Det krig som USA nu de facto har startat mot Iran belyses ur många synvinklar jorden över. Från månget håll i Imperiet har det på sistone kommit kommentarer som tyder på att det officiella USA nu mer och mer ser Kina, inte bara som sin störste ekonomiska utmanare, utan helt enkelt som sitt största globala hot. Från kinesisk sida verkar det ha gått något trögt att ta till sig detta, men det har nu kommit flera artiklar i ämnet och därför skall jag nu titta närmare på en artikel på nätsajten Globaltimes.
I Sverige, som också officiellt har en allt mer negativ syn på Kina, finns det nog inte någon större medieredaktion som är villig att låta denna ”motparts” åsikt komma fram, annat än möjligen i sönderstyckad form.
Artikeln är skriven av en Yu Ning. Vem denne är och vad hen representerar vet jag inte, men artiklarna på GT brukar ge uttryck för den officiella uppfattningen i Kina.
Artikeln börjar ”När USA skapar kaos måste Kina behålla sin stabilitet”. Jag kan inte bedöma om det officiella Kina studerat många inflytelserika tankesmedjor i USA eller annorstädes. Men klart är att taktiken att skapa kaos uppenbart är ett allt vanligare sätt för USA att försöka behålla sin globala position. Klart är också att man från kinesiskt håll ständigt framhåller stabilitet som sitt ideal. Angående USA:s mord på general Qassem Soleimani och Irans svar med att bomba USA-baser i Irak skriver Yu Ning ”Det är svårt att säga hur denna slag och motslag-cykel kommer att sluta, men en sak är säker: Mellanöstern kommer att bli ännu mer instabilt i år. Kinas förmåga att bibehålla stabilitet och utveckling kommer att testas i den turbulens som USA har skapat i Mellanöstern.”
Fokus ligger helt på hur USA:s krigshandling i Iran kommer att påverka Kina. ”Vad innebär ökande spänning mellan USA och Iran för Kina?” Yu Ning menar att det finns en uppfattning om att det som sker skulle kunna vara bra för Kina. Denna uppfattning går ut på att USA:s tryck på Kina skulle komma att minska. Detta kallas ett ”förenklat synsätt”. Yu Ning skriver att en författare och kommentator från USA, Ann Lee, i den kinesiska tidningen South China Morning Post tisdagen den 7:e januari i en ledarartikel skrev att USA:s mord på Soleimani ”är en noga planerad provokation mot Kina.” och att ”alla krigsspel i Pentagon har varit mot Kina, inte mot Iran eller Ryssland.” Hur man i Iran ser på denna uppfattning skulle vara intressant att veta. Klart är naturligtvis att det var straxt före jul som Kina, Ryssland och Iran hade ett par dagars gemensam flottmanöver i vattnen utanför Iran. Och stämmer det som steigan.no skriver så har Iraks ”fungerande statsminister” från USA:s sida blivit utsatt för påtryckning i samband med att landet röstade för att främmande styrkor skulle lämna. Påtryckningen innebar bland annat att Irak skulle dra tillbaka sitt erbjudande om att få ingå i Kinas BRI (Belt and Road Initiative) eftersom USA inte alls vill bidra till landets uppbyggnad.
Yu Ning menar att Ann Lee:s analys bör väga tungt då hon påpekat; att eftersom USA ser Kina som sin största rival, så väger ”Kinafaktorn” tungt i Washingtons utrikespolitik. Oavsett hur det ligger till med den saken, så är detta nog åtminstone tankar som man hyser från kinesisk sida. Så här skriver Yu Ning vidare:
”Kina måste tydligt ha detta i åtanke – USA är skickligt på att skapa problem i Kinas perifera regioner eller i områden där Kina har stora intressen. USA:s syfte är att omintetgöra Kinas utveckling genom att ifrågasätta Kina eller till och med att dra Kina in i en militär krock. Konflikten mellan USA och Iran passar in i denna taktik eftersom Kina har ett stort och växande beroende av energi från Iran och andra länder i Mellanöstern, vilket gör landet sårbart för regionala stridigheter och turbulens.”
Ja USA har på senare tid framhållit att Kina är USA:s strategiska motståndare. Och i artikeln påpekas att de flesta analytikerna i Washington anser att Kina är det största hotet mot USA:s herravälde. ”Därför har Washington lanserat en allomfattande offensiv mot Peking om ekonomi, teknik och finans, och Kina-faktorn har beaktats när USA kartlägger alla utrikespolitiska strategier.”
All den ”oreda” som USA skapat i Mellanöstern måste då Kina genomskåda. Eftersom Kina uppmanat till lugn när geopolitiska spänningar ökat i Mellanöstern så visar det att landet är en ansvarstagande makt menar Yu Ning. Den senare slutsatsen är inte självklar. Många länder har manat till lugn, men alla maningar är långt ifrån trovärdiga.
