Blev just uppmärksammad på att vännen Åsa Linderborg åter (15/10) har skrivit en lysande artikel i sitt Aftonblad. Det var för 15 dagar sedan och man skulle nästan kunna ana att det var efter att Jan Myrdal läst den som han skickade in sin artikel till Nya Tider. Hennes kalla hand mot Jan Myrdal i Aftonbladets spalter beror alltså inte på att de har skilda åsikter i de många sakfrågorna omkring högerpopulismen, utan har nog andra orsaker. Hon kanske tycker han skriver dåligt helt enkelt. Och det finns ju grindvakter på högre nivåer. Men det är bara spekulationer.
I artikeln skrev hon också allt det där som jag försökte uttrycka för en stund sedan i artikeln om Gellert Tamas och det svenska hatet.
Hon är glasklar i sina markeringar mot ”antirasisterna”. Hon pekar ut dem som klassföraktande, intoleranta och nedlåtande mot vanligt folk. Och det är just här som diskussionen nu är så glödande het. Jag citerar:
Vänstermärkta opinionsbildare är just nu så rädda för högerpopulismens framväxt att man medvetet håller igen relevant samhällskritik av rädsla för att den skulle spela SD i händerna.
Såskriver hon det som Ann-Charlotte Altstadt fick löpa gatlopp för för en tid sedan:
Även vi som försvarar asylrätten måste fundera över hur saker och ting ska lösas praktiskt – nu direkt – och vad det kostar på kort och på lång sikt. Då finns det olika sätt att räkna. Det är lätt att säga att ett människoliv inte går att värdera i pengar, det är svårare att säga att välfärd inte kostar.
Det är alltså i detta sammanhang man ska se både Stefan Lindgrens och Jan Myrdals provokativa inhopp i populisternas tidningar för att bryta detta ängsliga mönster. Bra alltså att vi har lite hårdhudade skribenter.
Det verkar som att fler och fler ser att en spade är en spade (att välfärd kostar pengar, och att migration kostar väldigt mycket pengar). Det verkar vara så att det är folk som Åsa Linderborg – som en gång hade nära kontakt med en härdarmästare i Västerås som hette något så vulgärt som Leif + Andersson – som äntligen börjar lyssna på vad dessa vulgära människor säger. Detta är utmärkt. Klassståndpunkten avgör!
Varför går SD framåt? Tror på 3 skäl.
1) De härkande klasserna (låt oss säga etablissemanget) stöder USA Natos krig i Mellanöstern som genererar flyktingkatastrofen.
2) Samma etablissemang säger till folk att de här flyktingarna måste vi ta emot
(vilket underlättar för USA att föra krigen).
3) Detta av ett etablissemang som i årtionden har genomfört nedskärningar m m för folket med motiveringen att det finns inga pengar. Nu senast exempelvis förlossningen och BB i Sollefteå. Detta ser folk och SD utnyttjar det och vänstern står handfallna och tar bara motsatt åsikt mot SD och tror då att de för en självständig politik, medan man i själva verket då har låtit sig styras av SD. Vänstern måste våga formulera en egen politik i dessa frågor.
Så sant så sant – men var finns den vänster som gör det? Men finns den, ska jag rösta på den!
Knut L!
Det finns en grundorsak till att solidariteten idag räknas i pengar i vårt land. Linderborg och Ahlstedt utgår från att ”det är lätt att säga att ett människoliv inte kan räknas i pengar, det är svårare att säga att välfärd inte kostar”.
Här hycklar Lindeborg, och Ahlstedt men även du Knut! Ni bortser helt från, eller låtsas inte om den gigantiska skattesänkning, som alliansregeringen genomförde under två mandatperioder (innan dess påbörjad av S)
Under den perioden sänktes skatten i Sverige med 987 miljarder jämfört med skattesatsen när alliansregeringen tillträdde. En del röster hävdar att skatteintäkterna ökade under perioden likafullt, vilket delvis stämmer, men det beror på rent matematiska faktorer.
Skatteintäkterna i statsbudgetarna sjönk under perioden framför allt till de offentligt finansierade verksamheter med ett flertal procent vilket är grundorsaken till sjukvårdens och andra offentliga verksamheters totala sönderfall i kombination med privatisering av verksamheterna.
När flyktingvågen sedan kom till följd av alla krigen, var den offentliga verksamheten redan en katastrof för alla pensionärer och allvarligt sjuka.
Då uppstod för första gången i vårt land diskussionen om att flyktingmottagandet eller invandringen måste minskas för att inte rent ekonomiskt slå sönder landets ekonomi.
Jag tycker hela det skådespelet är ett sorgligt hyckleri. Utan den gigantiska skattesänkningen hade vi om den politiska viljan funnits, haft en helt annan situation.
Men naturligtvis. Vem tjänar på att spela ut sjukvård och andra offentliga verksamheter mot svensk över och medelklass? De grupper som gynnas av nedskärningarna (tills de själva blir allvarligt sjuka) och samtidigt är de väljare som jagas av de traditionella politiska partierna i mitten, inklusive Socialdemokraterna.