Den stillsamma undergången är bokens något undflyende titel. Kanske syftar den på författarens självupplevda belägenhet. Bokens åtta berättelser kan tolkas som delar i en större ”stillsam undergång” kanske. Författaren är Jan Käll, jurist och skönlitterär författare och dramatiker, en något udda kombination. Nästan 50 och ännu osäker på att han är på rätt väg, om man någonsin blir klar över den saken.
Jag publicerade en novell av Jan Käll med titeln ”De goda krafterna måste segra” i juli 2024. Den fångade något mycket ovanligt, vilket jag inte ska gå in på här. Men den gör att jag blev nyfiken på detta Jan Källs ”försök till pikareskroman”. ”Nästan allt i boken är sant…”, som det står på baksidestexten.
Boken består av en samling till synes osammanhängande berättelser med ett tydligt ”jag” i centrum, ibland ett ”vi” (jaget och jagets fru), men det är inga memoarer, vilket också tydligt klargörs på baksidan.
De åtta kapitlen, eller historiana, är alla underfundigt stillsamma, men ändå bitvis stor dramatik. De två som sitter djupast så här efter att jag läst sista sidan och sovit på saken, är ”Konsten att vara en dålig förälder” och ”Strävsamhet”.
I den förstnämnda fångas barnuppfostrans motsägelsefullhet. En tonåring som inte vill tala med sin far, kan göra en vansinnig. För att undvika våld behövs stor självbehärskning och kontroll av fadern.
”Min son upptar allt mer av mina tankar. Jag grubblar över hur jag ska förhålla mig till honom, vilken attityd som är den mest effektiva. Jag grubblar över hur jag ska få honom att foga sig.
Men han fogar sig inte. Det slår fel varje gång jag kliver in genom dörren till hans rum. Han visar mig ingen respekt. Han ignorerar mig. Han tiger mig till tystnad. Efter bara några sekunder blir jag stående mållös.
Vad är det för fel jag gör?”
Det slutar oväntat och öppet. Ska inte avslöja mer. Men berättelsen berör det kanske allra mest förbjudna, känslan att inte älska sitt barn. Något många har snuddat vid, men som är nästan omöjligt att tala om.
”Strävsamhet” beskriver ett annat, säkert ganska vanligt problem i äktenskap. De två möts i yran efter att Sverige vunnit silver i fotbolls-VM. Deras blickar möts och de enas mycket snart om vad som förenar dem…
”Vi kände instinktivt att vi var mycket lika varandra. Vi talade om att det fanns så många människor som inte ville något med sina liv, som verkade nöjda med att bara trampa på i samma fotspår som sina föräldrar. Vi konstaterade att ingen av oss var sådan. Vi ville framåt. Vi ville framåt.”
Berättelsen är en snabb exposé över deras hela liv tillsammans, ända fram de allra sista dagarna på ålderdomshemmet.
Mycket snart efter första mötet visar hon att hon aldrig får nog. Alltid är det något mer hon vill ha, flytta till större och bättre bostad, alltid med goda och rationella argument. Han fogar sig eftersom det enda möjliga är att hjälpa till att förverkliga hennes drömmar. I början framstår hon som en kvinna med beundransvärd framåtanda, som dock övergår till en okuvlig rastlöshet, medan han blir mer och mer eftergiven, och eftersom han var hantverkare gick han helt upp i renovering av varje nytt hus tills det kunde säljas med god förtjänst.
Med tiden visar hon allt mer hysteriska drag, går allt mer upp i sina orealistiska drömmar, medan han gnetar på för att hålla allt flytande. Ska inte avslöja mer här heller.
Det här mönstret i äktenskap är nog inte ovanligt, om än i det här fallet skruvat till det yttersta. Det börjar med stor passion där allt passar som hand i handske. Livet surfar sedan igång med barn och materiella framsteg. Men så börjar det skava. Med de små stegens tyranni drar ena parten iväg till oanade höjder, medan den andre får anpassa sig för att allt inte ska braka samman. Detta mönster var säkert mer eller mindre regel inom borgerligheten förr – ”Ett dockhem” – men efter VM 1958 har dessa ”Dockhem” börjat uppträda lite varstans, fast med omvänd könsmaktsordning.
De övriga sex berättelserna har alla sina poänger. Jan Käll är en ovanlig dramatiker och författare i skuggan av det ”offentliga kulturlivet”. Han är värd att uppmärksammas liksom Teater Tribunalen i Stockholm, som han är fast knuten till.
”känslan att inte älska sitt barn. Något många har snuddat vid” – inte jag!
”De två möts i yran efter att Sverige vunnit silver i fotbolls-VM” 1958 – och får jag tillägga att Brasilien tog hem segern och Guldet. Det är idag många som inte riktigt förstår att detta har hänt. Men jag kan intyga att så var det – och min fantastiska pappa som fotbollsintresserad tog med mig på flertalet matcher i detta VM och ”gräddan på moset” var finalen, som jag såg tillsammans med min pappa. Jag var väldigt ung då och förstod inte riktigt hur stort det var. Finalen spelades i Stockholm!
Vi väljer delvis olika färdvägar i livet. Några upplever en ganska behaglig sådan medan andra drabbas oförskyllt av vedermödor alltför ofta. Hur förklarar man en sådan orättvisa, får bli en existentiell fråga att fundera över.
Det kan säkert inträffa underliga händelser för oss alla som inte går att förklara med kloka och rationella svar. Någon går vidare och släpper den ganska problemfritt, medan andra önskar veta mer på djupet och undrar; varför hände detta just då eller nu?
Som sagt även om vi i grunden är ganska lika så finns det skillnader där gener och sociala sammanhang gör oss mycket olika.
Inte sällan när människor äger makt i sitt utövande, utifrån en obeveklig övertygelse att styra över andra, kan denna få förödande konsekvenser. Detta gäller såväl i den lilla som stora världen.
Och då kom jag på ett Tage Danielsson-citat: ”Utan tvivel är man inte riktigt klok.”
Kanske en mening att fundera över när stormakterna i dagarna skall mötas och resonera om framtiden som berör allt det livsnödvändiga på denna planet.
Den stillsamma undergången! De goda krafterna måste segra – ord som jag lånat.
Har det någonsin varit fred på jorden? Har det någon gång i mänsklighetens historia varit fred överallt samtidigt? Det påstås ibland att det varit fred på jorden under sammanlagt 268 av de senaste 3.000 åren, men den sortens uppgifter måste tas med en rejäl nypa salt.
För det första vad menas med fred? Om lokala våldsamheter eller ”vilande” krig räknas in har det knappast varit fullständig fred.
När den ena ”parten” i sitt utövande av makt, tvingar den ”svagare” som inte kan försvara sig – att anpassa sig för att undvika ett eventuellt kommande krig.
Det finns ett annat citat av Tage Danielsson som kan passa i denna ofredens tid: ”Freden måste komma först. Gör den inte det kommer inget efter den min vän”.
1958 cyklade jag 13 år gammal 12 km till Råsunda för att se fotbolls-VM från ståplats. Min idol Rio-Kalle stod i mål för Sverige. Minnet har levt kvar i mig.