Jake Sullivan träffar Israels premiärminister Netanyahu 19 maj i år. (Pressfoto)
Med orimliga påståenden om Hamas försöker man vinna vårt samtycke till massmord, skriver den tidigare Israel-baserade journalisten och författaren Jonathan Cook på sin blogg. Översättning av Henrik Linde.
Västvärldens politiker och journalister har skyndat sig att avfärda morden och lemlästandet av hundratals palestinska civila i flyktinglägret i Nuseirat på lördagen (för en vecka sedan – Redax) i en brutal gemensam israelisk-amerikansk operation för att befria fyra israeliska fångar.
Och inte bara det, de menar att blodbadet skall ses som oundvikligt och motiverat av att gisslan hölls i ett bostadsområde i Gaza.
Till exempel så noterade Jake Sullivan, Bidens nationelle säkerhetsrådgivare, angående denna massaker som hade utförts med aktiv hjälp från USA:
”Det palestinska folket genomgår ett rent helvete i denna konflikt eftersom Hamas agerar på ett sådant sätt att de hamnar i korseld när gisslan förvaras mitt inne i hjärtat av tätt befolkade områden”.
Tydligen är det så att Israels tiotals år av krigförande militär ockupation av det palestinska territoriet, dess 17-åriga blockad av Gaza som förvägrar dess befolkning livets nödtorft, dess periodiska förstörelse av enklaven genom att ”klippa gräset” och att de nu genomför vad International Court of Justice har kallat ett ”troligt folkmord” inte har något samband med det ”rena helvete” som befolkningen i Gaza nu lider under.
De som försöker vinna vårt samtycke till massmord och planerad utsvältning av befolkningen i Gaza genom att argumentera att Hamas använder palestinierna i Gaza som mänskliga sköldar är engagerade i den värsta formen av argument i ond tro.
Låt oss gå tillbaka till det sammanhang de så gärna vill dölja:
1. Israel har belägrat enklaven Gaza under årtionden. Den lilla landremsans befolkning består huvudsakligen av palestinska flyktingar som för länge sedan etniskt rensades från sina hem i vad som nu är Israel och blev hänvisade till Gaza. Deras antal har vuxit enormt sedan dess, till mer än 2,3 miljoner, inom hårt avgränsade ”gränser” bevakade – och blockerade – av Israel. Gaza är, i ordets egentliga mening, ett gigantiskt koncentrationsläger.
2. Gaza har inga skogar, berg eller grottor i vilka Hamas kämpar kan gömma sig eller där de kan dölja sina fångar. Det är inte Afghanistan eller Ryssland.
3. Gaza är nästan helt bebyggt – eller var det innan Israel förstörde merparten av byggnaderna under de senaste åtta månaderna. Små områden är öppet jordbruksland eller buskmark som Israel vill förhindra palestinierna att utveckla – mycket av detta har nu också förstörts. Detta lilla område bevakas dygnet runt av beväpnade israeliska drönare. Rör dig utanför en byggnad och du är övervakad. Du blir ett potentiellt mål för israelisk avrättning.
4. Hamas har två möjligheter, som inte innebär självmord, för att gömma de fångar de tog i Israel den 7 oktober. Antingen i en byggnad eller under jorden i de tunnlar som byggdes just med tanke på att delar av Gaza skulle vara utom synhåll för den fientliga israeliska militären. Det är det närmaste Hamas har till militärbaser. (Låt oss här nämna ett annat hyckleri. Israeliska militärbaser är ofta inbäddade i civila samhällen i Israel. Huvudkvarteret för deras försvarsministerium ligger mitt i staden Tel Aviv).
5. Att gömma fångarna över mark är givetvis det mest humana alternativet vilket framgår tydligt av bilderna på dem som befriades under veckohelgen. De rapporteras vara vid rimligt god hälsa.
