Jag har haft en UNT liggande uppslagen intill datorn i över en vecka med en dabattartikel rubricerad ”Öppna gränserna”. Den fångade mig för att den var så förbluffande ihålig men som tvålen i badkaret, svår att få grepp om. Därför har den blivit liggande. Den är skriven av en doktorand i tillämpad etik vid Kungliga Tekniska Högskolan vid namn Jesper Ahlin. Denne unge man har också en blogg där han presenterar sig som liberal och som ”alumn (sic) från Timbros utbildningsprogram Stureakademin”.
Kort sagt går artikeln ut på att länder som kallar sig demokratier är moraliskt tvingade att öppna sina gränser. Den fria rörligheten är nämligen att betrakta som helt ”grundläggande”. Om den fria rörligheten inskränks görs våra ”demokratiska rättigheten meningslösa”. Detta hävdar Ahlin på fullt allvar.
Hur han resonerar är obegripligt och skaver hårt mot en mängd andra grundläggande kriterier för en demokrati; medborgarskapet till exempel. En demokratisk statsbildning utan klara regler för medborgarskapet blir naturligtvis endast en teoretisk demokrati, en sådan som fanns i länderna bakom järnridån (folkdemokratierna) som rämnade 1989. Där var konstitutionerna välklingande och garanterade i teorin alla guld och gröna skogar. Men vi vet hur det var med den saken. En lärdom är att demokrati (i meningen folkstyre) endast kan utvecklas med aktiva folkrörelser, vidsträckt yttrandefrihet och med klara regler för folkinflytande via ett förnuftigt beslutssystem. Alltså, folkinflytande byggt på medborgarskap är kärnan, inte individens fria rörlighet. Nog nu om denna rappakalja.
Hur är det då möjligt att idéer som dessa nu sprids i UNT och på andra ställen? Jag tror att vi kommer att se mer av liknande rent ideologiska krumsprång för att med ”teoribildning” underbygga det som nu sker i Europa och världen. ”Upplysta människor” måste lära sig resonera hur man ska kunna finna ”goda” argument för att gilla och uppmuntra läget i världen idag?
Medborgarskapet till exempel måste skrotas för att gränserna ska kunna öppnas så att arbetslösa fattiga människor kan söka sig till rika regioner där kapitalet finns. Där kan man sedan söka jobben och bjuda under varandra, och på så sätt sänka lönerna och öka vinsterna. I ”Västvärldens” nu stenhårda konkurrens med BRICS-länderna och för att sätta käppar i hjulen för den nya Sidenvägen behövs en helt ny produktionsordning i Väst (USA/EU). Nu duger inte längre den snart 100 år gamla idén om välfärdsstaten. Nej, nu är det helt andra modeller som hägrar. Egentligen är nog finanseliten i Väst avundsjuka på till exempel Kina som slipper ta hänsyn till yttrandefrihet, medborgarskap och andra utvecklingshinder. I Kina bygger fattiga arbetarmassor glaspalatsen och OS-anläggningar i Peking och Shanghai för att köras ut igen när de inte längre behövs i metropolerna. I Kina är rörligheten ”fri” och demokratin synnerligen teoretisk.
Vi lever i en tid då finanskapitalet i både Europa och USA i praktiken tagit över styret via lydiga politiker. Demokratin håller på att omvandlas till ren kuliss. På detta finns många mycket tydliga tecken. Över Medelhavet flyr människomassor från krig och armod orsakade av samma finanskapitel (med sina politiker), vilket håller på att skapa en helt ohållbar situation för EUs Medelhavsländer. I Grekland försöker man mopsa upp sig och hävda rätten att existera som självständig demokratisk nation. Men! Det får inte lyckas!
Det är i detta sammanhang man bör se artiklar som Jesper Ahlins. Många unga framåtsträvande intellektuella kommer att vända ut och in på begreppen för att kvala in bland överhetens välbetalda ideologiproducenter. Men, det kommer att krävas mycket falsk teoribildning för att tvätta bort ett sekel av äkta demokratiska erfarenheter.
Intressant analys med stort förklaringsvärde …
Ett debattinlägg i samma anda, ”Migranter är Uppsalabor”, publicerades dagen efter i UNT.
