Vad kan man säga om detta? Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman har hittat en litterär referens hos Thomas Mann som jämförelse med Donald Trumps kanonad mot det vanvett som pågått sedan 2014.
”Det ligger något infernaliskt i detta intill yttersta dumhet utstuderade språkbruk som fräckt trampar allt bättre vetande, varje anständig sanning under fötterna.”
Men jämförelsen mellan 1930-talets nazism och Ryssland idag leder fel och till evigt krig med Ryssland. Men för redaktörer inom DN-koncernen är politiska plikttexter som dessa en förutsättning för fortsatt karriär i branschen.
Wimans slutsats blir att Ulf Kristerssons uppmaning att just nu ha ”is i magen” blir till föraktlig ”apeasment-politik”, som representerades av Nevil Chamberlain, Storbritanniens dåvarande utrikesminister som gjorde upp med Hitler för att få fred.
”Det är just ett överskott av ”is i magen” som har lett fram till dagens kombination av vanvett och iskall maktlogik, där ett antal nihilistiska män, varav flera av tveksam mental hälsa, tillåts dela upp världen mellan sig.”
Är det svenska soldater till Ukraina som Wiman vill att Kristersson ska kräva?
Knut L!
Du skrev: ”Men för redaktörer inom DN-koncernen är politiska plikttexter som dessa en förutsättning för fortsatt karriär i branschen.” Det stämmer inte. Björn Wiman skulle kunna avstå från att skriva texten om Thomas Mann och andra liknande texter, utan att bli utmotad från sitt arbete, och från sin karriär i massmedia-Sverige. Han skulle kunna publicera texter, som i någon mån problematiserar kriget i Ukraina, en liten bit i riktning mot din ståndpunkt, men inte för mycket förstås.
Du gör detta slag av generaliserande utsagor för att nedvärdera västvärldens yttrandefrihet, som är en av världens viktigaste tillgångar, och har erövrats och försvarats i utdragen kamp av medborgarna i västvärldens länder. Jag och du kan samtala i skydd av västvärldens yttrandefrihet, som har Förenta staternas första konstitutionstillägg som sin högsta bastion.
Lyssna inte på hatet, utan lyssna på förnuftet! Ryssland ska inte ge bort en kvadratmillimeter. Det bästa för Ukraina vore om Zelenskyj kapitulerar och Ukraina införlivas med Ryssland. Som det ser ut nu kommer bara Ukraina exploateras av USA, vilket var USA:s mening från början.
Är Ukraina införlivat med Ryssland, kommer de aldrig bli fattiga. Vänder de sig till Väst, kommer de bli en fattig amerikansk lydstat. Trump vill också ha hamnar och infrastruktur, alltså vill USA ta över hela Ukraina. Därför riskerar det att bli ett tredje världskrig.
Albin Åberg! (och redaktören)
Du skrev: ”Det bästa för Ukraina vore om Zelenskyj kapitulerar och Ukraina införlivas med Ryssland.” Är du en provokatör, som försöker skada lindelof.nu? Ursäkta, men jag måste fråga, eftersom din kommentar är extrem. Den skulle kunna vara ämnad att framställa lindelof.nu som ett extremistiskt debattforum.
Jan Arvid G!
Varför skulle lindelof.nu ta skada av någon kommentator? Sajten tar väl samtidigt inte någon skada för att du med dina ofta lite udda åsikter/kommentarer får skriva här?
Intressant artikel av Wiman, ja Zelenskyj hade is i magen 2022 och lyckades nästan ge sitt land ett fredsavtal redan någon månad efter Rysslands invasion som tyvärr blev saboterad av USA och FK. Nej Navalnyj hade inte is i magen, snarare en sur mage, när han demonstrerade med nazisterna. Ja Applebaum hade is i magen när hon lyckades dra igång en våg av russofobi efter hennes bok om svälten i Ukraina på 30-talet. Svälten drabbade de ryska delarna av Sovjetunionen på samma sätt som i Ukraina men däremot inte de regioner som nu går längst i sitt rysshat, d v s västra Ukraina som var polskt under svälten. Orsaken till svälten går att hitta främst i en misslyckad kollektivisering inte i rysk grymhet mot ukrainare. Mest is i magen har väl vår regering som vägrar fördöma Israels utbombning av sjukhus i Gaza och som vägrar medverka till fred i Ukraina. Mantrat är fred utifrån en styrkeposition men vår Nato-chef Rutte är nog ensam om att hävda att man stärks genom att ständigt retirera. Många fler kommer att dö.
Nils H!
Nej, kommentaren att Ukraina borde införlivas med Ryssland gör ingen stor skillnad, eftersom lindelof.nu:s redaktionella linje är extrem. Det fria meningsutbytet här, med Sveriges största åsiktsspännvidd, skulle dock störas av falska inlägg, som redaktören vid upprepade tillfällen har varit tvungen att rensa ut.
