Det bor en pojke i en gammal man

Stig Södergren är en pensionerad kollega, som gav en stor del av sitt arbetsliv till mellanstadiebarnen i Öregrund. Han föddes 1927 – årsbarn med Olof Palme, muraren Georg Petterson och skriftställaren Jan Myrdal. Vi dryftade livet och politiken i nästan tio års tid på våra noga inplanerade gemensamma lunchraster. Hans historier från sin uppväxt har satt kött på mina ganska magra teoretiska ben.

Stig växte upp i en statarfamilj på en stor gård i jämtländska Stugun, blev kamrat med storbondsonen Ivar och fick på så sätt en inblick i en annan värld, en med böcker och kunskap. Han blev en del av själva ryggraden i det läsande och skrivande folk som byggde folkhemmet. Han närde journaistdrömmar i ungdomen, men arbetade sig successivt framåt från skogsarbete, stamanställd i Kungliga flottan, industriarbete, NKI, kontorarbete till läraryrket. Han har alltid skrivit, men ännu har vi bara sett denna sammanställning. Här finns ämnen för en ännu oskriven romansvit.

Hans dotter Lisa samlade ihop en del av hans nedskrivna berättelser och pakterade dem till en bok med titeln Det bor en pojke i en gammal man. Fler borde få läsa det här.

De allra bästa bitarna är på jämtska. Jag bad min fru, som kommer från Jämtland, att läsa dessa stycken högt för mig. Jag blundar och njuter. Var så goda!

Dans på GT

När lördan komme var ´e dans på GT.
Höglins spela å månge komme dit,
folk från alle byer runt omkring.
´n Henning hade ma se korvkiosken
å papplåa hade ´n ställt bredma.
”He pappere ditti låa”, va da förste han sa.
Da va noga ma skräpe, tyckte´n.

´n Otto Öhnström va vakt han som vanlit,
märke hade ´n satt på se
å prate ma allihop som va där.
En del som bruke danse
spela poker ner i buskan baka huse.
Nog var é nan som va full å hote ma stryk,
med da va mest munvere å int na allvar.

Da va liksom agasamt å gå fram te jäntan
å bju opp, när dom spela förtbiten.
Pojkan stog på ene sia och jäntan på ´n anra,
å stort å tomt e golv var ´e emella.
Sen gick ´e better na man börje.
För å få tag på man ville danse ma
gatt man kute så fort dom börje spela.

På kafé köfte man kaffe å krusa tå ´a Nelly
å satt å prata e stånn mella dansan.
Där träffe man alle möjlige personer,
å månge kommentarer kunne man höre.
”Huva, va trångt da e”, sa´n Sven Larsson,
”när man ske försöke lägge in snus,
så lägg man in på nan annan”.

Da va varmt å danse alle dansan.
Svetten rann å skjorta vart blöt,
så man fick gå ut å svalke se e stånn.
Musiken inifrån blannes då ma forsbruse utanför.
Snuse krympte i dosan och cigarettan glödde.
Nagre par, som ville vära för seg själv,
geck mot forsbroa ma arman om varandre.

Kvällen gick fort, och snart vart ´e damernas.
Då va man ampen å int bli bjuden,
så man försökte titte åt e anne håll
å int låsses om att man va intressere.
´n Ingvar försvann fort han som vanligt.
Jäntan kute kors och tvärs
för å få tag på ´n dann dom hade sikte in se på.

Tätt ihop dand´se man sistdansen,
och man såg hocken som fick ihop ´e.
”Du gamle måne, kom och visa mig vägen”
sjöng nagen i orkestern och alle som danse
knep ihop öga och va liksom borte.
Sen vart ´e fullt ma folk och cykler utanför,
och alle skulle iväg på na vis.

Näste lörda var ´e dans på Tallbacken.

Beställ boken från Vulkan förlag

Andra bloggar om: Stugun, Jämtland, böcker, bildning, liv och arbete, folkhemmet, läsa, skriva