Mary Williams föddes år 1869 i Oakland, Kalifornien och utbildade sig vid San Fransisco School of Design. Tillsammans med sjutton andra illustratörer arbetade hon år 1889 för San Fransisco Examiner. År 1890 flyttade hon tillsammans med sin make till New York där hon försökte göra karriär som konstnär. På skämt skickade hon över några teckningar till en tidning men trodde knappast att den skulle höra av sig.
Tidningen var New York World som sedan år 1883 leddes av Joseph Pulitzer, pionjär för ”Yellow journalism”, som drog till sig läsare med en blandning av sensationer, sport, sex och skandaler. En av tidningens redaktörer, med speciell näsa för nyheter, kontaktade Mary Williams och inom två dagar var hon anställd som kolumnist med uppdrag att två gånger i veckan göra intervjuer illustrerade med karikatyrteckningar.
Hon lanserades som ”Den enda kvinnliga karikatyrtecknaren” och valde som artistnamn Kate Carew. Som första intervjuoffer utsåg redaktören Mark Twain, som just kommit hem från en vistelse utomlands, och hade en överenskommelse med sin förläggare att inte ge några intervjuer. Redaktören kom överens med Mark Twain om att tidningen fick sända en tecknare som under hans frukost skulle göra ett antal skisser.
Ovetande om denna begränsning i sitt uppdrag infann sig Kate Carew på hotellet och insåg snart att några frågor var Mark Twain inte intresserad av att svara på. Han styrde själv samtalet men yttrade en del guldkorn som tillsammans med Kate Carews skisser, till hennes och Mark Twains förvåning, publicerades på en helsida i det extra påkostade söndagsnumret av tidningen.
Tempot var högt på tidningen och det var si och så med arkiveringen av bildorginal och utgivna nummer. Många amerikanska bibliotek har också gjort sig av med sina inbundna årgångar på grund av platsbrist. Men några nummer hade sparats av Kate Carews dotterdotter Christine Chambers så både intervjun med Mark Twain från år 1900 och en intervju med bröderna Orville och Wilbur Wright från år 1910 har kunnat restaureras och finns tillgängliga på nätet. En personligt skriven artikel ”Confessions of an Interviewer” publicerad i Pearson’s Magazine år 1904 finns också på nätet.
Kate Carew hade en speciell förmåga att skapa kontakt med dem hon intervjuade och skriva en både informativ och lättsam text som hon kompletterade med sina teckningar. År 1911 sändes hon till Europa av tidningen för att göra serien Kate Carew Abroad. Hon reste till London och Paris där hon intervjuade personer som Pablo Picasso, John Galsworthy, Émile Zola, Ruggero Leoncavallo, Lady Sackville West och Winston Churchills mor. Sammanlagt gjorde hon där omkring femhundra artiklar för amerikansk press.
Hon träffade också den amerikanske författaren Bret Harte som hade lämnat USA år 1878 och nu var bosatt i Surrey i England. Hon var själv född i Kalifornien och frågade om han inte saknade det äventyrliga livet i sin ungdoms Kalifornien, men han sade sig föredra det lugna livet i England. Ett år efter intervjun dog den drygt sextioårige Bret Harte.
När Kate Carew träffade den franska skådespelerskan Sarah Bernhardt frågade hon:
– Är det möjligt, Mme. Bernhardt, att göra något stort i skådespelarkonsten utan att själv ha upplevt en stor kärlek?
– Ja visst. För att skildra passionen behöver man inte ha upplevt den i verkligheten. Det skulle vara alltför sorgligt. Tänk vad de stackars skådespelarna skulle vara tvungna att lida – – oh, la, La! Om det bara var kärlek skulle det vara njutbart; men där är otäcka passioner man skall porträttera, och brott som skall utföras. En artist måste kunna skildra allt trovärdigt.
December 1917 blev Kate Carew allvarligt sjuk och reste tillbaka till USA där hon flyttade till Carmel-by-the-Sea i Kalifornien. Där hade hon en separatutställning på lyxhotellet Hotel Del Monte med fler än två dussin karikatyrer av bland annat Woodrow Wilson, Mark Twain och Ethel Barrymore.
Som följd av en ögon- och handledsskada fick hon sluta med intervjuer och karikatyrteckning och ägnade sig i stället åt landskapsmålning. 1960 avled hon nittioett år gammal.
Länkar till artiklar på nätet:
Kate Carew “Confessions of an Interviewer”.
Intervjun med Mark Twain år 1900.
Intervjun med bröderna Wright år 1910.
Henrik L!
Tack för introduktion av en fantastisk tecknare och reporter. Hennes intervju med Mark Twain är så rolig (och modern).