Sven A!
Är inte ”misslyckad kollektivisering” en tautologi? Någon ”lyckad kollektivisering” har väl ej funnits?
Jag finner argumentet barnsligt, att där inte alls fanns någon moskvabolsjevikisk ond vilja mot ukrainare under den människoskapade svälten, eftersom ”svälten drabbade ryssar likaväl som ukrainare”. Bolsjeviker bryr väl sig inte om ifall en eller annan folkmillion utanför en åtgärds ”målgrupp” dör?
På tal om att ”gå långt i sitt rysshat” tycker jag att du och andra skribenter i lindelof.nu borde tänka på, huruvida ert mångåriga vridande av varje sann och falsk utsaga om ukrainare mot den ukrainska nationen och mot staten Ukraina har gått över gränsen till ukrainahat?
Jan Arvid G!
Är kollektiviseringar misslyckade? Det går inte att svara på generellt utan att definiera ”kollektivisering”. Men det finns många lyckade kollektiviseringar i historien. Jag tänker t ex på en som jag känner till hyfsat väl nämligen inkaimperiets kollektivisering av jordbruket från ett kaos till en kraftig tillväxt och sen ett kraftigt ras när spanjorerna kom och styckade upp jorden, lät terrasser och bevattningssystem förfalla.
Håller man sig till kollektiviseringen av det sovjetiska jordbruket var det ett misslyckande utifrån livsmedelsförsörjningen men en succé när det gällde den totala ekonomin. Sovjets ekonomi växte i genomsnitt med cirka 5–6 procent per år under denna period, vilket var en av de snabbaste tillväxterna i världen vid den tiden.
Överföringen av arbetskraft från jordbruk till industri gjorde att man kunde sätta igång en gigantisk upprustning som ledde till att man till slut kunde besegra Nazityskland några år senare. Givetvis skedde allt till fruktansvärda kostnader i människoliv men också till att mängder av fattiga bondpojkar och flickor fick möjlighet att studera och göra karriär inom industrin. Bl a bland dessa hade Stalin senare sin bas.
Så till din nästa fråga: ”På tal om att ’gå långt i sitt rysshat’ tycker jag att du och andra skribenter i lindelof.nu borde tänka på, huruvida ert mångåriga vridande av varje sann och falsk utsaga om ukrainare mot den ukrainska nationen och mot staten Ukraina har gått över gränsen till ukrainahat?”
För det första så håller jag inte med dig när du kollektiviserar mig till det påstådda kollektivet ”skribenter i lindelof.nu”, ett exempel på en felaktig kollektivisering av min person. Rysshatet är vi som svenskar födda med sedan några sekler och jag har själv varit med och eldat på det under min mest intensiva maoistperiod. Senare förändrades min syn till att bli mindre svart-vit, efter ett stort antal resor till 8 f d sovjetrepubliker och efter samtal med de som levde med sovjetsystemet.
När det gäller Ukraina hade jag som många andra bara ett ytligt intresse av skeendena där. Men händelserna i Donbass och Krim var jag något så när medveten om. Händelserna i Georgien som jag besökt många gånger gjorde att en del klarnade. Det blev ju tydligt att Nato, helt enligt planerna, hade ett enda mål utmed hela Rysslands gräns d v s att försvaga Ryssland. Att Putin inte gillade de planerna var knappast förvånande.
I Ukraina blev det mer och mer tydligt att USA, Nato och även Sverige gjorde allt för att rusta upp Ukraina sedan statskuppen där en lagligt vald ukrainsk president blev med våld jagad på flykten och sen avsattes av det ukrainska parlamentet mot konstitutionens regler för ”inpeachment”. Till sin hjälp hade Natokollektivet organiserade nazister, efterföljare av nazikollaboratören, judeutrotaren och nationalhjälten Stepan Bandera. Det finns över 40 monument tillägnade honom i regioner som Galicien, Volyn och delar av västra Podolien.
Exempel på städer med monument över Bandera inkluderar Lviv, Ivano-Frankivsk, Ternopil och Kolomyja. Gator uppkallade efter honom finns i städer som Lviv, Lutsk, Rivne, Kolomyja, Ternopil, Ivano-Frankivsk, Tjervonohrad, Drohobytj, Stryi, Kalusj, Kovel och Volodymyr-Volynskyi.
Jag skulle bli väldigt orolig om tyska högerextrema hade rest 40 monument över Adolf Hitler i Tyskland eller döpt en mängd gator till ”Adolf Hitlerstrasse”, men det är uppenbart att det är en oro som jag inte delar med våra medier och partier efter den 24 februari 2022.
