Mot bakgrund av den tilltagande livsmedelskrisen i Gaza minns Chris Hedges en svältkatastrof han en gång bevittnade i Sudan. Artikeln publicerades på hans Substack 8 februari. Översättning av Henrik Linde.
Det fanns aldrig någon möjlighet att Israels regering skulle gå med på den paus i striderna som föreslogs av utrikesminister Antony Blinken, än mindre en vapenvila. Israel är nu redo att utdela nådastöten i sitt krig mot palestinierna i Gaza – massvält. När israeliska ledare använder termen ”fullständig seger” menar de total decimering, total eliminering. År 1942 svälte nazisterna systematiskt ut 500 000 män, kvinnor och barn i Warszawas getto. Detta är ett antal som Israel avser att överträffa.
När Israel och dess huvudbeskyddare USA försöker stänga av United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East (UNRWA), som tillhandahåller mat och hjälp åt Gaza, begår de inte bara ett krigsbrott utan visar också ett flagrant trots mot International Court of Justice (ICJ). Domstolen ansåg att de anklagelser om folkmord som framlagts av Sydafrika, vilket inkluderar uttalanden och fakta samlade av UNWRA, var trovärdiga. Den ålade Israel sex provisoriska åtgärder för att förhindra folkmord och lindra den humanitära katastrofen. Den fjärde provisoriska åtgärden är att Israel säkerställer omedelbara och effektiva åtgärder för att ge humanitär hjälp och viktigt stöd till Gaza.
UNRWA:s rapporter om situationen i Gaza, som jag följde under sju år som reporter, och dess dokumentation av urskillningslösa israeliska attacker visar att, som UNRWA säger, ”unilateralt deklarerade ’säkra zoner’ inte alls är säkra. Ingenstans i Gaza är det säkert”.
UNRWA:s roll i dokumenterandet av folkmordet, liksom dess tillhandahållande av mat och hjälp åt palestinierna, gör den israeliska regeringen rasande.
Premiärminister Benjamin Netanyahu anklagade efter domstolsbeslutet UNRWA för att ha försett ICJ med falsk information. UNWRA har varit en israelisk måltavla i årtionden och nu har Israel bestämt sig för att organisationen, som stödjer 5,9 miljoner palestinska flyktingar i Mellanöstern med kliniker, skolor och mat, måste undanröjas. Israels förstörelse av UNRWA tjänar ett politiskt såväl som materiellt syfte.
Israels bevislösa anklagelser mot UNRWA om att ett dussin av deras 13 000 anställda var kopplade till dem som utförde attackerna mot Israel 7 oktober, varvid cirka 1 200 israeler dödades, gjorde susen. De ledde till att sexton av de största bidragsgivarna, inklusive USA, Storbritannien, Tyskland, Italien, Nederländerna, Österrike, Schweiz, Finland, Australien, Kanada, Sverige, Estland och Japan ställde in sina betalningar till det hjälporgan som nästan alla palestinier i Gaza är beroende av för sin föda. Israel har dödat 152 UNRWA-arbetare och förstört 147 UNRWA-installationer sedan 7 oktober. Israel har också bombat de lastbilar från UNRWA som transporterar förnödenheter.
Fler än 27 708 palestinier har dödats i Gaza, omkring 67 000 har skadats och minst 7 000 saknas, troligen ligger de döda och begravda under rasmassorna.
Mer än en halv miljon palestinier – en av fyra – svälter i Gaza enligt Förenta nationerna. Svälten blir snart allomfattande. Palestinierna i Gaza, av vilka minst 1,9 miljoner har drivits på flykt inom området, saknar inte bara tillräckligt med mat men också rent vatten, tak över huvudet och mediciner. Det finns mycket lite frukt och grönsaker. Obetydligt med mjöl för att baka bröd. Pasta, liksom kött, ost och ägg finns inte mer. Svartabörspriserna för torrvaror som linser och bönor har ökat med tjugofem gånger sedan före kriget. En säck mjöl på svarta marknaden har stigit i pris från 8 dollar till 200 dollar. Sjukvården i Gaza, med endast tre av Gazas 36 sjukhus delvis i drift, har i stort sett kollapsat.
Bombning av ”säkerhetszon”
Omkring 1,3 miljoner fördrivna palestinier lever på gatorna i den sydliga staden Rafah, som Israel utlyste som ”säker zon” men nu har börjat bomba. Familjerna huttrar i vinterregnet under tunna presenningar bland pölar av avloppsvatten. Uppskattningsvis 90 procent av Gazas 2,3 millioner invånare har drivits från sina hem.
”Det finns inget exempel sedan andra världskriget där en hel befolkning har förpassats till extrem hunger och nöd med sådan hastighet”, skriver Alex de Waal i The Guardian. Han är verkställande direktör för World Peace Foundation vid Tufts universitet och författare till Mass Starvation: The History and Future of Famine. ”Och det finns inget tillfälle under vilket den internationella förpliktelsen att stoppa det har varit så uppenbar”, säger han.