År 2020 tros allmänt bli ytterligare ett turbulent år. Nyligen har en rapport släppts från Eurasiagruppenen, en byrå som sysslar med forskning om politiska risker. Rapporten heter ”Topprisker för år 2020”. Där nämns USA:s inrikespolitik, frikopplingen mellan Kina och USA, spänningar med Iran och Mellanöstern och instabiliteten i Latinamerika. Med hänsyn till de många osäkerheterna i välden så menar Yu Ning, att den viktigaste uppgiften för Kina är att upprätthålla stabilitet.
En anledning till Kinas stadiga utveckling under de senaste fyra årtiondena är att landet har vidmakthållit långsiktig social stabilitet och inte deltagit i krig utomlands, påpekar Yu Ning. Trots att utmaningarna har vuxit, så måste Kina hantera dem genom att hålla fast vid sin väg med fredlig utveckling, avslutar Yu Ning sin artikel. Det är bara att hålla med.
Men staten Sverige förlitar sig mer på det kaosskapande Imperiet, och kommer förmodligen att steg för steg, ja ibland kanske till och med i språng, få känna av vad det innebär jämfört med den tidigare fredliga alliansfriheten.
På sputniknews läste jag nyss en annan deltolkning av det skedda, ”Operation Kayfabe”. Artikeln är skriven av Nebojsa Malic. Han presenteras så här ”is a Serbian-American journalist, blogger and translator, who wrote a regular column for Antiwar.com from 2000 to 2015, and is now senior writer at RT.” Hans artikel går ut på att åtminstone delar av det inträffade är kayfabe (vad det betyder står i artikeln). Många i min omgivning tycker att det som sker är hemskt. Själv anser jag att det mest är spännande att se, jag försöker skjuta minnet av slutscenen i ”Dr Strangelove” i bakgrunden.
Kayfabe är ett uttryck inom fribrottning (”wrestling”) som avser att upprätthålla ett skådespel inom brottning och innebär att detta framställs som verklig för att få publiken att uppfatta det som händer i brottningsringen som verkligt.
Mycket skådespel förekommer inom brottning, både i form av händelser under fribrottningsmatcher och i form av historier kring brottarna. Syftet med det är att skapa spänning och dramatik för att engagera publiken. Brottarna skapar sig ofta karaktärer särskilt för brottningen och tar sig ett brottningsnamn. Karaktärerna framställs antingen som onda (heels) eller som goda (faces). Majoriteten av matcherna sker mellan en god och en ond karaktär.
Att upprätthålla denna teatraliska dramatik med iscensatta händelser och påhittade historier och karaktärer så att den ger ett intryck av att vara verklig är vad som menas med kayfabe. Kayfabe kan exempelvis röra fejder mellan brottare, som att två brottare påstås ha en konflikt eller ogilla varandra. (Wikipedia)
Intressant artikel som osökt får mig att tänka på Japan – USA inför andra världskriget. USA idag är ju inte så beroende av Mellanösterns olja men det är Kina, så för USA gäller det kanske mer att hindra den strategiska fienden tillgång till en avgörande vara.
Japan var på 30-, 40-talet beroende av oljeimport, och andra råvaror, som USA la sanktioner på för att USA var oroat för Japans ökande makt och speciellt invasionen av Kina. Förhandlingar som fördes gick allt trögare och 1941 stod Japan inför ett vägskäl: lämna Kina eller krig. Detta visste USA och säkert fanns inom politiska-militära ledningen de som närmast ville ha en konfrontation för att på så sätt trycka ner Japan och ge fritt fram för USA expansion. Jag säger inte att Roosevelt visste om attacken 7/12 -41 på Pearl Harbor, men man visste att nåt skulle hända och närmast välkomnade det!
USA-imperiet går mot avgrunden och detta är ett allvarligt problem då det finns en uppenbar fara för att demokratin går i graven parallellt med imperiet.
Mike Pence och försvarsminister Pompeo tillhör den fascistiska kristna nu dominerande politiska kraften i USA.
Demokratin avskaffades redan 2012 då Obama godkände införandet av Martial Law NDAA 2012, nyårsafton 2011. Lagen innebär att amerikanska medborgare kan gripas när som helst och låsas in utan s.k. due process, utan formell anklagelse om brott, inga polisförhör, ingen utredning eller rättegång. Personen sätts i förvar och detta på obestämd tid.
Barack Obama var helt emot denna lag märklig nog och deklarerade att hans administration under mandatperioden inte skulle tillämpa den nya undantagslagen att bura in medborgare utan en laglig process – vilket normalt sett anses vara utmärkande för fascistiska diktaturer.
Donald T lämnar inte ifrån sig makten även om han förlorar valet.
Kina är helt avgörande för hela världen när USA faller sönder och snabbt utvecklas till en fascistisk ultra-kristen-höger livsfarlig makt med kärnvapen.