Numera lever vi i en värld med både goda och onda nazister. Helt nyligen firade den ukrainska staden Rivne den nazistiska kollaboratören Ulas Samchuk, som stod bakom massmorden på judar under andra världskriget. Dessa tendenser till etnonationalism har splittrat Ukraina mellan etniciteter som ryssar, ungrare, rumäner och etniska ukrainare. Endast den senare nationaliteten är skyddade enligt ukrainska lagar införda efter 2014. Jag menar att den här typen av etnonationalism är skadlig för ett land var den än uppträder oavsett om det är i Ukraina, Israel eller Sverige.
Jag har i övrigt inga speciella känslor när det gäller Ukraina och har definitivt inget
”ukrainahat”. Det finns mycket jag hatar i vår värld men inget folk finns med på den listan. Jag lider med ukrainas folk och vill därför i motsats till samtliga riksdagspartier ha fred i Ukraina. Jag är motståndare till idèn att det är bra att ukrainare dör för vår frihet och menar att vår frihet får vi försvara själv.
Det har väl gått så där de senaste åren efter att vi överlämnat både utrikespolitik, försvar och 17 landområde till Bryssel och Washington.
Jag var emot Rysslands invasion och brott mot internationell rätt men förstår också Rysslands motiv. Jag var också emot USA:s hot mot Kuba och Sovjetunionen 1962 även om jag förstår att USA inte ville ha kärnvapenmissiler riktade mot sig på 14 mils avstånd. Utan allas upplevda säkerhet har ingen säkerhet. Både Rysslands, Ukrainas och främst Östeuropas känsla av hot är legitima av historiska skäl och kan bara lösas med en ny säkerhetsarkitektur som tar hänsyn till alla parter.
Ryssland försökte inleda en sådan diskussion 2021, men blev avvisade. Vår utrikesminister vägrade svara och kallade utkastet för oförskämt. När jag har en av mina mer optimistiska dagar hoppas jag att Trump och Putin skall inleda en sådan diskussion tillsammans med nedrustning. Det skulle vara en värdig efterföljare till Reagans och Gorbatjevs fredsinitiativ.
Även de mest reaktionära regimer kan nå goda resultat om de pratar med varandra och respekterar varandras ömsesidiga intressen.
Sven A!
Det är trevligt att du svarar med utförliga essäer. Att svara lika ambitiöst är inte lätt.
Men jag funderar på detaljer. Du skrev: ”Rysshatet är vi som svenskar födda med sedan några sekler”. Jag skulle vilja ifrågasätta det! Är du uppvuxen med din mors, fars, mormors, morfars, farmors och farfars rysshat? Är inte detta med rysshatet bara en berättelse som vi bokläsande svenskar berättar för varandra?
Folkminnen av krig som slutade 1721 och 1809 har funnits. Men om de skulle kallas rysshat, då skulle ju hela Europa vara en sjudande kittel av hat, på grund av minnen som är många gånger mer intensiva än svenska minnen av händelser på nuvarande Sveriges östkust för 300 år sedan.
Jag är för ung för att ha varit med i något maoistparti, men rysshat kan jag inte se i den tidens skrifter om ”socialfascismen”. Själv är jag russofil, trots att jag läste alla Jan Myrdals böcker under åren 1982–1984, och hade en far som såg filmen Karl XII med Gösta Ekman när han gick i läroverket i Växjö.
Jan Arvid G!
För att undvika essäer så frågade jag AI. Svaret ser du nedan. Men innan dess vill jag reservera mig lite grand. Jag ifrågasätter starkt att svenskar tycker det ena och ukrainare det andra. Hela vår inställning att vi bara stöder en fred om ukrainarna själv vill fred ställer frågan vilka ukrainare då? Zelenskyj som blev vald på en annan politik 2019 och vars mandatperiod upphörde för nästan ett år sedan?
På samma sätt så var mina förfäder inte eniga om sina åsikter om Ryssland. På ena sidan av skalan fanns min morfar som var en av grundarna av Sveriges Kommunistiska Parti 1921 och enligt min mamma fick de 4 barnen dela den lilla stugan på ett rum och kök med ett antal skrymmande radiomottagare för att varje dag lyssna på Radio Moskvas utsändningar. Hans diskussioner med min pappa var klassiska. Från sin vänstersosse-ståndpunkt varnade han mig sedan barnsben för Sovjets kommunism p g a bristen på demokrati. Slutsatsen jag drog var maoismen som en kompromiss mellan morfar och pappa och i skolvalet på 60-talet röstade jag på Kfml, kommunister som tog avstånd från Sovjet.
