Det gick bra för Ylva Johansson, som man säger. Innan glorian från skolministertiden slocknat tjänade hon storkovan på det helt misslyckade utbildningsföretaget i IT-branschen ”Veta mera”. Kommunförbundet och andra stora organisationer pumpade in riskkapital. Miljonerna rullade verkligen. Allt är väl belagt. Det skrevs en del i pressen 2004 när hon fick en ny ministerpost av Göran Persson.Ylva J var skolminister 1994-1998, under socialdemokraternas allra uslaste skolpolitiska period. Hon höll mest på med avledningsmanövrer medan Göran Persson rev och slet i skolfundamentet. Hon har nyligen av Stockholms arbetarekommun valts att utvärdera socialdemokraternas skolpolitik. Ett sämre val vore knappas möjligt.
Som skolminister var datorisering av lärarkåren hennes stora nummer. Det väldiga ITiS-projektet sjösattes 1999 och pågick till 2002. Ett uttalat krav var att lärarnas ITiS-arbeten skulle bygga på ”arbetslag” och ”problembaserat lärande”. Om respektive lärargrupp lydigt kallade sig ”arbetslag” och det man hittat på kallades ”problembaserat” så fick alla en egen dator som belöning. Klart att lärarna deltog med viss entusiasm.
Nu har hon alltså utvärderat sin gamla skolpolitik. I DN 2007-04-14 skriver hon att ”det i socialdemokratin ibland funnits en tendens att överbetona skolans omsorgsuppgifter och värdegrund på bekostnad av skolans kunskapsuppdrag och fostrande uppdrag, vilket tagit sig uttrycket att förskollärares och fritidspedagogers arbete värderats högre än adjunkters och ämneslärares” och att ”ämneskunskaper kan inte ersättas av värderingar eller förmåga att själv söka ny kunskap på Internet.” Vad kan hon mena med detta? Ingenting kan jag försäkra. Hon är enbart opportunist och kappvändare. Nu efter att Göran Persson kallat hennes man (Erik Åsbrink) för statskuppmakare i sitt 4-timmars TV-sända avskedstal till nationen, så vänder hon nu kappan efter nya vinden och satsar på nya hästar.
Hennes huvudbudskap framgår klart längre fram i artikeln. Det gamla vanliga vårdtänkandet – som hon just varnat för – träder fram; ”Elever med svårigheter i skolan är ofta barn och ungdomar med problem som inte heller kan lösas med mera betyg och mer undervisning … de behöver någon vuxen att tala med, någon att söka hjälp och vård hos. Därför bör vi storsatsa på elevhälsan. Skolsköterska, kurator, skolläkare och skolpsykolog … mottagningstiderna borde i princip fördubblas ute på skolorna.” Om kommunalisering och friskolereformerna – inte ett ord. Dem var hon ju med och genomförde och är de verkligt stora skolpolitiska svekfrågorna. Stockholms arbetarekommun har valt bocken till trädgårdsmästare, vilket gröper ur förtroendet även för dem.