Även ditt inlägg, Knut, tycks mig som tvålen i badkaret. Jag begriper inte vart du vill komma. Jag läser och läser om igen. Men ingenstans bland de ”äkta demokratiska erfarenheter” som du hänvisar till hittar jag någonting om asylrätten, alltså den grundläggande rätten för personer i nöd att söka asyl i ett annat land. Är det något som det senaste århundradet har lärt oss, så är det väl just vikten av att försvara denna rättighet och att visa solidaritet med ”jordens fördömda”?
Läs gärna vad jag skrev i UNT för några år sedan.
Margareta!
Klart att asylrätten är viktig. Men i en värld där imperialisterna skapar krig och förödelse som i Afghanistan, Irak, Syrien och Libyen (för att bara nämna de mest uppenbara), som i sin tur driver människomassor på flykt, som vi inte sett sedan andra världskriget, måste man väl ändå försöka förstå och peka ut själva ondskans upphovsmän. Hela Europas relativa stabilitet av suveräna stater hotas av det som nu pågår. Medan SD visst nu är Sveriges näst största parti. Problemet löses inte med öppna gränser.
Har det inte skett en begreppsförskjutning när det gäller vad ”asyl” egentligen är? Förr gällde det politiskt eller möjligen religiöst förföljda och det gällde för den asylsökande att bevisa att han eller hon verkligen tillhörde den gruppen. Idag verkar det ha kraftigt utvidgats till att omfatta alla som vill lämna sitt land för ett bättre liv någon annanstans.
Nu borde vi istället tala i termer av ”invandring”, som t ex den som tillämpades i USA. Men Sverige har aldrig haft någon ”invandringspolitik” av samma typ så därför förekom det en hel del desinformation när ”invandrare” måste fabricera historier om hur de, för att få status som ”politisk flykting”, blivit förföljda och t o m torterade i sitt hemland. Problemet med detta var ju att genuina dissidenter hade svårare att hävda sig i ”konkurrensen”.
För övrigt har jag en stark känsla av att motviljan mot den överdrivna asyltolkningen inte bara finns hos ”etniska svenskar” utan lika mycket hos de invandrare som redan etablerat sig i Sverige.
Javisst håller konflikten mellan den fria rörligheten och statssuveräniteten i våra länder på att utvecklas till något slags huvudmotsättning. Eller de goda mot de onda som den fria rörlighetens företrädare gärna formulerar denna konflikt.
Typiskt filosofer att resonera på det här viset, utifrån påståenden som leder till andra påståenden, utan att man någon gång frågar sig ”är detta rimligt?”
Jag minns t ex hur filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö försvarade dopning inom idrotten med att var och en måste ha rätt att förstöra sin egen kropp om han vill. Det gick inte upp ett ögonblick för professorn att detta givetvis skulle leda till att alla som ville utöva nån sorts idrott tvingades att dopa sig för att platsa i laget. Ingen föreställning om konsekvenser, ingen förståelse för pragmatik, bara principresonemang in absurdum.
Och mycket typiskt för liberaler! Vad är neoklassisk ekonomi om inte en serie aldrig bevisade postulat som man sen utvecklar in absurdum, utan att frågan ”blir detta rimligt?” ställs.
Man bekämpar inte Sverigedemokraterna genom att överta deras politiska analyser och diskutera på deras villkor. En vänster värd namnet måste försvara BÅDE asylrätten och den generella välfärden. I solidaritetens och medmänsklighetens namn. I morgon kan det vara vi själva som tvingas på flykt och är i behov av skydd.
Margareta!
Jag har inte för ett ögonblick tänkt att Sverige bör överge asylrätten. Var läser du det i det jag skrivit? Däremot börjar jag tro att med dagens enorma flyktingströmmar (senast den norrut under engelska kanalen) riskerar asylrätten att sopas bort i det politiska kaos som håller på att uppstå. Utvecklingen går mot tre meter höga taggtrådsstängsel (Ungern) och beväpnade gränskontroller och hundratusentals, kanske miljontals, människor i omänskliga läger invid EUs gränser – utan medborgarrätt någonstans.
Knut!