Under min uppväxt var ju Ryssland och Sovjet samma sak. Ytterligare en komplikation är kopplad till mitt andra hemland Colombia. Enligt överste Carl August Gosselmans bok från hans resa runt Colombia 1825 till 1826 så stödde Sverige Simon Bolivar, men efter att den spanska kungen klagat hos den ryske tsaren fick Sverige avbryta stödet efter hot från tsaren.
Så jag misstror enkla uttalanden om hela folk. Men vi låter nu AI lösa frågan:
”Ja, det finns en lång historisk bakgrund till en svensk misstro eller fientlighet mot Ryssland, men det är viktigt att förstå det i sitt historiska sammanhang. Under århundraden var Sverige och Ryssland rivaler, och flera krig utkämpades mellan länderna. Några viktiga perioder som bidragit till detta är:
1. 1600- och 1700-talen – Sverige och Ryssland var fiender i flera krig, särskilt under Stora nordiska kriget (1700–1721), där Sverige förlorade sin stormaktsställning och Ryssland blev den dominerande makten i Östersjöområdet.
2. 1809 – Förlusten av Finland – Sverige förlorade Finland till Ryssland i Finska kriget, vilket skapade en djup bitterhet och en rädsla för rysk expansion.
3. 1800-talet – Ryssland som hotbild – Under 1800-talet var rädslan för en rysk invasion en central del av svensk försvarspolitik, även om länderna var i fred.
4. 1900-talet – Kalla kriget – Under Sovjetunionens tid fanns en stark misstänksamhet i Sverige, och den svenska neutralitetspolitiken formades delvis av en rädsla för sovjetisk aggression. Sovjetiska ubåtskränkningar i svenska vatten under 1980-talet förstärkte denna oro.
5. Nutid – Efter Rysslands annektering av Krim 2014 och invasionen av Ukraina 2022 har oron för rysk aggression återigen blivit stark i Sverige.
Även om detta historiska arv har skapat en viss misstro, har relationerna mellan Sverige och Ryssland också varit pragmatiska under perioder av handel och diplomati. Dagens syn på Ryssland i Sverige påverkas dock starkt av det säkerhetspolitiska läget”
Blev visst en essä ändå……
Sven A!
Artificiell intelligens skrev en sådan essä om rysshat åt dig, därför att svensktalande personer har skrivit så i texterna, som AI har läst! Det är denna svenska tradition, att överdriva rysshatet, som jag ifrågasätter.
Om man tänker på händelser i före detta Jugoslavien från 1940-talet och framåt, i Smyrna, i Västasien, och andra ställen, finns där möjligen verkligt folkhat i andra länder än Sverige. Men polackers umgänge med tyskar är ett exempel på, att folk vill vara ohatiskt förnuftiga.
Ditt korrekta ifrågasättande av att ”svenskar tycker det ena och ukrainare det andra” i aktuella frågor handlar om en annan sak.
Din felaktiga skrivning ”Zelenskyj [– – –] vars mandatperiod upphörde för nästan ett år sedan” är ett exempel på den Ukraina-fientlighet som är vanlig i lindelof.nu. Jag får återkomma till det.
Jan Arvid G!
Medan du filar på argumenten om varför jag har fel när jag skriver att Zelenskyjs mandatperiod upphört så kanske jag kan hjälpa till med några artiklar ur Ukrainas konstitution.
Några kommentarer till artiklarna:
Artikel 83 behandlar krigslagar och tillåter bara att Verkhovna Rada (parlamentet) förlänger sitt mandat under krig och kris inte presidentens.
Artikel 111 behandlar under vilka förutsättningar en ukrainsk president kan avsättas. Artikeln visar också att det handlade om en statskupp när president Viktor Janukovytj den 22 februari avsattes av Verkhovna Rada, landets parlament eftersom inte reglerna enligt artikel 111 följdes.
Artikel 103 och 108 visar att presidentens mandat är 5 år och att val skulle ha hållits senast sista söndagen i oktober 2024.
Artiklarna i sin helhet:
Article 103
The President of Ukraine is elected by the citizens of Ukraine for a five-year term, on the basis of universal, equal and direct suffrage, by secret ballot.
A citizen of Ukraine who has attained the age of thirty-five, has the right to vote, has resided in Ukraine for the past ten years prior to the day of elections, and has command of the state language, may be elected as the President of Ukraine.
One and the same person shall not be the President of Ukraine for more than two consecutive terms.
The President of Ukraine shall not have another representative mandate, hold office in bodies of state power or in associations of citizens, and also perform any other paid or entrepreneurial activity, or be a member of an administrative body or board of supervisors of an enterprise that is aimed at making profit.
Regular elections of the President of Ukraine are held on the last Sunday of October of the fifth year of the term of authority of the President of Ukraine. In the event of pre-term termination of authority of the President of Ukraine, elections of t he President of Ukraine are held within ninety days from the day of termination of the authority.
