Craig Murray. (Foto: FreeCraigMurray, CC BY-SA 4.0)
Bakom allt glesare rökridåer framträder nu en nästan obegriplig principlöshet hos den västerländska eliten. Det skriver Craig Murray, brittisk exdiplomat (ambassadör i Uzbekistan 2002-2004), författare, radioman, människorättsaktivist, och rektor vid universitetet i Dundee 2007–2010. Texten har tidigare varit införd på hans blogg och hos Consortium News. Översättning av Henrik Linde.
Otroligt nog når det israeliska folkmordet i Gaza nu nya höjder av våldsamhet. Siffror på antal offer kommer nu inte in eftersom attackerna är så kraftiga att kroppar inte kan återfinnas, läkare inte kan förflytta sig och inga medicinska anläggningar i vilket fall som helst kan fungera. Vi ser nu att västvärldens uppmaningar om att Rafah inte skulle attackeras bara var en rökridå av lögner för att maskera medverkan. Den sista delen av Gaza blir nu hänsynslöst etniskt rensad och dess infrastruktur förstörs liksom alla de andra delarnas.
Det är slående att detta åtföljs av ett absolut skamlöst framhärdande i stödet till Israel från västvärldens politiska och mediala klasser. Varje tanke på att deras isolering från den överväldigande allmänna opinionen skulle få dem att tveka måste överges. Deras sionistiska lobbysponsorer har ryckt i kedjan och hellre än att ta ett steg tillbaka ser vi en fördubbling av deras ansträngningar att undertrycka oliktänkande och dölja sanningen.
En del av dessa skamlösa avvikelser är så disharmoniska med det västerländska samhällets påstådda normer att det är nästan omöjligt att fatta att de händer. Här är några få exempel.
1) Dr Ghassan Abu Sitta är en högt respekterad plastikkirurg som hjältemodigt och outtröttligt fortsatt att arbeta på sjukhuset i Al Shifa och gjort operation efter operation på främst kvinnor och barn medan sjukhuset runt omkring honom utsatts för bombangrepp och beskjutning med maskingevär. Han var redan innan en framstående kirurg, baserad i Glasgow där han nu är rektor vid Glasgows universitet.
När Tyskland förbjöd honom att komma och tala vid den konferens om Palestina där också Yanis Varoufakis och andra förhindrades att delta, så kunde det kanske ses som en engångsåtgärd inom Tysklands extrema panikreaktion mot pro-palestinska uttryck.
Vi har börjat förstå att Tyskland hyser ett grymt hat mot palestinier, anmärkningsvärt nog baserat på ett psykologiskt trauma av ärvd skuld för förintelsen. Även om detta är en virrig nationell psykos som är helt omoralisk och orättvis så är det åtminstone möjligt att förstå hur den har kunnat uppstå.
Men det visade sig sedan att reseförbudet, som Tyskland riktat mot Dr Abu Sitta, fick effekt i hela Schengen, då han också bannlystes från Frankrike. Detta såg återigen ut som ett tekniskt missöde vad gäller resten av Europa.
Men det västerländska politiska etablissemanget framhärdade i att utestänga honom även från Nederländerna, och denna gång gjorde den holländska regeringen klart att den stöder bannlysningen och inte bara har fastnat i Schengens restriktioner.
Så de ledande regeringarna i Europeiska unionen försökte förbjuda en framstående kirurg att ge ett medicinskt förstahandsbevis för att ett folkmord pågår. Jag kan inte finna något som tydligare visar på den västerländska politiska klassen nu överger de mest grundläggande principerna för en ”västerländsk demokrati” – för att tjäna Israels intressen.
2) USA:s användande av extremt våld mot pro-palestinska studenter på universitetsområden är en annan bevis för samma sorts övergivande av demokratiska värden när det gäller Israel. Det illustrerar också en allvarlig splittring mellan generationerna inom västerländsk politik, med unga människor starkt motiverade att motsätta sig folkmordet (vilket inte säger att äldre människor är för folkmordet, bara att de är mer splittrade, särskilt i USA).
Detta följs upp med ännu mer galen pro-israelisk lagstiftning i USA, som försöker beteckna antifolkmords- och propalestinska uttryck på skolorna som antisemitiska och därmed olagliga.
På många sätt är detta genomgående för den härskande klassens reaktioner runt om i Västvärlden. Deras reaktion – efter att plötsligt ha exponerats som lydiga tjänare till Israel och som inte längre har folkligt stöd, som nu bara skapar offentlig avsky – är helt enkelt att avskaffa yttrandefriheten och göra det olagligt att tycka annorlunda.
3) Brittiska labourpartister har blivit ännu galnare. Partiledaren Keir Starmers folkmordsparti är ett enastående exempel på den israeliska lobbyns framgång i att köpa upp båda sidor och kontrollera hela det nyliberala enhetsparti som ska föreställa västvärldens demokratiska ”valmöjlighet”.
