Det är den här framtidsvisionen det handlar om…
Häggviks trafikplats norr om stan, påfart till ”förbifart Stockholm”.
Mark- och miljödomstolens tillstånd för Cementa att fortsätta bryta kalksten ur den gotländska berggrunden går mot sitt slutdatum, 31 oktober 2021. Enligt svenska miljölagar, regler och myndigheter kan man inte få nytt tillstånd med mindre än att man uppfyller just dessa lagar och regler.
Men, eftersom Sverige är helt beroende av Cementas produktion av cement för betong, och några ersättningsproducenter inte finns, riskerar stora delar av byggbranschen att tvärstanna efter 1 november 2021.
Jag har försökt läsa runt lite om denna kritiska process som tycks blotta en mycket öm punkt i svensk politik. Förutom att Mark- och miljödomstolen har synpunkter på Cementas fortsatta brytning vill Naturvårdsverket enligt DN 12 augusti nu stoppa planerna på ”Tvärförbindelse Södertörn”. De menar att det är oförenligt med de miljömål om minskande CO2-utsläpp som borde gälla all samhällsplanering och all infrastrukturutbyggnad. Men statens andra hand i detta projekt, Trafikverket, ångar på som vanligt och räknar med en ökande biltrafik eftersom befolkningen i storstäderna kommer att fortsätta öka. Därmed ökar också biltrafiken. Det här kan inte ifrågasättas av Trafikverket. Här uppstår ett praktfullt samhälleligt och politiskt dilemma. Ska politiken styras av eller styra samhällsutvecklingen?
Så, om det nu faktiskt är så att ett stopp för CO2-utsläpp kan rädda oss från klimatkatastrofer, vilket senaste IPCC-rapporten med bestämdhet påstår, borde politiken och myndigheterna förstås se till att ett CO2-stopp blir verklighet.
De perspektiv som regeringskansliet ställs inför – av skickliga lobbyister – är att ett Cementa-stopp skulle medföra gigantiska omstruktureringar inom stora industrisektorer, hotande massarbetslöshet, företagsflykt, sjunkande tillväxt… kort sagt en ekonomi i ruiner. Det blir dem helt oöverblickbart och därmed ogörligt. Saken måste därför lösas och stackars nyttige Baylan fick denna heta potatisen i sitt knä. Därmed kommer med stor säkerhet Cementa att få fortsätta sin cementproduktion tills vidare. Regeringen (inklusive MP) kommer åter att köpa illusionen att framtida CO2-neutral cement, batterifabriker och elbilar är en framkomlig väg för att stoppa klimatkatastrofer. Det finns starkt fog för Greta Thunbergs kritik av världens ledare och mest inflytelserika, att de inte gör något.
Av någon för mig obegriplig anledning verkar dessutom storlobbyisterna mena att omställningen kan klaras utan kärnkraft. Därför kommer de också fortsätta klösa fram mer fossila bränslen (olja och gas) ur jordskorpan.
Självklara omställningar som borde upp på dagordningen är att bygga mer i trä, att satsa på riktigt miljövänliga kollektiva transportlösningar, att sluta frakta konsumtionsprodukter och mat kors och tvärs över jordklotet, att satsa på inhemsk matproduktion, att sluta elda fossilt, att hålla igång och utveckla kärnkraften – och att sluta delta i USA:s, Frankrikes och Natos djupt orättfärdiga krig.
Av allt att döma behövs alla dessa mycket genomgripande omställningar för att begränsa stora och små kimatkatastrofer i framtiden. Men här har som sagt samhället ett bastant motstånd från storlobbyisterna (med sin finansiella skugga i bakgrunden) som vill fortsätta och öka transporterna över världen, bygga batterifabriker, bygga elfordon och bygga solkraft och vindkraft med skattesubventioner, samt att lösa alla tekniska problem med AI.
För att nu till sist återgå till den svenska cementkrisen kan vi konstatera att cementindustrin är en av de verkligt stora källorna till växthusgaser. Inom EU står cementindustrin för 2–3 procent av alla CO2-utsläpp. Globalt är cementindustrins utsläpp ännu större, grovt sett 7-8 procent. Dessa fakta talar för att framtidens byggande borde spara på betongen.
Ursprungligen var det miljökonsekvenserna på Gotland som låg till grund för mark- och miljödomstolens tillstånd att bryta kalksten i Slite, ett tillstånd som alltså går ut den 31 oktober. Så Länsstyrelsen på Gotland, Mark- och miljödomstolen och Naturvårdsverket har mycket goda skäl för sina invändningar mot ett nytt brytningstillstånd till Cementa. Menar vi allvar med klimat- och miljöhot är det hög tid för slakt av en och annan helig ko. Cementaaffären framstår som en praktfull krock mellan folkstyret (demokratin) och kapitalets ohämmade tillväxt. Och den obehagliga frågan som kryper oss allt närmare är: Vem är det egentligen som är herre på täppan, folkstyret (demokratin) eller lobbyisterna med sin finansiella skugga?
