Obama meddelade i måndags att USA startat ett nytt bombkrig. Men om detta får vi inget veta. Det är Libyen som det nu gäller. Det här nya bombkriget är en utvidgningen av det bombkrig som pågått i två år och Libyen är nu det fjärde landet som dras in vid sidan av Irak, Syrien och Afghanistan.
Men, det här är ingen nyhet i svenska medier. Inte heller i USA-medier. Om det överhuvudtaget nämnts där så är det liksom i förbigående, som om det vore helt naturligt, som att man kan bomba lite hur som helst och var som helst – om USA finner det nödvändigt. Att presidenten tillkännager ett nytt bombkrig har reducerats till en trivialitet.
Vad som inte heller varit värt att göra nyhet av är det faktum att stridande amerikanska elitförband under de tre senaste åren smugits in i kriget i både Irak och Syrien, alltså ”boots on the ground”, vilket absolut inte skulle komma i fråga. Om det över huvud taget har nämnts i någon liten notis, så är det som om dessa eskaleringar vore självklara och oundvikliga.
Nya amerikanska bombkrig är alltså inte längre en viktig nyhet, bara något att ta helt naturligt.
Vad tycker de civila som drabbas? Äsch, lite svinn får man väl räkna med… Eller som Madeleine Albright på sin tid uttryckte det: ”Det är det värt.”
Varför vara så blyg? Varför inte låta tanten komma till tals själv?
Det är värt att påminna om att Sverige också var med i att förstöra Libyen, inte minst när Fredrik Reinfeldt förts på tal som eventuell ny generalsekreterare för FN. Det minsta man kan begära är att han ber det libyska folket om ursäkt – skriv under uppropet.