aliforniens guvernör, Gavin Newsom, signerade i dagarna en lag som förbjuder frisyrdiskriminering, ”hair style discrimination”, den första sådana lagen i USA. Däremot tycks Kalifornien och 19 andra delstater sakna en lag som förbjuder slaveri. Jag uppmanas på nätet att underteckna en petition som förbjuder slaveri. ”Slaveri” är alltså tillåtet som straff för kriminella. Det finns ett fängelseindustriellt komplex, där många fångar arbetar för några cent i timmen. Dina amerikanska jeans kan vara sydda av en sådan slav.
Idén är att allt som inte är uttryckligen förbjudet är tillåtet. Man kan säga att USA:s juridik är sofistikerad, medan dess politik är primitiv. De flesta politiker i Washington har en juristexamen. Den nyss omtalade Kamala Harris t ex var chefsåklagare i San Francisco, sedan Kaliforniens justitieminister, och nu är hon min senator. Någon lag som förbjuder staden San Francisco att förstöra sina egna offentliga konstverk finns t ex inte.
George Washington High School, ”GWHS”, är en av stadens största med ca 2.500 elever mellan 14 och 19 år gamla, fördelade på fyra årskurser: ”Freshman, Sophomore, Junior och Senior”. En av bilderna i Knut Lindelöfs artikel 5/7 (bilden t h) visar en ”graduation ceremony” (studentexamen) för 600 elever i skolans röda mantlar och mössor. Skolområdet täcker fyra stadskvarter. Ett av mina barn gick sina fyra gymnasieår på skolan, så jag har besökt den ett antal gånger och tittat på den omtalade muralmålningen ”Life of Washington” i entréhallen, där framför allt administrationen håller till.
Det är en berättelse i 13 paneler om USA:s historia vid tiden för självständigheten. Några ”pionjärer” på väg västerut nästan kliver över en dödad indian i en av panelerna, och i en annan passas George Washington själv upp av två av sina slavar. Han var ju slavägare liksom de flesta av hans efterträdare de första 50 åren.
Men kontroversen över muralmålningen handlar inte om att presidenten eller de vita nybyggarna framställs som brutala, utan att afroamerikaner och indianer blir förnedrade. Talesmännen för denna åsikt, ”censurivrarna”, menar att San Francisco United School District, SFUSD, måste sätta elevernas behov i första rummet. Vidare:
”En skola är en plats där eleverna måste kunna känna sig trygga (comfortable) alla dagar. Kan en skola verkligen uppnå detta mål (mandate) om en enorm muralmålning i stora hallen får en del elever att känna sig utsatta och nedvärderade (unsafe and disrespected)?”
En del elever har alltså sagt sig må illa av målningen, men det verkar mest vara utomstående som kräver dess övermålande/förstöring. Det fick mig att tänka på reklamen för BRIS, barnens rätt i samhället, på Arlas mjölkpaket:
”FN:s barnkonvention har nu blivit lag i Sverige. Där står att alla barn har rätt att må bra här och nu.”
Direkt ska påpekas att FN:s barnkonvention sannerligen inte är lag i USA. Jag tvivlar på att den ens har ratificerats. Men det fåtal elever på GWHS som klagat har framhållit just att de ”feel sick” av att titta på målningen, ja, att veta att den finns där.
Vinnare i förstörelsen av den här muralmålningen är förstås inte några förtryckta minoriteter utan USA:s höger. Ingen etablerad politiker skulle vågat kräva öppet att den här ”kommunistiska” målningen skulle förstöras. Det skulle medfört ett ramaskri från det ”liberala” etablissemanget. Men göm dig bakom identitetspolitik och barn som mår illa, så går det bra.
Bland Kaliforniens indianer finns det däremot gott om barn som verkligen far illa. Drogmissbruket är utbrett liksom sexuella övergrepp. Självmordstalen är mycket höga.
Victor Arnautoff, muralisten, är också värd några ord. Han föddes 1895 i Mariupol, Ukraina och var son till en präst. I stället för att påbörja konstutbildning blev han värvad och slogs för tsaren i första världskriget som kavalleriofficer och senare i den vita sibiriska armen. Flydde till Kina, där han livnärde sig som kavalleriinstruktör åt den kinesiske krigsherren Zhang Zuolin.
1925 fick han ett stipendium till San Francisco för att förverkliga sina konstnärsdrömmar. Han blev assistent åt Diego Rivera och kom sedan att skapa åtskilliga muralmålningar i offentliga byggnader i och området kring San Francisco. Hans första beställning var från Palo Alto Medical Clinic (Stanforduniversitetet) 1932, där invigningen skapade trafikkaos, eftersom han avbildat en kvinnlig patient med delvis blottade bröst.
Han blev medlem i USA:s kommunistiska parti och undervisade på Stanford 1938 – 1962, då hans fru dog och han återvände till Mariupol i Sovjetunionen, där han fortsatte sitt skapande. En av hans tre söner är i 90-årsåldern, lever i USA och har protesterat mot beslutet att måla över ”Life of Washington”.
