Roger Akelius styr sitt bostadsbolag Akelius från huset på Bahamas. (Bild från Hem&Hyra)
Mario Bergbäck fortsätter nu sin granskning av skolan, här i om hur ny lagstiftning kan bli ett hot mot möjligheterna att skapa en rättvis skola. Detta är den andra artikeln i en serie om tre.
När finansgurun Roger Akelius ville köpa 25 procent av aktierna i skolkoncernen Academedia blev svenska skolans brister återigen blottade. Akelius aviserade att barnens utveckling, inte vinstutdelning var det viktigaste och skolaktierna störtdök på börsen. Övriga aktieägare blev inte alls glada över Akelius aviserade skolvision om slopade vinster och affären stoppades till slut.
Om Akelius som finansguru är ensam med sin vision om slopad vinstutdelning står folkmajoriteten stadigt i sin ståndpunkt. Svenska folket vill ha vinststopp i skolan. Samtidigt som samtliga rödgröna partier inklusive centern har uttryckt mer eller mindre kritik mot marknadsskolan är det progressiva blocket långt ifrån sammansvetsat gällande skolans framtid. Högerblocket är desto mer eniga och vill skydda vinsterna, vilket kan bli en fråga om förändrad demokratimodell.
Inom statsvetenskapen brukar samhällsstyrning förstås utifrån två olika demokratimodeller som ställs mot varandra, kollektivistisk demokrati i kontrast till liberal demokrati. Medan vänsterorienterade partier förespråkat folkviljans utslag genom kollektivistisk demokrati, har högern istället velat styra samhället genom stark grundlag och domstolar som tolkar lagen.
Allt sedan demokratins införande har organiserade krafter inom högern med olika maktdelnings- och maktbegränsningsinslag försökt reducera den folkvalda majoritetens politiska inflytande. Syftet med högerns strategi är att motverka plebokrati, så kallat pöbelvälde och folkviljans oförutsägbarhet (gatans parlament kallade Olof Palme det), som om ”folkmassan inte vet sitt eget bästa”.
Juridifieringen av politiken och domstolarnas makt över vinstförbud
Med utgångspunkt i maktbegränsningsstrategin har moderaternas nuvarande justitieminister Gunnar Strömmer drivit frågan om stärkt grundlag och maktförskjutning till domstolarna. Den har resulterat i en ny grundlagskommitté, som kan få stor betydelse av två anledningar. För det första kan en grundlagsändring bidra till att låsa in skolvinsterna och för det andra även inskränka demokratin.
Grundlagen är s a s lagen ovanför lagen. Det hindrar tillfälliga majoriteter i riksdagen att med ett enskilt riksdagsbeslut stifta lagar som inskränker exempelvis yttrandefriheten. För att ändra grundlagen krävs två likadana beslut med ett riksdagsval emellan. I grundlagskommittén finns förslag om att stärka äganderätten. På så sätt berör grundlagskommittén skolägande och situationen i skolan kan komma att kopplas ihop med grundlagen.
Medborgerliga fri- och rättigheter är demokratins essens. Därför är de inskrivna i grundlagen. I Sverige är det riksdagens konstitutionsutskott som provar – men kan inte döma – endast uttala sig, om riksdagens ledamöter och regeringen följer lagen och grundlagen. Ett särskilt rättsförfarande prövar brott mot yttrande- och tryckfriheten, så kallade tryckfrihetsmål, där justitiekanslern (JK) är åklagare och där en tvärpolitisk lekmannajury dömer. I andra länder har man konstitutionedomstolar med höga politiskt utsedda jurister som kan döma i tvister om konstitutionen (i USA t ex). Enskilda medborgare kan också i Sverige föra saker till Europadomstolen redan idag, en domstol över vår grundlag.