Jag bor i Stugsund strax söder om Söderhamn. För 150–160 år sedan var Stugsund södra Norrlands största utskeppningshamn. Nu är det mest kustbevakning och fritidsbåtar som lägger till vid kajen. Med ett viktigt undantag! Till Cementa Depå kommer kontinuerligt fartyg för att lasta cement. Företaget i Stugsund omsätter SEK 2.400.000.000. Inte småpotatis alltså.
Nu tror de Gröna Khmererna att cement kan ersättas av något miljövänligt skönt och fint; syrenblommor? De tror ju också att stål kan tillverkas utan koks och kol och ersättas med vadå… porlande fjällbäckar?
Sverige behöver cement. Sverige behöver stål. Men vi behöver verkligen inte Per Bolund och de andra bondfångarna.
Tänk till om att vi klimatsansare har rätt i vår uppfattning om att gasen koldioxid är inget vred vad gäller global uppvärmning. Låt oss säga att klimatpanel IPCC endast är ett propandistiskt politisk blufforgan, vars främsta uppgift är att framställa statistik i det att påverka politiker globalt. Men för svenskar inklusive svenska politiker är Förenta Nationernas klimatpanel av samma värde som Jehovas Vittnen bibel. Jehovas Vittnen bibel får inte ifrågasättas, ty dess historiska händelser får inte ifrågasättas. Förenta Nationernas organ får inte ifrågasättas av våra politiker eller journalister eller inom läraryrket med flera yrken. Ty då blir de arbetslösa. FN är inget sanningsforum inom olika ämnen. FN är ingen GUD! Tids nog kommer alla klimatalarmister få göra avbön när realiteter kommer ikapp d v s efter en värmeperiod kommer avkylande tidsperiod.
För den som är intresserad av klimatologi — besök http://www.klimatsans.com eller Elsa Widdings ”Klimatkarusellen”. Tege Tornvall har också jobbat med boken ”Tänk om det blir kallare”. Mycket läsvärd!
Lästips under helgen:
Cement av Fjodor Gladkov, översatt till svenska av ingen mindre än Karin Boye.
Stål och slag av Nikolaj Ostrovskij, översatt till svenska av Elisabeth Pähn-Palm och Sören Rydström, med förord av Erik Blomberg
OBS!
Min Cementatext utgår från att ett stopp av CO2-utsläpp kan hindra framtida klimatkatastrofer. Jag påstår inte att det är så, men det är vad ett samlat etablissemang inklusive stora delar av näringslivet påstår. Om det är så eller inte ligger utanför denna diskussionstråd tänker jag. Det intressanta är vad kapitalets lobbyister gör när deras gränslösa tillväxt hotas.
En bit in i texten till utskriften av Jefferey Sachs inlägg (som lindelof.nu länkar till) står det ”Alltså, vi har ett system. Men vi behöver ett annat system.” Jag utgår ifrån att denna ”hemska sanning” är den sanning som de knökrika fruktar mest av allt, och därför även i Sverige, via media som DN, SvD, SVT och SR låter dem säga ”Vi ska klara av´et…”
En del lögner upprepas titt som tätt. “Varmare väder leder till mer oväder” är en sådan. Det är skillnaden mellan kallt och varmt som skapar oväder inte värmen i sig. Och om nu polarområdena värms upp mer, vilket verkar vara fallet, så borde skillnaderna minska och ovädren bli färre.
Fredrik Charpentier Ljungqvist skrev nyligen en artikel i SvD där han påpekade att 1900-talet haft ett relativt lågt antal oväder med kraftiga översvämningar.
Anders Persson fick mig att köpa F.C.L:s bok Klimatet och människan under 12000 år. 12.000 år ger perspektiv.
Bertil C!
Om klimatförändringar orsakar en ökad frekvens av extremväder är en svår fråga, men vissa framsteg har nyligen gjorts.
Både högerns klimatalarmister och vänsterns klimatalarmister måste/bör studera facklitteratur i ämnet klimatologi. Och jag hävdar att ju mer jag studerar ämnet klimatologi, dessto mer förundras jag över klimatalarmisternas korridorsnack om att endast gasen koldioxid i atmosfären är grundorsak till global uppvärmning. Att exempelvis ignorera solens varierande utslungande energi från tid till annan är för dessa klimatalarmister just att ignorera, då de anser att solens energiutstrålning alltid är konstant.
