De kompromisslösa…

Tidningen Internationalen publicerade ”av misstag” en artikel av Tord Björk, som gav upp en positiv bild av Nordiska fredssamtal i Degerfors 2016. Redaktionen blev då tagen i örat av Socialistiska partiets styrelse genom Håkan Blomqvist. Inget fel i det, ägarna (Socialistiska partiet) är i sin fulla rätt att styra sin tidnings innehåll.

Men incidenten väcker ändå frågor. Någon/några i redaktionen har tyckt det var intressant att referera Degerforsmötet i positiva ordalag och inte förstått att de trampade ut i ett vänsterpolitiskt minfält. Partiledningen reagerade och tvingades ställa till rätta och redaktionen hukade lydigt. Man vill väl behålla jobbet.

Så här skrev redaktionen:

Värderingen när Tord Björks artikel publicerades var att den har ett nyhetsvärde och att sökandet efter en fredsrörelse i dessa krigshetsartider gjorde den relevant. Fredsmötet i Degerfors är emellertid, precis som Håkan skriver en politiskt mycket problematisk sammankomst och det var olyckligt att Internationalen publicerade artikeln med en så positiv inramning och i okommenterat skick. Vi har brustit i vår bedömning, och vi har blivit en erfarenhet rikare.

Tack vare detta misstag fick vi del av Socialistiska partiets (Vänsterpartiet närstående) hållning.

Det djupt bekymmersamma med denna typiska ”vänsteruppfattning” om fredsfrågan i allmänhet och Syrenkriget i synnerhet, är att fredsopinionen försvagas. Vänster har traditionellt haft stor betydelse för freds- och antikrigsrörelsen. Utan vänsterkrafter, ingen fredsrörelse av betydelse. Men här ser vi nu en inte obetydlig svensk vänstergrupp helt spåra ur.

Så här låter det från SP-partistyrelsen: … av innehållet i ”det så kallade Fredsmötet i Degerfors att döma tycks det snarare ha utgjort ett försök att gifta ihop den hedervärda fredskamp som vänder sig mot militär upprustning, kärnvapenhot och svenskt Natomedlemskap med några av de mest antidemokratiska resterna från 70-talsvänstern. Rester som numera legitimerar Assad-diktaturen i Syrien och Putinregimens anspråk, i namn av fred och antiimperialism”.

Så följer ett demagogiskt resonemang om att Degerforsmötet ”präglats av … kallakrigsföreställningen om världen som delad i två läger”, ett ”synsätt som fick kommunister att urskulda stalinismen i öst och olika självföreställda demokratianhängare att göra gemensam sak med det imperialistiska USA och västblocket” och som nu urskuldar ”den ryska imperialismen och dess intressen gentemot västmakterna, vilka i sin tur finner lojala marionetter bland liberaler och många socialdemokrater”.

Vad ska man istället göra? Jo: ”… Kampen för demokratiska och sociala rättigheter skär rakt igenom maktblocken och måste stöttas oavsett stormaktspolitiska hänsyn. En fredskamp som nonchalerar de förtrycktas berättigade kamp för frihet är i bästa fall provinsiellt enögd och en slags ’nyttig idioti’ för regimer som ostört vill slakta sin befolkning. I värsta fall en ren drängtjänst åt härskarklasser med falska fredsbudskap.”

Nej kamrater! ”Det finns bara en väg ur detta, det är sträng politisk självständighet samt att till det yttersta lita till egna krafter och solidariteten från världens förtryckta. … den klara och förankrade kompassriktningen måste vara självständig kamp för alla förtryckta folks politiska och sociala rättigheter” … för att inte förvandlas till ”nyttiga idioter i härskande klassers tjänst”.

Basta!

Är vi vanliga dödliga nu hjälpta av denna SP:s klokskap? Knappast. ”Sträng politisk självständighet” var ordet, inga kompromisser! Det landar alltså för dagens ”Fjärdeinternationalister” till slut i det gamla vanliga; SEKTERISM. Ena dig aldrig med någon som du inte är helt överens med. Dröm istället om det rena skinande revolutionärt kämpande folkhavet, som ingen någonsin sett skymten av på riktigt. Och där kommer det att ta slut som vanligt.

Nej, eftersom den storpolitiska verkligheten är komplicerad är kompromisser nödvändiga, för att t ex ta sig ur helveteskriget i Syrien. Därför måste man vara beredd att förhandla med alla.

Just nu hoppas vi på att vapenvilan – som förhandlats fram mellan Ryssland (”diktaturen”) och USA (”demokratin framför alla andra”) – ska leda vidare till fred och möjlighet till återuppbyggnad och återvändande för alla flyktingar.

Men, det hoppas nog inte Socialistiska partiet på, om man ska ta dem på orden. Rätta mig om jag har fel.