USA, tidigare UNRWA:s största bidragsgivare, försåg 2023 organisationen med 422 miljoner dollar. Finansieringsstoppet gör att UNWRA:s matleveranser, som redan är mycket knappa på grund av Israels blockader, i stort sett kommer att upphöra i slutet av februari eller början av mars.
Israel har gett palestinierna två alternativ. Försvinn eller dö.
Jag bevakade svälten i Sudan år 1988 som tog nära 250 000 liv. Det finns stråk i mina lungor, ärr efter att ha stått mitt ibland hundratals sudaneser som var döende i tuberkulos. Jag var stark och vid god hälsa och kunde bekämpa smittan. De var svaga och utmärglade och klarade inte av det. Det internationella samfundet gjorde, som nu i Gaza, mycket litet för att ingripa.
”Israel har gett palestinierna i Gaza två alternativ. Försvinn eller dö”.
Förstadiet till svält – undernäring – drabbar redan merparten av palestinierna i Gaza. De som svälter saknar tillräckligt med kalorier för att klara sig. I desperation börjar människor att äta djurfoder, gräs, löv, insekter, smågnagare och till och med lort. De lider av diarré och infektioner i luftvägarna. De river itu små bitar av mat, ofta skämd, och ransonerar den.
Snart saknar de tillräckligt med järn för att producera hemoglobin, ett protein i röda blodkroppar som transporterar syre från lungorna till kroppen, och myoglobin, ett protein som förser musklerna med syre. I kombination med brist på vitamin B1 gör det dem anemiska. Kroppen livnär sig på sig själv. Vävnad och muskler tynar bort. Det blir omöjligt att reglera kroppstemperaturen. Njurarna stängs av. Immunsystemet kraschar. Vitala organ – hjärna, hjärta, lungor, äggstockar och testiklar – förtvinar. Blodcirkulationen saktar ned. Mängden blod minskar. Infektionssjukdomar som tyfus, tuberkulos och kolera blir epidemiska och dödar människor i tusental.
Det blir omöjligt att koncentrera sig. Utmärglade offer ger efter för mental och känslomässig nedstängning och apati. De vill inte bli vidrörda eller förflyttade. Hjärtmuskulaturen försvagas. Även i vila är offren i ett tillstånd av virtuell hjärtsvikt. Sår läker inte. Synen är nedsatt med grå starr också hos de unga. Slutligen, sönderslaget av kramper och hallucinationer, upphör hjärtat att slå. Denna process kan ta upp till fyrtio dagar för en vuxen person. Barn, äldre och sjuka går bort snabbare.
Israels övergripande plan
Jag såg hundratals skelettartade figurer, mänskliga gengångare, hopplöst röra sig sakta som en glaciär genom det karga sudanesiska landskapet. Hyenor, som vant sig vid att äta människokött, plockade rutinmässigt åt sig småbarn. Jag stod vid högar av bleknade människoben i utkanten av byar där dussintals människor, alltför svaga för att gå, tillsammans lagt sig för att inte resa sig mer. Många var vad som återstod av hela familjer.
I den övergivna staden Mayen Abun hängde fladdermöss från taksparrarna i den plundrade italienska missionskyrkan. Gatorna var övervuxna med grästuvor. Den smutsiga landningsbanan flankerades av människoben, skallar och återstoden av järnarmband, färgade pärlor, korgar och trasiga klädesplagg. Palmträden hade kluvits. Människor hade ätit löven och märgen i dem. Det hade ryktats att mat skulle levereras med flygplan. Folk hade gått i dagar för att nå landningsbanan. De väntade och väntade och väntade. Det kom inget flygplan. Ingen begravde de döda.
Nu ser jag på avstånd detta hända i ett annat land vid en annan tid. Jag känner till likgiltigheten som dömde sudaneserna, de flesta dinkas, och som i dag dömer palestinierna. De fattiga, särskilt de som är färgade, räknas inte. De kan dödas likt flugor. Svälten i Gaza är inte en naturlig katastrof. Det är Israels stora plan.
Det kommer att finnas lärda och historiker som skriver om detta folkmord, i en falsk tro att vi kan lära av historien, att vi är annorlunda, att historien kan hindra oss från att, än en gång, vara barbarer. De kommer att hålla akademiska konferenser. De kommer att säga ”Aldrig mer”. De kommer att berömma sig själva för att vara mer humana och civiliserade. Men när det blir dags att höja rösten inför varje nytt folkmord så kommer de, rädda att förlora sin status eller akademiska position, att likt råttor skynda in i sina hål. Mänsklighetens historia är ett långt illdåd för världens fattiga och sårbara. Gaza är ännu ett kapitel.
