född 1946, bodde i Uppsala på 70-talet och var faktiskt med och bildade Uppsalas IB-kommitté med bland andra Erik Fichtelius 1973. IB-kommittér bildades över hela landet för att skapa opinion för IB-avslöjarna Jan Guillou, Peter Bratt och Håkan Isaksson. Stefan T var med i CUF, som på den tiden var närmast vänsterradikala. Flera CUF-are var för övrigt med och startade FiB/K.
Stefan T:s yrkesliv har skiftat från kommunal förvaltning till sjökapten. Sedan flera år är han författare, skribent och debattör med många järn i elden. Politiskt befinner han sig idag – som han själv säger – med sin klasståndpunkt i arbetarklassen hos del lilla människan emot överheten, bland de i den ”undanskuffade offentligheten”. Han har skrivit på den nu nedlagda sajten Avpixlat, skrivit krönikor i tidningen Nya Tider och har blivit intervjuad av Mikael Willgert i SwebbTV. Därmed är han obekväm och portförbjuden i alla etablerade medier.
Boken om Estonia
Stefan T:s största bedrift – säger han själv – är att han 2016 gav ut boken Estonia – Svenska statens haveri (414 sidor) på Vavra Suks (Nya Tiders) förlag AlternaMedia, efter att ha refuserats av de etablerade förlagen. Jag har inte läst boken och tänker inte gå in på dess innehåll här. Själv uppger han att hans mångåriga research har varit minutiöst noggrann. Inga konspirationsteorier lanseras, utan det noggrant kartlagda faktiska skeendet pekar mot att här ligger en hund begraven. Det menar han är helt tydligt.
Hans bakgrund som byrådirektör på Sjöfartsverket och hans praktiska sjöbefälserfarenhet gör att boken med sina många referenser och omfattande notapparat är svår att avfärda. Den ska nu tryckas i en tredje upplaga och en intervju med honom på SwebbTV har setts 112.000! gånger.
Boken har emellertid inte recenserats i någon etablerad svensk tidning eller tagits upp i något radio- eller TV-program. Flera bibliotek har aktivt valt bort boken, trots Estoniafrågans stora tyngd. Boken är översatt till estniska och Estlands radio har behandlat boken mycket seriöst och gjort en lång intervju med författaren.
SD – ett maffiaparti
En liten utvikning här. Eftersom min självklara politiska position är FiB/K:s tre paroller, som ju innebär att högerpopulism i allmänhet är något icke önskvärt, frågar jag Stefan T om hans inställning till Sverigedemokraterna och om alla i SwebbTV:s kretsar egentligen jobbar för SD. Men det tror han absolut inte. Själv betraktar han SD som ett rent ”maffiaparti”, ja han använder det ordet. SD består av tre delar, säger han. Ledningen, som är smart, bestämmer allt och behöver egentligen ingenting göra, allt går ändå helt automatiskt deras väg idag. Den andra delen är de förtroendevalda under själva ledningen, från riksdag till kommuner. De är ett renodlat rövarband av revanschister som ledningen helst vill ska ligga lågt och inte skämma ut sig. De jagar bara efter att få åt sig så mycket som möjligt ur partikassan. SD badar ju i skattepengar idag. Denna grupp har absolut inget inflytande över politiken och utesluts omedelbart om de gör bort sig. Den tredje gruppen är väljarna, som är missnöjda vanliga Svensöner. De har noll kontakt med lokala företrädare. De ser bara Jimmie Åkesson och följer vad han säger. SD, säger Stefan T, har ingen chans att bli mer än vad de nu är. De andra partierna kommer att närma sig deras politik och gradvis ta tillbaka sina väljare. Sådan är hans bild av Sverigedemokraterna.
Frågorna hopar sig
Åter till yttrandefrihetsfrågorna. Stefan T är helt uppenbart systematiskt utestängd från Sveriges etablerade mediekretsar. Hur är det möjligt, och på vilket sätt berör detta vår yttrandefrihet? Vad är det för osynlig hand som vilar över och styr våra etablerade medier?