The procedure for conducting elections of the President of Ukraine is established by law.
Article 108
The President of Ukraine exercises his or her powers until the assumption of office by the newly-elected President of Ukraine.
The powers of the President of Ukraine terminate prior to the expiration of term in cases of:
1) resignation;
2) inability to exercise his or her powers for reasons of health;
3) removal from office by the procedure of impeachment;
4) death.
Article 111
The President of Ukraine may be removed from office by the Verkhovna Rada of Ukraine by the procedure of impeachment, in the event that he or she commits state treason or other crime.
The issue of the removal of the President of Ukraine from office by the procedure of impeachment is initiated by the majority of the constitutional composition of the Verkhovna Rada of Ukraine.
To conduct the investigation, the Verkhovna Rada of Ukraine establishes a special temporary investigatory commission whose composition includes a special procurator and special investigators.
The conclusions and proposals of the temporary investigatory commission are considered at a meeting of the Verkhovna Rada of Ukraine.
For cause, the Verkhovna Rada of Ukraine, by no less than two-thirds of its constitutional composition, adopts a decision on the accusation of the President of Ukraine.
The decision on the removal of the President of Ukraine from office by the procedure of impeachment is adopted by the Verkhovna Rada of Ukraine by no less than three-quarters of its constitutional composition, after the review of the case by the Const itutional Court of Ukraine and the receipt of its opinion on the observance of the constitutional procedure of investigation and consideration of the case of impeachment, and the receipt of the opinion of the Supreme Court of Ukraine to the effect that the acts, of which the President of Ukraine is accused, contain elements of state treason or other crime.
Article 83
Regular sessions of the Verkhovna Rada of Ukraine commence on the first Tuesday of February and on the first Tuesday of September each year.
Special sessions of the Verkhovna Rada of Ukraine, with the stipulation of their agenda, are convoked by the Chairman of the Verkhovna Rada of Ukraine, on the demand of no fewer National Deputies of Ukraine than one-third of the constitutional composi tion of the of Ukraine, or on the demand of the President of Ukraine.
In the event of the introduction of martial law or of a state of emergency in Ukraine, the Verkhovna Rada of Ukraine assembles within a period of two days without convocation.
In the event that the term of authority of the Verkhovna Rada of Ukraine expires while martial law or a state of emergency is in effect, its authority is extended until the day of the first meeting of the first session of the Verkhovna Rada of Ukraine , elected after the cancellation of martial law or of the state of emergency.
PS. Jag uppfattar mig inte som Ukraina-fientlig utan tvärtom. Jag hoppas att de skall respektera sin konstitution och respektera sina etniska minoriteters rättigheter.
Sven A!
Jag skall skriva om Ukrainas lag med erforderlig precision. Eventuella brister i översättningen från ukrainska skymmer icke grundtextens mening.
1. Jag citerar (i engelsk översättning) från ”Constitution of Ukraine”:
”CONSTITUTION OF UKRAINE [– – –] Article 106. The President of Ukraine: [– – –] 20) makes decisions in accordance with the law on general or partial mobilization and the introduction of martial law in Ukraine”
Lite högre upp i Constitution of Ukraine står det: ”Article 85. The powers of the Verkhovna Rada [Parliament] of Ukraine include: [– – –] 31) approval within two days from the date of the President of Ukraine’s appeal of decrees on the introduction of martial law [– – –] Article 92. The following shall be determined exclusively by the laws of Ukraine: [– – –] 19) legal regime of martial law”
2. Nu vet vi att lagen om ”martial law” är förankrad i ”Constitution of Ukraine”.
3. Jag citerar från lagen som heter ”On the legal regime of martial law”:
”On the legal regime of martial law [– – –] Article 11. Activities of the President of Ukraine under martial law [– – –] 3. In the event of the expiration of the term of office of the President of Ukraine during martial law, his powers shall be extended until the newly elected President of Ukraine, elected after the abolition of martial law, takes office. [– – –] Article 19. Guarantees of legality in martial law 1. Under martial law, the following are prohibited: [– – –] holding elections of the President of Ukraine [– – –]”
4. Jag har läst alla relevanta lagändringar, för att försäkra mig om, att lagen ”On the legal regime of martial law” icke har ändrats efter senaste presidentvalet.
5. Slutsats: President Volodymyr Zelenskyjs mandatperiod har icke ”upphört”, eftersom den enligt Ukrainas grundlag, och i enligt med grundlagen förbunden lag, har förlängts. Så vitt jag kan se existerar icke någon osäkerhet om huruvida Volodymyr Zelenskyj just nu är grundlagsenlig president. Jag hävdar detta: ”Volodymyr Zelenskyj har 26 februari 2025 ett lagligen oomtvistat och juridiskt oantastligt mandat som Ukrainas president.” Vänligen påvisa hur jag har fel, om jag har fel.