6. Efter Israels massaker på mer än 270 palestinier i lägret i Nuseirat under helgen kommer Hamas nu att föra ner alla i gisslan under jord. Det blir betydligt värre för dem och gör ingen skillnad på Israels hänsynslösa förstörelse av byggnaderna där ovanför. Den överväldigande majoriteten av de 70 procent av Gazas bostäder som förstörts av Israel innehöll inga israeliska fångar eller Hamaskrigare. De var måltavlor i vilket fall som helst eftersom Israels militära framfart aldrig har gällt att få tillbaka gisslan eller ens att besegra Hamas, ett omöjligt mål. Det handlar om att utplåna Gaza.
7. Om Israel verkligen var seriöst med att få tillbaka gisslan skulle de förhandla om deras frisläppande. Inte framkalla svält genom en blockad av all hjälp som drabbar alla i Gaza lika: Hamas, palestinska civila och gisslan. De verkliga mänskliga sköldarna är de israeliska fångarna, bondeoffer när Israel fullföljer sitt större krigsmål.
8. Sanningen är att Israel bedriver ett folkmordskrig mot den palestinska befolkningen för att driva ut dem från Gaza. Man måste skapa förevändningar för att undvika att nå en uppgörelse om vapenvila som skulle få hem gisslan och få ett slut på blodbadet. ”Räddandet” av israelisk gisslan genom att döda ett stort antal palestinier skapar det idealiska förhållandet för att omöjliggöra förhandlingar. Det var den verkliga framgången.
9. Jublet – från israeler, västpolitiker och media – vid blodbadet på palestinier i stället för ett eldupphör för att få slut på blodsutgjutelsen är det verkliga problemet. Genom att fortsätta att behandla palestinierna som lägre stående varelser gör alla det möjligt för folkmordet att fortsätta.
Jonathan Cook är en prisbelönt brittisk journalist. Han var baserad i Nasaret, Israel, under tjugo år. Han återvände till Storbritannien år 2021. Han har skrivit tre böcker om konflikten Israel-Palestina.
Den farliga lagen om medvetenhet om antisemitism (Juni 14, 2024)
Det verkliga målet med lagförslaget är att undertrycka yttrandefriheten, skriver Richard Eskow. Om det antogs skulle det i slutändan kränka alla medborgerliga friheter.
USA Capitol steg. (Alan Grinberg, Flickr, CC BY-NC-ND 2.0)
By Richard Eskow
Vanliga Dreams
Totalitarism visar sällan sitt sanna ansikte när den uppstår. Istället låtsas den ofta stå för goda och anständiga värderingar. Ett nytt lagförslag gör anspråk på att bekämpa antisemitism, något som alla anständiga människor motsätter sig.
Men antisemitism – det vill säga partiskhet och diskriminering av judar på grund av deras religion eller etniska identitet – är redan förbjudet enligt medborgerliga rättigheter. Det verkliga målet för den s k ”Antisemitism Awareness Act” är att undertrycka yttrandefriheten.
Detta farliga lagförslag antogs av representanthuset och väntar nu på en omröstning i senaten. Den lägger ut en del av våra konstitutionella rättigheter på en extern organisation, Internationalal Holocaust Remembrance Alliance, vars godtyckliga definitionen av antisemitism utgör ett hot mot medborgerliga friheter.
Det skulle kunna användas för att krossa legitim debatt om Israel, dess politik och amerikansk politik gentemot den — politik som har gett upphov till ett av de största folkmordshandlingarna sedan förintelsen. [Ser: Missriktar kampen mot antisemitism]
Detta lagförslag skulle kunna undertrycka historisk forskning och förbjuda omnämnandet av fakta som har verifierats av internationella organisationer. Det skulle kunna inleda stämningar, finansieringsnedskärningar och disciplinära åtgärder över alla amerikanska ”utbildningsprogram eller aktiviteter, och för andra ändamål.” (Dessa ”andra syften” är inte definierade.)
Studentdemonstranter, professorer, författare och till och med folkvalda kan möta politiskt förtryck och bli lagliga måltavlor.
Konsekvenserna är enorma. Den amerikanska federala regeringen spenderar mer än 100 miljarder dollar per år på utbildning, inklusive 85.3 miljarder dollar för dagis till gymnasiet, 24.6 miljarder dollar in federalt studiestöd och $ 1.3 miljarder i kongressens öronmärken för högskolor (för projekt som sträcker sig från inköp av utrustning och landningsbanor på flygplatser till utbildningsprogram för fängelser). Alla dessa utgifter skulle kunna användas som hävstång för att kväva legitim debatt.
