Brott och straff

År 1978 blev en polisman på Northwestern University i Illinois lindrigt skadad av en brevbomb som anlänt med posten. Nästa år blev en student på samma universitet skadad på samma sätt. Det väckte ingen större uppmärksamhet.

Men senare samma år sprängdes en bomb i ett flygplan på väg från Chicago till Washington DC. Bomben var tillräckligt kraftig för att planet skulle störta, men något gick fel. Resultatet blev tryckfall och ett dussintal rökskadade passagerare, som skickades till sjukhus efter nödlandning.

Bombningarna fortsatte sedan sporadiskt med något års mellanrum, men efter ett tag kunde ett mönster urskiljas. De drabbade universitet och flygbolag och mot slutet av 1980-talet databutiker. Någon som kommit på kant med ”det moderna” satt och knåpade ihop bomber som postades till vitt skilda platser i landet och med långa mellanrum. FBI började tala om ”University and Airline Bomber”, förkortat UNABOM, vilket snart blev ”the Unabomber”.

Efter att två personer knutna till skogs- respektive oljeindustrin dödats av hans bomber 1994 och 1995, skickade han ett ultimatum till diverse medier. Han hade skrivit en 35.000 ord lång essä, ”Industrial Society and Its Future”, vilket FBI döpte till ”Unabomber manifesto”. Om de publicerade det ordagrant, skulle han upphöra med sin terrorism.

Myndigheterna gav grönt ljus i hopp om att spara människoliv och, inte minst, att komma bombaren på spåren. Mjukporrtidningen Penthouse erbjöd sig publicera i hopp om att någon läsare skulle kunna identifiera författaren. Men nej, ”the Unabomber” krävde att bli publicerad i en ’respectable’ tidning. Det blev Washington Post som ställde upp.

Den 19 september 1995 kunde vi läsa ”manifestet”. Inte oväntat var industrialismens genombrott det stora misstaget/tragedin i mänsklighetens historia. Manifestet behandlades med förvånansvärd respekt, och snart cirkulerade det som ett separat häfte. Men då hade han redan avslöjats.

Theodore John Kaczynski, född 1942 var en ovanlig matematisk begåvning. 20 år gammal tog han en fil kand på Harvard, och vid 25 hade han doktorerat i matematik på University of Michigan. Samma år utnämndes han till ”associate professor” på UC Berkeley, den yngste i universitetets historia.

Under det tumultartade 1968 var han bara något år äldre än de matematikstudenter han undervisade. Han gick omkring i slips och kostym och verkade helt ointresserad av antikrigsdemonstrationer och medborgarrättsrörelse. Föreläsningarna läste han från manuskript och vägrade svara på frågor från sina studenter. Han var kort sagt mycket impopulär.

Så när han oväntat drog iväg till Montana året efter var det få som saknade honom. Där byggde han ett skjul (”cabin”) i skogen och bodde där utan el och rinnande vatten ända tills FBI kom och knackade på den 3 april 1996.

Den som känt igen hans stil i manifestet var hans yngre bror och tidigare beundrare. I den närbelägna staden var han känd för att beställa klassiska romaner på originalspråk, vilka han satt och läste på biblioteket. Familjemedlemmar besökte honom ibland och bidrog till att finansiera hans enkla tillvaro. 

Jag läste ”manifestet” för över 20 år sedan. Det bestod av ett monomant uppradande av diskutabla ”sanningar” och följande lika diskutabla slutsatser. Skribenten var uppenbarligen en man som aldrig debatterat sina idéer med andra människor och inte heller tålde att bli motsagd. Mycket utrymme ägnades åt polemik mot ”leftists” och ”the left”.

Femton år senare publicerades i Norge ett betydligt tjockare ”manifest” av terroristen Anders Breivik. Dock inte under eget namn utan under det tjusigare Andrew Berwick.  Bland annat kopierade han delar av Kaczynskis manifest utan att ange källan. ”Leftist” är utbytt mot ”kulturmarxist” och ”black people” mot ”muslimer”.

Förutom matematikprofessor har Kaczynski titulerats domestic terrorist, anarcho-primitivist, ludite mm. Hans ”cabin” konfiskerades av regeringen och ställdes ut som museiföremål i Washington fram till 2019. Större delen av inredningen i denna skogskoja auktionerades ut 2006 på en ”reasonably advertised Internet auction” och inbringade 15 miljoner dollar(!), vilka skulle fördelas mellan hans offer. Hans brev gick separat för några 100.000 dollar. Inför 1996 års presidentval fördes en inte alltför seriös kampanj, ”the Unabomber for President”.

Han klarade sig med nöd och näppe undan dödsstraff och sitter sedan 1998 av åtta livstidsdomar i ett ”supermax” fängelse i Florence, Colorado. Där fick han sällskap med bland annat 1993 års World Trade Center bombare Ramzi Yousef och 1995 års Oklahoma Citybombare Timothy McVeigh. Den senare förflyttades dock snart till den federala avrättningsplatsen i Terre Haute, Indiana, där han giftinjicerades den 11 juni 2001 på dagen tre månader före ”9-11”, som fick alla tidigare terrorister att framstå som just ”domestic”.

Andra kändisar i detta ”Alcatraz of the Rockies” är den brittiske så kallade skobombaren Richard Reeves, som år 2001 monterade en oduglig bomb i sin ena sko, vilken han följaktligen misslyckades med att detonera under en flygresa till USA. Det är honom vi har att tacka för att vi måste ta av oss skorna i säkerhetskontrollen på flygplatserna. Han fick tre livstidsdomar plus 110 år.

Dessutom befolkas ställets ljudisolerade isoleringsceller av Bostons maratonbombare, Atlantas olympiadbombare, folk som bombat en bar för lesbianer och en abortklinik, en gammal polare till Usama bin Laden, en boss för en mexikansk drogkartell m fl. Det var hit som Julian Assange tänktes skickas, när utlämningen stoppades av en domare i London av humanitära skäl.