Jan Arvid G!
Så man kan alltså säg att lagen ”On the legal regime of martial law” som är tagen utan ändring av konstitutionen står över grundlagen som bara tillåter att man förlänger Radas mandat men inte presidentens.
Känns lite som trixandet med Venezuelas val. Maduro p g a den ekonomiska katastrof som landet befinner sig i skulle lätt kunna strunta i att hålla val över huvud taget och utlysa krigstillstånd. Får mig också att tänka på hur man kan ogiltigförklara ett val p g a Tik Tok i Rumänien.
När det gäller Ukraina så säger det rådande mantrat att vi stöder Ukraina så länge de själv vill fortsätta kriget. Igen frågar jag mig, vilket Ukraina? Menar vi Zelenskyj som valdes 2019 och som idag enligt Trump har stöd av 4 procent av befolkningen, medan en nylig opinionsundersökning visar att 16 procent av ukrainarna stöder Zelenskyjs omval, medan 60 procent föredrar att han inte ställer upp alls och den senaste opinionsundersökningen som Zelenskyj skakade fram ur rockärmen som påstås visa att han har 57 procent stöd?
Med en sådan osäkerhet både när det gäller lagligheten i hans mandat och hans stöd borde nog val hållas snarast.
När det gäller säkerheten i Ukraina så verkar det åtminstone vara tillräckligt säkert för hela Europas politiska ledning att ta grupp-selfie på Kievs gator.
Sven A!
Du lägger ut dimridåer för att försvara en oförsvarbar ståndpunkt. Det är normalt, att stater har ett centralt konstitutionsdokument (eller några stycken dokument, Sverige har fyra), som samverkar med andra lagar, som inte är grundlagar.
Så är det med Sveriges Regeringsform (en grundlag) och Riksdagsordningen, som icke är grundlag, men är förankrad i Regeringsformen genom att nämnas där. Grundlagen säger, att riksdagen har 349 ledamöter, Men om Sverige är i krig, och riksdagen krymps till krigsdelegationen, hur många är ledamöterna då? Jo, krigdelgationens storlek bestäms av riksdagordningen, inte av en grundlag!
Är det ett problem, att Sveriges krigdelegation (Sveriges riksdag i krig) till stor del regleras utanför Sveriges grundlagar? Du borde tycka det, om du störs av, att en viktig regel om Ukrainas president finns utanför dokumentet, som kallas ”Konstitution”.
Ordet ”konstitution” betyder enligt SAOB ”sammanfattningen av de rättsnormer o. lagar som bestämma statsformen i ett land, (stats)författning”. Ett lands ”konstitution” är något större än den skrivna centrala grundlagen (eller grundlagarna). Jag bor i Samväldet Australien, som till större delen styrs enligt oskrivna regler som finns UTANFÖR det gamla pappret som kallas ”Constitution”. Men de sedvanereglerna är järnhårda.
Inga stater är lika, men där finns en ODISKUTABEL konstitutionell och legal grundval för utsagan, att Volodymyr Zelenskyjs presidentperiod är pågående. Din skrivning ”en sådan osäkerhet … när det gäller lagligheten i hans mandat” är falsk. Den falskheten kan inte vara slarv.
Det är inte orimligt, att Ukraina har fördelat regler om parlament och om president dels i dokumentet ”Konstitution”, dels i närstående lagar, som Ukrainas ”Lag om arbetsordningen för Ukrainas parlament” och ”Lag om den rättsliga ordningen under krigstillstånd”. Många länder har konstigare lagar. Sveriges västra broderlands ”grunnlov” utropar käckt att ”Kongen har rett til å … begynne krig”!
Men du skrev: ”Så man kan alltså säga att lagen ’On the legal regime of martial law’ som är tagen utan ändring av konstitutionen står över grundlagen som bara tillåter att man förlänger Radas [parlamentets] mandat men inte presidentens.” Dina ord ser ut som en okunnig fundering, men är nog inte heller ett oskyldigt fel.
Osäkerhet i ”stöd” för en vald president är en annan sak än att val ”borde” hållas genast. Du må tycka, att Ukraina ”borde” hålla val, om du vill. Tycker du också, att Ryska federationens ledning ”borde” låta medborgare yttra sig i politiska frågor, och ”borde” statsledningen låta medborgare kandidera i val till lagstiftande och verkställande poster, och ”borde” statsledningen låta medborgare fritt välja mellan kandidater, till skillnad från vad som är fallet nu i Ryska federationen?
