Julian Assange misstänks för sexbrott i Sverige 2010, men har ännu inte förhörts i ärendet. Han flydde till Ecuadors ambassad i London 2012 för att han var rädd att bli utlämnad till USA på grund av Wikileaks publicering av hundratusentals hemliga militära dokument.
Efter att ha sett Uppdrag granskning i veckan uppfattar jag att det finns en allt överskuggande politisk fråga i Assangefallet för vår del: har svenska rättsväsendet låtit sig påverkas av det faktum att USA är en nära utrikespolitiskt allierad? Annorlunda uttryckt: har den rättsvidrigt (enligt HD) segdragna handläggningen att göra med att man (regeringen) önskar få Assange till Sverige för att kunna tillmötesgå en eventuell begäran om utlämning till USA i det mycket större målet som man i hemlighet förbereder i USA? För USA är hans inlåsning (som misstänkt sexbrottsling) år ut och år in på en obetydlig ambassad i London, naturligtvis ett sätt att i någon mån vingklippa Assange och Wikileaks.
Det ska tydligen till slut bli förhör av Assange i London. I sex år har överåklagare Marianne Ny varit på väg men inte kommit fram. Stefan Lindgren gör i två blogginlägg på 8 dagar en analys av dagsläget i affären.
Lindgren skriver:
”Finns det något annat fall i svensk rättshistoria där en utredning förts med sådan oskicklighet och sådan senfärdighet?
Finns det någon som på allvar tror att om två flickor som haft frivilliga samlag med herr N. i Målilla och av polisen övertalats att göra en anmälan om våldtäkt resp. sexuellt ofredande skulle ha rönt ens hundradelen av det åklagarstöd som mobiliserats mot Assange?
Nys personliga motiv kan man lämna därhän. Men det faktum att hon får hållas och att det etablerade Sverige (med Svea Hovrätt som undantag) inte reagerat är naturligtvis omsorg om våra särskilda relationer till USA – numera också en militärt allierad makt.
Den feministiska retoriken att Sverige, som har något av världsrekord i våldtäktsanmälningar äntligen måste sätt ned foten – varvat med Elisabet Massi Fritz uppmaning till Assange ”att uppträda som en man” – vore tämligen harmlös om den inte i praktiken bara gynnade den amerikanska brottmålsjuryns jakt på Chelsea Mannings ”sammansvurna”.
Den dag Assange kommer ut från Ecuadors ambassad – om han gör det levande (glöm inte kardinal Mindszenty som satt instängd på USA:s ambassad i Budapest i 15 år) – väntar nya hot. USA har ju visat att det inte ryggar för någonting för att kunna gripa personer som Assange och Edward Snowden. Man till och med tvingade ner den bolivianske presidenten Evo Morales plan för att försäkra sig om att inte Snowden fanns ombord – ett klart brott mot folkrätten.
Genom sitt agerande har Marianne Ny gett de amerikanska myndigheterna sex års försprång i jakten på Assange – och detta serveras oss arma allmoge som ”likhet inför lagen”!
[…]
Misstanken ligger nära till hands att åklagaren de första fem veckorna drog fötterna efter sig för att först kunna frihetsberöva Assange innan han förhördes. Vem som helst inser att detta är ett maktspel och att häktning och isolering i svensk häkte kan försätta även den mest oskyldige i klädsam svettning inför förhör och kanske göra oöverlagda medgivanden i ett upprivet tillstånd.Marianne Ny upprepade att förhör på videolänk, telefon eller överhuvudtaget utomlands riskerade att ”inte leda framåt”. Hur definierar hon detta ”leda framåt”? Kan ett totalt förnekande av alla anklagelser från början – som är att vänta från en helt oskyldig människa – ”leda framåt”?
I Stockholms tingsrätts beslut om fortsatt häktning i maj 2015 heter det ”Åklagaren har vidare anfört att åtgärden att begära J.A. häktad hade som syfte att möjliggöra genomförandet av förundersökningen och en eventuell lagföring, dvs. inte enbart att hålla ett antal förhör”.
Just det, ett ”kvalitativt” förhör som ”leder framåt” ska leda till ”lagföring”, häktning, åtal, fällande dom och fängelse.
Ligger inte slutsatsen nära till hands att Assange betraktas som dömd på förhand om förhör i en förundersökning har ett sådant dubbelt syfte?
Vart tog svenska åklagares berömda skyldighet att även tillvarata den misstänktes intressen vägen?
[…]
Nu återstår att hoppas på att Svea Hovrätt i morgon fredag sätter stopp för den fortsatta farsen. Upphäv häktningsordern mot Assange. Att Sverige skulle medverka till att ytterligare förlänga hans plågsamma situation står utom all proportion till det mindre grova brott han anklagas för.
Det är bara att instämma. Men ännu har jag inte sett någonstans i pressen om det utlovade beskedet om häktningsordern. Rätta mig om jag har fel.
Det har smugit in sig felaktigheter i historieskrivning vad gäller Assange.
Han har förhörts på längden och på tvären av polisen i Stockholm. Förhören finns på svenska och på engelska på nätet. Han har tjatat om flera förhör och blivit snoppad. När han frågade om han fick lämna landet fick han det.
Damerna har inte anmält honom för någonting. Det är polisen som satte brottsrubriceringar på honom innan samtalen med flickorna ens var avslutade.
Sedan kan man ju frågar efter sunda förnuftet!
Går man till Polisen för att den skall få XYZ att göra HIV-Test?
Man går väl själv till Södra och får sig kollad.
Inte någon har ställt den frågan under alla år – vad jag vet.
Vad skall de fråga honom mera?
Helt rätt, Hans-Georg!
Det finns många frågor man kan ställa här. T ex: Varför var Anna A så ivrig att bli bekant med Assange? Hon är ju mycket högerextrem i utrikespolitiska frågor! Det vet alla som har lyssnat på henne. Hon bjöd hem karln, lät honom bo i sin lägenhet, gick i säng med honom… Och sedan börja klaga om sexuellt övergrepp! Initiativen togs ju från hennes sida. Och sedan tar väninnan Sofia W. hand om Assange, går i säng med honom, klagar också hon över Assanges övergrepp… Här är det mycket som inte stämmer. En sexfälla? Ja, jag tror det.