Lyndon Baines Johnson Department of Education Building i Washington DC var ursprungligen känd som Federal Office Building No. 6. 2017. (Farragutful, Wikimedia Commons, CC BY-SA 4.0) Trots sitt ”antisemitiska” varumärke riktar lagförslaget sig till såväl judar som icke-judar. Som litteraturprofessor Benjamin Balthasar skriver, skulle det effektivt förbjuda undervisning om ”mycket judisk historia och kultur.” Balthasar konstaterar att Hannah Arendt, Albert Einstein, Ed Asner och ”otaliga andra judar nu skulle anses vara ’antisemitiska’ enligt den nya lagen.”
I lagförslaget definieras kritik mot Israel som en kränkning av Avdelning VI i lagen om medborgerliga rättigheter i 1964. Den lagstiftningen tillåter medborgare att lämna ”administrativa klagomål till den federala myndigheten som tillhandahåller medel” eller att stämma i federal domstol.
Det betyder att icke-judar kan vidta åtgärder mot anti-apartheidjudar – inklusive djupt religiösa judar som protesterar mot Israels existens på teologiska grunder. Och de kunde göra det i antisemitismens namn.
Som Balthasar skriver, skulle detta lagförslag ”på något sätt vara den mest straffbara lagen mot judar som har antagits i USA sedan immigrationslagen från 1924.” I slutändan skulle det kränka allas medborgerliga friheter. Här är fem exempel på legitimt tal som kan förbjudas enligt denna lagstiftning.
Fem förbjudna uttalanden:
1. ”Gaza är ett koncentrationsläger.”
Denna mening går i strid med en bestämmelse som skulle förbjuda ”att göra jämförelser av samtida israelisk politik med nazisternas.” Det skyddar utan tvekan känsligheten hos människor som blir kränkta av jämförelsen, men till vilken kostnad för konstitutionen? Det är inte svårt att dra paralleller mellan vissa nazistiska handlingar och vissa handlingar från många andra länder, inklusive både Israel och USA.
Det borde inte heller vara en överraskning. I Hitlers amerikanska modell: USA och tillkomsten av nazistisk raslag, skriver James Q Whitman att Hitler hämtade inspiration från amerikansk rasism, särskilt lagar som ”utesluter vissa raser från naturalisering.”
Hitler talade också beundrande om hur amerikaner hade ”skjutit ner miljontals (amerikanska indianer) till några hundra tusen.”
USA:s president Lyndon B. Johnson undertecknade Civil Rights Act från 1964 den 2 juli samma år; bland gästerna finns Martin Luther King Jr, som står direkt bakom honom. (Cecil Stoughton, Vita husets pressbyrå, Wikimedia Commons, Public domain)
Eftersom viss nazistisk politik hämtades från vårt eget lands, väcker det frågan: Hur kan det finnas ett övergripande förbud mot att jämföra dem med något annat lands?
Denna bestämmelse skulle förmodligen förbjuda människor på campus och skolor att till exempel säga att ”Gaza är ett utomhuskoncentrationsläger.” Men Cambridge lexikon definierar ett ”koncentrationsläger” som ”en plats där ett stort antal människor hålls fångar under extremt dåliga förhållanden, särskilt av politiska skäl.”
Kan någon argumentera för det Gaza inte är ett koncentrationsläger, eller att massförintelse inte redan pågår där?
Koncentrationslägren uppfanns inte av nazisterna. Oxford Reference Dictionary’s Översikt börjar, ”Ursprungligen en plats där icke-stridande inkvarterades, som instiftades av Lord Kitchener under andra boerkriget.”
USA byggde också koncentrationsläger för att internera japanska amerikanska civila under andra världskriget.
Om detta lagförslag går igenom skulle det vara tillåtet att jämföra vilket lands politik som helst med nazitidens Tyskland. Alla länder, det vill säga utom ett.
2. ’Skapelsen av Israel innebar hänsyn till ras och etnicitet.’