Starmer har på sista tiden gjort sitt yttersta för att öppet uttryckta ”entydigt stöd för Israel” och fjärma sig från sitt tidigare påstående att Israel har rätt att avskära befolkningen i Gaza från mat och vatten. Det har gjorts ett falskt skifte från att vägra att använda ordet ”vapenvila” till att stödja en temporär vapenvila eller en ”hållbar” vapenvila – där ”hållbar” är kodord för en vapenvila efter att Israel har uppnått alla sina mål för sin etniska rensning.
Men så spräckte David Lammy (Labours skuggutrikesminister /Redax) detta i ett tal inför republikanska senatorer i USA, där han gjorde det helt galna påståendet att Nelson Mandela skulle ha motsatt sig protesterna för Palestina på de amerikanska universiteten. Lammy är en verkligt avskyvärd individ, ett av de tydligaste exemplen på en korrupt politiker vars uttalanden är köpta. Men Mandelauttalandeet tog verkligen priset.
4) Även idag fortsätter västerländska medier att med samma jämna tryck ösa ur sig israelisk propaganda. The Guardian fortsätter, trots de tusentals och åter tusentals döda kvinnorna och barnen som vi sett i våra mobiler under de senaste sju månaderna, att låtsas att folkmordsattackerna är riktade mot ”Hamasmilisen”.
Bombningarna och granatbeskjutningen av civila i tält beskrivs fortfarande som ”sammandrabbningar”. Denna propaganda rentvår inte längre några. Men den kanske förstärker moralen hos förhärdade sionister. Alla andra har genomskådat propagandan för månader sedan. Men ändå fortsätter den.
5) Slutmålet blir mycket uppenbart. USA färdigställer sin flytande hamn till Gaza och Israel skaffar sig kontroll över övergången till Egypten i Rafah, vilket ger USA och Israel fullständig kontroll över alla infarter till Gaza.
Israel har meddelat att Rafahs infart kommer att lämnas över till USA:s legosoldater. USA kan sedan säga att man följer president Bidens löfte att inte sätta in amerikanska styrkor (boots on the ground) i Gaza medan man i praktiken tar kontroll.
USA har rättfärdigat den israeliska attacken på Rafah genom att kalla den en ”begränsad militär operation” och på så sätt hävda att den inte bryter mot Bidens påstådda ”röda linje”, trots att Israel gett order till en miljon fördrivna i Rafah att evakuera återigen, till ingenstans.
Den enda möjliga slutsatsen av allt ovanstående är att inskärpa min analys att den sionistiska politiska och medieklassen i Västvärlden inklusive Biden, Starmer, USA:s utrikesminister Antony Blinken, Kanadas premiärminister Justin Trudeau, Frankrikes president Emmanuel Macron, Storbritanniens premiärminister Rishi Sunak, Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och Europakommisionens president Ursula von der Leyen är aktivt bidragande till ett program för folkmord.
De har haft talrika möjligheter att vända om. Vi såg alla vad som hände för månader sedan. Slutspelet förblir processen att få ut den återstående palestinska befolkningen från Gaza genom de av USA kontrollerade gränsövergångarna i Rafah och den flytande hamnen, i första hand till läger i Sinaiöknen. Västmakterna framhärdar i sitt folkmord för att fullborda sitt koloniala projekt.
Jag ser över huvud taget ingenting som pekar på att de kan ha någon annan långsiktig lösning i tankarna än Israels fullständiga annektering av Gaza – utan dess civila befolkning. Vad ser ni?
Craig Murray
I min värld efter att göra en enkel amatörs summering utifrån en betraktelse med en hyfsad allmänbildning i bagaget, och en del erfarenhet hur det politiska spelet drivs, kommer detta krig förmodlingen inte att ge upphov till en tvåstatslösning.
Anledningen finns att söka i USA och den övriga Västvärldens intresse att utöva kontroll över detta landområde, omgärdat av annat kulturmönster än deras. Det är det förhållandet som utgör konfliktens kärna och i sammanhanget är deras moraliska upprördheten mer att betrakta som läpparnas bekännelse, ty det koloniala arvet äger en oerhörd drivkraft att utöva makt och kontroll över sin affärsidé…
Om det funnits ett verkligt intresse från Väst, grundat på att verka för en fredlig samexistens mellan berörda folk hade detta moraliska haveri aldrig uppkommit.
Och hur man än vänder och vrider på frågan om konfliktens uppkomst står världssamfundet genom FN som grundorsaken till denna katastrof, vars följdverkningar drabbar helt oskyldiga människor som längtar efter att leva i fred och frihet, grundat utifrån deras generationers nedärvda kulturmönster.
En omfattande och inte helt enkel fråga att lösa i en värld där vi genom så kallad utveckling kommit allt närmre varandra på denna planet. Ett problem i sig vilket innebär att vi måste lösa dessa tillsammans med respekt utifrån olika underliggande erfarenheter. Annars går allt åt h…ete!