Julian Assange har avslöjat svåra brott – brott mot krigets lagar. Därför riskerar han att dömas som en brottsling. Detta är en gangsterlogik. Han har avslöjat laglöst statligt våld mot civila oskyldiga. Därför hänger hans eget liv på en skör tråd. Detta ska kallas mod. Julian Assange har behandlats med en hänsynslös brist på respekt av den svenska staten. Därför måste han få upprättelse. Han har som varje journalist i hans situation måste göra: han har berättat sanningen. Därför borde han belönas.
Julian Assange trodde på Sverige, på svensk yttrandefrihet, på vår grundlagsskyddade rätt att granska vad makten har för sig. Men Sverige – det politiskt-mediala komplexet – har misstrott Julian Assange. Ledande svenska opinionsbildare har försökt att karaktärsmörda honom. Det är otäckt. De som ropar ”Stena! Stena!” sitter själva i skyddat bo. Medan Julian Assange sitter i fängelsecell och i domstolsbås. Det är lätt att se vem som faller till föga för styrkan och vem som faller offer för styrkan i detta drama.
Här står – på ett plan – rättänkaren mot den rättrådige. Den som inte riskerar något för egen del därför att han inte tänker fel eller tänker fel på ett harmlöst sätt – mot den rättrådige som riskerar allt, inte bara sin frihet att röra sig och att kommunicera utan kanske också sitt anseende, sin familj, sin försörjning. Detta sker i samhällen som kallar sig själva för demokratier, i stater som anser sig för mer än andra. Detta har skett med hjälp av lydstaten Sverige.
Vem är utan all skuld? Men skyldig kan bara den vara som överbevisas om ett brott. Julian Assange har inte ställts inför rättvisan. Han har ställts inför orättvisan. Och han betraktas som en brottsling – endast av politiska skäl. Hans andliga och kroppsliga hälsa är i farozonen. Varför? Jag kan inte se någon annan orsak än att han har gjort sin medborgerliga och sin professionella plikt. Det är det som är farligt. Därför måste andra medborgare och yrkesmän, lekmän och intellektuella protestera.
Och därför är han värd vår aktning och vår hyllning.
Under många av sina bästa år har Julian Assange befunnit sig isolerad från sin omvärld. Som makten har ödelagt Assanges liv, så gjorde man inte med kardinaler under kommunistiska regimer i vår del av världen. Av den anledningen: Hur viktigt är det inte, att vi på hans högtidsdag visar, vilket stöd det finns för honom i Sverige och i många andra länder. Han inspirerar oss. Vi glömmer honom inte. Han har utfört bedrifter, som vi alla bör vara honom tacksamma för.
Vi är faktiskt skyldiga honom ett HURRA.
Tal av Anders Björnsson som lästes upp vid en solidaritets- och hyllningsmanifestation för Julian Assange i Stockholm den 3 juli, då han fyllde femtio år. Publicerades i tryck den 4 juli på alliansfriheten.se
Ibland finns det behov av att beröra även sekundära frågor, men detta görs inte i detta inlägg. Detta utelämnande är alldeles utmärkt.
Anders Björnsson gör saken en (liten) otjänst genom att tala om vem som är god och vem som är ond. Jag menar att det är bättre att resonera principiellt.
”Saken” är alltså vår (alla människors) rätt till information. Vilken information? Suveräna stater har rätt till hemligheter. Den rätten bortfaller när makter, särskilt stormakter, begår brott. Julian Assange har handlat rätt när han har avslöjat hemligheter. Alla rättskännande och förnuftiga världsmedborgare och självständiga statsledningar är förpliktade att stödja honom. Oavsett hur bra eller dålig han är.
Jan Götesson!
Jag kan vid ännu en genomläsning av Björnssons tal inte finna något resonemang om godhet och ondska, däremot en intressant disktinktion mellan ”rättänkande” och ”rättrådighet”.
Knut L!
Jag upprepar att det vore förnuftigt och rätt av enskilda världsmedborgare och politiska ledare att hjälpa och skydda Julian Assange. Dessutom, att gå en stormakt emot, det är mod, rentav fysiskt mod.
Men allmänt är det klokast att fråga sig vem som gör en specifik bra sak som gagnar världens folk, utan att lägga stor vikt vid personens egenskaper. Om man lägger stor vikt vid att en person är en hjälte, finns risk för att opinionsbildningen för personen kan försvåras av sanna eller felaktiga uppgifter som knuffar hjälteglorian på sniskan.
Tala om att detta är sjukt. Isländska tidskriften Stundin skriver:
”Key witness in Assange case admits to lies in indictment. A major witness in the United States’ Department of Justice case against Julian Assange has admitted to fabricating key accusations in the indictment against the Wikileaks founder.
USA Justitiedepartements anklagelser mot Assange faller ihop. Påhittade av Sigurdur Ingi Thordarson som nu är under ”beskydd” av USA och ägnar sig åt bedrägerier på Island.
De två groupies som förledde den oerfarna datanörden borde trätt fram för länge sedan och erkänt. Det är ohyggligt grymt gjort av dessa kvinnor. Ofattbart faktiskt.
Min fagra särbo Elisabeth (som roddat den på sin tid kändistäta krogen i Valleviken på norra Gotland) brukar säga ”Det spelar ingen roll om kocken är otrevlig, bara maten är god”. Ungefär som i TV-serien ”Vår tid är nu” med vrångskallen Backe. Detsamma gäller Julian Assange. Han kanske har en tveksam/otrevlig privatmoral, men han och Wikileaks levererade verkligen – i likhet med Edward Snowden och Chelsea Manning – mängder med upplysningar om vad Imperiet har för sig ”Sub Rosae”, d v s under den massmediala radarn i vår del av världen. Detta intressant nog i en tid när snart sagt vartenda politikerfinger pekar österut – ej utan skäl dock! – mot Ryssland och Kina. Marinerade i dubbelmoral och omsorg för de egna positionerna som de är. Alltså gängse beteende för sådana, från 1794 och framåt i vår världsdel.
Nå, jag har en glad nyhet att förmedla; Karneval Förlag (Björn Eklund) utger Nils Melzers bok ”Der Fall Julian Assange. Geschiste einer Verfolgung”, (Piper Verlag, Leipzig 2021) redan i höst, i översättning av Margareta Zetterström. Därtill i en utökad upplaga. Ska bli intressant att bevittna mottagandet, inte minst i DN, Expressen, SVT med flera. Detta lär inte få Assange ut från den hemska tillvaron i Belmarch Prison, men ”ändå något” i likhet med han som såg Åmål sade…
PS. Läsaren av Tristram Hunts välskrivna biografi om Freidrich Engels ”Kommunist i frack” kommer notera att även E knullade runt duktigt, särskilt under lite yngre år, vilket framgår av brev till Marx. Dock detta livsverk, så vad är i längden avgörande och vad inte?
DS.