”Ska man förstå högerpopulismens framfart måste man dra linjen ännu längre bak, till Berlinmurens fall och nyliberalismens seger. Vi äger och beslutar allt mindre gemensamt. I trettio års tid nu har liberalerna gjort demokrati till en synonym för att banker och storföretag ska styra politiken. Då är det inte konstigt om folk tappar tron på demokratin – såsom liberalerna definierar den.”
Åsa Linderborg kommenterar valet i Aftonbladet >>
Jag håller med Åsa Linderborg, även om en del vägar nog leder snabbare till helvetet än andra. Mycket av åsikterna som framförs av politiker och medietyckare handlar om poserande och positionerande. I USA är demokraterna ett bra exempel. ”Alla” ansåg att Bush II var en inkompetent, inskränkt överklassnolla, men det hindrade inte Al Gore att förlora valet 2000. Det behövdes en trist McCain och en bisarr Sarah Palin för att förlora 2008 mot en obelastad och oerfaren (och ineffektiv president) Obama. Nu har de inte ord för hur usel Trump är, men medan republikanerna stoppade alla Obamas utnämningar till högsta domstolen, har demokraterna inte stoppat en enda av Trumps. I stället för att göra något åt förgiftat dricksvatten, överfyllda fängelser, hopplösa krig etc, lägger de all energi på att bevisa ryska sammansvärjningar till höger och vänster. Sveriges ”progressiva” verkar gå i amerikanska fotspår.
Åsa Linderborg är alltför svepande när hon påstår att de som röstar på SD har högerextrem människosyn. Här i buskarna känner jag en hel del människor som röstar på SD för att de är emot massinvandring, känner att politiker lurar dem år efter år (hela landet skall leva), oftast vanligt hyggligt arbetande folk. Folk litar på sina egna erfarenheter och gillar inte att få dem tolkade av media, som älskar att etikettera folk. Förresten , vem är det som krattat i manegen för såna som SD, Nordfront och annat elände under alla dessa år av svensk förträfflighet?
”Man kan inte ropa att demokratin är hotad om man samtidigt vägrar ta debatten, bojkottar, ropar på censur och i alla lägen fäktar med fascismstämpeln. Det bekräftar bara att det finns ett övermoraliskt åsiktsetablissemang som inte klarar av andra röster än sina egna. Det inger misstanken att de kanske inte alltid har svar på frågorna som de vägrar diskutera.”
Detta tycker jag är det centrala i Åsas artikel. Det träffar mig själv, det träffar mycket av Clartébloggen, kommentarerna på jinge.se etc. Det träffar framför allt alla de svenska riksdagspartier som behandlar SD som pestsmittat. Och pestsmittat är kanske SD, men problemet kvarstår, smittan måste behandlas på något sätt! Det kommer att bli kul att se hur alla fisförnäma kommer att krumbukta sig framöver.
Jag har nyligen läst Leif G V Perssons senaste bok. Han skriver där om hur viktigt det är med olika handlingsstrategier för att lösa ett mordfall. En är: man måste alltid gilla läget. Fattar ”våra” politiker detta? Kanske någon gör det, men det är ju dessutom så att – som Åsa skriver – majoriteten av dem har ju varit med och skapat pestsmittan.
DN har idag ett bra inlägg av en journalist från The Economist Jeremy Cliffe: Medier måste sluta behandla högerpopulism som underhållning. Speciellt slutklämmen är bra och gäller inte bara medias behandling av extremvänstern:
”Nyhetskonsumenter förtjänar att behandlas som faktasökande medborgare i en allt mer komplex värld. En tidning, ett nyhetsmagasin eller ett nyhetsprogram är skyldiga att förklara vad som faktiskt pågår, inte underhålla publiken som kicksökande biobesökare. Dagens europeiska politik är allt mer splittrad och rörig. Det är sannerligen dags att börja se läsare och tittare som vuxna och kapabla att hantera det.”
Lägg märke till ordet ”faktasökande”. Svenska medier, med sina talrika ”kolumnister”, är sedan längre mer inriktad på att tillfredsställa några slags ”åsiktssökande” medborgare.