Å vilket galet krig! är titeln på en ny bok av Peo Österholm, som han nu ger ut i egen regi. Den handlar om Irakkriget ur alla tänkbara aspekter.
Jag träffar Peo över en kopp kaffe och frågar honom hur han kunde ta sig an ett sådant här mastodontprojekt? Och han berättar att det var som med till exempel boken Buskpel, om svenska spelmansstämmor, att när han sätter igång med ett bokprojekt vill han täcka in alla tänkbara aspekter av sitt ämne. Det här säger möjligen något om denna engagerade journalistsjäl.
När Peo efter hand blev allt mer klar över att bilden av Irakkriget och USA:s framfart faktiskt i huvudsak är dold för de allra flesta kunde han helt enkelt inte släppa taget.
Det här projektet började för flera år sedan med att han ville skriva en bok om demokratibegreppet, det som varit bärande för USA:s alla krigståg från Koreakriget till dagens Mellanöstern. Vad är det som får västvärlden (USA) att utnämna vissa länder till demokratier och andra till diktaturer? frågade han sig och säger…
”Genom detta hamnade jag i Irak och på frågan varför just Irak blev USA:s mest avskyvärda diktatur? Och så fastnade jag där, i det galna Irakkriget.”
Alla krig är förstås galna, säger han, men just detta krig hängde särskilt mycket samman med USA:s och George Bush-administrationens monumentala okunnighet. Dom trodde det skulle vara som i Afghanistan, ett outvecklat bondeland. Men här hamnade de plötsligt i ett land med ett avancerat utbildningsväsen, utvecklad socialpolitik, hälso- och sjukvård – men förstås utan yttrandefrihet, eftersom det inte fanns någon politisk frihet. Bathpartiet bestämde allt.
Peo kommer nu igång att berätta om förhållanden och omständigheter, som i den här koncentrerade formen sannerligen är chockerande och som borde få mer spridning.
”Ta det här med den förste amerikanske ståthållaren Paul Bremer, han upplöste helt enkelt Bathpartiet. Men eftersom partiet länge varit statsbärande så föll hela administrationen ihop som ett korthus. 500 universitetsprofessorer sköts ihjäl t ex. De fick ett brev där de uppmanades ’Ge dig av eller dö!’ Klart att många flydde. Till och med lärare på tandläkarhögskolan i Bagdad mördades.
Bremer lät också helt sonika upplösa armén. 100.000-tals yrkesmilitärer fick sparken. 40.000 fick visserligen vara kvar, men utan vapen. Av alla avskedade blev det först en motståndsrörelse, som efter Libyen-kriget blev organisatorisk och militär ryggrad i den Islamiska Staten.
Jordbruket är en annan fantastisk historia. I Irak hade bönderna odlat vete i mer än 10.000 år på sitt speciella sätt, anpassat till områdets mycket speciella klimat- och odlingsbetingelser. Man kunde sin sak och såg till att varje år samla ett överskott för utsäde till nästkommande år. Störningar riskerade att leda till försörjningskriser.
Men nu skulle USA ’demokratisera’ det irakiska jordbruket. Därför förbjöd Bremerstyret böndernas urgamla metoder och införde en monopollag som innebar att alla måste köpa amerikanskt utsäde från Monsanto. Tre olika vetesorter tillhandahölls, alla för pastatillverkning, en fullständigt okänd matprodukt i hela Mellanöstern. Resultatet blev att 10.000-tals bönder fick överge sina odlingar varpå städerna översvämmades av en utblottad bondebefolkning. 1 miljon samlades bara i Bagdad.
Den amerikanska ambassaden i Bagdad är ett kapitel för sig. Den var lika stor som Gamla stan plus Riddarholmen och hade fem meter tjocka murar. Där inne kurade 16.000 amerikaner inklusive familjer och alla typer av säkerhetspersonal. Där fanns allt, hälsovård, restauranger, nöjesetablissemang, frisörer, ja allt man tror sig behöva. Ett litet USA i miniatyr. Därifrån tänkte man sig antagligen att kontrollera hela Mellanöstern. Men så blev det i alla fall inte.
Idag förekommer knappt någon rapportering om vad som händer i Irak. Det beror på att ingenting fungerar där. Hela USA:s Irakäventyr är ett komplett och mycket grymt fiasko. Det var Iraks enorma oljereserver som lockade dit USA. Men i samband med invasionen slogs oljeproduktionen helt sönder och har ännu inte börjat fungera. Ingen vet hur allt fungerar i Irak idag.”
Jag försöker stoppa Peo och säger att några godbitar ska väl finnas kvar till dina bokläsare.
