Krikonskott från en fjolårskärna
Solen skiner och värmen ökar för varje dag. Förra året klippte jag gräset var tredje dag under maj och juni. I år har jag bara klippt två gånger hittills. Stora ytor är redan ökengula där ingenting växer (endast krikonskott från gamla kärnor). Sparar därmed lite dyr akrylatbensin, alltid något. I de flesta välfungerande svenskars huvuden snurrar tankar om mer skogsbränder, torka, översvämningar, dyrare mat och andra klimatrelaterade skräckvisioner.
Hur hanterar våra medier detta? På radion berättade en kvinna hur hon tar vara vatten på olika vis. Eftersom hon gillar mjuka och sköna handdukar så kör hon dem i torktumlaren. Vattnet som samlas i tumlarens behållare tar hon sedan vara på för blomvattning.
Men, hur man än vänder sig har man ändan bak. Att köra handdukarna i torktumlaren borde förbjudas p g a energiåtgången. Men tack vare vår abnorma valfrihet kan denna kvinna välja mjuka sköna handdukar. Att spara några deciliter vatten är ju som att pissa i Atlanten.
På den här nivån rör vi oss. Våra lyxproblem – lite sträva frottéhanddukar – dominerar ännu för de allra flesta – även för mig – hade gräset växt mer hade jag konsumerat mer akrylatbensin, men fått mer motion i gubbkroppen.
Men, var och en är inte sin egen lyckas smed! Valfrihet är ofrihet! Solidaritet, hjälpsamhet och gemenskap människor emellan är den riktiga friheten. Inte bara med grannar, släkt och vänner, utan även med jordens fördömda. Det vi gör här hos oss inverkar faktiskt på de människornas levnadsvillkor. Eller omvänt, om jordens fördömda reser sig mot oss är vi chanslösa. I någon mening är det samma sak som när folket i Sydafrika avskaffade apartheid. De fattiga hade sällan någon fördragsamhet med sina forna herrar – som dessutom för det mesta hade ljusare hudfärg. Processen gjordes ofta kort. Vi borde inse detta av ren självbevarelsedrift.
Det är alltså vår absurda valfrihet, som Västvärlden – med Natoexpansion och proxykrig – försöker exportera till den ännu okontrollerbara världen, som ännu inte förstått vitsen med mjuka, sköna, torktumlade handdukar, eller med att vara miljövänlig med el-bil och köra akrylatbensin i gräsklipparen. Men, om de motsätter sig vår abnorma konsumtionsnoja och våra religiösa mönster, eller att man ska få göra handdukar mjuka och sköna, får de i dagens läge räkna med att bli bombade till underkastelse – alltså i den heliga valfrihetens namn.
Att vi har ett krig med skarpa vapen inom våra egna gränser är obegripligt för de flesta av oss som lever i föreställningen om den heliga valfrihetens förlovade land. Men ”de andra”, som genomskådat bluffen och förstått att samhället inte är för dem, utan för de som lever utanför utanförskapsområdena, de skapar sina egna lagar och regler, där nu barn kan vara soldater i ett gängkrig och tonåringar kan vara deras ledare som betalar bra för rätten att styra över vem som ska leva och vem som ska dö.
Det ska gå fort och enkelt, allt annat är orättvist. Varför ska inte jag kunna skaffa Rolex, ha snabb bil och kunna bli respekterad (fruktad) av min omgivning redan i jordelivet? Vad bryr jag mig om att Svenne och hans tjej knarkar? Det är ju närmast riskfritt att deala knark, varför ska jag traggla i skolan och bli som Svenne och hans tjej? Bättre att leva fort och dramatiskt, som på film.
Det pågår ett krig mellan legal etablissemangsmakt och illegal oordningsmakt. Det etniska vi-mot-dom-perspektivet genomsyrar det mesta. Kriget förs ännu på en lågintensiv nivå, men eskalerar sakta, vad än etablissemangsmakten säger och företar sig. Det är förtroendet mellan utanförskap och medborgarskap som är i upplösning. Samhällskontraktet!
Den obönhörliga globalistiska, finansnialiserade ekonomiska utvecklingen (inte kapitalismen i allmänhet) är underströmmen som driver miljökrisen, klimatkrisen, de militära stormakterna till konfrontationer i gränsområdena (Balkan, Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien, Ukraina…), liksom de blodiga uppgörelserna på gator och torg inom våra egna gränser. Det skapar kaos och skrämmer oss laglydiga människor (med ekonomiska marginaler) att stänga in oss i säkra områden (gated communitys), varpå samhället faller isär än mer – vi mot dem.
