Den 25 oktober 2009 skrev jag om bilden jag fann från Crudos förlisning. Denna bloggpost slutar inte locka läsare. Till idag har sidan sammanlagt haft 347 besök. Flera vittnesmål har inkommit bland kommentarerna.
Idag, efter mer än ett år inkom en fyllig berättelse med helt nya uppgifter, från Lars O. Lindberg. Här kommer den i sin helhet:
”Bilden av Crudo på skäret är hänförande vacker, men vad som är mest intimt förknippat med händelsen är nog den sedermera legendariske skepparen på TV102, Kurt (Kurre) Eriksson och övrig besättning på TV102 som i full orkan genomförde själva räddningen av de två överlevande den 7 februari 1973. Vid detta tillfälle var Sören Martinsson, Käringön formellt ansvarig skeppare på TV102, Kurt Eriksson tog över rollen först något senare.
Räddningsfartyget TV102 var vid tillfället förlagt till Käringön och när larmet kom från Crudo rådde full orkan på västkusten och mycket hög sjö. Crudo var på väg västerut genom Kråksundsgap, men hade alltför svag motor för att komma igenom och drev snabbt ner mot skäret när man ropade ut sitt MAYDAY.
TV102:s besättning hoppade i sjöställen och kom fram till haveristen en kort stund senare. Då hade Crudo redan drivit på skäret på vindsidan och besättningen stod vid ankomsten på däck och höll sig i relingen. Strax därefter kastades de av stötarna i vattnet och hamnade mellan båt och skär, där en liten öppning gav dem visst skydd mot det grundstötta skrovet, som hela tiden hamrade mot berget.
TV102 kunde inte nå de överlevande från vindsidan utan kördes helt sonika upp på skäret på ”läsidan”. Kurt Eriksson och två andra besättningsmän firades ned på skäret från fören. De kunde sedan kravla sig fram till vindsidan, bärga och släpa bort de två överlevande som hela tiden översköljdes av vågorna. Senare lyfte vågorna upp hela Crudo på skäret, som framgår av Curt Warås bild. Bilden tog av Warås vid ett besök med ett annat räddningsfartyg senare samma dag.
TV102 backade därefter ut från skäret och körde med högsta fart förbi Gullholmen upp till Lysekil där ambulans väntade.
Detta var bara en av många sjöräddningar som utfördes av TV102 och dess besättning, men den fick stor publicitet och bidrog till ökade resurser för sjöräddning, kustbevakning och tull. Skepparen Kurt (Kurre) Eriksson kom också att vara den som kanske främst bidrog till kustbevakningens flygverksamhet. Kurre tog på egen bekostnad både flygcertifikat och mörkercertifikat. Detta privata initiativ kom senare att bli inledningen till nuvarande permanenta flygverksamhet kring kusterna.
Vid andra utryckningar kom man tyvärr för sent fram. Kurre ledde också dykbärgningen av omkomna efter Tjörnbrokatastrofen 18 januari 1980.
Idag är Kurre välbeställd ”pensionär” i sjöfartsmetropolen Marmaris i Turkiet. Han kan dock inte slita sig från sjön utan ägnar sig åt leveransseglingar av stora segelbåtar, utryckningar med reparationer av nöjesbåtar och andra större och mindre äventyr.
För dem av oss som träffade Kurre på somrarna i Eriksberg, Bokenäs, finns minnet kvar av en piggögd yngling i 10-årsåldern som hellre bodde under några klippblock på Kortholmen än hemma hos mor och far – och lyckades överleva på Solo, grillkorv och Mariekex. Där ligger kanske till och med Monty Pythongänget i lä med sin tuffa barndom. Se sketchen Four Yorkshiremen på Youtube!”
Andra bloggar om: Crudo, förlisning, sjöfart, Blue Bird of Hull, Kråksunds gap
Intressant läsning och tack för YouTube tipset på slutet! God fortsättning Knut! Läser din blogg med intresse!
Det gläder mig att du läser med intresse. Hinner inte skriva så mycket just nu. När skolan nu kommer allt mer på tidsavstånd blir det allt svårare att veta om man hänger med. Johan Kant, en biträdande rektor i Haninge kommun ser jag som min efterträdare och fortsätter mitt och andras hopplösa jobb att vrida skolutveckling i en mer förnuftig riktning. Hans blogg finns länkad bland mina vänner på nätet. Läs den!
Hej Knut!
Jag och min svåger Bertil köpte motorrummet på Crudo för 2000:- av försäkringsbolaget.
Bertil hade året innan köpt en gammal trätrålare som hette Glimmaren. Den låg i Falkenbergs hamn utan motor. Glimmaren bogserades upp till Marstrands fiskhamn.
Crudo låg på skäret i Kråkesundsgap med motor. Vi hade endast en vanlig eka som vi tog oss ut till Crudo med, plockade allt löst inklusive skeppsklockan. Vi kontaktade Alexandersson som kom ut med en färja som också hade ett monterat grävaggregat med lång arm. Motorn vägde många ton, vi fick montera ner motorn i bitar ”ett topplock vägde 250 kg”.
Allt fick transporteras till Marstrand där motorn monterades ihop. Nu får jag inte plats med mer.
Göran S!
Tack för din berättelse. Skulle vilja höra ända till slutet. Var motorn finns idag t ex? Men läs först de andra delarna som du kanske missat.
Hej Knut,
Jag hater Kay Kjellgard och är ideellt arbetande inom Kryssarklubben i Göteborg.
Vi håller på att färdigställa en bok om Bohuslän där innehållet skall beskriva intressanta platser och händelser ”att upptäcka” i Bohuslän. Vi skulle gärna vilja nyttja fotot av Crudo i boken i samband med texten om Kråksundsgap.
Vet du hur man kan få tillstånd till detta?
Bilden är tagen av fotgrafen Curt Warås som har en egen hemsida med kontaktuppgifter.