Krigshökarnna samlade i full stridsutrustning (Bils: Montage av Redax)
Vad vore det allra viktigaste för mig, om jag skulle leta efter ett svenskt riksdagsparti att rösta på i EU-valet. Det vore att partiet sa nej till:
- Nato (max 20 p),
- vapenstöd till Ukraina (max 20 p),
- sanktioner mot Ryssland (max 20 p),
- förbud mot import av rysk gas (max 20 p),
- att beslagta ryska ekonomiska tillgångar i Europa (max 5 p),
- en försvarskommissionär (max 5 p),
- att EU ska ta över om USA vacklar (max 4 p) och
- att låna för Ukrainastöd (max 2 p).
Jag satte upp en poäntabell med dessa krav som kolumner och partierna som rader. Alla kraven är inte lika viktiga, så jag ”viktade” dem lite godtyckligt (se ovan) så att full poäng på alla krav skulle ge 100 poäng sammanlagt – alltså en 100-procentig krigshök. Resultater ser du här:
Det innebär att alla svenska riksdagspartier de senaste åren förvandlats till fullfjädrade krigshökar. Skillnaderna i ”hökpoäng” är mycket små men hökaktigheten ligger på en mycket hög nivå. Miljöpartiet kommer dock sist som 73-procentig krigshök, vilket inte är mycket att skryta med. Varför ska man rösta på krigshökar? Det blir sofflocket på söndag.
“Det blir sofflocket på söndag.”
Samma här. För övrigt tycker jag min mor uttryckte det bra: “Jag har röstat en gång om EU och då röstade jag nej.”
Knut L gör i sin genomgång samma misstag som svenska etermedia. Allt fokus på de ”enda” existerande partierna. Under föregående EU-parlamentsval har jag vid olika tillfällen deltagit och röstat in Junilistan, Piratpartiet och Feministiskt Initiativ. Enligt opinionsmätningarna har inte någon sådan uppstickare i år någon tydlig chans att ta sig in i parlamentet. Men sådana kandidater finns på flera ställen bland alla i valet deltagande listor. Att hitta dessa kräver en del arbete, men det är på inget vis omöjligt. Och demokrati kräver engagemang och egna insatser. Det bör vi inte glömma bort!
Jag förtidsröstade igår på MoD som väl får 0 hökpoäng. Varför vill ni inte ens ge dom chansen? Obegripligt feltänk av er tycker jag.
Anders Å!
Det ligger förstås något i vad du säger. Jag vacklar…
Det blir inte sofflocket på söndag. Jag åker till Danmark denna helg. Jag har tillhört sofflockpartiet sedan länge i EU och svenska val. Kanske vill Nordiska Museet ha mina osprättade röstkort?
Det finns partier/rörelser i utlandet som gärna kunde få min röst om jag var medborgare i respektive land: till exempel Wahlbündnis Sahra Wagenknecht och Francois Asselineaus
UPR. Utanför EU har man Marielle Leraands FoR i Norge och George Galloways Workers Party.
Bombvänstern i Sverige, Danmark och Norge har blod på sina händer!
Många vill inte välja
på detta elände,
men känner rotlöshet
i en galen värld,
som söker någon form
av väg bort, fram
mot hållfasta punkter,
och för att inte släppa taget
blir därför, möjligtvis valet
att rösta, det enkla svaret,
på en aktiv handling och tro
om gemensam bro,
som löftet sagt och menat
att Europa måste stå förenat
samt bygga fredens tradition
mot varje krigisk ambition
med ledord leverera,
aldrig mera!
Men att göra om och rätt
är så klart inte enkelt lätt
när hökar samlade står
berett så det förslår,
i folket valda näste,
söka stadigt fäste
för högerformation
med förfärlig ambition.
Vad är alternativet? Jag vet att vissa väljer avstå, men då krävs något alternativ som kan göra bättre. Det är då lindelofs.nu:s bidrar med ett alldeles utmärkt opinionsbildande exempel
Betydelsefullt och allmänbildande. Men det är inte fel, menar jag, att vara delaktig genom att lämna en röst, både ock.
Jag tippar att ”Krigshökarna” kommer allteftersom att byta ståndpunkter, beroende vart vinden blåser för stunden.
Som grund för detta kan man ha journalistens Ulf Nilssons bok Sverige: Sluten Anstalt som tar upp många intressanta uppgifter och aspekter. Boken skildrar det dubbelspel som rådde i Sverige genom den moderna tiden, från krigsåren, efter krigsåren och in i modern tid.
Här som pdf.
Uppgifterna om vissa finansfamiljer och vissa politiker är av det arten att de
bör kännas till av varje svensk.
Man behöver inte tycka allt är rätt i boken, men för de flesta med vettet fortfarande i behåll ger nog boken många nya infallsvinklar.
Därefter kan man gå till vallokalen. 🙂
Jag skulle rösta på MoD på väg till stugan men glömde röstsedeln hemma! Uppmanar härmed eventuella soffliggare att rösta på MoD. Träffade faktiskt på deras förstakandidat nyligen och han verkade okej. Viktigast för mig är att de vill backa ur Ukraina-kriget.
Håkan Julander (på podden Nedkopplat numera Dissidentpodden) har ett färskt 2 timmar och 40 minuter långt samtal med MoDs Andreas Sidkvist. Det är verkligen superintressant. Dock förändrar det inte min hållning eftersom MoD:s interndemokrati, som förklaras i samtalet, gör att partiet kan kapas och byta riktning. Dessutom vet man inte var MoD står i många frågor så risken för besvikelse är stor.
För övrigt så blir möjligheten att påverka EU:s inriktning och beslut marginell i och med att Sveriges EU-parlamentariker totalt utgör 3 procent av samtliga EU-parlamentariker.
Att rösta skulle enligt mig enbart legitimera EU, utan att för den skull kunna påverka politiken ett uns.