Die Leander och nazismen

---

”Vad begär människorna egentligen av mig? Varför förföljer de mig? Varför är de så hårda mot mig? Jag är ju ändå bara en helt vanlig skådespelare!” Ur Klaus Mann: Mefisto (1936)

Jag såg faktiskt det från Malmö direktsända TV-programmet. Men med sviktande minne googlar jag för säkerhets skull året när det for ut i etern: 1972. Zarah Leander huvudperson hos Lasse Holmqvist i På parkett. 

Holmqvist frågade, plötsligt, rakt ut: ”Var du nazist, Zarah?” Dånande från divan: ”NEEEJ!” Men frågan var felställd. Den borde ha formulerats: ”Förstod du egentligen vilket sammanhang som du ingick i?” 

Den senare frågan tycks mig högst rimlig och berättigad när jag läser Beata Arnborgs biografi om ZL: Se på mig (2017).

Samtidigt som jag på Spotify fräschar upp minnet genom att lyssna på några av Die Leanders slagdängor.  Bland dem Vill ni se en stjärna, förstås, och Sång om syrsor. Hennes mörka, djupa röst trollbinder. Men inte hennes rykte.

Arnborg söker, genom idoga efterforskningar, belysa frågan ovan. Denna fråga, och Arnborgs rekonstruktion av Zarahs liv, föranleder mig att ännu en gång kasta mig upp på mina käpphästar ”gråzonen” och ”politiska idioter”. 

Det vill säga när du tjänar makten utan att riktigt fatta, eller vill inte inse att du gör det. I totalitära stater som DDR och Tredje riket, såväl som i den parlamentariska demokratins Sverige. 

ZL blev oerhört framgångsrik och älskad i nazisternas Tyskland. Med sin altröst. Skivorna sålde som smör. Bekostade Lönö gård på Vikbolandet som hon förvärvade.

Bäst betald av alla filmstjärnor, efter att Marlene Dietrich tackat nej till nazisterna. Medverkade i pekoralistiska, efter av censurens hårda granskning godkända, filmer som drog miljontals åskådare. Jag har sett ett par, rättare sagt försökt att se, i tysk TV. Rysliga. 

Allt rörande kultur i Tredje riket skedde under strikt ideologisk övervakning av propagandaminister Goebbels, ”Bocken från Babelsberg” (filmstaden) kallad efter alla filmstjärnor han utnyttjade sexuellt. 

Och som vid ett tillfälle försökte att förföra den från Värmland bördiga. 

Enligt ZL:s version avstyrde hon hans klumpiga försök. Trots det ville han, med Hitlers godkännande, förära henne titeln ”statsskådespelare”. För detta krävdes att hon blev tysk medborgare. Hon vägrade.

Jag förblir skeptisk till försök att fri- eller oskuldsförklara ZL. Så enkelt låter det sig inte göras. Men det är heller inte möjligt att kategoriskt och utan vidare slå fast ett antingen – eller. Medlöpare eller – ja vad?

Gråzonen, ett användbart begrepp för att fånga Zarah Leanders roll i Tredje riket? Jag är osäker. Politisk idiot?

När skådespelare och regissörer bara ”försvann”, tvingades fly genom att gå i exil för att de var judar eller regimen misshagliga, eller förpassades till läger – hur reagerade Zarah? 

I varje fall lämnade hon inte den lukrativa karriären och reste hem till Sverige i protest mot sina uppdragsgivare. Det vet vi.

Viskades det aldrig – om inte i så fall vad – i hennes öra? Det var ju kolleger, i flera fall vänner till henne, som ansågs samhällsfientliga och måste elimineras. Hur hanterade hon det, inför sig själv?

Samtidigt kan anföras att hon hjälpte judiska skådespelare till biroller. Omfattningen känner jag inte till. Någon skillnad för de judar som skulle förintas gjorde det inte. 

Men hon kunde använda det i efterhand för att försöka legitimera att hon stannade kvar under hakkorset.

Vi vet att hon reste i sällskap med Goebbels till offentliga framträdanden utomlands. Och hon stödde aktivt den så kallade Vinterhjälpen, när Tyskland befann sig i fullt krig, begav sig ut på Berlins gator för att samla in pengar och kläder.

Vi  vet också, att hon sjöng flera gånger i den uppskattade Önskekonserten i radio, som sändes även till frontsoldaterna i Wehrmacht i syfte att förströ dem. Eller stärka deras stridsvilja.

Var hon blind och döv? Bländad av rikedom och alla privilegier? Kunde hon gömma sig, bedra sig själv, bakom att hon filmade från morgon till midnatt. Förföljelserna och våldet undgick därmed hennes varseblivning? 

Vi vet att hon försvarade en ”opolitisk” syn om att hon som artist endast roade och underhöll, det hade inte med propaganda att göra. Politik, det var en angelägenhet för de ”sjaskiga”.

Var hon ovetande under tysklandsåren 1936–1943 om vad hon egentligen och i själva verket befann sig i ett för politiskt system? Knappast. 

Tilläggas kan att hon, efter att ha snuvats på en roll i en sommarrevy i Sverige efter hemkomsten (medförande tavlor och annat värdefullt hon införskaffat), bad om att få återvända till Tyskland 1944. För att göra comeback på brun jord.

Jag tänker på Stephan Hermelin, författaren som gick under jorden i Tredje riket. Nazisterna var ute efter honom. 

Han skriver i boken Aftonljus om hur han iakttar människor på ett kafé i den tyska huvudstaden. De tar del av tidningsreportage från koncentrationslägret Sachsenhausen utanför Berlin. 

Så nog visste gemene man vad som pågick! Men efter andra världskriget hade ingen varit nazist… Eller medlöpare, för den delen. 

Om de, som gjort allt från att höja högerarmen och jubla till att inte lyfta ett finger när judar inför deras ögon fördes bort, tilläts bedyra det själva.

Jag har försökt säga att hon inte skall vägas på vågskålen med ett antingen–eller. Men nog tjänade Zarah Leander i praktiken den nazistiska statsmakten med dess terror och krig. Oavsett om hon uppfattade det så eller ej. 

Efter kriget florerade rykten om att hon varit spion åt Ryssland. Det har aldrig bekräftats. Liksom annat som påstods om hennes nazikritiska gärningar. 

Och inte tog hon bladet från munnen i sina memoarer, punkterade spekulationer, skingrade dimmor. Mycket runt hennes öde förblir därmed hängande i luften. Bara för Arnborg att konstatera.

Vännen Karl Gerhard anlitade henne för en planerad revy. Det föranledde höjda ögonbryn från Torgny Segerstedt och andra uttalade antinazister. Upprörda protester hördes. Karl Gerhard tvingades avpollettera Zarah.

Men så småningom, efter ”frysboxen” som tärde hårt på henne, kunde hon återvända till scenen och vita duken. Fortfarande nedsmutsad av sitt lönsamma samröre med nazisterna.

Arnborgs bok är viktig.  Kanske framförallt på ett generellt plan. Hur bevara sin integritet? Hur behålla en kritisk blick och position? I spända lägen. Som just nu med Ukraina och Gaza.