Sovjetiska soldater i Polotsk, Belarus, 4 juli 1944; propagandaaffischen till höger firar återerövringen av staden och kräver befrielse av Baltikum från nazitysk ockupation. (Wikimedia Commons, Public domain)
Medan de västallierade invaderade Normandie den 6 juni år 1944 påminns vi i Consortium News den 6 juni av John Wight om hur den operationen samordnades med den Röda armén för att bryta ned det tyska motståndet i Europa. John Wight, författare till Gaza Weeps, 2021 mm, kan man följa på hans Medium-sajt. Översättning av Henrik Linde.
Operation Bagration* inleddes av Röda armén den 22 juni 1944, som alltså var dagen D på östfronten. I sin omfattning, storlek, skala och påverkan var den som vapenbragd oöverträffad under andra världskriget.
Det avgörande var att operation Overlord (dagen D) – som de västallierade iscensatte den 6 juni 1944 – och Bagration var planerade och utförda som en del av en samordnad insats från den stora alliansen för att bryta ryggen på det tyska motståndet i Europa. Detta med en beslutsamhet som var gemensam för de sovjetiska, brittiska och amerikanska trupperna, att tvinga fram en ovillkorlig kapitulation av Hitlers Tyskland.
I sin auktoritativa bok Stalins Wars avslöjar Geoffrey Roberts att:
”Sovjets planer för operation Bagration var nära samordnade med de brittiskt-amerikanska förberedelserna för den länge väntade andra fronten i Frankrike. Sovjetunionen var tidigt i april informerat om approximativt datum för D-dagen och den 18 april telegraferade Stalin till Roosevelt och Churchill för att informera dem om att, som överenskommits i Teheran, så kommer Röda armén att inleda en ny offensiv samtidigt för att ge maximalt stöd till den engelsk-amerikanska operationen”.
Fastän båda operationerna hade en enorm militär och strategisk betydelse så gjorde Bagration operation Overlord till en dvärg i skala och betydelse. Inledd tre veckor efter dagen D, på den tredje årsdagen av den nazistiska invasionen av Sovjetunionen år 1941, började den med flygattacker mot fientligt artilleris positioner och koncentrationer, vägledda av partisangrupper som opererade bakom de tyska linjerna. Huvudoffensiven inleddes den 23 juni längs en 800 kilometer lång front med nära två miljoner soldater.
Operation Bagration var planerad för att helt befria det sovjetiska territoriet från nazister och förstöra den tyska armén som viktig stridsstyrka i öster. Den uppnådde alla dessa mål och mer därtill.
Som den brittiske historikern och författaren David Reynolds framhåller:
”På fem veckor avancerade Röda armén sjuhundra kilometer, framryckte genom Minsk till utkanterna av Warszawa och ’tearing the guts out of’ Hitlers centrum för armégruppen. Nära 20 tyska divisioner förstördes i det närmaste totalt, och ytterligare 50 blev hårt sönderslagna – en ännu större katastrof än Stalingrad”.
Han fortsätter:
”Denna fantastiska ryska framgång skedde medan invasionen i Normandie fortfarande satt fast i häckarna i Normandie”.
Den ryktbare sovjetiske journalisten och författaren Vasily Grossman beskriver med sedvanligt kraft och förmåga de tyska mänskliga förlusterna under Sovjets offensiv:
”Kroppar, hundratals och tusentals av dem, täcker vägen, ligger i dikena under tallarna, i de gröna kornåkrarna. På vissa ställen måste fordonen köra över kropparna, så tätt ligger de på marken”.
Trots samordningen av Bagration med dagen D, och trots den förstnämndas närmast obeskrivliga militära och strategiska betydelse av dagen D, nämndes med anledning av den 75:e årsdagen 2019, inte något om den under minneshögtiden i norra Frankrike. Ett sådan gräll och samvetslös försummelse utgör bara ett av många skamliga exempel på historisk minnesförlust bland de västerländska regeringarna och ideologerna de senaste åren – folk är mer angelägna att politisera historien än att respektera den.
Tapperheten och modet hos de 156.000 soldater som landsteg på Normandies stränder den 6 juni 1944 sätts inte i fråga, inte heller de tusentals sjömän, flygare och luftburna trupper som också deltog i landstigningen. Faktiskt var operation Overlord, och kommer så att förbli, det största amfibiska invasion som någonsin utförts och också det mest framgångsrika.
Målsättning, planering och samordning av de kombinerade militära styrkorna med flera olika länder inblandade, förtjänar verkligen en framträdande plats i militärhistorien. Ingen annan än den sovjetiske ledaren Josef Stalin förstod vikten av Overlord och dess prestationer som han vid den tiden uttryckte i ett gratulationstelegram till Roosevelt och Churhill:
”Det är uppenbart att landningen, utförd i en grandios skala, har lyckats fullständigt. Jag och mina kolleger kan inte annat än erkänna att man i krigshistorien inte känner till något annat i samma skala, omfattning planering och mästerligt genomförande”.
Spola nu fram genom sju decennier av dåligt västerländskt statsmannaskap fram till den öppna kränkningen av andan i den stora alliansen mellan öst och väst 2019 – som fanns som underton i Stalins telegram – så förstår man hur beklaglig den nuvarande situationen är.
Föreställningen att männen, som gav sina liv på D-dagen och sedan avancerade tvärs genom Europa på vägen mot krigsslutet år 1945, gjorde detta för att skapa en kontinent beroende av Washington – i rädsla för Moskva – är orimlig. Förödelsen som Ryssland drabbades av under kriget och omfattningen av de förluster som landet ådrog sig förtjänar respekt och vördnad av var och en som är intresserad av att dra de rätta lärdomarna av denna episka kamp av världshistorisk betydelse.
Ett Europa, befriat från fascism men efteråt uppdelat av ett kallt krig, påminner oss om att, fastän så mycket var offrat och vunnet av så många under kriget, så blev så mycket bortkastat och förlorat av så få efter kriget.
Operation Bagration och operation Overlord skall man aldrig tala om var för sig. Båda byggdes upp vid samma tillfälle under kriget av en stor allians som innehöll inom sig fröna till en framtid som – om den hade blivit av – skulle ha motiverat omfattningen av alla uppoffringar som krävdes för att gå ut som segrare ur striden.
Det sista ordet går till Vasily Grossman:
”Nästan alla trodde att godheten skulle triumfera, att ärliga män som inte hade tvekat att offra sina liv, skulle kunna bygga upp ett gott och rättvist liv”.
Amen!
* Operation Bagration var täcknamnet för den sovjetiska arméns offensiv i Vitryssland och östra delarna av Polen mellan 23 juni och 29 augusti 1944. I operationen deltog på sovjetisk sida fyra fronter: 1:a baltiska, 1:a vitryska, 2:a vitryska och 3:e vitryska.
Kommentar från översättaren: Söndagen den 9 juni, skriver Tove Lifvendahl på ledarsidan i SvD texten ”Där det börjar och slutar” om D-dagen i Normandie: ”Utan det övertag som Operation Overlord skapade, faktiskt och mentalt, hade Europa sannolikt förlorats till Hitlertyskland”. Hon nämner inte Operation Bagration. Hennes text är en uppenbar historieförfalskning!