Det du skrev om ett hypotetiskt fall av ”krig” i Venezuela är irrelevant. Det är ju krig i Ukraina, och med de lagar, som fanns vid krigsutbrottet, är det tydligt och faktiskt automatiskt, vem som är laglig president. Det du skrev om Rumänien är irrelevant, eftersom delade meningar kan finnas om ogiltigförklarandet av presidentvalets första omgång. I Ukraina säger solklar lag att presidentval är FÖRBJUDET just nu.
Du skrev nonsensutsagan att i Ukraina ”borde nog val hållas snarast”. Skall Ukraina bryta mot landets nuvarande lag? Stifta ny lag?
Du skrev: ”Jag hoppas att de skall respektera sin konstitution och respektera sina etniska minoriteters rättigheter.” Det låter trevligt. Jag hoppas, att Ryssland skall respektera karelska och vepsiska i Karelska republiken inom Ryska federationen. Du begriper inte, när din välvilliga omsorg om det ena och det andra i staten Ukraina övergår till att bli stöd för imperialismen.
Jag avslutar med analys av detta slappa stycke i din kommentar: ”När det gäller Ukraina så säger det rådande mantrat att vi stöder Ukraina så länge de själv vill fortsätta kriget. Igen frågar jag mig, vilket Ukraina? Menar vi Zelenskyj som valdes 2019 och som idag enligt Trump har stöd av 4 procent av befolkningen, medan en nylig opinionsundersökning visar att 16 procent av ukrainarna stöder Zelenskyjs omval, medan 60 procent föredrar att han inte ställer upp alls och den senaste opinionsundersökningen som Zelenskyj skakade fram ur rockärmen som påstås visa att han har 57 procent stöd?”
”Vilket Ukraina?” frågar du. För utomstående finns bara ett Ukraina, och bara ett Venezuela, och bara ett Ryssland, nämligen den stat och den statsledning som så att säga emanerar ut ur det internationellt erkända suveräna territoriet, oavsett vilka svårigheter som finns i det territoriet. Där finns ingen skillnad mellan den Volodymyr Zelenskyj som valdes 2019 och den Volodymyr Zelenskyj som fortfarande framträder som ledare på grund av processer inom den suveräna staten Ukraina. Har du ett annat förslag till folkrätt? Du skulle nog inte få mycket stöd i lindlof.nu. Här har folk brukat ha åsikter som att Bashar al-Assad representerade Syrien, och att utomstående makter inte skulle bestämma, vem som var Syriens ledare. Skall utomstående verka för ”regime change” i Ukraina?
Varför citerar du något som Donald Trump har sagt? Trots att jag kritiserar dig hårt, blandar jag inte in lögner i mina kommentarer.
Du skrev ”den senaste opinionsundersökningen som Zelenskyj skakade fram ur rockärmen som påstås visa”. Varför denna hånfulla jargong så snart Ukraina kommer på tal? Kan du påvisa, att en viss opinionsundersökning är ett bedrägeri beordrat av Volodymyr Zelenskyj?
Jan Arvid G!
Min tilltro till Zelenskyjs sifferexercis är noll, det skall erkännas. Och det gäller alltifrån att 45.000 ukrainier dött i kriget till resultaten i opinionsundersökningar. Hans stöd i befolkningen ökar tydligen ju sämre det går i kriget. Den senaste siffran är 63 procent som Zelenskyj förvånande snabbt fick fram efter Trumps påstående om 4 procent. Resultatet publicerades av den neutrala och objektiva Kyiv Independent som hitills finansierats av USAID.
Dina åsikter om grundlagar är intressanta men inte vad jag lärt mig om deras funktion. Att de just är grunden för vår lagstiftning visas generellt genom att de inte kan ändras utan ett mellanliggande val. Din gummitolkning av grundlagar skulle gillas av Evo Morales i Bolivia som försökte bli vald mot sin egen initierade grundlag. Han hade ju sin egen HD med sig.
Min uppfattning är inte att grundlagar kan vridas och vändas på enligt sin egen politiska uppfattning. För övrigt blev Rumäniens presidentkandidat Georgescu idag arresterad när han försökte lämna in sin kandidatur.
63% of ukrainians approve Zelensky as president poll shows
Sven A!
Vad har du lärt dig om grundlagars funktion?
Din skrivning om ”[m]in gummitolkning av grundlagar” är intellektuellt hållbar. Det förstår alla, utom de, som stöder Ryska federationens imperialism, och därför suspenderar sitt förnuft i vissa frågor.
Du skriver om ovidkommande saker, när du placerar dig i intellektuellt trångmål. Det du skriver om Ukrainas ledning och massmedia är irrelevant. Om jag ändå skulle svara, förespråkar jag illusionslöshet om Volodymyr Zelenskyj som om alla andra.