Dels har politiken i allt högre grad juridifierats, m a o en förskjutning av makt från folkvalda politiker till icke-folkvalda juridiska experter, vilket tillhör den teknokratiska trenden. Dessutom har domstolarnas makt ökat och grundlagsprövningen förändrats gällande fri- och rättigheter i förhållande till enskilda. Trenden i högsta domstolarnas praxis har varit att fri- och rättigheter tolkas till fördel för enskilda. Därmed kan inte domstolar som prövar lagstiftning om vinstbegränsning endast ange skäl som skydd av ”angeläget allmänt intresse”, utan domstolen måste även pröva om allmänt intresse verkligen kan anses angeläget. Både äganderätten och näringsfriheten kan begränsas om domstolen anser det finnas ett angeläget allmänt intresse för t ex ett vinstförbud. 1)
I regeringsformen om ”Grundläggande fri- och rättigheter” står det: ”Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande […] utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Den som genom expropriation eller något annat sådant förfarande tvingas avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten.”
Eftersom högern ser risker med att domstolen kan tolka angeläget allmänt intresse till skolägares nackdel har det diskuterats om stärkt näringsfrihet genom lagkrav för inskränkningar i den friheten. Det kan få ödesdigra konsekvenser eftersom förbud mot vinster i välfärden och mot aktiebolag inom skolsektorn kan förhindras. Då blir det svårare att via demokratin ändra skolsystemet och förbjuda vinsterna.
För att konkretisera backar vi tillbaka bandet till mandatperioden 2014–2018 då vinster i välfärden stod högt på vänsterblockets dagordning. Vänsterpartiets krav på vinstförbud bidrog till Löfvenregeringens Reepaluutredning. Rent hypotetiskt kunde frågan om skolvinster bli rättssak om Reepaluutredningens vinstbegränsningsförslag röstats igenom i riksdagen. Diskussionen om Reepaluutredningens förslag och potentiella framtida vinstbegränsningsförslag är därmed inte en politisk fråga utan en rättslig fråga. Förslag om vinstförbud handlar om huruvida det strider mot så kallade överordnade normer och faller under normgivning, vilket avser när domstolen slår fast rättsregler. 2)
I sammanhanget är det viktigt att ta upp uppenbarhetsrekvisitet i Regeringsformen som slopats. Uppenbarhetsrekvisitet är uttryck för konfliktdimensionen mellan vänsterns kollektivistiska demokrati, folkviljan och riksdagens principiella överhöghet, vilket står mot högerns liberala demokrati och strävan efter skydd för enskilda mot staten, mot tillfälliga riksdagsmajoriteter och mot bristfällig lagstiftning. Den historiska vänster-högerkonflikten löstes alltså genom domstolarnas ”uppenbarhetsrekvisit”, alltså lagar som uppenbart stred mot grundlagen skulle inte tillämpas. 3)
Eftersom ”uppenbarhetsrekvisitet” har slopats finns den rättspolitiska konflikten istället i Regeringsformens lagtext. Nuvarande formulering i RF anses bidra till stärkt normprövningsskyldighet för domstolarna. Det gäller framförallt brott mot enskildas fri- och rättigheter, vilket gör domstolarnas normprövningsskyldighet särskilt angeläget i frågan om vinstförbud.
Om liknande situation med vinstbegränsningsförslag uppstår i framtiden blir Högsta domstolen och/eller Högsta förvaltningsdomstolen avgörande instans. Domstolarna måste även förhålla sig till europeiska rättsregler med krav på proportionalitet för den här sortens förbud.
Vänsterns strategi för grundlagsförändring och ägardemokrati
Grundlagsfrågan kan på sikt bli en konfliktdimension och mynna ut i en tydligare vänster-högerkonflikt, som progressiva kan vinkla till sin fördel. Vänsterns grundlagsstrategi borde handla om att förhindra högerblocket från att stärka egendomsskyddet och näringsfriheten. På så sätt skulle högern få det svårare att skydda aktiebolagsskolornas fria vinstuttag genom grundlagsändring. Barns rätt till utbildning är dessutom en mänsklig rättighet, enligt artikel 26 i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter och även en grundlagsstadgad rättighet enligt 2 kap. 18 § RF.