Lagen förbjuder att ”förneka det judiska folket deras rätt till självbestämmande, t.ex. genom att hävda att existensen av en stat Israel är en rasistisk strävan.”
En vanligen använd definition av ”rasism” är ”fördomar, diskriminering eller antagonism riktade mot en person eller ett folk på grundval av deras tillhörighet till en viss ras eller etnisk grupp, vanligtvis en som är en minoritet eller marginaliserad.”
Israel har beviljat särskilda rättigheter till medlemmar av en etnisk grupp sedan dess skapelse, var de än lever i världen, samtidigt som de förnekar vissa av samma rättigheter till människor som redan befann sig på dess territorium när den skapades.
Här är ett historiskt faktum som skulle undertryckas av denna lag: Israel är den enda nationen i världen som en ockuperande nation (Storbritannien) etablerat genom fiat baserat på världsomspännande etno-religiös tillhörighet snarare än ett samtida, levande samhälle.
Palestina motståndskämpar mot det brittiska mandatet, 1936. (PLO Collection, Institute for Palestine Studies, Wikimedia Commons, Public Domain)
Den ”rasistiska strävan”-klausulen skulle också kunna förbjuda diskussionen om ett annat historiskt faktum: att Balfourdeklarationen ledde till en tillströmning av i första hand vita europeiska judar till mark som då beboddes av färgade ursprungsbefolkningar.
Rätten till självbestämmande ges inte automatiskt till någon religiös eller etnisk grupp. Israel är det enda fallet där den rätten utvidgades till ett folk som i stort sett inte bodde på platsen för deras förmodade hemland, och där det gjordes genom att förneka medborgerliga rättigheter och äganderätt för människor som hade bott där i generationer.
3. ”Rätten till självbestämmande tillåter (eller bör inte) att lokalbefolkningen förflyttas till förmån för människor som för närvarande bor någon annanstans.”
Mindre än 10 procent av Palestinas befolkning var judisk 1890. (Som jämförelse, cirka 40 procent av Bagdads befolkning var Judiska i början av 20-talet.) Majoriteten som hade bott i Palestina i generationer nekades självbestämmande och förlorade både rättigheter och egendom, trots sin oskuld angående Europas långvariga förföljelse av judarna.
Hur kan en sådan rättighet beviljas en grupp på bekostnad av en annan, redan existerande befolkning? Åtminstone är det ett diskutabelt förslag. Men denna typ av debatt skulle mycket möjligt kunna förbjudas under samma ”rasism”-bestämmelse i denna lag.
4. ”Israel är den enda demokratin i Mellanöstern.”
Du kan också hamna i problem genom att ifrågasätta ett relaterat påstående om Israel: att det är ”den enda demokratin i Mellanöstern.” En demokrati? Tre fjärdedelar av alla palestinier – cirka 750,000 1,000,000–XNUMX XNUMX XNUMX människor – var avsiktligt förflyttad vid Israels grundande. En 2018-lag säger uttryckligen att ”rätten till nationellt självbestämmande i staten Israel är unik för det judiska folket.”
Det är svårt att förena med principer om demokrati eller självbestämmande. Åtminstone är de rimliga ämnen för debatt – debatt som denna lag skulle förbjuda.
5. ”Israel bedriver en folkmordskampanj i Gaza.”
Palestinier i ruinerna av Aklouk Tower förstördes i israeliska flygangrepp i Gaza City den 8 oktober 2023. (Palestinian News & Information Agency for APAimages, Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0)
Israels agerande i Gaza – systematiska bombningar, förstörelse av hem och infrastruktur, dödande av journalister och medicinsk personal – uppfyller många juridiska definitioner av folkmord och andra brott. Det är en fråga om lag. Men detta uttalande kan också strida mot lagens alltför breda förbud mot jämförelser från nazitiden.
Faktum är att många länder och ledare har anklagats för att agera på ett nazistiskt sätt sedan andra världskriget. Det borde inte förvåna oss, och det är inte heller nödvändigtvis fel att göra jämförelsen. Ja, sådana jämförelser kan vara avskyvärda och extrema. Men som Alex Ross skriver i New Yorker: ”Den sorts folkmordshat som utbröt i Tyskland hade setts tidigare och har setts sedan dess. Endast genom att ta bort dess nationella regalier och förstå dess väsentliga mänskliga form har vi något hopp om att besegra den.”