Det stämmer. Du har inte skrivit att du anser att asylrätten bör överges. Jag talar om det som jag tycker saknas i din lägesbeskrivning. Jag menar att man inte kan skildra ”dagens enorma flyktingströmmar” utan att nämna att många av dessa flyktingar flyr för sina liv. Det gäller flyktingarna från Syrien eller de länder i Afrika där krig och terror råder, exempelvis. Det är en skam utan like att EU (eller enskilda medlemsstater) i detta läge bygger allt högre fästningsmurar runt sina gränser och låter allt fler människor drunkna i Medelhavet eller förgås i Saharaöknen. Asylsökande måste ges en reell möjlighet att söka asyl. Nu har de inte det. Det är det som är problemet.
Margareta!
Vi är helt överens om detta. Men, vad jag tycker saknas i det du skriver är vad du ser för möjligheter att en ”reell möjlighet att söka asyl” ska skapas för alla fördrivna och förföljda människor idag? Tror du att EU-länderna kan komma överens om ett kvotsystem för fördelning av människorna mellan alla länder på ett rimligt vis (ett system som verkligen slukade alla asylsökande till Europa, inte bara 40 000 som det gällde nu senast)? Jag tror inte EU-systemet om att klara detta, kanske för att jag inte tror på EU över huvud taget. Eller hur tänker du att man ska kunna ta hand om alla dessa flyktingar? Jag är lika upprörd som du över allt det gränslösa lidande som hela tiden pågår.
Mycket tänkvärt och intressant allt detta ni alla skrivit. Behöver läsa om nån gång till känner jag. Men jag ställer mig också frågan; är det inte ett nytt, starkt FN världen skulle behöva också?
Är det inte (återigen?) en lömsk glidning i språket här? ”Rätt att söka asyl” bör väl vara just det, en möjlighet men inte automatiskt ”rätten att få asyl”?
Ett extra antal frågetecken bör sättas vad det gäller personer som påstår sig komma från Syrien, för övrigt.
Margareta Z skrev: ”Man bekämpar inte Sverigedemokraterna genom att överta deras politiska analyser och diskutera på deras villkor.”
Nu gällde det ju egentligen inte hur man bäst bekämpar Sverigedemokraterna, men även om det varit fallet så är yttrandet tvivelaktigt. Det har bara mening om vi kan vara alldeles säkra på att SD har fel i ALLT de säger.
Men inte ens Hitler och nationalsocialisterna uppfyllde detta kriterium (de propagerade emot rökning – om inte annat). Mycket riktigt blev de som på 40- och 50-talet varnade för cigarettrökning anklagade för att ha övertagit nazisterna åsikter.
Synsättet om SDs (eller någon annan grupps eller persons) totala uselhet är i grunden religöst. Det avspeglar en syn där det Goda står emot det Onda (Djävulen). Att de Goda kan vara lite infekterade av ondska är det ju ingen som ifrågasätter – men aldrig, aldrig kan väl det Onda vara infekterat av lite ”gott”?
Ja, det är förfärliga tider vi lever i. Det är förfärligt att så många människor av yttre omständigheter tvingas lämna sina hem och söka sin räddning i andra delar av världen. Det kunde vara vi själva som var drabbade. Nu är det inte det. Nu är vi i stället vittnen till andra människors olycka. Men vi borde då inte nöja oss med att bara vara passiva vittnen. Vi borde i större utsträckning agera som medmänniskor, försvara asylrätten, kräva att EU (som många av oss inte tycker om men som ändå är en faktisk realitet, en union vårt eget land dessutom är medlem av) öppnar hål i fästningen och ger asylsökande flyktingar möjlighet att över huvud taget söka asyl, utan att först behöva riskera livet på Medelhavet och/eller i Sahara. Det var det jag menade när jag talade om en reell möjlighet att söka asyl. Hur det rent tekniskt skall gå till är jag inte rätt person att uttala mig om. En del talar om att det måste skapas någon form av ”humanitära korridorer”, andra om att exempelvis Kyrkostaten/Vatikanen, som inte undertecknat Dublinförordningen men väl FN:s flyktingkonvention och som har representation i de flesta länder på jorden, borde utfärda visum för asylsökande som sedan, väl på plats i Europa, skulle kunna söka asyl i något EU-land. Man skulle kanske också kunna tänka sig någon typ av ”Nansenpass” för statslösa flyktingar i livsfara. Det viktiga är insikten om att asylrätten är en mänsklig rättighet som vi måste slå vakt om. För hur var det nu Jesus sa i sin Bergspredikan? ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” Det är finanskapitalet och imperialismen som hotar vår välfärd, inte de olyckliga människorna på flykt. Det är finanskapitalet och imperialismen vi bör rikta vår vrede mot.