Solen skiner och värmen stiger för varje dag, som sagt. Ingen klippning i dag heller. Torktumlaren slutade jag använda för många år sedan, men kalla mig inte miljömedveten. Jag kör fortfarande en bil som kallades miljödiesel när jag köpte den för ett antal år sedan.
Om vi inte lyckas få våra egna makthavare att sluta krigshetsa (skicka vapen för att knäcka Putins Ryssland) riskerar alla dessa krig (inklusive klimatkatastroferna) att ta kol på oss hela bunten.
Förra året klippte jag gräset åtminstone två gånger i veckan hela maj och juni. I år har jag bara klippt två gånger hittills. Stora ytor är redan ökengula där ingenting växer. Allt hänger samman, från mjuka sköna frottéhanddukar till de vansinniga idéerna att knäcka Putin för den absurda valfrihetens skull.
Knut L, dina försvar för Ryska federationens anfallskrig blir allt konstigare. Valfrihet, konsumtionsekonomi, energislöseri, nedskräpning, förorening, finansialisering och ekonomisk globalisering är inte företeelser som Globala Syd och de eurasiatiska staterna behöver påtvingas av Västvärlden. Utbredning av de fenomenen sköter de icke-västliga folken själva.
Enligt din analys är Ukrainakriget ett krig fört av Västvärlden för att försvaga den mer förnuftiga icke-västliga världen, så att Västvärlden kan påtvinga hela världen absurd och abnorm valfrihet.
Men där finns ingen mer förnuftig icke-västlig värld som ”motsätter sig vår abnorma konsumtionsnoja och våra religiösa mönster” och möjligheten att ”göra handdukar mjuka och sköna”.
Motsättningen är den gamla vanliga: konflikt mellan rivaliserande stormaktsgrupperingar. Vi har ett västligt allianssystem av stater som har sina fel och förtjänster, i konflikt med ett euroasiatiskt och sydligt (mera lösligt) allianssystem av stater med sina fel och förtjänster. Ungefär hälften av världens invånare lutar åt ena eller andra hållet, bland dem som tar ställning.
Ibland gör västliga stater dåliga saker, som när de nyss utdraget krigade i Afghanistan. Just nu anfaller en eurasiatisk stormakt Ukraina. Folklig solidaritet med Ukraina bland Europas folk tar sig bland annat uttryck genom att folken, via sina valda parlament och regeringar, skickar vapen till Ukraina. Du tror att det är orepresentativa förrädare i Sveriges statsledning som skickar svensktillverkade vapen till Ukrainas lagliga regering. Men det är enhetschefen i omsorgsförvaltningen som nyss ringde till mig om min mors sjukdom, och min brors ställverkstillverkande arbetskamrater som skickar vapnen.
Jan Arvid Götesson!
Men nu har du gjort bort dig. Citat: ”Motsättningen är den gamla vanliga: konflikt mellan rivaliserande stormaktsgrupperingar.”
Detta är fel. Det är inte ”den gamla vanliga”. Det som nu sker går mycket DJUPARE än så. Det som sker är att en ytlighetens och slöseriets kultur – vår, tyvärr – är på väg mot sitt slut. Resan blir lång, krokig och svår, men det finns något bättre, och vi kan ana konturer.
Så en sak till. Du inleder med orden ”Ryska federationens anfallskrig …”. Men här i dessa spalter har ju andra tålmodigt påmint om vad som har hänt från år 2014 och även längre bakåt i tiden. Det var visst bortkastad möda, och du upprepar och hoppas att därmed bidra till att fastställa en falsk historieskrivning.
Björn B!
Att ”ytlighetens och slöseriets kultur” är ”på väg mot sitt slut” hoppas jag också. Men jag tror inte att Västvärlden upprätthåller ytlighetens och slöseriets kultur mer än Ryssland, Kina, Indien, Filippinerna och andra icke-västläder gör. De icke-västliga länderna släpper ut 95 procent av plastavfallet i världshaven, till exempel. Vårt ohållbara sätt att leva upprätthålls av alla stater, både praktiskt (vad som görs) och institutionellt (reglerna och samhällssystemen som styr vad som görs).