Vi kan inte besegra något vi inte får namnge.
Internationell rätt & kollektiv skuld
Vad Israel enligt uppgift gör i Gaza definierades som kriminellt för många år sedan enligt internationell lag. Men varje omnämnande av det – eller till och med internationell rättspraxis angående Israel – skulle kunna förbjudas enligt detta lagförslag.
Den föreslagna lagen förbjuder också att ”hålla judar kollektivt ansvariga för staten Israels handlingar.” Det är rättvist nog, särskilt med tanke på de många judar världen över som protesterar mot Israels agerande idag. Men det finns en bitter ironi.
Många av lagförespråkarna skyller alla Gazabor för händelserna den 7 oktober, en anklagelse som Israels ledare öppet har använt för att rättfärdiga sitt folkmord.
Också förbjudet enligt denna lag är ”att anklaga judar som ett folk för att vara ansvariga för verkliga eller inbillade fel som begåtts av en enda judisk person eller grupp, eller till och med för handlingar begångna av icke-judar.”
Återigen, rättvist nog. Och ändå, återigen, är detta precis vad Israels anhängare och medieallierade gör mot palestinierna. De gör det mot studentdemonstranter också.
De söker vida omkring efter någon – vem som helst – som har sagt något antisemit och som kan kopplas, hur löst det än är, med dessa fredliga och högsinnade demonstranter. Sedan sänder de dessa avvikande individers ord över hela nyheterna och använder dem för att smutskasta en hel rörelse.
Kan judar vara ”antisemitiska” mot icke-judar?
Enligt detta lagförslag kan de. Dokumentet som den förlitar sig på säger:
”Antisemitism är en viss uppfattning om judar, som kan uttryckas i hat mot judar. Retoriska och fysiska manifestationer av antisemitism är riktade mot judiska eller icke-judiska individer och/eller deras egendom, mot judiska samfundsinstitutioner och religiösa anläggningar.” (Framhäver min)
Denna definition av antisemitism är faktiskt så bred att den inte alls behöver involvera judar. En icke-jude kan uttrycka ”hat” (en term som inte är definierad) mot en annan icke-jude och fortfarande strida mot denna lag. Eller så kanske de gör sig skyldiga till en viss förbjuden ”uppfattning” om sin icke-judare.
Det blir ännu konstigare. Som det står skrivet kan denna lag förbjuda en jude som motsätter sig ockupationen från att argumentera med en icke-jude som stöder den, på grund av att judens tal är ”antisemitiskt”.
”Nästa år i Jerusalem”
Varje år vid påsken upprepar judarna bönen ”Nästa år i Jerusalem.”
När vi studerade detta i hebreiska skolan, föreföll det klart för vissa av oss att återkomsten till Jerusalem var tänkt att komma med Messias framträdande, inte genom en politisk förklaring. Men de av oss som tog upp den här frågan vinkades bort.
Idag finns många av världens mest traditionella judar hålla tron att staten Israel bryter mot skrifterna och halakhisk lag. Även de skulle kunna betraktas som ”antisemitiska” enligt denna lag. Dessa absurditeter belyser lagförslagets verkliga syfte, som är att staten undertrycker visst tal.
Trots sitt namn gör ”Antisemitism Awareness Act” inte mycket för att ta itu med verklig antisemitism. Och den är utformad för att kväva, inte främja, ”medvetenhet”. Det förvandlar USA:s mycket hyllade frihetskänsla till en funhouse-spegel, en grotesk och förvrängd återspegling av allt detta land påstår sig se i sig själv. Dess passage skulle göra en travesti av allt som USA:s ledare säger sig tro på.
Senaten måste avslå detta lagförslag.
Richard (RJ) Eskow är en journalist som har skrivit för ett antal större publikationer. Hans veckoprogram, Nolltimmen, finns på kabel-tv, radio, Spotify och poddmedia.