Kina är grundbulten i det motstånd som krävs för att hantera det troligen alltmer aggressiva USA. Men situationen är mycket allvarlig då det fascistiska USA, redan idag agerar irrationellt och fullständigt livsfarligt över hela världen.
Kina och Ryssland mot USA:s gangstergäng i sann Vilda Västernstil. Ett fullt möjligt scenario.
Hans Andersson!
Menar du att risken är att den (bristfälliga, borgerliga, formella) demokrati som vuxit fram i Förenta staterna, Europa, och några andra regioner, med yttrandefrihet och dylikt, kommer att gå i graven inom kort över hela världen? Går vi mot slutet av den epok när individer kan sitta som vi gör på lindelof.nu och skriva (nästan) vad som helst?
En Ekaterina Blinova skriver på Sputniknews. Hon framhåller samma sak som Yu Ning, attacken mot Iran måste sättas i samband med att Imperiet känner sig hotat av det allt närmare samarbetet mellan Iran, Kina och Ryssland. ”Nyligen genomförda amerikanska angrepp mot iranska allierade i Irak och Syrien, som kulminerade i mordet på Irans Generalmajor Qasem Soleimani, är, i en bredare geopolitiska bemärkelse, tänkt att skicka signaler till det eurasiska triumviratet att upphöra med sitt samarbete, för att inte tala om det mer långsiktiga strategiska BRI-projektet” säger Pye Ian, en ekonomianalytiker från USA. E. Blinova framhåller även andra ”västliga” analytiker i artikeln.
Det kan inte sägas nog ofta. Vi måste alla vänja oss vid att skippa vårt inlärda ”centraleuropeiska perspektiv”, det perspektiv som främst härstammar från Storbritanniens imperialistiska storhetstid.
Råder det stor tvekan bland denna bloggs läsare rörande den formella demokratins avtagande i Väst? Nyss läste jag på steigan.no om hur Socialdemokraterna i Tyskland vill hjälpa till att beskära det demokratiska trädet. Hultqvists förslag har det här skrivits om etc. Allt kommer naturligtvis att ske under förevändning av att det är för landets säkerhet och folkets bästa. När Hans A skriver ”USA-imperiet går mot avgrunden och detta är ett allvarligt problem då det finns en uppenbar fara för att demokratin går i graven parallellt med imperiet” får jag hålla med (om demokrati specificeras; ekonomisk demokrati har vi inte). I Kina är man alls inte imponerad eller intresserad av denna demokrati. Och i alla länder som styrts av t ex Storbritannien vet man vad denna ”demokrati” inneburit för dem. För Kina t ex opiumkriget.
Jan Arvid G!
Avser den amerikanska formella demokratins pågående undergång.
Hans Andersson skrev ”USA-imperiet går mot avgrunden och detta är ett allvarligt problem då det finns en uppenbar fara för att demokratin går i graven parallellt med imperiet”. Men USA är ingen demokrati med några enstaka skavanker, utan dess härskande skikt använder metoder som är allt annat än demokratiska. USA är inte i någon rimlig mening en demokrati utan en MUTOKRATI. Ty USA:s lobbyistlagstiftning tillåter att muta senatorer och kongressledamöter bara det sker öppet. De som är registrerade som intressegrupper, finansinstitut, banker, och har en organisation med rätt kan lobba i kongressen, kan köpa röster. Bara pengarna inte går direkt till de valda parlamentarikerna utan till deras valkampanjfonder är mutan laglig. Det är dyrt att bli vald till kongressen. 2012 kostade en en plats i representanthuset i genomsnitt 1 miljoner dollar och en senatorsplats i genomsnitt 10,5 miljoner dollar.
Mark Twain sa ”Vi har den bästa kongress som kan köpas för pengar”.
Det är lätt att se problemen, men se lösningen! Ge den anti-imperialistiska och mörkade Tulsi Gabbard lite uppmärksamhet! Ska det vara så svårt? Hon har en otrolig karisma.
USA går i spetsen för avvecklandet av de formella demokratiska fri- och rättigheterna, även om det är ett gigantiskt avstånd till exempelvis situationen i Sverige. Men det är massiva attacker även mot exempelvis det fria ordet i formell mening.
Det gäller att försvara den formella yttrandefriheten stenhårt även om den inte per automatik leder till fulländad demokrati och ett Sverige där medborgarna har makten.
USA är nu i ett sönderfallande tomrum där risken för en fascistisk statskupp förmodligen med Trump som kejsare med lakejerna handplockade från den fascistiska kristna ultrahögern.
I symbios med vapenindustrin och tjänstvilliga multimiljardärer och en total upplösning av alla formella och reella demokratiska fri- och rättigheter.
Dessutom med dårskapen om att ett mindre kärnvapenkrig går att genomföra för att säkra makten.