”Bortkastad möda” tror jag inte Knut L tycker att meningsutbytena på lindelof.nu är. Han skrev att han tar intryck av vad jag skriver i vissa frågor, fast han inte ändrat grunduppfattning.
Klok kommentar, Jan Arvid!
Men jag blir ändå lite förbryllad över begreppet ”ytlighetens och slöseriets kultur”, vilket ju inte kan vara något annat än ”kapitalismens kultur”, i den mån det nu finns en sådan. Annars är det väl just vissa yttringar av denna, som både ryssar och kineser vänt sig emot i ideologiska tal, inte minst på den allra senaste tiden.
Mot detta kan vi ju alltid invända att även Ryssland och Kina samt även Indien nu bygger sina samhällen på kapitalistiska grundprinciper. Där framförallt avtal mellan formellt självständiga personer (männsikor, juridiska och på annat sätt ”kollektiva”) bestämmer de intrapersonella relationerna. Och då står vi där igen! Framför det i grunden särskiljande begreppet ”kultur”.
Jag vill gärna slå ett slag för en fantastisk serie man kan se på SVT-Play. En av dom medverkande är känd av många svenska TV-tittare i 28 säsonger har han visat vad man kan åstadkomma med idogt arbete i ”Bonde röven på danska och 100% bonde på svenska”.
Nu deltar Frank och biologer m fl och visar hur man kan omvandla privata och kommunala gräsytor till en mer gynnsam mångfald för insekter t ex fjärilar, bin o s v. Livsbetingelserna är på väg att försvinna för insekter som i sin förlängning gör det svårare för fåglar att leva. Har själv märkt en tydlig minskning av insekter som tar sig in i lägenheten dom sista åren vid öppet fönster.
Frank är min hjälte, han förändrar verkligheten och sätter arbete i centrum i motsats till många vinnare i vår tid. Han uträttar mer på 45 min än många gör på 8 timmar som jag kan ge exempel på vid behov.
Kan ses till 11 juli
Jan Arvid Götesson!
”ytlighetens och slöseriets kultur” finns även i delar av den värld som inte kallas Västvärlden, men den är till stor del EXPORTERAD dit. Där är den säkerligen inte ”folkets kultur”, och även där är dess dagar räknade.
Det var inte snyggt av dig att på slutet försöka få det till att här är en som är emot meningsutbyte. Flera har tålmodigt redogjort med fakta om Ryssland, Ukraina och de senaste femton årens historia, men du skriver FORTFARANDE ”Just nu anfaller en eurasiatisk stormakt Ukraina”. De tålmodiga har påverkat en del av oss, men inte officiellt dig. Intressant.
Under min dagliga sökning på Text-TV så dök denna nyhet upp;
”43 ton skräp rensades på en dag, 8 Juni, 18.646
personer deltog och Stockholm 5,8 ton Göteborg 3,8
och sen kom Kungsbacka med 1,3 ton.
Bohuskusten är ett av Europas mest nedskräpade
områden, där spolas upp runt 5 badkar med skräp
i timmen. Skriver miljöorganisationen Håll Sverige rent.”
Leif Str!
Hoppas verkligen inte att människorna som besöker Kungsbackafjorden i Kajak är medskyldiga. Besökte Kungsbacka och biblioteket Fyren igår och på tillbakaresan med Västtåg så satt jag och samtalade
med en tjej och kille i 20-årsåldern. Det finns hopp med tanke på att tjejen från Åsa höll på att utbilda sig till barnpsykolog och killen var från Uppsala. Roligare än så blev det inte igår. Utan incidenter.
Knut L!
Jag håller med.
Samhällskontraktet i vårt land löses upp.
Jag gillar hur du klart och dogmatiskt (som en gammal folkskollärare) fastslår: Valfrihet är ofrihet! Solidaritet, hjälpsamhet och gemenskap människor emellan är den riktiga friheten.
Du talar med Plechanov och hans kloka resonemang kring friheten och nödvändigheten: Frihet är insedd nödvändighet, skrev han, den gamle ryske marxisten.
Själv ältar jag om och om igen den kända orden från Marx i Den tyska ideologin där han talar om nödvändighetens och frihetens riken.
