De mäktigas sadism är det mänskliga tillståndets förbannelse…

---

… Detta var lika utbrett i det antika Rom som det nu är i Gaza. Det säger Chris Hedges i ett tal i London med exdiplomaten Craig Murray som värd. Talet publicerades först på ScheerPost och Consortium News den 19 juni. Här talet i svensk översättning av Henrik Linde. Craig Murrys anförande längre ner på denna sida.

Israel har förgiftats av det permanenta krigets psykos. Det har blivit moraliskt bankrutt av helgelsen av ett tillstånd av offer, som används för att motivera en ockupation som är ännu mer barbarisk än Sydafrikas apartheid.

Dess ”demokrati” – vilken alltid varit en exklusivitet för judarna – har nu blivit kidnappad av extremister som driver landet mot fascism. Människorättskämpar, intellektuella och journalister – israeler och palestinier – är utsatta för konstant statlig övervakning, godtyckliga arresteringar och smädeskampanjer drivna av regeringen.

Dess undervisningssystem, med början i småbarnsskolan, är ett indoktrineringssystem för militären. Och girigheten och korruptionen hos dess mutbara politiska och ekonomiska elit har skapat stora inkomstskillnader, en spegelbild av förfallet inom den amerikanska demokratin, tillsammans med en kultur av antiarabisk och antisvart rasism.

Efter att Israel straffat Gaza med sin decimering – Israel talar om månader av krigföring som kommer att pågå åtminstone till slutet av detta år – kommer Israel att ha undertecknat sin egen dödsdom.

Dess fasad av hederlighet, dess förmodat uppmärksammade respekt för rättsstatsprincipen, dess mytiska historia om den modiga israeliska militären och den mirakulösa födelsen av den israeliska staten – vilket framgångsrikt har sålts till västvärldens åhörare – kommer att ligga i askhögar.

Israels sociala kapital kommer att förbrukas och landet kommer att avslöjas som den fula, förtryckande, hatiska apartheid-regim som det alltid varit, alienerande yngre generationer av amerikanska judar. Dess beskyddare, Förenta staterna, kommer att distansera sig själv från Israel, när nya generationer tar makten.

Dess folkliga stöd kommer att ges av reaktionära sionister och Amerikas kristna facister som ser Israels dominans över forntida bibliskt land som ett förebud av den andra ankomsten och dess förtryckande av araberna som ett firande av vit överhöghet.

Israel kommer att bli synonymt med sina offer på samma sätt som Turkiet är synonymt med armenierna, Tyskarna med Namibierna och senare judarna, och serberna med Bosniakerna.

Israels kulturella, artistiska, journalistiska och intellektuella liv kommer att tillintetgöras. Israel kommer att bli en stillastående nation där religiösa fanatiker, bigotta judiska extremister, som har gripit makten, kommer att dominera det offentliga samtalet. Det kommer att ansluta sig till klubben av världens mest despotiska regimer.

Despotier kan existera långt efter sina bäst före datum. Men de har ett slut. Man behöver inte vara bibelkunnig för att se att Israels trängtan efter blod som flyter är motsatsen till judendomens kärnvärderingar.

Den cyniska beväpningen av förintelsen, inklusive brännmärkning av palestinierna som nazister, har liten effekt när ett folkmord verkställs, på 2,3 miljoner människor fångna i ett koncentrationsläger, inför öppen ridå.

Despotier kan existera långt efter sina bäst före datum. Men de har ett slut.

Nationer behöver mer än tvång för att överleva. De behöver en mystik. Denna mystik ger mening, hövlighet och även ädelhet för att inspirera medborgarna till uppoffringar för nationen. Mystiken erbjuder hopp för framtiden. Den skapar mening. Den skapar nationell identitet.

När mystiken imploderar, när den visar sig vara lögn, så kollapsar en central del av statens fundament. Jag rapporterade om den kommunistiska mystikens död år 1989 under revolutionerna i Östtyskland, Tjeckoslovakien och Rumänien.

Polisen och militären bestämde att det inte fanns något kvar att försvara. Israels förfall kommer att framkalla samma trötthet och apati.

Det kommer inte att vara möjligt att rekrytera inhemska kollaboratörer, sådana som Mahmoud Abbas och den palestinska auktoriteten – förtalade av de flesta palestinier – att lyda kolonisatörernas order.

Allt Israel har kvar är att eskalera barbariet, inklusive tortyr och dödligt våld mot obeväpnade civila, vilket skyndar på förfallet. Detta massvåld fungerar på kort sikt, som det gjorde i kriget bedrivet av Frankrike i Algeriet, det smutsiga kriget utkämpat av Argentinas militära diktatur, den brittiska kolonisationen av Indien, Egypten, Kenya och Nordirland och den amerikanska ockupationen av Vietnam, Irak och Afghanistan.