Följande facklitteratur har jag i min bokhylla:
1) Falsk Alarm med Gösta Pettersson
2) Klimatkarusellen av Elsa Widding
3) Tänk om det blir kallare av Tege Tornvall
Förr i tiden när jag var ung kommunist fanns boken Studera och praktisera socialismen. En politisk bok. I dagsläget borde boken Klimatlära vara en revolutionär faktabok. Men vilka ska ge ut och konstruera denna faktabok? Klimatalarmister eller Klimatsansare?
Nej, jag är inte kommunist längre, då den ekonomiska verkligheten trängt på. Jag förordar blandekonomi då vissa ekonomiska funktioner kräver samhällelig samordning typ statens järnvägar. Tanken på blandekonomi är väl idag ett revolutionärt ställningstagande i relation till högerliberaler och vänsterliberaler typ sossar.
Skall bli spännande se den teater som nu utvecklas av politiker som Bolund och hans sort. Blir också spännande se hur Grönköpings Veckoblad bedömer läget. Man frågar sig om vi orkar bära all denna spänning?
Det är sant att cementindustrin hör till de stora utsläpparna av koldioxid. Med den reservationen att den koldioxid som frigörs när kalksten (som kemiskt sett är kalciumkarbonat, CaCO3) genom att hettas upp omvandlas till bränd kalk (kalciumoxid, CaO) på nytt tas upp av cementen/betongen, när denna ”härdar” – med andra ord når full hållfasthet. Den senare processen är dock långsam.
Utvecklandet av cement och betong – där det senare materialet huvudsakligen är cement blandad med grus – skedde långt före den kapitalistiska epoken. Romarna behärskade till exempel konsten att bygga i betong till fulländning, vilket en byggnad som Pantheon, troligen uppförd av kejsaren Hadrianus omkr. 125 e Kr och vars kupol har en diameter av 43 meter, vittnar om.
”Armerad betong” – betong förstärkt med stålstavar – är dock av senare datum och utvecklades i USA för att bl a underlätta byggandet av skyskrapor. I Sverige introducerades tekniken av finansmannen Ivar Kreuger, som tillsammans med ingenjören Paul Toll i början av förra seklet blev landets främsta byggherrar. (Stockholm Stadion, varuhuset NK, Filmstaden, Villagatan 13 och många andra byggnader. Den som är intresserad kan läsa om detta i mina artiklar om Kreuger i Förr och Nu, del 1 och del 2.)
Hur vi i framtiden ska klara oss utan cement och betong får tills vidare anses som en obesvarad fråga.
Per-Olof K!
Så när man gjuter alla de enorma betongkonstruktionerna i t ex Förbifart Stockholm kommer CO2 att tas ur atmosfären i motsvarande mängd som bränningen av CaCO3 till CaO alstrade i cementtillverkningen?
När jag glömmer en 25 kg cementsäck – vilket hänt flera gånger – i en kall bod ett par år är den hård som sten och obrukbar ;). Har den då återtagit den tidigare producerade koldioxiden från atmosfären?
Alltså, är allt detta ett nollsummespel ur CO2-synpunkt?
Knut L!
I princip är det ett nollsummespel, även om tidsaspekten är viktig. Förmodligen tar det år innan cementen/betongen i en stor byggnad återtagit all koldioxid som frigjordes vid materialets tillverkning.
Hur den energi som krävs för omvandlingen av kalksten till bränd kalk (vid omkr. 1.400-1.500 grader Celsius) produceras är naturligtvis lika betydelsefullt. Om energin produceras med fossilt bränsle, t ex kol, blir CO2-utsläppen förstås långt värre än om man använder sig av icke-fossila energikällor.
Min personliga uppfattning är att mer talar för att IPCC:s slutsatser är riktiga än för motsatsen.
Av Per-Olof Källs komplettering att betongens (cementens) förmåga att sluka CO2 vid sin bränningsprocess kompenserar stora delar av tillverkningens utsläpp av CO2 drar jag slutsatsen att problemet i ännu högre grad hamnar i lobbyisternas påverkan på regeringen för att köpa illusionen om att framtidens transporter kan lösas med ökad bilism (elbilar och batteritillverkning – utan kärnkraft). Men det kommer såvitt jag kan bedöma att korka igen storstäderna och kräva utbyggnad av trafikleder kors och tvärs genom dyrbara skogar och över dyrbar åkermark. Det förblir alltså en illusion.
Knut L!
Jag tror som du att det är en illusion att vi kan klimatanpassa samhället utan genomgripande förändringar av vår livsstil. Jag har intrycket att det också är vad Greta T försöker säga.
Småbrukaren och debattören Gunnar Rundgren skrev en intressant artikel om detta på SvD Debatt häromdagen, ”Vi bör sluta hymla om klimatomställningen”.