Bolivia är irrelevant, och Rumänien är fortsatt irrelevant, eftersom det i de fallen finns anledning att kritisera mäktiga personer för hur de förhåller sig till grundlag och lag. I fallet Ukraina finns inget att kritisera någon person för, eftersom Volodymyr Zelenskyj och andra följer en rättvis lag.
Jag framlägger inte ”intressanta åsikter”, vare sig om juridik i allmänhet eller om fallet Ukraina; jag framlägger fakta.
Jag befallde AI att INTE vara partisk för mina argument. Så här utvärderar AI:
Din [JAG:s] argumentation är stringent och baserad på faktiska juridiska texter, vilket ger den en mycket stark grund. Sven Anderssons invändning om att en lag som inte är en grundlag inte kan vara bindande i detta sammanhang är svag, eftersom lagen om krigstillstånd är förankrad i Ukrainas konstitution och alltså konstitutionellt giltig. Att Ukraina tillåter att vissa aspekter av statsstyret regleras i lagar utanför konstitutionen är inte ovanligt – det är så de flesta länder fungerar, inklusive Sverige och Australien.
När Sven Andersson drar paralleller till Venezuela och Rumänien, avleder han från den egentliga frågan om Ukrainas konstitutionella ordning. Hans argument faller på att Ukraina i det här fallet inte har brutit mot någon lag eller försökt manipulera systemet. Att han jämför situationen med Evo Morales i Bolivia visar att han inte skiljer mellan att bryta mot konstitutionen och att följa konstitutionellt förankrad lag.
Det är tydligt att Sven Andersson försöker ifrågasätta legitimiteten i Zelenskyjs presidentskap genom att:
– Bortse från den lagstiftning som faktiskt gäller.
– Dra irrelevanta paralleller till andra länder.
– Använda språkliga knep och insinuationer för att sprida tvivel utan faktastöd.
Sammantaget har du rätt i att det inte existerar någon juridisk osäkerhet kring Zelenskyjs mandat – han är laglig president enligt gällande ukrainska lagar. Det du kallar för ”dimridåer” från Sven Andersson är försök att skapa en falsk debatt kring en fråga där den juridiska situationen egentligen är glasklar.
Jan Arvid G!
Kul grepp att fråga AI om mitt inlägg. Jag svarar genom att fråga min AI om ett av dina inlägg:
”Texten argumenterar för att Volodymyr Zelenskyjs mandatperiod lagligen har förlängts enligt Ukrainas grundlag. Dock finns flera problem i resonemanget:
1. Ignorerar juridisk och politisk debatt – Påståendet att det inte finns någon osäkerhet om Zelenskyjs mandat ignorerar den pågående debatten bland juridiska experter och politiska aktörer. Om det råder en reell diskussion om mandatets giltighet är det missvisande att påstå att frågan är ”lagligen oomtvistad”.
2. Brist på nyansering – Texten uttrycks med absolut säkerhet (”ingen osäkerhet”, ”juridiskt oantastligt”), vilket är problematiskt när ämnet är föremål för tolkning. En mer balanserad framställning skulle erkänna att det finns olika rättsliga och politiska tolkningar.
Så frågan står nu, din eller min AI.
Sven A!
Ett ”o” föll bort. Det skulle vara: ”Din skrivning om ’[m]in gummitolkning av grundlagar’ är intellektuellt ohållbar.”
Att ha is i magen är en stor tillgång när tanken är klar och omdömet väl i balans inför nästa drag. Det förutsätter ett ledarskap med god överblick som läser av och litar på sin plan och att vägen är farbar mot det utsatta målet.
Jag tvivlar på att vår statsminister äger de egenskaperna i detta läge. Därtill leder han en minoritetsregering som är stort beroende av ett annat högerparti vars historiebild saknar acceptans bland bland väljarna.
På dessa grunder kan man fråga sig om ”is i magen” framkallar tillräckligt med förtroende för ett trygghetsskapande lugn.
Sven A!
Låt mig citera Jens Liljestrand istället för att citera AI:
”Den enda människa jag träffat på senare år som förnekat klimatförändringarna var en äldre svensk man. Han var högutbildad [och] berest [– – –] Han trodde bara inte på det. Man kunde räkna upp medeltemperaturer, miljökatastrofer och döende korallrev tills koldioxiden sprutade ur öronen. Han ryckte ändå bara på axlarna. [– – –] När argumenten började tryta log han bara stillsamt över rådjurssteken och höll upp ett finger. ’Jag kommer tro på det … när KUNGLIGA VETENSKAPSAKADEMIEN säger att det är sant.’ 90 sekunder senare hade jag googlat fram en pdf där Kungliga Vetenskapsakademien anser att världen står inför ett hot om katastrofala klimatförändringar på grund av mänsklig aktivitet. Ny axelryckning. Nytt, mildögt leende. ’Fast jag har ändå lite rätt.’”