Men på lång sikt leder det till självmord.

Folkmordet i Gaza har förvandlat Hamas moståndskämpar till hjältar i det Globala Syd. Israel kan kanske utrota Hamas ledning. Men de gångna – och nu pågående – morden på mängder av palestinska ledare har gjort litet för att avtrubba motståndet.

Folkmordet i Gaza har skapat en ny generation av djupt traumatiserade och ursinniga unga män och kvinnor vars familjer har blivit dödade och vars samhällen har utplånats. De är beredda att ersätta de ledare som blivit martyrer.

Israel var i krig med sig självt före den 7 oktober. Israeler protesterade för att förhindra premiärminister Benjamin Netanyahus upphävande av rättsligt oberoende. Dess religiösa bigotter och fanatiker, som för tillfället var vid makten, hade inlett en beslutsam attack mot israelisk sekularism.

Israels enighet är en skadlig enighet. Den hålls samman av hat. Och även detta hat är inte tillräckligt för att hålla demonstranter från att fördöma regeringens övergivande av Israels gisslan i Gaza.

Hat är en farlig politisk handelsvara. De palestinska ”mänskliga djuren”, när de är utrotade eller undertryckta, kommer att ersättas av judiska avfällingar eller förrädare. En politik av hat skapar permanent instabilitet, exploaterad av dem som vill förstöra ett civilt samhälle.

Israel var långt ned på denna väg den 7 oktober när man tillkännagav en rad av diskriminerande lagar mot icke-judar som påminner om de rasistiska Nürnberg lagarna som berövade judarna mänskliga rättigheter i Nazityskland.

The Communities Acceptance Law tillåter exklusivt judiska bosättningar att spärra sökande till boende på basis av ”lämplighet för gemenskapens grundläggande egenskap”.

Yeshayahu Leibowitz, som Isaiah Berlin kallade ”Israels samvete” varnade för att om inte Israel separerade kyrka och stat och avslutade ockupationen, så skulle det ge upphov till ett korrupt rabbinat som skulle snedvrida judendomen till en fascistisk kult.

”Religiös nationalism är för religionen vad Nationell socialism var för socialismen” skrev Leibowitz, som dog år 1994. Han förstod att den blinda vördnaden för militarismen, särskilt efter kriget 1967 som erövrade Västbanken och östra Jerusalem, var farlig.

”Vår situation kommer att urarta till ett andra Vietnam, till ett krig i konstant tillväxt utan hopp om en slutgiltig upplösning” varnade han.

Han förutsåg att,

”Araberna kommer att bli det arbetande folket och Judarna administratörerna, inspektörerna, tjänstemännen och polisen – särskilt den hemliga polisen. En stat som styr över en fientlig befolkning på 1,5 miljon till 2 miljoner främlingar kommer med nödvändighet att bli den hemliga polisens stat, med allt vad det innebär för utbildning, det fria ordet och demokratiska institutioner. Den korrupta karakteristiken för varje kolonial regim skulle också ta överhanden i Israel.

Administrationen skulle å ena sidan behöva undertrycka arabiska uppror och å andra sidan skapa arabiska quislingar. Det finns också goda skäl att frukta att ´Israel Defence´, som tills nu varit en folkets armé, skulle förvandlas till en ockupationsarmé, degenereras, och deras befälhavare, som skulle bli militära guvernörer, skulle påminna om kolleger i andra nationer”.

”Israel”, skrev han, ”skulle inte förtjäna att existera och det skulle inte vara värt att bevara det”.

Bosättarkoloniala stater som härdar ut, inklusive Förenta staterna, utrotar den infödda befolkningen genom folkmord och spridning av nya smittsamma sjukdomar som smittkoppor.

Kring år 1600 återstod mindre än en tiondel av den infödda befolkningen i södra, mellersta och norra America. Israel kan inte döda i denna skala, med nästan 5,5 miljoner palestinier levande under ockupation och ytterligare 9 miljoner i diasporan. De kan inte, som många israeler önskar, utplåna dem alla.

Israels brända jorden taktik i Gaza betyder att det inte kommer att bli någon tvåstatslösning. Apartheid och folkmord kommer att definiera existensen för palestinierna. Detta är ett förebud till en lång konflikt, men en som den judiska staten inte kan vinna.