Och alltså: Jag håller med dig. Vi borde sätta oss med de unga och formulera nya grundcirklar, om friheten och nödvändigheten.
Tommy S!
Nejdå. Kajakpaddlare är ett renligt släkte. Vi är som ormens väg över hälleberget, vi lämnar inga spår efter oss.
Leif Str!
Då har vi en grupp vi kan bygga framtidens samhälle med, men dom kanske skall passera Kungsbacka.
Fick en association till en Lördagsintervju med Statsvetaren Sören Holmberg, som man kan se ibland som flitig användare av spårvagn. Här kommer en lördagsintervju från 2005 om bl a tillit.
Diskussionerna – oavsett tema – brukar ju hamna i Ukraina-konflikten och den vidare konflikt som hotar bakom hörnet med bl a risken för kärnvapenanvändning.
Vi har vant oss vid risken att väst kommer att driva fram kärnvapenanvändning genom sin huvudlösa upptrappningstaktik. Och det är en reell risk som får åtminstone mig att sova oroligare. Men idag såg jag på Russia Today en artikel som var direkt obehaglig och sannolikt visar fram en del av de krafter som skulle träda fram i Ryssland om väst mot all förmodan skulle lyckas döda Putin eller få honom avsatt.
Det är en person som skulle kunna beskrivas som en rysk Dr Strangelove som förordar användning av kärnvapen i avskräckningssyfte – för att rädda världen och få slut på Ukrainakonflikten. Artikelns titel: ”Sergey Karaganov: By using its nuclear weapons, Russia could save humanity from a global catastrophe”. Här är länken.
Valfri frihet?
Din valfrihet
är inte den samma
för den som
är utan…
Av FRIHET och ”valfrihet” väljer jag helt fritt det första!
Av ”valfrihet” kan en bli mätt men ändå tvingas törsta!
Björn B!
Det har ingen betydelse att både tekniken och de samhälleliga institutionerna (finansmarknad och dylikt), som möjliggör och driver det ohållbara slöseriets ekonomi, har sina ursprung i Västvärlden, om de icke-västliga folken med liv och lust har anammat och själva driver det ohållbara slöseriets ekonomi. Ingen tvångsexport från Västvärlden behövs.
Jag skrev inte att du är emot meningsutbyte. Men det förefaller som om du menar att ”tålmodiga” skribenter på lindelof.nu har skrivit sanningen om Ryssland och Ukraina, och att det är anmärkningsvärt att inte alla håller med om att de har rätt.
Ursäkta några putslustigheter, i denna viktigare debatt.
Dennis Z!
Friheten bjuder dig också att törsta om Du så vill, varvid det blir valfritt vilket man väljer; Frihet eller valfriheten att dricka eller törsta.
Svårt det där med valfrihet, att var och en kan välja fritt. Fina kärnord i vår demokrati. Sammantaget ord som har exploaterats med listiga argument i annat syfte. Resultatet blev en havererad grundskola och vår äldreomsorg som lämnar mycket i övrigt att önska.
Valfrihet och privata initiativ
är självklart ingen skam
med humana perspektiv
som framsida att lyfte fram
Men baksida för den som inte ser
att det blev fritt för var och en
ta rågad sked med mycket mer,
samt alltid först och aldrig sen.
Peter P!
Valfrihet är inte frihet utan tvång.
Se det när du väljer nästa gång.
Valfrihet, att t ex välja vilket parti man vill är alltså tvång.
Det stämmer väl bara om det finns fler än ett, då man inte kan välja alla? När endast ett finns till hands råder naturligtvis inget tvång att välja bland flera utan frihet att välja det enda som finns till hands.
Exakt, Peter P!”
Du har drabbats av insikten att själva valfriheten innebär samtidigt valtvång!
Det var därför man i alla realsocialistiska länder bokstavligen hade ebb sådant. Om du gav f-n i att rösta blev det böter!
Så, vad innebär då en ”valfrihet”. Väldigt mycket ett valtvång, som jag ser det. Och vart tar då friheten vägen?
Hopp i P1 om saltvatten till dricksvatten bl a på Öland.
Tack vare avsaltningsteknik lever över 100 miljoner människor idag
på platser där det annars hade varit för torrt. Bland annat många länder
i Mellanöstern och snart också Borgholms kommun på Öland.
9:02 min – lör 19 nov 2016 kl 10.00