Foto: AFP
En befrielse att fallet Assange äntligen kunnat lösas upp – men bara personligen för Julian Assange. Efter att orättfärdigt ha hållits fängslad och torterad i 14 år – falskt anklagad, riskerande mer än 100 års fängelse – har han nu tvingats erkänna sig skyldig till ett brott han aldrig begått. Han borde ha frikänts helt och fått ett ansenligt skadestånd för allt lidande han orättmätigt tvingats utstå. I ett rättssamhälle hade en sådan upplösning varit den enda möjliga.
Alltså, uppgörelsen är en stor seger för yttrandefrihetens dödgrävare. Den amerikanska staten lyckades till slut få Assange att framstå som en brottsling och därmed skrämma journalister världen över från att rota i USA:s skumraskaffärer utomlands.
Samtidigt läser vi om hur hederliga journalister, som försöker göra sitt jobb, tvingas bort från våra stora medier (MSM). Läs Malin Ekmans brev till sina kollegor. Läs också hur journalisten Peo Österholm bemöts när han tipsar de stora medierna om vem som sprängde Nord Stream-ledningarna.
I Sverige har fallet Assange redan satt skadliga spår i lagstiftningen. 1 januari 2024 fick vi ”lagen mot utlandsspioneri” för att inga svenska journalister ska komma på tanken att publicera uppgifter som kan skada samarbetet med främmande makt (USA och Nato). En USA-medborgare i tjänst på en svensk militärbas, som drabbas av samvetsbetänkligheter för olagligheter de begår i Sverige och som vill gå till svenska medier för att berätta, måste räkna med att bli bemött av kalla handen.
Supermakten USA besegrade till sist yttrandefrihetskämpen Julian Assange, utan att behöva ta livet av honom.
Till skillnad från Knut Lindelöf anser jag inte att att Assanges uppgörelse med de USA:s rättsväsende är ett ”nederlag för yttrandefriheten” eller att ”Supermakten USA besegrade till sist yttrandefrihetskämpen Julian Assange,…”. Detta lika lite som när Galilei gjorde avbön inför den katolska inkvisitionen var ett nederlag för sanningen och vetenskapen. USA står nu helt nakna och kan inte längre med någon trovärdighet propagera för att de är yttrandefrihetens hemvist i världen. De kan inte heller med någon trovärdighet anklaga stater som Kina och Ryssland för brister när det gäller yttrandefriheten. Sådana anklagelser tar fäste inte på grund av avsändaren Julian Assanges erkännande för att vara skyldig till ett fall av spionage var inte heller förbehållslöst, han sa i samband med erkännandet: ”Jag trodde att det första tillägget skyddade den aktiviteten.” och ”Jag tror att det finns en motsättning mellan det första tillägget och spionagelagen”.
Så jag anser inte att vår nödvändiga kamp för yttrande och tryckfriheten försvagades av Assanges erkännande då nästan alla vet att det var framtvingat.
Vi får se hur eftervärlden (och medierna) nu bedömer fallet Assange. Det vet vi inte än. Det är de som bestämmer bilden. DN skrev idag att hans frigivning också var en seger för yttrandefriheten, vilket jag ändå tvivlar på.
Det finns dock ännu en aspekt som varken Kenneth L eller jag nämnt och det är betydelsen av den omfattande kamp för hans frigivning som drivits av frivilliga krafter runt om i Västvärlden under hela hans fångenskap. Den har förmodligen räddat hans liv och öppnat många människors ögon för värdet av yttrande- och tryckfrihet i demokratin.
Är det det det fria ordets uppgång och fall min tidiga efterkrigsgeneration nu upplever, innan det är dags för oss att ”stämpla ut”?
Sorgligt må jag konstatera och dessvärre finns till synes inga hinder som kan stoppa detta mycket illavarslande som händer.
Trist det är i denna ödesmättade tid där allt focus, för människan på denna enda Jord, borde vara inriktad mot ett överhängande klimathot. Ett hot som kommer allt närmre den rika västvärlden, vilket bygger på fattiga delar av värdens råvara och arbetskraft. Dessa fattiga länder som dessutom, tveklöst är mest drabbade av naturens obevekliga hämnd.
Jag tror att Kenneth L har rätt. Alla som intresserar sig för fallet ser att Assange tvingades erkänna under vad som i praktiken var ett dödshot från USA.
Formellt är nu yttrandefriheten avskaffad i USA, men jag gissar att det blir svårt för den alltmer fascistiska falangen i det demokratiska partiet att skörda frukterna av denna ”seger”.
Snarare kan vi med säkerhet hävda att ”Kampen för yttrandefriheten rädda Assanges liv!”. Att yttrandefriheten därmed inte är räddad från attacker i framtiden kan vi också vara förvissade om! Läs också Malin Ekman och Peo Österholms inlägg! Två journalister av olika generationer som drar liknande slutsatser av samhällsutvecklingen! Tack Redax för alla publiceringar!
Jag tycker inte om Ditt ”men”. Jag skulle skriva Assange är fri, och ”ett nederlag” för yttrandefrihet?
Assange själv har sagt att The Espionage Act / Spionagelagstiftning är i strid med USA:s grundlag. Han har utmanat det rådande systemet som tolkar och tillämpar rättigheter som de vill. Assange har utmanat systemet och i det juridiska spelet har han redan lidit tillräckligt mycket och har varit under ”duress” (hot). Det juridiska spelet är inte bättre än ett kortspel, sällan någonting för purister.
Assange ser förfärlig ut i bilderna och jag hoppas att han får hjälp av den bästa medicinska
expertisen i hemlandet. Stella, barnen och familjen blir hans värn och tröst så att han kan gå vidare.
För ett halvt sekel sedan begick jag också ”en grov förbrytelse” (felony) men jag satte mig själv utom räckhåll för att undgå åtal. Om jag hade arresterats kunde jag teoretiskt ha
blivit dömd till 5 år och skulle ha frestats att erkänna mitt brott mot krigsbrott för en strafflindring. Ett nederlag för fredskampen och mig själv?
Portugiser, jänkarna och andra som kom hit under 60–70-talen kunde sätta sig utom räckhåll för repsessive stater men det hindrade inte insamlande av underrättelser om asylsökanden av Säpo som vidarebefordrats till respektive länder. US konsuln, Kautsky, i Stockholm på 70-talet sade att de visste allt om amerikanska asylsökanden tack vare det bilaterlala avtalet (försmak på allt som händer nu). Ett nederlag för svensk suveränitet?
Tack att Du och många har kämpat för Assange. Jag är inte otacksam mot Dig och andra. Ja, journalistik och pressfrihet är under hot även här. Kampen går vidare Knut, och jag vet att Du är med.
Tack!