Fly, Israels krav på palestinierna, spring för era liv! Spring från Rafah så som ni sprang från Gaza stad, som ni sprang från Jabalia, som ni sprang från Deir al-Balah, ni sprang från Beit Hanoun, som ni sprang från Bani Suheila, som ni sprang från Khan Yunis.

Spring eller vi dödar er. Vi kommer att släppa GBU-39 bomber på era tältläger och sätta dem i brand.

Vi kommer att peppra er med kulor från våra drönare utrustade med maskingevär. Vi kommer att bombardera er med artilleri och stridsvagnsgranater. Vi kommer att skjuta er med prickskyttar.

Vi kommer att decimera era tält, era flyktingläger, era städer, era hem, era skolor, era sjukhus och era vattenreningsanläggningar.

Vi kommer att låta död regna från himlen.

Spring för edra liv. Igen, igen och igen. Packa ihop de små tillhörigheter ni har kvar. Lakan. Några koppar. Några klädtrasor.

Vi bryr oss inte om hur utmattad du är, hur hungrig du är, hur skräckslagen du är, hur sjuk du är, eller hur ung du är.

Spring, spring, spring.

Men när du skräckslagen springer till en del av Gaza, skall vi tvinga dig att vända om och springa till en annan, fångad i en labyrint av död. Fram och tillbaka. Upp och ner. Sida till sida. Sex, sju, åtta gånger.

Vi leker med dig likt en mus i en fälla. Sen skickar vi bort dig så du aldrig kan återkomma. Eller så dödar vi dig.

Låt världen fördöma vårt folkmord. Vad bryr vi oss om det? Miljarderna med militärt stöd flyter obehindrat in från vår amerikanske bundsförvant. Stridsflygplan. Granater till kanonerna. Stridsvagnar. Bomber. Ett oändlig flöde.

Vi dödar barn i tusental. Vi dödar kvinnor och äldre i tusental. De sjuka och skadade, utan medicin och sjukhus dör.

Vi förgiftar vattnet. Vi förhindrar matleveranser. Vi får dig att svälta. Vi skapade detta helvete. Vi är herrarna. Lag. Plikt. En uppförandekod. De existerar inte för oss.

Men först skall vi leka med dig. Vi förödmjukar dig. Vi terroriserar dig. Vi frossar i din skräck. Vi roas av dina patetiska försök att överleva.

Du är inte mänsklig. Ni är kreatur. Untermenschen. Vi göder vår lust att dominera. Titta på våra inlägg på sociala media. De har blivit virala.

Ett visar soldater flinande i ett palestinskt hem med ägarna bundna och försedda med ögonbindlar i bakgrunden. Vi plundrar. Mattor. Kosmetika. Motorcyklar. Juveler. Klockor. Kontanter. Guld. Antikviteter.

Vi hånar ditt elände. Vi hyllar din död. Vi firar vår religion, vår nation, vår identitet, vår överlägsenhet, genom att förneka och sudda ut din.

Sedesfördärv är moral. Illdåd är heroism. Folkmord är upprättelse.

Detta är det terrorspel som utövas av Israel i Gaza. Det var samma slags spel under det smutsiga kriget i Argentina när militärjuntan lät 30.000 av deras egna medborgare ”försvinna”.

De ”försvunna” hade utsatts för tortyr – vem kan inte kalla vad som händer palestinierna i Gaza för tortyr? – och förödmjukanden innan de mördades.

Det var spelet som utövades i de hemliga tortyrkamrarna i fängelserna i El Salvador och Irak. Det är vad som kännetecknade kriget i Bosnien i de serbiska koncentrationslägren.

Den israeliske journalisten Yinon Magal i showen ”Hapatriotim” på Israels kanal 14 skämtade om att Joe Bidens röda linje var dödandet av 30.000 palestinier.

Sångaren Kobi Peretz frågade om detta var antalet dödade per dag. Publiken bröt ut i applåder och skratt.

Vi känner till Israels avsikt. Förinta palestinierna på samma sätt som USA förintade Amerikas infödda, som australiensarna förintade den första nationens invånare, tyskarna förintade hererofolket i Namibia, turkarna förintade Armenierna och nazisterna förintade judarna.

Motiveringarna skiljer sig. Målet är detsamma. Utrotning.

Vi kan inte hävda okunnighet.

Men det är enklare att låtsas. Låtsas att Israel vill tillåta humanitär hjälp. Låtsas att det kommer att bli ett permanent eld upphör. Låtsas att palestinierna kommer att återvända till sina förstörda hem i Gaza. Låtsas att Gaza kommer att återuppbyggas – sjukhusen, universiteten, moskéerna, boningarna. Låtsas att den palestinska auktoriteten kommer att administrera Gaza. Låtsas att det kommer att bli en tvåstatslösning.