Det faktum att Stefan T rört sig bland – och dragit nytta av – högeropportunisternas mediesammanhang, har säkert stor betydelse. Centrala beslut finns förstås inte om utestängning. Nej, det är en väletablerad kåranda som härskar. Man kollar på nätet och finner genast att Stefan T rört sig i ”fel” kretsar. Minns skallet på Jan Myrdal för att han lät Nya Tider publicera en artikel. Minns även all uppståndelse när Vavra Suk fick säga sin mening om yttrandefriheten – i FiB/K:s blygsamma högtalaranläggning på bokmässan 2018. Starka krafter kommer fort i rörelse.
Det här är den ena sidan av saken. Den andra är hur nu Internets jättar (YouTube ägs ju av Google) trimmar sina algoritmer att verka i ”kårandans” riktning och även där strypa klart städade kanaler, vilket SwebbTV ändå måste anses vara exempel på. De hetsar inte mot folkgrupp, ägnar sig inte åt förtal, rasism eller andra olagligheter, man diskuterar politik och samhällsfrågor men är klart emot etablissemanget, EU och vad man kallar globalismen.
Man kan då fråga sig; kommer svenska folket att bli bättre informerat om SwebbTV och andra framgångsrika alternativmediekanaler stängs ut från YouTube? Mitt svar är nej. Visserligen är mediejättarna privata företag med principiell rätt att refusera vad de vill. På samma sätt som att bokmässans hade självklar rätt – som privat företag – att stänga ute Nya Tider 2018. Det var för övrigt ett mycket vanligt argument i etablerade kulturkretsar (författaruppropet t ex) då. Få insåg faran med att när dominerande kulturinstitutioner visar vägen för vad som är rätt och fel minskar den reella yttrandefriheten.
De globala digitala mediejättarna
De globala digitala mediejättarna är monopolföretag inom sina nischade områden med ett växande inflytande över informationsflödet och åsiktsbildningen i den samlade offentligheten. Ja, de är faktiskt på väg att ta ifrån de gamla medierna deras inflytande, eller i alla fall reducera dem till en liten exklusiv informationskanal för en elit, medan folket kommer att befinna sig i globaljättarnas klor på nätet. När nätets privatjättar agerar i samma riktning som ”gammelmedia” kommer den reella yttrandefriheten att ta verklig skada. Då kommer den svenska grundlagen att kunna rundas och göras betydelselös. Alltså, om makten på nätet hamnar helt i de privata globala nätjättarnas händer är vi mycket illa ute.
Så, vi måste försvara SwebbTV och de alternativa nätmediernas rätt att existera. Jag har själv (i mycket liten skala) verkat som opinionsbildare på nätet i mer än 10 år med grundlagsskydd och FiB/K har nu också börjat utveckla en vitalare webbplats under grundlagen. Ja, det finns en lång rad seriösa alternativa medier på nätet. Det blir kanske också nödvändigt att utveckla alternativa mediekanaler oberoende av nätjättarna Facebook, Google (YouTube), Amazon… och se till att yttrandefriheten utvidgas att även i praktiken gälla på nätet.
Men, det kanske svåraste av allt blir att få med oss tittarna och läsarna, vilket jättarna kommer att göra allt för att förhindra. Inga medel eller ansträngningar kommer de att spara på för den saken. Underhållning och pornografi kommer att bli deras vapen. Som sagt, hur det ska gå till vet ingen idag.
Först publicerad på fib.se.
Det är INTE svårt att få med sig tittarna och läsarna bort från monopolkapitalets YouTube. Det är lätt. Man måste helt sonika bryta med dem och använda de fria öppna alternativen som de inte kan köpa, t ex archive.org som rekommenderas av fsf.org
Det finns även mindre privata aktörer, för de som tror att kapitalismen är bra, men de kan också köpas upp av monopolkapitalets bläckfiskarmar givetvis, för att förhindra det fria ordet.
Hur det går bestämmer vi alla tillsammans, men att demokratiska friheter allt mer definieras av digitala friheter är helt uppenbart. Är man för demokrati bör man verkligen bojkotta monopolkapitalets plattformar, annars riskerar man att göra sig till åtlöje.
Man kan likna det med att man råkar gå ner sig i ett träsk av misstag, och plötsligt förlorar både byxor och pengarna där, sedan springer hem till Mamma och gråter med rumpan bar, för att nästa dag göra om det hela igen… men denna gång fullt medvetet. – Varför?
Bra jobbat, Knut L!