”Jo, kanske det, men det här vill jag gärna att du får med…
När kaoset efter invasionen 2003 var närmast oöverblickbart försökte Busch-administrationen skicka ut ett gäng unga lydiga amerikanska tjänstemän för att ta kontrollen över Iraks statsapparat och ta ledningen i de olika departementen. Men det gick förstås mycket illa. Till exempel sattes Andrew Erdman, en 36 årig just utexad filosofie doktor i historia, att leda Iraks hela Utbildningsväsende. Utbildningsministern var nämligen arresterad. Erdman kunde inte ens arabiska. Det funkade förstås inte och han gav snart upp.”
Peo Österholm är pensionerad journalist. Han har jobbat på Norrtelje tidning och Svenska Dagbladet och ägnar sig idag vid sidan av sitt skrivande åt musik och barnbarn-passning. Han är spindel i nätet för den stora Oktoberstämman i Uppsala, en årlig manifestation för svensk folkmusik och dans. Han är själv riksspelman på kohorn och spelar nyckelharpa. Men, framför allt är han bleckblåsare och spelar kornett i två band. Observera att dessa band spelar nästan uteslutande amerikansk dixielandjazz.
I slutet av boken kan man konstatera att källorna till en del består av böcker och tidskrifter. Men framför allt är källorna Internetbaserade, och i mycket hög grad amerikanska sådana, som alltså ligger där helt öppet för alla att snoka fram. Man kan undra vad alla grävande journalister har gjort istället för att gräva fram alla dessa fakta.
Peos dotter Cecilia Österholm är – inte helt förvånande – också en framgångsrik folkmusiker med nyckelharpan som sitt huvudinstrument. Eftersom hon också jobbar med grafisk design har hon bistått sin far med formgivningen av boken.
Inget förlag vill ge ut en sådan här bok, säger han.
”Förlagen har en kopiös överutgivning och säljer ut sina överfyllda lager till enorma underpriser. Bara författare med stjärnsataus är lönsamma idag. Man går garanterat med förlust på att ge ut smalare böcker. De stora förlagen skulle dessutom avvisa den här boken av politiska skäl.”
Välkomna på boksläpp den 6 november klockan 19 på Klubb Hijazz, Östra Ågatan 93 i Uppsala. Då berättar Peo mer om boken, du kan då också köpa den till ett bra pris och alla kan dessutom få sig något till livs. Kanske blir det också någon musikalisk överraskning.
”Alla krig är förstås galna, säger han….” Anser du också det Knut?
”Politik är krig utan blod – krig är blodig politik” sådan är också min uppfattning, inte att krig är galna. Är inte USA:s krig i Irak ett bra exempel på detta? För inte är Irakkriget ett resultat av galenskap.
Bertil C!
I detta fallet är det Peo Ö:s ord, inte mina. Han svarar nog bäst själv för sina ord om detta. Men, lite galenskap är det allt inblandat i Irakkriget, eller hur? Det tycker jag framgår av intervjun.
Egendomligt att man måste påminna gamla ”maoister” om vad som en gång var obligatorisk läsning, Mao Tsetungs ”Om taktiken i kampen mot den japanska imperialismen” från 1936.
I kapitel 2 ”Krigets syfte är att avskaffa kriget” heter det inledningsvis:
”Kriget, denna monstruösa ömsesidiga människoslakt, kommer till slut att avskaffas genom det mänskliga samhällets framåtskridande, och detta i en icke allt för avlägsen framtid. Men det finns endast ett sätt att avskaffa det, och det är att bekämpa kriget med krig, att bekämpa kontrarevolutionärt krig med revolutionärt krig, att bekämpa nationellt kontrarevolutionärt krig med nationellt revolutionärt krig, och att bekämpa kontrarevolutionärt klasskrig med revolutionärt klasskrig. Historien känner endast två slag av krig, det rättfärdiga och det orättfärdiga. Vi stöder rättfärdiga krig och bekämpar orättfärdiga krig.”
Fotnot: I originalartikeln stod ”revolutionära och kontrarevolutionära” i st f ”det rättfärdiga och det orättfärdiga”.
Idag existerar fortfarande chockvågor från Irakkrigen! Tänker på Kuwait som invaderades av Irak och som i sin tur invaderades av USA:s president George Bush den äldre!
Nine Eleven – World Trade Center attacken! När ”Gud” talade till George Bush den yngre; ”you have a mission!” Enligt sägnen skulle detta kunnat rättfärdiga ett klartecken att radera ut Irak?
Det påstås att det var dogmatiska krafter som utförde flygattackerna! Vittnen såg ”förövarna” göra övningar med passagerarplan: start, landning & lågflygning till mångas förvåning helt öppet i USA! Att tillstånd givits är också känt! Hur mycket visste USA-administrationen av detta? Fanns hemliga sanktioner? Hur mycket visste de styrande egentligen? Ville de offra egna amerikanska liv och skuldbelägga Irak?
Det sägs att Bush´ rådgivare tyckte tillfället var ypperligt för en Invasion av Irak! Största anledningen sägs vara oljan! Efterbörden har resulterat i fruktansvärda lidanden med stora flyktingvågor och nya krig!