Margareta!
Jag förstår inte vad vi inte är överens om. Alla goda förslag måste upp på bordet. Framför allt det sista du skrev är viktigt att vi förstår, att miljoner flyende är offer för finanskapitalets och imperialismens rovdrift.
En sak till. Jag tycker inte detta på något sätt står i motsättning till det jag skrev ovan om ”Den heliga rörligheten”.
Knuts och Margaretas diskussion är typiskt svensk, d v s det gäller att i slutändan bli överens. Men varför? I en icke-svensk diskussion kan A säga vad han/hon tycker, B vad han/hon tycker. Sedan kan de specificera/skärpa/mildra sina åsikter eller till och med modifiera dem, inte för att sikta mot enighet utan för att motparten hade en ”valid point”.
Med den svenska inställningen att man ska sluta i samförstånd blir det ofta onödigt långa debatter, som ändå inte leder till enighet. På grund av detta riskerar kontrahenterna skiljas lite grand som fiender eller mindre vänner.
Det är därför svenskar ogärna ger sig in i debatter eftersom de riskerar förstöra vänskapen. ”Jag kan inte diskutera med honom ty han tycker så olika”, är ett typiskt svenskt yttrande. Men herregud, just därför att man har olika åsikter blir det ju meningsfullt att diskutera. Påverkan behöver ju sedan inte komma omedelbart. Kanske inser man först tre-fyra veckor senare att vad motparten tyckt hade viss relevans.
Anders P!
Kanske är det lite ”svenskt” att söka konsensus. Men i diskussionen mellan Margareta Z och mig är det inte så. Trots att vi är gamla FiB-vänner sedan tidiga 70-talet är vi inte överens om allt. När jag skriver något hon spontant ogillar reagerar hon, vilket just är ovanligt för svenska förhållanden, men i många fall typiskt för FiB. Där har vi alltid diskuterat och kunnat vara oense, trots att vi är vänner och eniga om parollernas betydelse.
Nu är jag alltså oense med dig men vi är självklart goda vänner som vanligt.
Helt rätt! Svenskar i gemen förstår inte hur avvikande de är i det här avseendet. Har man svårt för den här sortens consensuskultur så får man det svårt i Sverige. När Miljöpartiet bildades så föreslogs det på fullt allvar att man skulle bara köra med consensusbeslut. Blev hård strid om det. Så Per Gahrton fick igenom en ”kompromiss” som innebar att det kan inte tas ett uttalande på en kongress om någon delegat är emot vilket leder till att sådana policybeslut flyttas högre upp i hierarkin till partistyrelse och riksdagsgrupp …
Intressanta frågor, som sagt. Men vi borde reda upp något bland alla begrepp, som far i luften.
”Den fria rörligheten” är vi väl alla anhängare av, som människor och medborgare (i något land). Vad som normalt menas med detta är väl en mer inskränkt tolkning av ekonomisk art, d v s frihet för kapital och varor samt mänsklig arbetskraft att korsa alla landsgränser utan att begränsas av några byråkratiska hinder.
Asylrätten är något annat. Det handlar då om en medmänniska, som är utsatt för viss typ av förföljelse (politisk, religiös, etnisk eller sexuell läggning t ex). Om det råder krigsliknande tillstånd i ett område och folk flyr därifrån bör de i första hand hjälpas i närområdet. Här har SD 100% rätt och man skulle faktiskt kunna säga att de därmed står emot en urholkning av asylrätten. D v s den urgröpning som hotar denna när en mängd krigsflyktingar åberopar den!
Om sedan världen är i ett allmänt krigstillstånd kanske frågorna bör ställas lite annorlunda. Men är vi verkligen där?