Låtsas att det inte är något folkmord.

De omskrutna demokratiska värdena, moralen och respekten för mänskliga rättigheter, hävdade av Israel och Förenta staterna, har alltid varit en lögn. Den verkliga trosbekännelsen är denna – vi äger allting, och om du försöker ta det ifrån oss kommer vi att döda dig.

Färgade folk, särskilt om de är fattiga och sårbara, räknas inte. Hoppet, drömmarna, värdigheten och strävandet efter frihet av dem utanför imperiet är värdelöst. Global dominans kommer att uppehållas genom rasistiskt våld.

Denna lögn – att det amerikanska imperiet är grundat på demokrati och frihet – är något som palestinierna, och de i den globala södern, liksom infödda amerikaner och svarta och bruna amerikaner, för att inte tala om dem som lever i sydvästasien, har känt till sedan årtionden.

Men det är en lögn som fortfarande har ett värde i USA och Israel, en lögn använd för att rättfärdiga det orättfärdiga.

Vi avbryter inte Israels folkmord eftersom vi, som amerikaner, är infekterade av samma vita överlägsenhet, och berusade av vår dominans över jordens rikedomar och makten att utplåna andra med våra avancerade vapen.

Världen utanför de industrialiserade fästningarna i det Globala Norr är fullt medveten om palestiniernas öde.

När klimatändringar äventyrar överlevnaden, när naturresurser, inklusive tillgång till vatten, minskar, när massemigration blir ett tvång för miljoner, när avkastningen av jordbruk minskar, när kustområden översvämmas, när torka och skogsbränder sprider sig, när stater misslyckas, när milis och väpnat motstånd reser sig för att bekämpa sina förtryckare tillsammans med deras ombud, kommer folkmord inte att vara en anomali.

Det kommer att bli normen. Världens sårbara och fattiga, de som Frantz Fanon kallade ”jordens fördömda”, kommer att bli de nästa palestinierna.

”Hån av alla slag lades till deras död”, skrev den romerske historikern Tacitus om de som kejsar Neru valde ut för tortyr och död. ”Täckta med djurskinn, slets de av hundar och omkom, eller var spikade på kors, eller var dömda till flammorna och brända, för att tjäna som nattlig illummiation, när dagsljuset hade slocknat”.

Sadism från de mäktiga är det mänskliga tillståndets förbannelse. Det var lika utbrett i det gamla Rom som det är i Gaza.

Vi känner till Neros moderna ansikte, som lyste upp hans yppiga trädgårdsfester genom att bränna fångar till döds som spelvinster. Det är inte helt sant.

Men vilka var Neros gäster? Vilka vandrade genom kejsarens områden som mänskliga varelser, som i Rafah, blev brända levande? Hur kunde dessa gäster se, och ingen tvekan här, bli vittne till sådan fruktansvärd tortyr och sådana fruktansvärda lidanden och och förbli likgiltig, ja även tycka om det?

Det finns inget undangömt om detta folkmord. Fler än 147 modiga palestinska journalister har mördats av israelerna eftersom de har förmedlat bilderna och historierna om denna slakt till världen, martyrer för sitt folk, för oss.

Vi är Neros gäster.

Palestinierna har länge blivit förrådda, inte bara av oss i det Globala Nord, men mest av regeringarna i den muslimska världen.

Vi står passiva inför brottens brott. Historien kommer att döma Israel för detta folkmord.

Men den kommer också att döma oss.

Den kommer att fråga varför vi inte gjorde mer, varför vi inte bröt alla avtal, alla handelsavtal, alla överenskommelser, allt samarbete med apartheidstaten, varför vi inte stoppade vapenleveranserna till Israel, varför vi inte kallade hem våra ambassadörer, varför, när sjöfarten i Röda havet avbröts av Yemen, så sattes en alternativ landtransportled till Israel upp av Saudiarabien och Jordanien, varför vi inte gjorde allt i vår makt för att få slut på slakten.

Det kommer att fördöma oss för att inte lyssna på den grundläggande lektionen från förintelsen, vilken är att judarna inte är eviga offer, men att när du har möjligheten att stoppa folkmord och inte gör det, är du skyldig.

”Motsatsen till god är inte ond”, skrev Samuel Johnson. ”Motsatsen till god är likgiltighet”.

Palestiniernas motstånd är vårt motstånd. Palestiniernas kamp för värdighet, frihet och oberoende är vår kamp. Palestiniernas sak är vår sak.

För som historien också har visat, de som en gång var Neros gäster blev snart hans offer.