Den östblocksstödjande vänstern är imperialistisk, fascistisk och rasistisk

Jan Arvid Götesson

Debatt har förts under många år om synen på USA, EU, Kina, Ryssland och imperialismen i dagens värld här på lindelof.nu. I följande artikel sammanfattar Jan Arvid Götesson sin analys av vad som är redaktörens och majoritetens av debattörer stora fel. De är ”östblocksstödjande ytterkantsvänster”.

I Sverige finns en liten ytterkantsvänster till vänster om vänsterpartiet. Ytterkantsvänstern särskiljer sig genom att mena allvar med att vara antiimperialistisk.

Jag läser ytterkantsvänsterorganen Folket i Bild/Kulturfront och lindelof.nu. För några år sedan överraskades jag av dessa publikationers i förstone obegripliga kampanj mot Sveriges medborgare Gui Minhai, och till stöd för Folkrepubliken Kinas brottsliga angrepp på Sveriges suveränitet i fallet Gui Minhai. Motsatsen till antiimperialism, enligt min mening.

Detta var inte ett enstaka olycksfall, visade det sig. Ytterkantsvänstern i Sverige har delats i två. Den ena delen har blivit en ”östblocksstödjande ytterkantsvänster” (ÖY). Östblocket består främst av Folkrepubliken Kina, Ryssland, Iran och Demokratiska Folkrepubliken Korea. De flesta aktivister och skribenter som gör sig hörda genom lindelof.nu och Folket i Bild/Kulturfront tillhör ÖY, som nu stödjer Ryska federationen mot Ukraina.

Förutsättningen för ÖY:s uppkomst är det nya kalla kriget mellan ett västligt block och ett östligt block. Det nya östblocket förenas inte av socialistisk ideologi, men ÖY ser det nya kalla kriget som världsmajoritetens motstånd mot världens ENDA imperialism, som enligt ÖY är den västliga, främst den statunitensiska imperialismen (USA:s /Redax). ÖY tolkar världspolitiken som en ”sista strid” mot ”imperialismen” i singularis. En riktigare analys vore, menar jag, att stormakter med skilda fel och förtjänster rivaliserar, som har skett i århundraden. Östblocket blir ej världens befriare när östblocket blir starkare; de blir ett allt större imperialistiskt hot.

ÖY tager alltså ställning för ett av de två stormaktslägren. Varför? En orsak kan vara, att vänstergrupper under lång tid solidariserade sig med de kommunistiska stormakterna Socialistiska rådsrepublikernas union (Sovjetunionen) och Folkrepubliken Kina. Många vänstermänniskor fortsätter att vara solidariska med samma geografiska områden, trots avsaknaden av socialism till namnet och till gagnet i Moskva, och till gagnet i Peking. Eftersom ÖY ser Förenta staterna och Israel som Store Satan och Lille Satan, blir definitionsmässigt alla Storsatans och Lillsatans motståndare till allierade antiimperialistiska krafter, enligt ÖY.

En annan orsak till ÖY:s ställningstagande är drömmen om STEGET. Drömmen om ett nära förestående steg från en sämre värld till en bättre värld är ett arv från den förment vetenskapliga socialismen. I ÖY:s tankevärld har arbetarklassens avskaffande av klassamhället ersatts av den blygsammare visionen om den multipolära världen, men drömmen om ett nära förestående stort språng är sig lik.

En tredje orsak är ett arv från Jan Myrdal. Han menade att en klok vänstermänniska, mitt i den ”skitiga verkligheten”, måste hålla huvudet kallt, och se vilka grupper och vilka ledare som i ett givet ögonblick bidrager till att föra världen i rätt riktning. Konflikter, våld och övergrepp sker ständigt, menade Jan Myrdal, men om man stirrar sig blind på humanitära frågor missar man viktiga underliggande rörelser. ÖY menar att världens folkmajoritet, genom att inte stödja ett ”västligt proxykrig mot Ryssland” i Ukraina, trots Rysslands folkrättsbrott och trots blodet, ändå står på rätt sida i historien.

Jag delar dock en annan av Jan Myrdals analyser: hur konflikter kan byta karaktär mitt i skeenden. Jan M skrev om detta när han diskuterade situationerna i Europa 1870–1871 och 1939–1940: de krigen började som stormaktsspel, men blev folkens försvar. Hur än Ukrainakriget började, om det var västs eller östs fel, så är Ukrainakriget nu, menar jag, Europas folks försvarskrig mot östblockets imperialism.

Detta europeiska försvarskrig är huvudsaken. Man måste, menar jag, hålla fast vid denna huvudsak, trots alla dåliga beslut som politiska ledare i Europa fattar, och trots krigslyckans växlingar i Ukraina. Det avgörande för europeiska patrioters vägval är att samla Europas folk för att freda sin världsdel. Att Sveriges valda ledare sluter att dåligt militärt ”samarbetsavtal” med Förenta staterna, för att taga ett exempel, må icke överskugga huvudfrågan, att Sverige och omgivande länders folk behöver topprusta sig, militärt och civilt, för att värna sina länder i det imperialistiska spelet. Vilket inbegriper att förmå Europas statsledningar till en friare politik gentemot Förenta staterna, men just nu främst innebär att stödja Ukraina.

I många inlägg av representanter för ÖY skönjer jag en antydan till fascism och rasism. Jag skönjer en bundenhet till Heliga Moder Ryssland och till Mittens Rike, Det Väldiga Kina, som leder till att vissa medlemmar av ÖY ger etniska ryssar och hankineser ett företräde framför andra folk. Ryska språkets och ryska statsbildningars historiska expansion ses av dem som en legitim grund för Ryska federationens anspråk: om Katarina den stora nådde till en viss punkt på kartan, har Vladimir Putin rätt att göra detsamma; så tycks resonemanget gå. Jag tror att många medlemmar av ÖY grundar den kinesiska halvan av sin världsbild på begreppet ”århundradet av förnedring”. Denna beteckning på västmakters och Japans århundradelånga imperialistiska brott mot det tillfälligt svaga Kina är en riktig historieskrivning, men jag undrar varför man som svensk skulle bygga sin identitet på Kinas historia, i stället för, till exempel, på Polens ”århundrade av förnedring”?

När jag talar om ”rasism” inom ÕY talar jag om publiceringar i lindelof.nu. ”Hets mot folkgrupp”, vore en riktigare benämning, men jag är emot lagen om hets mot folkgrupp, eftersom jag vill ha yttrandefrihet. I lindelof.nu har skribenter tagit vissa fakta som i och för sig är sanna, nämligen historisk och nuvarande existens av högerextremistiska ukrainska grupper, och högerextremistiska ukrainares brott, och sedan byggt ut dessa uppgifter till en hetskampanj mot ukrainska nationen, till stöd för Ryska federationens krig.

Genom att blanda sanning med lögn, och genom ensidigt urval av uppgifter och källor, förtiganden och undanglidningar, har lindelof.nu gjort sig till östblocksimperialismens tydligaste röst i Sverige. Föreningen Folket i Bild/Kulturfront är mindre extrem, men jag är alltså nu medlem i en imperialismstödjande förening. Att detta bryter mot föreningens paroller och stadgar ämnar jag taga upp på stämman 20 april. Kom gärna dit och debattera; stadgarna utesluter ej den, som nyss betalat medlemsavgift, från stämmodeltagande.