Kanske är denna kommande nödvändiga omställning mänsklighetens sista chans. Med lite tur kan det också bli en spännande resa in i – som Marx kanske skulle sagt – frihetens rike.
Nej! Cements och kalks totalt inbegripna kemiska processer är definitivt inget nollsummespel. För att t ex kalksten (kalciumkarbonat) skall först kunna omvandlas till bränd kalk (kalciumoxid) och i den processen avge koldioxid krävs det ett tillskott av energi. Hur skall den energin tillföras, och varifrån kommer den?
Redan för något år sedan hörde jag om LKAB:s experiment med att framställa stål ur järnmalm genom att reducera ut järnet inte med kol utan med väte. Då bildas ingen koldioxid utan vatten. Jättebra, men framställning av väte är en energikrävande process, och varifrån skall den energin komma?
När man undervisar små barn om ström nöjer man sig ofta med att säga att ström till Tv:n, kylskåpet och tvättmaskinen kommer från ”två hål i väggen”, och den är farlig (den innehåller energi). När de blir äldre får man förklara mer, och när barnen blir som vi, måste de dessutom förstå att ”den gröna energin” i form av t ex solpaneler och vindsnurror kräver cement och metaller som kräver … just … och inte bara det, utan bra med utrymme också. Många av våra politiker, inte bara miljöpartister, synes mig närmast vara mest som små barn.
Om man söker på ”solenergi” hos steigan.no får man 34 träffar. Läser man dessa artiklar får man en ganska bra uppfattning om hur illa beställt det är med både kunskaper och vilja när det gäller den verkliga innebörden av ”grön energi”.
Knut min vän,
det Du skriver om det man här på Gotland kallar ”Cementakrisen” illustrerar en av alla dessa målkonflikter som tryfferar – och infekterar – miljö-, energi-, industri- och infrastrukturpolitik. Här såväl som i andra länder. Domstolsutslaget har som väntat tudelat den gotländska opinionen i tidningarna och P4 Gotland. Å ena sidan MP och V (har större stöd här än i riket) som hurrar, å den andra S och M vilka vill ha fortsatt kalkbrytning och cementproduktion. C, L och KD ligger lågt, mumlar av och an än så länge.
Bevarandet av rödlistade arter, 150 st i den beramade Ojnareskogen, men framför allt öns långsiktiga vattenförsörjning. Vår sprickfyllda kalk-berggrund är inte bra på att hålla grundvattendepåer utan de omfattande våtmarker som dränerades 1850-1950 för jordbruket. Vattnet är prio ett för alla partier på ön utom möjligen SD. De tiger än så länge. Men insändardebatten är på väg att bli alltmer polariserad. Lägg därtill årets rekordturism som frestade hårt på vattenresurserna. Tankbilar till bl a Fårö och Åminne.
Så har vi försörjningen av byggnadsmaterial till byggindustrin (bostadsbristen!), anläggningsdito (eftersatta vägar och järnvägar!), bilindustrin (med krav på energi och sällsynta jordartsmetaller för batteritillverkning, ska vi picka upp halva Västerbotten!). För att inte tala om vår framtida energiförsörjning för serverhallar, vätgasbaserad pellet- och stålproduktion i Norrbotten och en tredje elkabel till Gotland. (Serieproducerade modulära kärnkraftverk – Sabuni har krävt ett på Gotland – eller bygga ut tre av de fyra ännu orörda Norrlandsälvarna, då blir svåra konflikter med Sapmi. Båda energislagen kan fungera som reglerkraft när det inte blåser eller solen inte skiner. Var god och välj!).
Bara utbyggnaden av kraftnätet lär leda till konflikter mellan bevarandeintressen och någorlunda fungerande energiförsörjning till Sydsverige. Så här kan jag hålla på ett bra tag till. För ett par månader sedan var jag gäst på en liten middag med miljöpartister. När jag påtalade några av de här målkonflikterna blev de allt längre i ansiktena, och lite purkna. Ergo; jag svor i kyrkan, det framgick tämligen klart att de ej tänkt igenom de svåra målkonflikter som står framför dem under kommande år och decennier.
Min preliminära slutsats är att många – kanske de flesta – av våra politiker är vagt medvetna om dessa och liknande bekymmer. Men, de är klämda mellan Scylla och Charybdis. Omval och positioner vart fjärde år står på spel. Därav den besluts-skleros som i praktiken anfäktar beslutsfattare i politik och näringsliv mellan de stora orden i högtidstalen.
Jag har för närvarande ta mig tusan inte en aning hur dessa – och en del andra – svåra ekvationer ska lösas!
Optimismen min är begränsad…