Det skulle vara intressant med en ny utredning om hur svensk grundlag kan förändras i syfte att stärka skolbarnens rättigheter till likvärdig utbildning. En sådan utredning borde även kunna komma fram till hur grundlagen kan förbjuda vinstuttag inom skolverksamhet. Även förbud mot aktiebolagsskolor och andra bolagsformer som inte passar för skolområdet. Det är även angeläget att utreda förbud mot utländska ägare av skolor – inte minst ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv.
Alternativen till aktiebolagsdrivna friskolor lyser fortfarande med sin frånvaro. Dyster läsning om framtidens skoletableringar visar att fyra skolkoncerner står för ungefär 65 procent av totalt 107 ansökningar som blev godkända av Skolinspektionen avseende uppstart av nya friskolor. Trenden går mot att etablerade aktiebolagsskolor i stora koncerner får tillstånd att starta nya friskolor. I kontrast stod stiftelser, ideella, ekonomiska föreningar och enskilda firmor för endast tio ansökningar, varav endast tre fick tillstånd att starta nya skolor och endast två utöka sin skolverksamhet.
En kollektiv strategi för att gjuta liv i en framtida kooperativ samhällsklass som gemensamt äger kooperativa företag kräver ett paradigmskifte och en övergång från ”kunddemokrati till ägardemokrati”. Människor har redan vant sig vid att investera i och äga allt från bostad till aktier på börsen. Nästa steg borde vara den kollektiva utmaningen att ta över ägarskap i skolkooperativ. På samma sätt var det med övergången från envälde till demokrati som innebar större krav på människor att engagera sig i samhällsutvecklingen i föreningslivet och i kommunen. Nu bör demokratiseringen även omfatta skolan.
Om medelklassen har som ambition att organisera nya folkrörelser, demokratisera välfärdssektorn och driva kooperativa skolor finns också behov av att skapa en långsiktig mandatöverskridande skolmajoritet i riksdagen. Både centern och liberalerna behöver vara en del av en progressiv utopi. I tredje och sista artikeln funderar jag på hur vänsterblocket skulle kunna skapa en progressiv skolmajoritet i riksdagen.
Källor:
1) Regeringsformens skrivning om näringsfriheten är minst sagt försiktig och skulle med fördel kunna bli tydligare. Till exempel bör det övervägas att införa ett lagkrav för inskränkningar i friheten. Såväl egendomsskyddet som näringsfriheten kan begränsas under förutsättning att det finns ett angeläget allmänt intresse, ett förhållande som är svårt att ifrågasätta. Samtidigt lämnar formuleringen en öppning för tolkning och i sämsta fall godtycke. Läs mer här.
2) Frågan om Reepaluutredningens förslag strider mot överordnade normer är inte en politisk fråga utan en rättslig fråga. Detta har blivit mer accentuerat efter det att det s k uppenbarhetsrekvisitet i RF slopades vid årsskiftet 2010/11 (SFS 2010:1408). Frågan kommer också helt säkert att bli en rättssak om Reepaluutredningens förslag, trots all kritik, ändå röstas igenom i riksdagen. Det blir då Högsta domstolen och/eller Högsta förvaltningsdomstolen som kommer att få ta ställning till frågan. Den tiden är sedan flera år förbi när konstitutionsutskottet eller riksdagen i någon annan konstellation ansågs som det organ som slutligt skulle ta ställning till om en föreslagen ”vanlig” lagstiftning är grundlagsstridig eller inte. Traditionellt anses att grundlag skall tolkas och tillämpas efter bokstaven. Numera är detta inte lika givet, särskilt inte när det gäller fri- och rättigheter till förmån för enskilda. Utvecklingen i de högsta domstolarnas praxis får nog sägas gå mot att fri- och rättigheter tolkas till förmån för den enskilde, möjligen med undantag för sådant som uttagande av skatt. Vad som säkert kan sägas är att det vid en lagprövning av en lagstiftning om vinstbegränsning inte räcker för den prövande domstolen att konstatera att lagstiftaren påstår att vinstbegränsningen införs för skydda angelägna intressen. Läs mer här.
3) Uppenbarhetsrekvisit, sid 16
